Ärkebiskopsvalet – ett politiskt beslut

Ärkebiskopsvalet – ett politiskt beslut
 
Just nu pågår de valprocesser och reflektioner som ska ge Svenska kyrkan en ny ärkebiskop. Det är ett kyrkohistoriskt avgörande som Svenska kyrkans präster och förtroendevalda har i sin hand. Det är dessutom ett viktigt politiskt beslut.

Svenska kyrkans ärkebiskop har med KG Hammar blivit en av vårt lands viktigaste opinionsbildare i centrala humanistiska och politiska vägval. Ärkebiskopens ställningstagande, teologiska tilltal och personliga engagemang har haft avgörande betydelse för gömda flyktingars möjlighet att stanna, för kritiken mot Irak-kriget och för återställandet av svenskt utvecklingsbistånd till anständiga nivåer.
Ibland har KG Hammar uppfattats som kontroversiell. Strax före jul för drygt fyra år sedan uppmanade dåvarande moderatledaren Bo Lundgren KG Hammar att avgå. Lundgren var upprörd över att ärkebiskopen inte tyckte som han i synen på globaliseringen och de då pågående bombningarna i Afghanistan.

Bo Lundgren tystnade snabbt, förmodligen för att han begick misstaget att hävda att det fanns obestridliga fakta i en diskussion som egentligen handlar om värderingar. Men förmodligen också för att han inte hade förstått skillnaden mellan en kyrkoledares och en politikers roll och perspektiv i det offentliga samtalet.
Det är inget konstigt att Svenska kyrkans ledare och en svensk partiledare ibland kommer till olika slutsatser. Snarare vore motsatsen konstig, eftersom de perspektiv de företräder är så skilda.
De svenska politiska partierna är främst nationella företeelser, medan kyrkoledare har möjlighet att anslå ett universellt perspektiv. Ett av KG Hammars viktigaste bidrag har varit hans tilltal i aktuella och brännande politiska frågor utifrån ett globalt ekumeniskt perspektiv.

Kyrkoledare och partiledare har även olika tidsperspektiv för sina politiska avvägningar. De svenska politiska partierna överblickar ungefär 100 år av industrisamhälle och modernism. Svenska kyrkan vilar på en 2 000-årig tradition och kan se på frågor bortom längden hos de partipolitiska näsorna.
De politiska partierna begränsas av att de inte bara är idérörelser utan också intresseorganisationer. Kyrkan har uppdrag att betrakta verkligheten utifrån den utsattes perspektiv. Vad ni har gjort mot dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort mot mig, som Matteusevangeliet uttrycker den ideologiska och teologiska utgångspunkten.

Det blir därför orimligt om Svenska kyrkan låter sig begränsas av ett partipolitiskt raster. En kristen tro som levs ut är på viktiga punkter mer värdekonservativ än vad moderaterna är, socialt radikalare än vad vänsterpartiet förmår, mer frihetlig än folkpartiet och mer skapelsetrogen än miljöpartiet.
Kyrkans uppgift är inte att göra politik, utan att göra politiken möjlig, som en av den blivande ärkebiskopens tyska kollegor uttryckt saken. Kyrkan ska undvika alltför specifika politiska sakfrågor, men tala tydligt och klart i etiska frågor av principiell natur och i synnerhet när människovärdet är hotat.

Författaren T.S. Eliot beskrev uppgiften som att kyrkan har en kritisk solidarisk roll i varje samhälle och tid. Om kyrkan och samhället befinner sig i total konfrontation med varandra är det förmodligen en allvarlig brist i samhället. Men om kyrkan och samhället befinner sig i total harmoni med varandra, är det förmodligen en allvarlig brist i kyrkan.
KG Hammar har fyllt denna ärkebiskopens politiska roll bättre än någon annan ärkebiskop i modern tid. Det är ingen lätt uppgift för efterträdaren att ta vid.
Men de som nästa vecka slutligen ska välja hans efterträdare har ett ansvar att tänka in förutsättningarna för ärkebiskopen att kunna vara en samhällskritisk röst och betraktare. Det gör man dels genom att värdera teologisk kompetens, integritet och självständighet, dels se till betydelsen av ekumeniska och internationella erfarenheter och perspektiv.
Det handlar i nästa steg också om att ge den nye ärkebiskopen stöd att kunna stå upp som en samhällskritisk röst, även i frågor där jag själv kan ha en annan uppfattning.
En tystare kyrka skulle ge oss ett fattigare politiskt klimat och ett fattigare land.

 

Peter Weiderud
förbundsordförande Broderskapsrörelsen
chef utrikespolitiska avdelningen i Kyrkornas världsråd


Publicerad i Kyrkans tidning 2006, v.12