Engagemang för världens fattiga behövs i valdebatt

Engagemang för världens fattiga behövs i valdebatt
 
 ”Det är inte av ditt goda som du ger åt den fattige. Det är en del av hans eget som du ger tillbaka”, hävdade redan kyrkofadern Ambrosius. I en global värld måste också etiken vara global. Det kräver en förmåga från oss i den rika delen av världen att identifiera oss med offren inte bara i vår närhet utan också i ett globalt perspektiv, skriver förbundsordförande Peter Weiderud.

 

Med en månad kvar till valet börjar den politiska temperaturen stiga och skillnaderna mellan partier och block – mellan höger och vänster – också bli tydligare. Medan de flesta politikområden – och i synnerhet frågor om vård, skola, omsorg och skatter – får god polarisering i en svensk valrörelse, kommer de internationella frågorna i bakgrunden.
Detta beror på tradition, men också på missförstånd. Under det kalla kriget var det av säkerhetspolitiska skäl livsviktigt att visa politisk enighet utåt. Det finns också en utbredd uppfattning att människor främst röstar utifrån egenintresse och styrs av de frågor som berör den egna vardagen.
Men kalla kriget är slut. Och i synnerhet den yngre generationen är både starkt internationellt engagerad och styrs i sitt politiska tänkande alltmer av etik och idéer.
Därför hoppas jag att vi under den sista och avgörande månaden får se betydligt mer av utrikespolitisk debatt i svensk valrörelse. Skillnaderna mellan höger och vänster är påtagliga. I synen på folkrätt – mellan maktens rätt och människans rätt – på FN-reformer och på militär alliansfrihet finns tydliga vägval.
Också i synen på internationellt utvecklingssamarbete. Moderaterna vill ha en sänkning av biståndet med åtta miljarder kronor per år. Det innebär att Sverige skulle överge enprocentmålet och sin tätposition i världen för att placera sig på FN:s miniminivå på 0,7 procent av bruttonationalinkomsten – den så kallade skammens gräns.
”Det är inte av ditt goda som du ger åt den fattige. Det är en del av hans eget som du ger tillbaka”, hävdade redan kyrkofadern Ambrosius. I en global värld måste också etiken vara global. Det kräver en förmåga från oss i den rika delen av världen att identifiera oss med offren inte bara i vår närhet utan också i ett globalt perspektiv.

Låt oss göra ett tankeexperiment, inspirerat av den förre professorn i systematisk teologi i Lund, Per Frostin.
Enligt den FN-rapport som låg till grund för den reformprocess som nu pågår – den så kallade Högnivåpanelen – och som presenterades för ett och ett halvt år sedan, dör varje år cirka sex miljoner barn av svält.
Det innebär att det varje år finns ungefär 25 miljoner nya människor som drabbas av att det förlorar någon de älskar – ett barn, bror eller syster – på grund av brist på bröd. Förmodligen den mest smärtsamma upplevelsen en människa kan göra.
Denna grupp rymmer knappast några yrkespolitiker, företagsledare, författare, journalister, TV-producenter, präster, universitetslärare eller andra opinionsbildare.

Samtidigt är denna grupp – de professionella opinionsbildarna – inte större än den grupp som har erfarenhet att mista ett barn på grund av brist på bröd.
Låt oss nu göra tankeexperimentet att alla yrkespolitiker, företagsledare, författare, journalister, TV-producenter, präster, universitetslärare, att alla opinionsbildare haft det gemensamt att de förlorat en nära anhörig av brist på bröd.
Skulle det ha någon betydelse för vad som står i våra tidningar? För vad som sägs i predikstolar? För vilka handelsavtal som sluts? För vilka politiska beslut som fattas? För vilka som anställs i och vilka produkter som produceras av företagen?

Ett sätt är att gå till sig själv. Skulle du och jag agera annorlunda i vår vardag om vi upplevt hungersnöden i vår egen familj?
Självklart skulle vi det. Den egna erfarenheten är avgörande för att magnetisera den inre kompass – samvetet – som styr vårt handlande.
Kyrkornas medvetna framlyftande och synliggörande av den fattige är förmodligen skälet till att det finns så starkt engagemang för enprocentmålet i svensk kristenhet.
Det engagemanget skulle behöva komma till starkare uttryck i valdebatten.


Peter Weiderud
Förbundsordförande
Broderskapsrörelsen - Sveriges kristna socialdemokrater

Publicerad i Dagen 2006-08-15