”Bär varandras bördor!” Ända sedan den kristna kyrkan föddes för två tusen år sedan har församlingsmedlemmarnas omsorg om varandra gått som en röd tråd genom historien. Denna tjänst åt medmänniskan, på kyrkligt språk kallad diakoni, ligger till grund för många länders sjukvårdssystem. I Sverige har den utvecklats till ett välfärdssamhälle för alla.
År 2009, då kommunerna och landstingen ansvarar för den omsorg och sjukvård som vi alla har rätt till, är kyrkans roll en annan. Framför allt handlar det om att en församling har unika förutsättningar att möta vissa mänskliga behov. Många efterfrågar gudstjänstgemenskap, men också sorgegrupper och andra former av hjälp till självhjälp.
För en öppen folkkyrka som Svenska kyrkan är det viktigt att människor upplever att dörren är vid och trösklarna är låga, det vill säga att det är lätt att komma in i verksamheten. Men i den tid vi lever är det kanske viktigare än någonsin att de lokala församlingarna också kommer ut med sin verksamhet till sammanhang där människor finns till vardags.
Kunskaps- och konsumtionssamhället ställer stora krav och det är lätt att få prestationsångest och mindervärdeskomplex. Kyrkan erbjuder en motvikt till detta med sitt budskap om att var och en av oss duger precis som vi är. Här har Svenska kyrkan en uppgift bland unga vuxna och föräldrar som kämpar för att få yrkesliv och familjeliv att gå ihop.
Socialdemokraternas krav inför kyrkovalet 2009:
> Ta fasta på kyrkans erfarenhet av att återupprätta människors värdighet.
> Satsa på utåtriktade och uppsökande verksamheter inom diakonin.
> Skapa platser där människor finner ro och kan växa tillsammans.