Alliansens utrikespolitik är otydlig

Alliansens utrikespolitik är otydlig
 
Med en dryg månad kvar till riksdagsvalet lyser fortfarande, och som vanligt, lyser utrikespolitiken med sin frånvaro i valrörelsen. Frånvaron beror inte på att världen är mindre viktig. Tvärtom, har inte minst krisen i Mellanöstern påmint oss om att gränsen mellan inrikes- och utrikespolitik blir allt svårare att urskilja.
Frånvaron beror heller inte på att det saknas skillnader mellan socialdemokratisk och borgerlig utrikespolitik. Med en borgerlig regering riskerar vi att förlora vår militära alliansfrihet genom ett NATO-medlemskap, trots att en överväldigande majoritet av svenska befolkningen är emot ett sådant. Ett NATO-medlemskap skulle innebära en minskad självständighet i vissa avgörande frågor, till exempel i det internationella nedrustningsarbetet mot kärnvapen.

En borgerlig regering innebär också sänkt bistånd för världens fattiga. Moderaterna har gått till val på att sänka biståndet med åtta miljarder kronor. Att låta världens fattiga få betala för högerns skattesänkningspolitik är skamligt. Svensk biståndspolitik spelar en avgörande roll för utveckling, demokratisering och överlevnad i fattiga länder, och är ingenting vi bör skära ner på till förmån för skattesänkningar.
Problemet är inte bara de borgerliga utrikespolitiska förslagen, utan deras oförmåga att redogöra för var de står i konkreta, avgörande utrikespolitiska frågor. De borgerliga partierna vill inte diskutera frågor som de är oense kring, utan diskuterar endast de frågor de har enats kring. Därför vet vi inte tillräckligt om vad vi får för utrikespolitik med en borgerlig regering.

Vi har sett under Libanonkrisen hur den socialdemokratiska regeringen och utrikesminister Jan Eliasson inte bara medverkat till att tusentals svenskar snabbt har evakuerats utan också tydligt fördömt Israels agerande och kritiserat USA som hindrar FN:s säkerhetsråd från att besluta om en resolution om vapenvila.

Hur hade en borgerlig utrikesminister hanterat situationen? Hade denne förhållit sig lika kritisk till Israel och USA? Det viktigt att vi redogör för och diskuterar skillnaderna mellan socialdemokratisk och borgerlig utrikespolitik.
Hur ställer sig tidigare biståndsvänliga folkpartister och krisdemokrater till moderaternas löfte att överge enprocentsmålet för svensk bistånd? Vad tycker de centerpartister som tidigare stått upp för svensk militär alliansfrihet om att folkpartiet och moderaterna vill att Sverige blir medlem i Nato.

Vi vet från Irakkriget att folkpartiet ville skicka soldater till Irak och moderaterna försvarade den olagliga invasionen. Centerpartiet kallade däremot invasionen för ett brott mot folkrätten. Det är dags att de borgerliga redovisar vad en höger-utrikespolitik innebär, så att väljarna kan avgöra skillnaderna.
Även om de flesta svenska har evakuerats från Libanon så är situationen i Mellanöstern oroande och dess utveckling är avgörande för hela världens säkerhet. Därför behöver Sveriges regering vara en stark och självständig röst som står upp för folkrätten, mänskliga rättigheter och de svaga och fattiga i världen.

Skillnaden mellan höger och vänster - mellan den starkes rätt och människans rätt – blir större och inte mindre när vi går utanför landets gränser. Just därför behöver vi mer av utrikespolitisk debatt i valrörelsen.

Peter Weiderud
Ordförande Broderskapsrörelsen
Riksdagskandidat för socialdemokraterna i Västmanland

Publicerad i VLT 2006-08-01