Be för freden i Mellanöstern!

Kyrkans tidning 030315

Trots de dagliga rapporterna om de fortsatta folkrättsbrotten och våldsdåden i Israel och Palestina kan möjligheterna för en rättvis och hållbar fred nu vara närmare än på många år. Det s.k. Genève-initiativet, som lanserades den 1 december, är det hittills mest detaljerade förslaget om en slutgiltig lösning på Israel-Palestinakonflikten. Förslaget bygger på tidigare samtal i Camp David under Clinton-administrationen, Tabaförhandlingarna och Arabförbundets Beirutdeklaration förra året. Alla centrala frågeställningar finns med, även de mest kontroversiella frågorna som Jerusalem och flyktingfrågan.

Initiativet är inte en fredsöverenskommelse mellan regeringar. Det har ingen officiell status. Men det betyder inte att det saknar betydelse. Tvärt om. Genève-initiativet rymmer flera förtjänster och stärker de moderata krafter som vill hålla dialogen vid liv och söka konkreta vägar framåt mot en möjlig fred. Tack vare Genèveinitiativet har Sharon åter börjat tala om färdplanen i positiva termer, och bl.a. sagt att "The Road Map is the only game in town". Dessutom visar färdplanen att det finns en samtalspartner på den palestinska sidan.

Genève-initiativet kan framförallt innebära att det blåses liv i den slumrande ”färdplanen för fred”, som tidigare i år presenterades av den s.k. kvartetten (EU, USA, Ryssland och FN) och som accepterats av båda parter. USA har tyvärr ”kidnappat” färdplanen och dragit sig tillbaka. Genèveinitiativet kan kanske få USA att åter på ett konstruktivt sätt träda in på banan.

Presidentvalet talar emot att USA skulle engagera sig i färdplanen igen, men minst tre saker talar för ett ökat engagemang. För det första har USA investerat tid, pengar och politisk kraft i färdplanen. För det andra lova de Bush inför Irak-kriget Blair att engagera sig i Palestinafrågan och för det tredje svänger opinionen i Israel till förmån för fredskrafterna, vilket det 30-procentiga stödet bland israelerna för Genèveinitiativet är ett uttryck för. Detta ”trots” att det är vänsteroppositionspolitikern Beilin som drivit frågan i Israel.

Även Arafat har påverkats positivt av Genève-initiativet. Han har uttryckt sitt stöd för initiativet, men har för att inte stöta sig med hemmaopinionen lyft fram resolution 194 om flyktingarnas rätt att återvända. Det är en svår balansgång.

Palmecentret har bjudit in initiativtagarna, Abed Rabbo och Yossi Beilin, till Sverige i slutet av januari. Det är bra. Vi hoppas att alla goda krafter i Sverige - politiska partier, de religiösa samfunden, enskilda organisationer, regeringen, fackföreningsrörelsen och näringslivet - ska se initiativet som en möjlighet att få ett slut på ockupationen och att våldet.

Vi närmar oss nu jul och det svenska nyårsfirandet. När den värsta julstressen lagt finns tid för stillhet, eftertanke och kanske bön. Vi vill uppmana alla kristna, judar och muslimer i Sverige att ägna en stund under julen till att be för eller tänka på våra systrar och bröder i Mellanöstern.

Anna Berger Kettner, förbundsordförande, Sverige kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen


Nalin Pekgul, förbundsordförande, S-kvinnor


Ardalan Shekarabi, förbundsordförande, SSU


Eric Sundström, förbundsordförande, Socialdemokratiska studentförbundet