Fastighetsskattens fördelningsprofil unik styrka

Fastighetsskattens fördelningsprofil unik styrka
 
Det ser ut som om fastighetsskattens vara eller inte vara kommer att bli en av valets stora frågor.
Detta kan tyckas vara en begränsad fråga, men den är dessvärre både stor och principiell. Den innehåller dimensioner som skulle förtjäna en djupare reflektion än vad som förmodligen är möjligt i slutspurten av en valrörelse.

Skatt är ett samhälleligt redskap som har tre syften. Det är för det första en väg att finansiera det vi vill göra gemensamt. För det andra är det ett sätt att omfördela resurser från dem som har till dem som har mindre. För det tredje är det ett sätt att begränsa konsumtion på sådant vi vill vara varsamma med, till exempel alkohol eller bensin.

Vi kan ha olika uppfattningar om hur mycket vi vill göra gemensamt, hur jämlikt vi vill ha samhället och vad som är skadlig konsumtion. Det är dessa olika uppfattningar som valrörelsen bör handla om.
När vi utformar skatterna behöver vi vara tydliga med vad de syftar till och, i takt med att samhället förändras, vara beredda att ändra dem. De måste utformas på ett sätt som har förtroende hos folket och de ska underlätta för arbete och kreativitet samt bidra till en god samhällsutveckling.
Moms och inkomstskatt har båda stor betydelse för att finansiera välfärden, och den senare är också viktig för omfördelning. Förmögenhetsskatten har betydelse för fördelning och var före globaliseringen också väsentlig som inkomstkälla. I dag ger förmögenhetskatten bara cirka 5 miljarder i inkomst, genom att många väljer att flytta sin förmögenhet utomlands och betala sin skatt där. Det har funnits en majoritet för att behålla förmögenhetsskatten därför att den är fördelningspolitiskt viktig.
Med fastighetsskatten är det precis tvärtom. Den kan inte flytta och är därför säkrare som skatt än till och med inkomstskatt. Den ger väsentliga bidrag till den gemensamma välfärden, cirka 30 miljarder per år. Men dess unika styrka är fördelningsprofilen. Ekonomiskt starka regioner - storstadsområden och tillväxtregioner - och individer - de som väljer att bo i dyra hus - bidrar med mer.
Det finns ett problem som Göran Hägglund pekat på, och som varit utgångspunkten för hans engagemang – att människor som bott länge i hus som ökat kraftigt i värde inte ska behöva sälja eller belåna sin förmögenhet. Detta problem behöver lösas, men helst på ett sätt som inte skapar nya och större problem. Det kan handla om begränsningsregler i form av skattetak för låginkomsttagare, anstånd med skatt till försäljning eller slopande av förmögenhetsskatten. Det senare har vi från Broderskaps-rörelsen föreslagit också av andra skäl.

Ekonomins globalisering gör inte bara att inkomstskillnader ökar. Det blir också allt svårare att med hjälp av skatter utjämna skillnaderna. Därför är det viktigt att vara varsam med de skattebaser som fyller ett fördelningssyfte. Fastighetsskatten ger sex gånger så mycket som förmögenhetsskatten och nästan lika mycket som den statliga inkomstskatten. Dessa tillsammans med skatt på företagsvinster är de viktigaste fördelningsskatterna. Därför har många länder, även lågskatteländer, valt att satsa på och väl utveckla sin fastighetsskatt.

Skatt är viktigt. Det handlar ytterst om det gemensamma bärandet av varandra och investering i civilisation. Därför är jag glad över att valrörelsen handlar om skatter, även om jag fruktar att plånboksfokuseringen som är ofrånkomlig i en valrörelse gör det lättare att tala mot skatter än för dem.
Låt mig därför hävda att fastighetsskatten är en bra skatt. En skatt som har framtiden för sig.

Peter Weiderud
Förbumdsordförande
Broderskapsrörelsen - Sveriges kristna socialdemokrater

Publicerad i Dagen 2006-07-19