1 Maj tal av Peter Weiderud

1 Maj tal 2006 i Vingåker

Partivänner,

Det är en ära för mig att fira arbetarrörelsens högtidsdag tillsammans med Er i Vingåker.

Jag kommer från Arboga. Inte så långt härifrån. En annan ort i mellansvensk bruksbygd. Som Vingåker starkt präglad av en ansvarstagande och progressiv arbetarrörelse.

En miljö av tro på politikens möjligheter att skapa ett gott, jämlikt och värdigt samhälle för alla.

Ett samhälle där inte bara de som föds till en privilegierad tillvaro ska ha möjlighet att förverkliga sina drömmar om ett meningsfullt liv.

Ett samhälle som med stolthet kan uttala och förstå Första maj-apell: Alla ska med!

För oss som har haft förmånen att delta i folkhemsbygget i svensk bruksmiljö är detta något självklart. Det är först och främst en fråga om människovärde och moral. Ingen ska ställas vid sidan.

Men vi har också gjort erfarenheten att detta inte bara är fromma ord och förhoppningar.
Många av de sociala och politiska utmaningar som människan har brottats med under generationer fick ett svar inom ramen för folkhemsbygget. Vid tiden för sin höjdpunkt kunde den svenska modellen summeras med ett imponerande resultat, bl a:
- små skillnader i inkomst och förmögenhet och full sysselsättning,
- fri utbildning och sjukvård,
- världens lägsta barnadödlighet,
- stor biståndsvilja och generös flyktingpolitik,
- hög grad av jämställdhet,
- stor delaktighet i det demokratiska samtalet.
- en strävan att skapa trygghet genom gemensamt ansvarstagande,
- ett medvetet framlyftande av den utsatte på den politiska dagordningen.

Den svenska modellen kan beskrivas som den moderna tidens förverkligade utopi.
Vi var aldrig rikast. Men vi var, och är, det samhälle där den mest ekonomiskt och socialt mest utsatte har störst möjlighet till ett värdigt liv.

Och det är bara sa vi kan mäta ett samhälles moraliska nivå. De starka klarar sig i alla typer av samhällen.

Det är ett samhälles förmåga att svara upp mot de utsatta enskilda och gruppernas behov som avgör kvaliteten på den politiska etiken.

Partivänner,

Socialdemokratiska ledare hyllas ofta för att för att vara bra på siffror och sammanträden. Det är viktigt. Men det avgörande är våra värderingar, vår vision om vad vi vill göra med samhället. Det är musiken som får människor att dansa, inte instrumenten.

Detta är viktigt. För på Första maj i år bjuder socialdemokratin upp till en dans som ska pågå fram till 17 september. Den dag då vi ska säkra fortsatt vänstermajoritet i Sveriges riksdag, och också vinna landsting och kommuner.

Det är ingen enkel uppgift. Denna valrörelse blir besvärligare och tuffare än på mycket länge. De borgerliga har talat sig samman och tagit ett steg åt vänster.

Det betalar sig i opinionsundersökningar. Väljarna vill ha socialdemokratisk politik, och det är alltid tacksamt att kunna stå för förändring.

Vi ska komma ihåg att vi innehaft regeringsmakten sedan 1994. Och sedan 1932 har väljarna endast släppt fram borgligt styre och vanstyre under sammanlagt nio år. Detta är fullständigt unikt i både Europa och övriga världen.

Men den moderata flirten med folkhemmet är enbart valtaktik. Och det är en taktik så grov att den inte kan hålla ihop en borgerlig allians mer än några veckor.

Det är samma taktik som Bush försökte i USA. Han talade om medkännande konservatism i valet. Men när han blivit valt fanns endast råkonservatism och en högerpolitik som vidgar klyftorna, både i landet och i världen.

Ofinansierade skattesänkningar, som innebär att den rikaste tiondelen blivit rikare på lånade pengar, samtidigt som flertalet fått det sämre. Galopperande budgetunderskott i kombination med rekordstort underskott i bytesbalansen för mot kollaps i amerikansk ekonomi och en ekonomisk situation som det kommer att ta lång tid för kommande generationer att reda upp.

Ett kortsiktigt gynnande av de redan välbeställda, på bekostnad av utsatta grupper och framtidens generationer. Vi känner igen mönstret från det svenska högerexperimentet i början av 1990-talet.

Vår uppgift är att hjälpa väljarna att genomskåda den moderata valtaktiken, genom att konsekvent och tydligt peka på de grundläggande ideologiska skillnaderna.

Vi möter ibland reaktioner från vänner och bekanta att man inte ser de politiska skillnaderna på samma sätt som tidigare, att det skulle spela mindre roll vad man röster på.

Vi har en annorlunda och mer komplex värld idag, jämfört med för 25-30 år sedan, den tid då vi upplevde att den nationella politiken hade mer kontroll över utvecklingen. Det svenska folkhemmets storhetstid.

I en globaliserad värld känner vi oss ibland som en liten båt på ett stormigt hav. Invanda jobb försvinner och nya skapas. Konflikter och miljöpåfrestningar blir alltmer gränsöverskridande. Medlemskapet i EU, som är alldeles nödvändigt för att hantera just globaliseringens utmaningar, gör den egna profilen mindre tydlig.

Men att politiken är annorlunda och att vi måste söka nya väger, innebär inte att skillnaderna mellan höger och vänster blivit mindre. Tvärtom. I en snabbt föränderlig och globaliserad värld krävs flexibilitet och förändringsbenägenhet hos både samhället och den enskilda människan. Då finns det två mycket olika politiska vägar att gå.

Den till höger handlar om att öka det ekonomiska trycket på människor, genom ökade löneskillnader och minskad trygghet tvinga fram flexibilitet.

Den till vänster handlar om att hålla ihop samhället, bära förändringarna gemensamt och genom trygghet hjälpa människor bli starka i förändringen. Skapa broar mellan gamla och nya jobb. Göra det möjligt att behålla huset, även om jag blir långtidssjuk. Möta förändringsbehovet med insikten av att trygga människor vågar.

Vägen till höger kan på kort sikt både leda till minskad arbetslöshet och höjd BNP. Det kan vara en lockande väg för de starka, om man vill sköta sig själv och strunta i andra.

Den till vänster kan värna och utveckla ett människovärdigt samhälle. Ett samhälle där den mest ekonomiskt och socialt mest utsatte har störst möjlighet till ett värdigt liv.

Svensk socialdemokrati entydigt valt en väg till framtiden där alla ska vara med. Och jämför vi med andra länder som valt liknande väg, har vi lyckats bättre än något annat land att kombinera sammanhållning med ekonomisk utveckling och låg arbetslöshet.

Därför ligger Sverige i topp i de internationella mätningar som väger samman ekonomiska och sociala faktorer. Vi säger nej till nyliberala lockbeten i mötet med en globaliserad värld.

Det är genom att tydliggöra denna avgörande ideologiska skillnad – ett samhälle för de starka eller ett samhälle för alla – som vi socialdemokrater ska bjuda upp till dans från och med idag och fram till valet 17 september.

När vi socialdemokrater säger bevarad och utbyggd välfärd, vill moderaterna sänka skatterna till genomsnittlig EU-nivå. Det motsvarar 250 miljarder kronor – var femte skattekrona.


Om inte moderaterna ska upprepa vanstyret från början av 1990-talet med galopperande budgetunderskott och skenande räntenivåer, motsvarar det var femte sjuksköterska, var femte dagis- och högskoleplats, tre månader kortare föräldraförsäkring, arbetslöshetsersättning alla dagar utom fredag o s v.

När vi socialdemokrater presenterar sysselsättningspaket med utbildnings- och praktikplatser och plusjobb som sammanlagt inneburit 55.000 jobb, vill moderaterna skära åtta miljarder från arbetslöshetsbekämpningen. Det innebär att 90.000 människor blir öppet arbetslösa och själva får klara sig bäst de kan.

När vi socialdemokrater presenterar ett förslag om ökad anställningstrygghet – den som varit anställd 14 månader hos samma arbetsgivare under fem år får rätt till fast anställning – och tar krafttag mot ungdomsarbetslösheten, föreslår Maud Olofsson en försämring av anställningstrygghet för ungdomar under 26 år.

Förslaget att unga ska kunna sägas upp utan anledning har skapat massprotester i Frankrike. Och det är självklart. Tanken att segregera, vare sig det handlar om ålder, kön, etnicitet eller religion, är ovärdigt ett modernt, demokratiskt rättssamhälle.

Maud Olofssons förslag skapar inte 60.000 nya jobb, som hon tror. Det skapar 60.000 nya demonstranter.

När vi socialdemokrater bygger ut högskolan, för att kunna möta en ökad global konkurrens med kunskap, vill högern konkurrera med lägre löner och otryggare anställningsförhållanden.

När vi socialdemokrater återställer målet om en procent av bruttonationalinkomsten i internationellt utvecklingsbistånd, vill moderaterna dra ned biståndet med åtta miljarder kronor.


Partivänner,

Idag är Sverige ett föregångsland i kampen mot fattigdom och globala orättvisor. Vi är drivande i arbetet för att reformera FN att bli starkare på alla sina tre huvudområden – utveckling, mänskliga rättigheter och säkerhet.

Det är ingen tillfällighet att det är en svensk socialdemokrat – vår utrikesminister Jan Eliasson, som om några timmar första maj-talar i Katrineholm – som i sin egenskap av ordförande för FN:s generalförsamling leder årets viktiga reformprocess.

Det förtroendet bygger på årtionden av progressivt arbete i kampen för en rättvisare värld. Under socialdemokratiska regeringar har vårt land alltid legat i topp i stödet till FN-organ och i utvecklingssamarbete, både vad gäller kvantitet och kvalité.

Det bygger på årtionden av starkt engagemang för mänskliga rättigheter. Svensk socialdemokrati har varit drivande i att se till helheten av rättigheter – civila och politiska är lika viktiga som ekonomiska, sociala och kulturella. Vi var drivande för tillkomsten av FN:s barnkonvention.

Det bygger på årtionden av hängivet arbete för en säkrare värld. Svensk socialdemokrati har tydligare än någon annan politisk kraft stått upp för folkrätt. Vi har tagit ledningen för nedrustning av kärnvapen och vi har gjort Sverige till en stormakt i fredsbevarande verksamhet. Denna roll har vi kunnat ta för att vi är militärt alliansfria.

En genomtänkt och konsekvent socialdemokratisk utrikes- och säkerhetspolitik under större delen av efterkrigstiden, ger oss idag unika möjligheter att bidra till en rättvisare och säkrare värld.

Det innebär också ett säkrare Sverige. I dagens globala värld är vi så intimt sammanflätade att vi direkt påverkas av vår omvärld, i form av flyktingströmmar, gränsöverskridande miljöproblem eller ekonomisk oro.

Med moderaterna vid makten får vi en kortsiktigare och snävare utrikespolitik. Med åtta miljarder mindre i utvecklingsbistånd och medlemskap i NATO kommer vår relation till omvärlden också att högervridas.

Sänkt bistånd är ingen teknisk eller byråkratisk fråga. Det handlar om människors möjlighet till en värdig framtid. Det handlar om liv och död, för aidsdrabbade i Afrika, för flodvågsoffren i Indonesien, för gatubarnen i Rio de Janeiros favellor.

Ett medlemskap i NATO, ger oss inga försvars- eller säkerhetspolitiska fördelar, men skulle minska möjligheterna för oss att bidra till en säkrare omvärld.

Vi lever i en trasig värld, som skriker efter vår solidaritet, vår medkänsla och vårt engagemang. Vi behöver bli mer framåtblickande och globala, inte som moderaterna vill kortsiktiga och inåtvända.

Se bara på Mellanöstern. Läget i konflikten mellan Israel och Palestina är dystrare än på länge. Polariseringen efter de två valen, där palestinierna blir alltmer isolerade, i kombination med situationen på marken, där den Israeliska ockupationen alltmer får karaktären av annektering, lämnar få öppningar för en fortsatt fredsprocess.

Efter Hamas valseger i januari valde Israel, med stöd av USA, att isolera och bestraffa palestinierna. EU, som inledningsvis spelade en avvaktande och modererande roll, beslöt 10 april att fortsätta den politiska isoleringen av Hamas, och inte kanalisera bistånd genom den palestinska myndigheten.

 

Den avgörande frågan, inte bara för Israel och omvärlden, utan främst för sekulära och kristna palestinier, är hur Hamas kan utvecklas från en islamistisk befrielseorganisation som använt folkrättsstridigt våld mot civila, till ett ansvarstagande regeringsparti som kan företräda hela det palestinska folket, erkänna Israel, ta avstånd från och motverka terrorverksamhet och ta ansvar för en fredsprocess. För EU handlar det om att bedöma möjligheterna till framgång med isolering och bestraffning, jämfört med kritisk dialog och samarbete. Man måste också vara klar över att om man väljer piskan, kommer Hamas-regeringen att söka morötter på annat håll.

Situationen är inte helt olik den för drygt 20 år sedan i relation till PLO, när Olof Palme som första västliga ledare inbjöd Yasser Arafat till samtal i Stockholm. Palme samtalade inte med Arafat för att han delade PLO:s syn. Han gjorde det därför att Arafat företrädde det palestinska folket. De kontakterna bidrog till att stärka pragmatiska politiska perspektiv och få PLO erkänd som förhandlingspartner.

Den svenska regeringen måste inom EU verka för ett byte av taktik från isolering till samarbete med den nya palestinska regeringen. Det är ingen lätt uppgift ens för en socialdemokratisk regering, men vi har anseende, mod och vision att klara en sådan utmaning. En moderatledd regering har varken vilja, kapacitet eller förtroende att ta sig an en sådan uppgift.

Sverige ska inte vara ett passivt genomsnittsland i EU vare sig det gäller skatter eller utrikespolitik. Vi ska vara ett föregångsland.

Alliansfriheten har tjänat oss väl i utrikes- och säkerhetspolitiken under många år. På Första maj 2006 kräver vi alliansfrihet också i inrikespolitiken.

Vi söker majoritet för en socialdemokratisk regering.


Partivänner,

Vi vet att väljarmajoriteten vill ha en socialdemokratisk politik – en vänsterpolitik.

Det är de avgörande frågorna om ett rättvist och värdigt samhälle, framför allt för våra barn, som är viktigast för väljarna.

Det är de frågorna som också är socialdemokratins viktigaste frågor.
Det är med de frågorna vi ska vinna valet.

Vi behöver tro på oss själva och vara stolta över vad socialdemokratin kan och vill. Den stoltheten är naggad i kanten av mediaexploateringen av socialdemokratiska affärer.

Vi begår ett stort misstag om vi skyller detta på några andra än oss själva. Vi socialdemokrater är precis lika bra eller dåliga människor som andra.

Men vi står för en politik som har en hög moral, en politik som vill ett bättre, mer moraliskt samhälle. Då får vi också finna oss i att bli hårdare granskade än andra.

Och enda sättet att klara detta är att ställa hårdare krav på oss själva än vad vi gör på andra, inklusive våra politiska motståndare. Den inre kompassen ska vara ställd så tydligt att vi till och med kan välkomna granskningen.

Vi måste få det politiska samtalet att handla om sakfrågor och inte affärer. Vår uppgift är att konsekvent och tydligt peka på de grundläggande ideologiska skillnaderna.

Då kan vi övertyga att det enda sättet att få en vänsterpolitik är att säkra en vänstermajoritet i Sveriges riksdag.

Det är bara med en vänstermajoritet som vi kan förverkliga ett samhälle där alla – inte bara de starkaste och rikaste – får möjlighet att förverkliga sina drömmar.

Alla ska med! Så enkelt är det.

Tack för uppmärksamheten och förtroendet att få delta i Första maj-firandet i Vingåker.

av Peter Weiderud
Förbundsordförande, Broderskapsrörelsen - Sveriges Kristna Socialdemokrater