I svensk politik har vi länge använt jämtegrering, för att se till att jämställdhetsaspekten inte glöms bort när politiska beslut ska fattas. Claes Borgström (f.d. Jämo och numera jämställdhetspolitisk talesperson för socialdemokraterna) har t.ex. läst rådslagsmaterialet inför partikongressen med ”jämställdhetsglasögon”.
Även på EU-nivå finns en målsättning att jämställdhetsaspekten ska beaktas inom alla sakpolitiska områden, men den har inte fått fullt genomslag. Jämställdhet betraktas tyvärr fortfarande som ett särintresse av många.
Varje år görs en kartläggning av hur det står till med jämställdheten i unionen. Här är några exempel:
Alltfler kvinnor förvärvsarbetar, men deras sysselsättningsgrad är fortfarande lägre än männens, trots att fler kvinnor än män studerar och har universitetsexamen.
Kvinnornas timlön är fortfarande i genomsnitt 15 % lägre än männens – en stabil siffra.
Kvinnorna är fortfarande starkt underrepresenterade på topposter inom näringslivet och politiken, trots att andelen kvinnor har ökat under de senaste tio åren.
Fördelningen av familjeansvaret är fortfarande mycket ojämlik.
Kvinnor löper större risk än män att drabbas av fattigdom.
Kvinnor är oftare utsatta för könsrelaterat våld och flickor är mer utsatta för människohandel.
Det är ingen uppmuntrande läsning att ta del av EU-kommissionens jämställdhetsrapport, men det är i alla fall bra att sådana här mätningar görs. Det vore ännu värre om problemen osynliggjordes.
Vad som är desto mer uppmuntrande är den kampanj som nu pågår för att få fler kvinnor på beslutande poster i EU. Det har en stor symbolisk betydelse att Margot Wallström och flera andra kvinnor på ledande poster deltar i kampen. Kanske kan detta bli första steget i en större förändring, liknande den vi sett i Sverige med ökad andel kvinnor på politiska poster.
Om vi ska få full jämtegrering i EU (d.v.s. att jämställdhetsaspekten beaktas fullt ut på alla politikområden) krävs både kampanjer för jämställdhet och att vi slutar skilja på mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter.
Att mänskliga rättigheter ska råda fullt ut i hela EU är de flesta överens om, men när det gäller kvinnors rättigheter så avfärdas dessa alltför lätt som ”en nationell angelägenhet.” Men hur kan det betraktas som acceptabelt att enskilda länder inte gör något för att att förhindra att kvinnor skadas svårt och avlider, t.ex. i osäkra aborter? Eller än värre åtalar de utsatta kvinnorna och sjukvårdspersonal som hjälper dem! Detta är en solklar kränkning av kvinnornas rättigheter, och därmed även av mänskliga rättigheter.
EU borde som ett första steg åtminstone uttala sig för preventivmedel, sexualrådgivning och säkra, legala aborter. På samma sätt som EU har en målsättning att alla medlemsländer ska erbjuda barnsomsorg, utan att länderna för den skull är tvingade att göra det.
Hittills har jämställdhet inte varit en profilfråga i det ”smalare och vassare” EU som de borgerliga partierna förespråkat. Det kommer heller inte att vara en prioriterad målsättning för regeringen under det kommande ordförandeskapet, då Sverige leder EU.
Det är en självklar ambition att verka för jämtegrering, fullt ut och på riktigt, inom EU.
Jag tycker det är en utmärkt fråga att driva i valet till Europaparlamentet den 7 juni!
Hillevi Larsson
Riksdagsledamot (s)
Suppleant S-kvinnors förbundsstyrelse
Kandidat till Europaparlamentet