Det moderna Sverige och den politiska agendan, som i alltför stor utsträckning handlar om plånboksnära frågor, har inneburit att det gemensammas bästa har hamnat i skuggan. I Stockholms län och Salem där den moderatstyrda agendan råder, är denna utveckling än mer påtaglig. I ett samhälle där det gemensammas bästa får sätta sin prägel på utvecklingen säkerställs också den enskildes frihet och trygghet. Den stora utmaningen blir att peka på kopplingen mellan det gemensammas bästa och den enskilde.
Den bristvara på tid som många människor i vår omgivning kämpar med måste tas på allvar och forma framtidens politik. Ett lyckligare Salem förutsätter lyckligare invånare, och för det krävs en god livskvalité. I praktisk politik handlar det om en god samhällsplanering så att bland annat pendlingstiderna till arbetsplatser och skolor förkortas. Frågan om arbetstidsförkortning måste också på ett seriöst sätt tas upp till behandling. Även för arbetsgivare torde detta vara intressant då personal som får mer utrymme för familj, vänner och fritid också fungerar bättre på arbetsplatsen. Detta torde också minska de sjukskrivningar som uppkommer på grund av överarbetade medmänniskor.
Det är vår starkaste övertygelse att människans lycka inte styrs enbart av hennes ekonomiska ställning. Med det menar vi inte att fattigdom eller ett liv på den ekonomiska marginalen är acceptabel. Vi menar snarare att det är ett svaghetstecken i ett modernt samhälle när människor blir oförmögna att betala sina räkningar eller måste oroa sig för morgondagens nödvändigheter. Därför menar vi att de gemensamma ansträngningarna är en också är en lika stor förutsättning för en god livskvalité för den enskilde som en god ekonomi.
Under de senaste åren har vi sett hur våldet eskalerat i Stockholms län, segregeringen och utslagningen likaså. Detta är en vardag som vi ständigt blir medvetna om. Vi ser det när Klara Kyrkas soppserveringar samlar allt fler, när Stadsmissionens härbärgen blir överfulla, när folk använder pendeltågen som sina värmestugor, när allt fler blir isolerade på grund av språkliga brister och äldre som inte kommer ut. Det finns med andra ord ett stort behov av att börja se sina medmänniskor.
Du som läser detta tillhör med all sannolikhet en av de rikare människorna i denna värld. I relation till omvärlden har vi, trots det svenska samhällets brister det ganska bra. Vi har därför en skyldighet att se till vår nästa som lever utanför Salems, Sveriges och västvärldens gränser. Vi menar att det finns en lycka i att ge eller att offra sig för andra.
Ett lyckligare Salem börjar med dig och mig, men det räcker inte till. Det krävs gemensamma ansträngningar så att allt fler innesluts i det goda samhället.
Välkommen in i kampen!