Dags att ta nya steg inom (s) för de fattiga!

Nyss hemkommen från World Social Forum i Nairobi, är jag stärkt i min övertygelse om att det är dags att ta nya steg inom socialdemokratin för en framtidsinriktad handelspolitik som utgår från fattigdomsbekämpning och rättvisa. Retoriken om att handelshindren mot fattigare länder skall bort måste konkretiseras. Socialdemokratin kan driva på så att Sverige inom WTO tar initiativ för att stoppa orättvisa handelshinder. Det gäller inte minst jordbruks- och tekovaror som är u-ländernas viktigaste exportvaror. Om detta ska förverkligas måste EU gradvis minska sina gigantiska jordbrukssubventioner och handelshinder mot Afrika, Karibien och Sydamerika. Fattigdom bekämpas bäst genom länders egen kapacitet att producera och göra vinst som kan bli grund för en generell välfärd.

Inför den stundande diskussionen om Doharundan-uppståndelsen, bör socialdemokratin bidra till ett aktivt svensk agerande. De rika ländernas politik bidrar till underprissättning och dumpning i utvecklingsländer, att de rika länderna agerar för egna fördelar i WTO-förhandlingarna är helt enkelt inte schysst. Det skapar fattigdom och misär.

Den senaste "Human Development Report" från UNDP som diskuterar handel och utveckling inleder med att slå fast att handel aldrig kan vara ett självändamål utan bara ett möjligt verktyg för mänsklig utveckling. Att internationell handel är positiv är självklart. Men att detta måste sker på ett rättvist sätt är något som också borde vara lika självklart. Privatisering av vatten och andra offentliga nyttigheter leder inte automatiskt till välstånd, utan snarare tvärtom. I många utvecklingsländer bidrar det till framväxt av oligarkier med fördjupad fattigdom som följd. Sverige bör kräva omfattande utvärderingar och konsekvensanalyser av sociala, ekonomiska och miljömässiga effekter av handelns avreglering - innan ytterligare avregleringar görs.

Det står redan klart att Doharundan inte med självklarhet kommer att leda till automatiska fördelar för de fattiga länderna. Det amerikanska Carnegieinstitutet, visar i en beräkning att många fattiga länder skulle bli direkta förlorare om de förslag och propositioner som de rika länderna driver i WTO går igenom. Detta är oacceptabelt.

Förändringar av nuvarande handelsavtal är önskvärt men inte om de innebär försämringar för de fattiga! Det Sverige bör bidra till är handelsavtal som gynnar en rättvis och hållbar utveckling som gör det möjligt för fattiga länder att bygga upp infrastruktur och kompetens inom förädlingsindustri. De empiriska erfarenheter som finns av en handelsinriktad politik som medfört hög ekonomisk tillväxt i fattiga länder, t. ex i Östasien visar att dessa länder inte byggde sin politik på någon generell avreglering. Tvärtom byggde länderna på en avvägning mellan exportfrämjande och skydd, mellan styrning av t ex utländska investeringar och avregleringar. Det är både orimligt och oetiskt av EU och USA att kräva avregleringar samtidigt som de själva prisdumpar och subventionerar sina produkter.

Inför den förnyelse av socialdemokratin som stundar, måste vi ta tillfället i akt att förbättra och bekräfta vårt engagemang för de fattiga genom förnyad och fördjupad engagemang i dessa frågor.
Vi vill att världshandelsreglerna ska ta ansvar för människor och miljö. Vi bör arbeta för att WTO (Världshandelsorganisationen) skall integrera sociala och ekonomiska mål i sitt arbete.
Vi vill att handelssystemet skall förbättras. Och vi bör göra mer för att stärka utvecklingsländernas förhandlingskapacitet i världshandelssystemet. Utvecklingsländerna har ofta mindre möjligheter att delta i de långa och kostnadskrävande handelsförhandlingarna än rikare länder. Det är i avtalen som omfördelningen av resurser avgörs.
Vi måste också driva på för ökad öppenheten i WTO:s och EU:s arbete på det handelspolitiska området.

I samband med extrapartikongressen för att välja vår nya ordförande kommer en ny programkommission att väljas. Kommissionens första åtgärd bör vara att ta tag i en mer aktiv handelspolitiskstrategi som utgår från fattigdomsbekämpning för vår gemensamma framtids skull. För att ta ett samlat grepp om dessa frågor föreslår jag att vårt parti tillsätter ett eget globariseringsråd!

Joe Frans
Förbundsstyrelseledamot,
Broderskapsrörelsen – Sveriges kristna socialdemokrater
Ordförande,
Forum Syd


Publicerad i AiP v.9 - 2007