Diskussion om (s) jämställdhetspolitik utifrån den rapport som Claes Borgström och Ann-Christin Ahlberg tagit fram.
Medverkande Claes Borgström, jämställdhetspolitisk talesperson (s), Hillevi Larsson, riksdagsledamot (s), Ann-Christin Ahlberg, sammankallande i riksdagens jämställdhetsnätverket (s), Annelie Hellander, 1e vice ordförande Kommunal, Gertrud Åström, utredare av jämställdhetspolitiken, Carina Ohlsson, vice ordförande S-kvinnor, Jytte Guteland, ordförande SSU och Lars Jalmert, mansforskare Stockholms universitet. Foto Lena Dahlström
Rapport utarbetad av jämställdhetsnätverket
Socialdemokratiska riksdagsgruppen under ledning av Claes Borgström Jämställdhetspolitisk talesperson och överlämnad till Socialdemokratiska partistyrelsen
|
2009-05-27
Investera i jämställdhet
Den vassaste jämställdhetspolitiken
”Vi socialdemokrater ska ha Sveriges vassaste jämställdhetspolitik. Jag har redan gett vårt jämställdhetsnätverk i riksdagen och Claes Borgström i uppdrag att skriva en jämställdhetsrapport med utgångspunkt från våra rådslag. Denna kommer att vara färdigställd som en jämställdhetsrapport under välfärdsrådslaget i mars 2009. Inför valet 2010 kommer vi att presentera en politik som för Sverige tillbaka som världens mest jämställda land!”
Mona Sahlin, november 2008
Innehållsförteckning
Investera i jämställdhet 1
Förord. 3
1. Utmaningar inför framtiden. 4
2. Helhetssyn och samverkande insatser 5
3. Vår vision. 8
4. Viktiga områden att prioritera. 8
4.1 Solidarisk föräldraförsäkring. 9
4.2 Heltid/deltid. 10
4.3. Kvotering till bolagsstyrelserna. 12
4.4 Fokus på män. 14
4.4 Mäns våld mot kvinnor 14
5. Kultur och fritid. 16
6. Internationellt 17
7. Avslutande synpunkter 18
Förord
För att förverkliga visionen om ett jämställt samhälle har socialdemokratin under förra seklet kämpat för kvinnors rösträtt, lika lön för lika arbete, varvade listor till beslutande församlingar, en stark föräldraförsäkring och en utbyggd barnomsorg. Vi har kommit en bit på vägen, men det är lång väg kvar att vandra.
Det är en bra familjepolitik med utbyggd förskola, rätt till utbildning och en hög kvalitet i äldreomsorgen som möjliggör kvinnors delaktighet i arbetslivet och friheten att själva styra sina liv. Välfärdens verksamheter visar tydligt på ojämställdheten med många låglönejobb där kvinnor dominerar, ofrivilliga deltider och otrygga arbetsvillkor. Det är slöseri med människors förmåga och hämmar inte minst många kvinnors möjligheter.
Vi har med denna jämställdhetsrapport haft ambitionen att ur ett jämställdhetsperspektiv kommentera en del av de förslag som finns i rådslagen Välfärd, Jobb, Vår Värld, Vårt Klimat och Vår Kultur. Det finns många bra förslag från rådslagen, men vi ser också utmaningar som vi måste möta på ett genomtänkt och konstruktivt sätt om vi ska närma oss det jämställda samhället. Vi vill med denna rapport bidra till att flytta fram jämställdheten ytterligare inom socialdemokratin.
För socialdemokraternas jämställdhetsnätverk i riksdagen,
Ann-Christin Ahlberg Claes Borgström
Sammankallande jämställdhetsnätverket Jämställdhetspolitisk talesperson
Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera den ojämlikhet som råder mellan könen. Vi vill synliggöra och bekämpa de maktstrukturer som underordnar kvinnor och som överordnar män. Målet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
Genusordningen i det svenska samhället kännetecknas av ett genomgående mönster av ojämlikhet. Inom alla livets områden, inom alla samhällsklasser och inom alla befolkningsgrupper är villkoren mellan kvinnor och män olika. Generellt är kvinnors villkor alltid sämre än männens. Genusordningen begränsar både kvinnors och mäns livsval och utvecklingsmöjligheter. Vi kan aldrig acceptera att samhället och våra egna liv organiseras på ett ojämlikt vis utifrån hänvisningar till biologiska skillnader mellan könen. Var och en ska kunna utveckla sin egen individuella kapacitet som människa utan att hindras av sitt kön. En sådan ordning är bra för alla människor, för alla grupper av människor och för samhället som sådant.
Det övergripande jämställdhetsmålet sönderfaller i flera delmål. Ett är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter till avlönat arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Att de ekonomiska villkoren är lika för kvinnor och män är en förutsättning för att vi ska kunna nå ett jämställt samhälle. Kvinnor och män som själva kan försörja sig och vara ekonomiskt oberoende livet ut har den frihet som är så viktig för ett lands utveckling. Eftersom ojämställdhet strider mot grundläggande demokratiska principer har samhället en skyldighet att målinriktat angripa och förändra de strukturer som skapar olika och orättvisa villkor mellan kvinnor och män. Det är också uppenbart ett samhällsekonomiskt resursslöseri att inte kvinnor deltar på lika villkor som män på alla nivåer inom alla samhällsområden.
Jämställdhetsperspektivet ska bli mycket tydligare i alla frågor som rör migration och integration. Migranter är inte en homogen grupp. Människor som kommer till Sverige ska behandlas som individer, inte som familjer där kvinnor ses som bihang till männen.
Kvinnor och män kan ha olika motiv till att lämna sina hemländer och kvinnor ska ha en egen prövning av skälen för uppehållstillstånd. I det svenska samhället möts kvinnor och män av olika villkor vilket ställer krav på att introduktionen av nyanlända genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Alla som söker uppehållstillstånd, oavsett skäl, ska informeras om de grundläggande fri- och rättigheter som människor i Sverige är garanterade genom lagstiftning, till exempel rätten att inte bli diskriminerad på grund av kön.
Den generellt låga försörjningsgraden bland utlandsfödda kvinnor är ett prioriterat område. Särskilda utbildningsinsatser, såväl teoretiska som yrkesinriktade, ska erbjudas invandrade kvinnor.
Staten, regering och riksdag, har medborgarnas uppdrag att värna och fördjupa demokratin. Staten har därigenom ett ansvar för att genomföra och upprätthålla den lagstiftning som krävs för att främja en utveckling i riktning mot jämställdhet. Gapet mellan kvinnors och mäns villkor ska minska för att till sist slutas. Jämställdhetsintegrering ska tillämpas i den offentliga förvaltningen liksom i organisationer och företag. Staten, kommuner och landsting ska använda tillgängliga medel för att främja jämställdhet och ska själva gå i bräschen för att skapa ett samhälle som ger kvinnor och män lika rättigheter och möjligheter att utvecklas. Målet är att det inte ska finnas någon könsrelaterad åtskillnad när det gäller ansvar för familjeliv, yrkesliv och samhällsliv.
Socialdemokratin är feministisk, socialdemokraterna är ett feministiskt parti.
Grunden för ett jämlikt, jämställt och solidariskt samhälle är rätten till arbete. Var och en ska ha möjligheten att kunna försörja sig och sin familj och ha en inkomst som man kan försörja sig på livet ut. En av arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter är att skapa förutsättningar för en livskraftig arbetsmarknad i hela landet.
Lika rätt till god hälsa är ett av välfärdssamhällets mest oomtvistade mål. Detta mål är inte uppnått ännu. Medicinsk forskning har traditionellt utgått från mäns hälsosituation och mäns behov av behandling och läkemedel. Sedan en tid har den traditionen brutits. Vi har idag kunskaper också om kvinnors särskilda behandlingsbehov. Ändå är kvinnor alltjämt missgynnade inom vården, till exempel när det gäller att snabbt få vård och att få tillgång till adekvat behandling. Det krävs därför ett systematiskt genomförande av ändrade rutiner och behandlingsmetoder inom hälso- och sjukvårdsområdet så att människor garanteras adekvat vård och behandling på lika villkor oavsett kön.
Av allvarliga arbetsolycksfall hör nästan vart tionde ihop med hot och våld. Förutom poliser och kriminalvårdare drabbas även lärare, vårdpersonal och personal inom socialtjänsten. Kvinnor är utsatta i något högre utsträckning än män. Hot, våld och rån är den näst vanligaste skadeorsaken för kvinnor.[1]
Fler kvinnor än män anser att de utsätts för psykisk press av allt för hög arbetsbelastning. Dessutom tycker de sig ha mindre inflytande över sina arbetsuppgifter och får inte samma möjligheter till vidareutbildning eller karriärutveckling som männen.
Kvinnor är sjukskrivna i högre utsträckning än män. Besvär i axlar, armar och händer samt stressrelaterade besvär drabbar oftare kvinnor, en konsekvens av enformiga arbeten och hög arbetsbelastning.
Vi socialdemokrater vill göra särskilda satsningar på forsknings- och utvecklingsprogram om kvinnors arbetsmiljö. Programmet ska genomföras i samverkan med arbetsmarknadens parter och inriktas på de mest skadedrabbade branscherna och yrkesgrupperna. Uppgiften ska vara att finna metoder och föreslå lösningar på arbetsmiljöproblem och att bidra till kunskapsutveckling inom området kvinnors arbetsmiljö. Målet är att minska antalet arbetsskador med långvarig sjukfrånvaro för kvinnor.
De flesta barn växer alltjämt upp i traditionella kärnfamiljer med en mamma och en pappa. Men samlevnadsmönstren har förändrats så att det idag finns andra typer av familjekonstellationer som vår familjepolitik måste ta hänsyn till. Diskriminering av samkönade par, med eller utan barn, måste upphöra.
Det självklara i att samhällets fortbestånd kräver att det föds barn leder till att vi har ett gemensamt ansvar för barns levnadsförhållanden. Men vi har också ett ansvar för att skapa ett samhälle där föräldraskap inte leder till förluster och tillkortakommanden i arbetsliv och i det sociala livet. Socialdemokratins strävan efter ett solidariskt samhälle ställer särskilda krav på åtgärder för att stärka ensamstående föräldrars livssituation. Det finns idag omkring 148 000 ensamstående mammor och 81 000 ensamstående pappor. De ensamstående föräldrarnas försörjningsförmåga har försvagats jämfört med andra grupper.
En ensamstående förälder som blir sjuk och inte kan ta hand om sitt barn kan behöva ta hjälp av någon utanför familjen som kan vårda barnet. Föräldraförsäkringsutredningen (SOU 2005:73) har lämnat förslag till en särskild föräldrapenning för att klara sådana situationer, vi anser att sådan föräldrapenning ska inrättas.
Enligt uppgifter från Riksdagens utredningstjänst så ökar barnfattigdomen i Sverige bland alla barn under 18 år från 8 procent 2006 till 12 procent 2009. För barn till ensamstående är ökningen än mer markant: från 15 procent 2006 till 27 procent 2009.
Som ett verktyg för att vända utvecklingen när det gäller de ensamstående föräldrarnas villkor diskuterade den jämställdhetspolitiska utredningen (SOU2005:66) bland annat införande av ett särskilt förvärvsavdrag för ensamstående föräldrar. Vi socialdemokrater har i vårt senaste budgetalternativ föreslagit en höjning av barnbidraget med hundra kronor i månaden och av flerbarnstillägget med tio procent och kanske allra viktigast, en höjning av underhållstödet med 100 kronor i månaden.
All fler studenter har barn och deras ekonomiska situation är särskilt pressad. Därför inrättade den socialdemokratiska regeringen ett särskilt stöd till studenter med barn. Vi anser att stödet kraftigt bör höjas för att inte studenter med barn ska halka efter ekonomiskt.
Nästan hälften av de förvärvsarbetande kvinnorna i Sverige arbetar i offentlig sektor. Det ger en politisk möjlighet att bryta orättvisorna på arbetsmarknaden. Vi socialdemokrater vill driva på en politik som innebär att löne- och anställningsvillkoren i de kvinnodominerade grupperna inom den offentliga sektorn förbättras.
Vi vill att rätt till heltid genomförs och har förhoppningen att det ska vara möjligt avtalsvägen.
Sambandet mellan ojämställdhet i arbetslivet och snedfördelningen av föräldraledigheten är uppenbart. Kvinnor tar ut den övervägande delen av de betalda föräldraförsäkringsdagarna. Det leder till negativa konsekvenser för kvinnor när det gäller rekrytering, befordran, löneutveckling i arbetslivet och pension. Det effektivaste sättet att komma till rätta med det problemet är att individualisera föräldraförsäkringen så att föräldrarna tar hälften var. Om en sådan reform av olika skäl inte kan genomföras omgående bör försäkringen tredelas så att föräldrarna tar en tredjedel var medan den sista tredjedelen får disponeras fritt.
Jämställdhetsarbetet har av naturliga skäl varit inriktat på att förbättra kvinnornas villkor. En negativ konsekvens av denna inriktning har varit att allt fokus legat på kvinnor. Jämställdhet har, inte minst av män, betraktats som en kvinnofråga. Men en så radikal samhällsförändring, som verklig jämställdhet mellan kvinnor och män innebär, kan inte genomföras om hälften av befolkningen, männen, inte deltar i förändringsarbetet. Det är därför viktigt att rikta fokus mot männens ansvar för att främja jämställdhet och att stödja de olika mansgrupper och organisationer av män som etablerats under senare år med den uttalade viljan att bryta könsmaktordningen.
Jämställdhetsombudsmannen har sedan den 1 januari 2009 införlivats i den nya myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO). Samtidigt så har jämställdhetslagen slagits samman med övriga diskrimineringslagar. Bestämmelserna som reglerar arbetet med jämställdhetsplaner och lönekartläggning har samtidigt urholkats. Redan dessförinnan föreslog den jämställdhetspolitiska utredningen att en ny jämställdhetsmyndighet skulle inrättas. Eftersom DO kan förväntas lägga tonvikten vid arbetet mot diskriminering finns risk att det proaktiva förändringsinriktade jämställdhetsarbetet kommer att begränsas. Av denna anledning och med utgångspunkt från den jämställdhetspolitiska utredningens överväganden bör frågan om inrättande av en särskild jämställdhetsmyndighet utredas ytterligare.
Löneskillnader mellan kvinnor och män har huvudsakligen en strukturell bakgrund som inte kan angripas med diskrimineringslagen krav på lönekartläggningar. Det hindrar inte att det är angeläget att arbetsgivare, i samverkan med facken, arbetar med att upptäcka och åtgärda osakliga könsrelaterade löneskillnader. Vi socialdemokrater vill ge DO extra resurser för att kunna intensifiera arbetet med att följa upp lönekartläggningar. Därutöver avsätter vi resurser för utbildningar till arbetsgivare och fackliga företrädare för jämställda löner.
Vår vision är att forma ett samhälle som är inte bara formellt utan också reellt jämställt. Något sådant samhälle känner vi inte, varken i vår samtid eller genom historien. Socialdemokratins grundläggande värderingar om rättvisa och solidaritet är utgångspunkten för visionen. Utmaningen är att entusiasmera människor att delta i det förändringsarbete som krävs för att visionen ska förverkligas
Vi har funnit en rad nyckelområden som vi tror är avgörande för att nå en genomgripande förändring. Vi har ringat in föräldraförsäkringen, rätten till heltid, kvotering till bolagsstyrelserna, mäns deltagande i jämställdhetsarbetet och mäns våld mot kvinnor.
Ett jämställt familjeliv förutsätter ett jämställt arbetsliv och vice versa. För att uppnå de målen behöver vi en stark barnomsorg och äldreomsorg och en jämn fördelning av uttaget av föräldraförsäkringsdagarna. Då först kan kvinnor och män bryta den ojämna fördelningen av ansvaret för hem och barn.
Föräldraförsäkringen i nuvarande form, som ger föräldrar rätt att dela den betalda föräldraledigheten, infördes 1974. Efter 25 år utnyttjades fortfarande inte mer än drygt tio procent av dagarna av män (12 procent år 2000). År 2007 användes ca 21 procent av föräldraförsäkringsdagarna av män, ungefär samma andel som åren dessförinnan. En relativt liten grupp män står för ett relativt stort uttag, flertalet män tar endast ut en kortare tid och många män tar inte ut någon föräldraledighet alls.
Den skeva fördelningen av föräldraledigheten utgör ett avgörande hinder mot ett jämställt arbetsliv. Arbetsgivare räknar med att kvinnor i mycket större utsträckning än män kommer att vara frånvarande från arbetet för att ta hand om barn. Den, statistiskt korrekta, beräkningen slår igenom vid rekrytering, vid kompetensutveckling för befordran och i samband med fördelning av särskilt kvalificerade eller ansvarsfulla arbetsuppgifter. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män på den svenska arbetsmarknaden är i sin tur till stor del en konsekvens av att kvinnor och män generellt inte konkurrerar med varandra på lika villkor. Även kvinnor som aldrig föder barn drabbas av denna strukturella/statistiska diskriminering.
Det är uppenbart att en jämn fördelning av föräldraledigheten skulle främja ett jämställt arbetsliv. Ett delat ansvar mellan föräldrarna för omsorgen om barnen medför automatiskt också ett solidariskt ansvar för det obetalda hemarbetet. I den meningen är begreppet ”en solidarisk föräldraförsäkring” välmotiverat. Ett jämnt uttag av föräldraförsäkringsdagarna leder dessutom till ett optimalt utnyttjande av samhällets mänskliga resurser i arbetslivet.
Om vi är ense om att jämställdhet är eftersträvansvärt följer att det är bra för barn att växa upp i ett samhälle som präglas av att kvinnor och män har lika villkor såväl i det sociala livet som i arbetslivet. Självklart är det bra för barn att ha en nära kontakt med båda sina föräldrar En jämn fördelning av föräldraledigheten medför därför en ökad livskvalitet inte bara för kvinnor och män utan också för barn, för flickor och pojkar.
Det uttalas ibland att en tudelad föräldraförsäkring kommer att medföra att många barn kommer att ”tvingas” börja tidigare i förskolan eftersom män inte kommer att utnyttja sin föräldraledighet samtidigt som den inte kan överlåtas till modern. Det är en uppfattning utan vision. Att män idag tar ut så begränsad del av föräldraledigheten kan endast förklaras på två sätt. Antingen saknar män ett genuint intresse för sina egna barn eller också finns det informella hinder som gör att de inte är tillsammans med sina barn när de är små. Vi utgår från att det är det senare som gäller. Den människosyn som vi socialdemokrater utgår från säger att det är förlegat att hävda att det finns sådana skillnader mellan könen som gör att kvinnor skulle vara bäst lämpade att hand om hem och barn medan männen är ämnade att göra karriär och stå för familjens försörjning.
Forskning visar att en tidig anknytning även till pappan ökar chanserna för ett mer jämställt ansvar för barnet länge fram, något som hela familjen har glädje av. Vi vill därför inom ramen för föräldraförsäkringen ge möjlighet för papporna att vara hemma tjugo dagar i samband med barnets födelse. På så sätt får båda föräldrarna möjlighet vara hemma tillsammans med barnet den första månaden.
En individualiserad föräldraförsäkring är ett av de enskilt mest effektiva verktygen att påskynda utvecklingen mot ett jämställt arbets- och familjeliv.
Vi anser därför att:
- Föräldraförsäkringen ska individualiseras så att hälften av försäkringen knyts till mamman och hälften till pappan. Om en sådan förändring inte kan genomföras genast ska föräldraförsäkringen som ett steg på vägen tredelas. En tredjedel knyts till vardera föräldern och en tredjedel får fördelas fritt mellan föräldrarna.
Grunden för ett jämlikt, jämställt och solidariskt samhälle är rätten till arbete, som ger möjlighet att kunna försörja sig och sin familj och som ger ekonomisk självständighet livet ut. En av arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter är att skapa förutsättningar för en livskraftig arbetsmarknad i hela landet. Den som vill arbeta heltid ska kunna göra det men det ska också finnas möjlighet att utifrån egna behov och överväganden arbeta deltid.
Målet att heltidsarbete ska vara en rättighet och deltidsarbete en möjlighet är ett tillstånd som män i stor utsträckning redan uppnått. För stora grupper av kvinnor är situationen den omvända.
Exempelvis så var 234 000 av fackförbundets Kommunals medlemmar under 2004 deltidsarbetande. Av dem ville 65 000 arbeta mer. Deltid är betydligt vanligare i vissa branscher och av de deltidsarbetande är tre fjärdedelar kvinnor. LO-kvinnorna arbetar mest deltid, nästan hälften av dem har en deltidsanställning jämfört med 9 procent av LO-männen. Bland kommunalarna är deltidsarbete vanligast bland dem med tidsbegränsade anställningar och inom äldre- och handikappomsorgen.[2] Fackförbundet Handels redovisar en likartad situation. De skriver att, ”detaljhandeln är en kvinnodominerad bransch där sex av tio kvinnor har deltidsanställning. Arbetsgivarna vill hela tiden öka antalet deltidstjänster för att täcka långa öppettider. Därmed är det omöjligt för många kvinnor att kunna få den heltidstjänst de vill ha.”[3]
Deltidsarbete ger lägre lön (per tidsenhet), ger lägre inkomst, leder till sämre sjukförsäkring och sämre pension, utgör hinder för en positiv yrkes- och löneutveckling och leder till en sämre förankring på arbetsmarknaden. Det finns också klara samband mellan deltidsarbete och ohälsa.
Kvinnor har också i större utsträckning än män timanställningar. Den anställningsformen har i regel de sämsta anställningsvillkoren och ger en ännu sämre anknytning till arbetsmarkanden än deltidsarbete.
En konsekvens av de attityder som råder i arbetslivet är att kvinnors arbete värderas lägre än arbeten inom mansdominerade områden. Även här finns ett negativt samband med det faktum att majoriteten av de deltidsarbetande är kvinnor.
Deltidsarbetet är en kvinnofälla. Normen, som till stor del är kopplad till inställningen att det är kvinnor som har huvudansvaret för barnen, har på ett omvänt sätt kommit att bli att kvinnor har ”rätt” till deltid. Om arbetsmiljön som kvinnor arbetar i är ohälsosam och nedslitande, om skötseln av barn och hem kräver närvaro får kvinnor lösa det individuellt, t.ex. utnyttja sin ”rätt” till deltid. Enskilda människor ska naturligtvis ha möjlighet att träffa egna, fria, i ordets verkliga mening, val t.ex. i vilken utsträckning de vill arbeta. Valen kan variera över tiden beroende på den personliga livssituationen. Men enskilda människor kan inte genom personliga val rå på starka strukturer.
Parterna på arbetsmarknaden har det primära ansvaret för att eliminera de negativa konsekvenserna av det ofrivilliga deltidsarbetet. Rätten till heltid bör i första hand tillskapas avtalsvägen. Det finns flera socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting som föreslagit att kollektivavtalen ska innehålla skrivningar om att heltid är en rättighet, deltid en möjlighet. Dessa avtal kan användas som en förebild för resten av arbetsmarknaden.
Om inte rätten till heltid realiseras avtalsvägen och om inte timanställningarna begränsas har vi socialdemokrater ett ansvar för att så sker genom lagstiftning. Rätten till heltid är en viktig och genomgripande reform för att åstadkomma faktisk jämställdhet. Lagstiftning ska därför inte ses som illegitimt ingrepp i parternas fria förhandlingsrätt utan som en demokratiskt ansvarsfull insats för att åstadkomma lika villkor för kvinnor och män i arbetslivet.
Vi anser därför att;
– Vi ska sträva efter att parterna på arbetsmarknaden förhandlar fram att heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet. Om detta inte ger verkan vill vi överväga lagstiftning på området,
Om arbetslivet ska utvecklas i riktning mot jämställdhet måste förändringsarbetet pågå på alla nivåer inom såväl privat som offentlig verksamhet, på både små och stora arbetsplatser. Ett rättmätigt krav att ställa är att inte minst näringslivet aktivt och konkret bidrar till att lika villkor för kvinnor och män uppnås. Ett viktigt led i detta arbete är att åtgärda den ojämna könsfördelningen i de stora bolagens styrelser.
Antalet styrelseplatser i börsföretag valda av årsstämmor var enligt SCB 1 877 år 2008. Könsfördelningen bland dessa var 18 procent kvinnor och 82 procent män. Samma år är sju kvinnor ordinarie VD och nio kvinnor styrelseordförande i sammanlagt 294 börsnoterade företag.
Glastaken finns kvar och hindrar kvinnor från att nå styrelserummen. Näringslivet har visat en uppenbar oförmåga och ovilja att genom egna initiativ tillse att styrelseuppdragen fördelas jämt mellan kvinnor och män. Det är meningslöst att hoppas på att någon radikal förändring inträffar ”av sig självt”. Vi måste ta ansvar och agera.
Förslag som syftar till att ge kvinnor och män lika rättigheter har genom historien alltid mött på motstånd. Införandet av rösträtt för kvinnor och rätten för kvinnor att prästvigas är några exempel. Jämställdhet har alltid krävt kamp, vilja och i många fall lagstiftning för att kvinnor och män ska ha lika rättigheter på områden där män ses som självklara aktörer.
Det förekommer en märklig och motsägelsefull argumentering mot kvotering till styrelserna i de stora och inflytelserika bolagen. Kvoteringsförespråkare beskylls för att ägna sig åt ett marginellt lyxproblem som bara berör ett mindre antal kvinnor (i praktiken handlar det om cirka 400 till 600 kvinnor beroende på om man vill uppnå en representation om 40 procent eller 50 procent; jämför SCB:s siffror ovan)). Men detta marginella lyxproblem anses inte kunna lösas eftersom det inte finns tillräckligt många kompetenta kvinnor. Påståendet är en myt.
Ibland sägs att styrelserepresentationen inte är särskilt intressant att förändra eftersom den exekutiva makten ligger hos vd och övrig företagsledning. Frågan återkommer då om varför det krävs så betydande kompetens för att sitta i styrelsen. Det bör numera dessutom stå klart att styrelserna har ett avsevärt inflytande över den exekutiva verksamheten, inte minst genom att fastställa bonus, pension och övriga förmåner för dem som befinner sig i företagsledningarna. Det råder idag en utbredd uppfattning om att de osunda bonussystem och orimliga avsättningar till pensioner som förekommit i de stora bolagen runt hela världen har bidragit till den finansiella krisen. Besluten i styrelserummen har präglats av en manlig kultur där en total fartblindhet stått i vägen för en hållbar utveckling av företagens verksamheter. De som i första hand drabbats är de anställda.
Det som förekommit bekräftar också en väl känd erfarenhet från allt jämställdhetsarbete. Någon eller några kvinnor i mansdominerade miljöer förmår inte bryta rådande mönster. Snarare blir enstaka kvinnor en gisslan som utåt ska bekräfta att jämställdhet råder i organisationen.
Slutsatsen av näringslivets oförmåga att självt åstadkomma en jämn fördelning av kvinnor och män i bolagsstyrelserna i kombination avslöjandena om den manliga kultur som råder i styrelserummen är att det måste ske en förändring genom lagstiftning.
I Norge infördes för två år sedan lagstiftning som innebär att minst 40 procent av vartdera könet ska vara representerat i de stora bolagens styrelser. Det målet är nu i det närmaste uppnått. Den nya lagstiftningen uppfattas numera, efter skepsis och motstånd inledningsvis, som positiv i alla läger. Mönstren har brutits och farhågan att kvinnor skulle komma att betraktas som tillhörande ett B-lag har kommit på skam. Frågan om kvotering i Norge är numera en så kallade ickefråga, det har blivit en självklarhet.
Den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning som 2006 förslog ändringar i aktiebolagslagen innebärande att vartdera könet ska vara representerat med minst 40 procent i aktiebolag noterade vid börsen eller vid en auktoriserad marknadsplats (Könsfördelningen i bolagsstyrelser; Ds 2006:11). Vi hann inte presentera ett färdigt förslag före regeringsskiftet. Det finns nu anledning att med utredningens förslag som utgångspunkt genomföra lagstiftning på området. En reglering i aktiebolagslagen främjar jämställdhet mellan kvinnor och män och är därmed ett led i att stärka demokratin. En sådan reglering främjar också en hållbar utveckling av det svenska näringslivet.
Vi anser därför att;
- Reglerna i aktiebolagslagen ska ändras så att minst 40 procent av vartdera könet är representerat i de större bolagens styrelser.
Under senare år har allt fler män uttryckt en vilja att förändra den genusordning som säger att män är överordnade kvinnor. Allt fler män inser att de själva skulle dra nytta av att slippa den ”inlåsning” i förväntade mönster som rådande föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt ofta medför. Mansgrupper har bildats på olika håll i landet. Piteåuppropet är ett exempel, Män för jämställdhet och Manligt nätverk för kvinnofrid i Trollhättan är andra. Det finns också ett manligt nätverk i riksdagen som arbetar mot mäns våld mot kvinnor. Många enskilda män ställer sig frågan hur just de ska kunna bidra till en förändring av rådande strukturer. Många kvinnoorganisationer understryker vikten av samverkan med män och mansgrupper.
Det är angeläget att stödja denna utveckling. Alltför länge har fokus legat på kvinnors beteende. Kvinnor måste ta för sig bättre, kvinnor måste kompetensutveckla sig så att de kan konkurrera med män på männens villkor. Så har det hetat. I själva verket är det männen som måste ändra sitt beteende och det är manssamhällets normer som måste brytas. Det kan endast ske om män medverkar.
Inom socialdemokratin har vi all anledning att ta fasta på och understödja den mansrörelse som är under framväxande. Vi bör i alla relevanta sammanhang understryka vikten av att män deltar i jämställdhetsarbetet.
Vi anser därför att;
- Mansgrupper bör stödjas, genom att deras arbetet lyfts fram som en viktig del av jämställdhetsarbetet.
Mäns våld mot kvinnor är ett globalt fenomen, som inget land, inget samhälle och inga befolkningsgrupper är immuna mot. Det är angeläget att se mäns våld mot kvinnor som en del av ett mönster. Att män använder våld som maktspråk har sitt ursprung i det ojämställda samhället. Detta synsätt står inte i motsättning till att män som använder våld också måste ses som individer som kan påverkas att förändra sitt beteende.
Alla kvinnors livsutrymme begränsas i olika hänseenden på grund av det ständigt pågående våld som män utövar mot kvinnor. Det gäller även de kvinnor som inte själva utsätts för våldshandlingar. Mäns våld har sådan omfattning och leder till sådana konsekvenser att det måste ses som samhällsfarligt.
Det är alltså till stor del fråga om ett strukturellt fenomen som inte kan elimineras med individinriktade insatser. Alldeles självklart ska samhället vidta alla tänkbara åtgärder för att skydda kvinnor mot könsbaserat våld. Naturligtvis ska vi ha ett straffrättsförfarande mot de män som utövar våld. Självfallet ska också de män som vill ändra sitt beteende erbjudas adekvata vårdinsatser.
Men högsta möjliga skyddsnivå och bästa tänkbara eftervård och rehabilitering kan aldrig vara målet i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Våldet måste upphöra. Arbetet för att uppnå ett reellt jämställt samhälle är därför också att arbete mot mäns våld mot kvinnor.
Den anmälda misshandeln mot kvinnor har ökat med 34 procent de senaste tio åren, till 26 900 anmälningar år 2007. Enligt rapporten ”Våld mot kvinnor i nära relationer” (Brå 2002) beror det ökade antalet anmälningar troligen på att kvinnor i dag i högre grad än tidigare anmäler misshandel som de utsatts för, men också på att det faktiska våldet har ökat.[4] I drygt 70 procent av anmälda misshandelsbrott mot kvinnor är gärningsmannen en person som kvinnan är bekant med. Kvinnor löper störst risk att utsättas för misshandel i sina egna hem.
Den 1 juli 2002 kriminaliserades människohandel för sexuella ändamål som ett nytt brott i Sverige och den 1 juli 2004 utvidgades straffbarheten till att omfatta även människohandel som sker inom landets gränser. Sverige har därmed en samlad lagstiftning mot människohandel för sexuella ändamål.[5]
Sambandet mellan handel med kvinnor för sexuellt utnyttjande och prostitution är tydligt. Sverige är föregångsland när det gäller uppfattningen att sexköp ska ses som ett övergrepp mot den som säljer sex. Förbudet mot köp av sexuell tjänst, numera infört i 6 kap. 11 § brottsbalken, infördes under den förra socialdemokratiska regeringen. Det är en starkt normerande lagstiftning men tillämpningen har inte varit så effektiv som vore önskvärt. Ett skäl är att straffvärdet är så lågt, böter eller fängelse i högst sex månader. Utredning om sexköpsbrott och lagföring av gärningsmän har därför låg prioritet. Det finns skäl att ytterligare understryka samhällets syn på att sexköp innebär allvarliga övergrepp och att effektivisera brottsbekämpningen på detta område. Straffet för köp av sexuell tjänst bör därför skärpas och vara böter eller fängelse i högst ett år.
Kvinnojourer utför en otroligt viktig insats men får aldrig lämnas med hela ansvaret för kvinnors behov av skydd. Ansvaret för medborgarnas trygghet måste alltid vila på det gemensamma. Kommuner ska säkerställa att det finns möjlighet till skyddat boende för kvinnor utsatta för våld. Alla kommuner borde ha kvinnojourer.
För att kunna förebygga och förhindra mäns våld mot kvinnor krävs det samtidigt att det finns kvalificerat stöd/behandling för de våldsbenägna männen för att de ska kunna ändra sitt beteende och inse att det alltid finns alternativ till våld. Vi socialdemokrater vill se en större satsning på mansjourer runt om i landet som till exempel mansmottagningen mot våld i Uppsala.
Vi anser därför att;
– Alla kommuner ska säkerställa att det finns kvinnojourer och skyddat boende för kvinnor utsatta för våld
– Ett större arbete och mer insatser kring utvecklandet av mansjourer på fler håll i landet
– Tydligare prioritering av polisens och åklagarmyndighetens resurser gällande bekämpande människohandel
– Straffskalan för köp av sexuell tjänst ska ändras till böter eller fängelse i högst ett år
– Kontinuerlig utbildning i frågor som rör våld mot kvinnor riktat till dem som arbetar med eller kommer i kontakt med dessa frågor i sitt arbete inom statliga myndigheter, kommuner, landsting och skolor.
– Ett starkare samarbete bör etableras mellan polis, åklagare, socialtjänst, kommun och landsting kring våld mot kvinnor
5. Kultur och fritid
Även inom kultursektorn och fritidsektorn dominerar den manliga normen.
Trots den uttalade ambitionen i gällande filmavtal att förbättra kvinnliga filmskapares villkor och att öka andelen kvinnor i för filmproduktionen centrala funktioner så går utvecklingen för långsamt. Kvinnor är underrepresenterade och arbetsvillkoren är ofta anpassade för män, till exempel när det gäller arbetstider. Detsamma kan sägas om scenkonsten, musiklivet och bildkonsten.
Kulturens betydelse för människorna och för samhällsutvecklingen kan inte överskattas. I själva verket är kulturen en spegling av samhället, det som var, det som är och det som ska komma. Det är självklart att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att vara delaktiga i kulturlivet, både som konstnärer och publik.
En socialdemokratisk kulturpolitik syftar därför bland annat till att utjämna villkoren mellan kvinnor och män inom kulturlivet. Detta kan ske, utan att styra konstens innehåll eller uttrycksmedel, genom att aktivt stimulera utbildningsinsatser och projekt som innehåller ett jämställdhetsperspektiv.
Inom fritidssektorn gynnas män och pojkar på kvinnors och flickors bekostnad. De manligt dominerade idrotterna, som fotboll och ishockey, drar till sig betydligt större ekonomiska bidrag än sporter där flickor är i majoritet som till exempel ridning. När flickor bryter könsmönstren och börjar spela fotboll är de ofta hänvisade till sämre tränings- och matchtider och de får i mindre utsträckning än pojkar del av professionellt ledd träning.
Precis som inom kulturlivet vill vi socialdemokrater driva en solidarisk och jämställd politik inom fritidsområdet och idrottslivet. Det handlar bland annat om omprioriteringar när det gäller anslag men kanske främst att stödja utbildningar och verksamheter som på ett genomtänkt sätt bryter förlegade könsmönster.
6. Internationellt
Kvinnor utför två tredjedelar av allt arbete i världen. För det får de 10 procent av världens inkomster. De äger en procent av produktionsmedlen. 75 procent av världens analfabeter är kvinnor. Sju av tio som går hungriga är små flickor.
Män utövar våld mot kvinnor i det offentliga rummet och inte minst i det egna hemmet. Kvinnor är utsatta för våldtäkter och andra sexuella övergrepp i fredstid. I väpnade konflikter används våldtäkter ett vapen.
Handel med kvinnor och unga flickor för sexuellt utnyttjande är ett utbrett över större delen av jordklotet.
Ett internationellt perspektiv är givet i den socialdemokratiska rörelsen. Jämställdhetsarbetet kan inte endast bedrivas inom Sveriges gränser. Den internationella solidariteten kräver att vi också försöker ge ett bidrag till att förbättra främst kvinnornas villkor i andra länder. Det är också så att utvecklingen i riktning mot jämställdhet i ett samhälle inte kan ske isolerat från förhållandena i andra länder. Även om utvecklingen har kommit olika långt i olika länder står det klart att det i alla länder pågår en kamp mot de patriarkala strukturer som förtrycker kvinnor. Den kampen drivs alltjämt huvudsakligen av kvinnorörelser.
Allt utvecklingssamarbete måste genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Ekonomiska bidrag, utbildningsinsatser och stöd till olika typer av samhällsförbättrande projekt måste alltid innehålla en analys av hur den planerade insatsen påverkar kvinnor respektive män. Insatser som främjar jämställdhet mellan kvinnor och män har alltid företräde.
Vi anser därför att;
- jämställdhetsperspektivet ska förstärkas inom allt utvecklingssamarbete som Sverige är engagerat i.
Som nämnts redan i förordet utgör denna kommentar ett urval av angelägna jämställdhetspolitiska frågor. Varje avsnitt kan utvecklas betydligt och ytterligare konkreta förslag både kan och bör formuleras framöver. Vissa viktiga samhällsområden berörs endast kortfattat, såsom exempelvis miljö, utbildning och kultur. Det betyder inte att det inte finns viktiga jämställdhetspolitiska aspekter på dessa områden. Att det finns ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden är en given utgångspunkt för oss socialdemokrater. Utrymmet i denna skrift medger inte att varje samhällsområde och varje politisk fråga kommenteras.
Kommentaren ska ses som provkarta över jämställdhetspolitiskt viktiga områden med exempel på åtgärder och insatser som kan och bör genomföras på både kort och lång sikt. Kommentaren är också tänkt som en inspiration för alla inom det socialdemokratiska partiet som vill fortsätta att arbeta för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män såväl i det svenska samhället som globalt.
Stockholm i maj 2009