När de flesta av Sveriges kyrkor byggdes bodde en stor del av befolkningen på landsbygden. Så är det inte längre, utan istället är det storstäderna som växer. För Svenska kyrkan innebär denna förändring att många församlingar blir mindre och mindre sett till antalet medlemmar, medan behovet av att upprätthålla grundservice och byggnadsvård förblir stort.
För många människor är känslan av samhörighet med Svenska kyrkan starkt kopplad till den egna kyrkan och församlingen – förr i tiden kallad socken. För att bevara detta värde, behöver det utvecklas en lokal nivå som kan bestå av en eller flera församlingar, men som ger samma ekonomiska och administrativa fördelar och som kan förändras med tiden.
Svenska kyrkans interna utjämningssystem är helt nödvändigt för att många församlingar i glesbygd eller storstädernas förorter ska överleva. Och precis som när det gäller det statliga systemet för omfördelning mellan fattiga och rika kommuner, är det vi socialdemokrater som får försvara solidaritetens principer mot dem som bara ser till egen vinning.
Förutom att utveckla en lokal nivå som förhindrar att gamla församlingsnamn raderas från kartan, är det viktigt att utveckla formerna för samverkan inom Svenska kyrkan. Sedan ett tiotal år pågår sådana försök runtom i Sverige och det finns redan många lärdomar att dra. Socialdemokraterna arbetar aktivt för att sprida goda exempel mellan olika stift.
Socialdemokraternas krav inför kyrkovalet 2009:
> Utveckla en lokal nivå som möjliggör bevarande av den lokala samhörigheten.
> Slå vakt om Svenska kyrkans interna, solidariska utjämningssystem.
> Uppmuntra och underlätta samverkan på lokal och regional nivå.