Följ kongressbeslut om Burma

Följ kongressbeslut om Burma
 

Årets Palmepris delas i veckan ut till Aung San Suu Kyi – den Burmesiska oppositionsledaren och tillika mottagaren av Nobels fredspris. En av de mest pådrivande aktörerna i Burmafrågan har varit ILO, FNs organ för arbetslivsfrågor, som upprepat riktat kritik mot juntans bruk av slavarbetskraft. Juntans konsekventa vägran att samarbeta ledde ILO till den unika åtgärden att år 2000 uppmana medlemsländerna att införa ekonomiska sanktioner mot Burma. I höstas upprepade ILO sin uppmaning till åtgärder, särskilt med avseende på utländska direktinvesteringar i Burma.

Den svenska regeringen har genom åren varit engagerad till stöd för den burmesiska oppositionen men i frågan om sanktioner vacklar man. Budskapet från den demokratiskt valda exilregeringen är emellertid mycket klart: omvärlden måste införa ekonomiska sanktioner mot Burma om oppositionen och reformvänliga delar av militären skall kunna få juntan till förhandlingsbordet. Försöken att locka juntan till reformer genom ökade kontakter och handel har inte givit utdelning.

Sanktioner är ett oacceptabelt verktyg om de ökar civilbefolkningens lidande, men de kommer inte att drabba vanliga burmesers försörjningsmöjligheter så hårt som kan befaras. En övervägande del av befolkningen står nämligen utan kontakt med exportekonomin och får sin försörjning från självhushållsjordbruk. Landet är självförsörjande på livsmedel och den svält som trots allt förekommit är ett resultat av juntans oförmåga att hantera ekonomin.

I stort sett hela exportnäringen - olja och gas - kontrolleras av militären och vinsterna går direkt ned i generalernas fickor. Exportintäkterna investeras inte på ett sätt som kommer befolkningen till del eller som bidrar till ekonomisk utveckling. Istället har exportökningen lett till en massiv upprustning av militären. Närmare halva statsbudgeten spenderas på militärutgifter samtidigt som offentlig service har skurits ned till obefintlighet.

Ekonomisk inkompetens och besinningslös korruption har förstört ekonomin, en gång den mest lovande i Sydostasien. Burma ligger numera i korruptionsindexens toppskikt. Kampen runt köttgrytorna är hård när möjligheterna till personlig ekonomisk vinning står på spel för toppmilitärer, potentiella exportintäkter är därför ett starkt kort att spela på.

Den socialdemokratiska partikongressen ställde sig bakom ILO:s krav på ekonomiska sanktioner mot Burma. Vi som undertecknar denna artikel förväntar oss nu att regeringen klart och tydligt engagerar sig för ett EU-beslut för ekonomiska sanktioner. Aung San Suu Kyis vädjan är otvetydig: investeringar och handel måste stoppas om demokratin skall ha en chans!

Peter Weiderud, ordförande Broderskapsörelsen

Urban Ahlin, ordförande utrikesutskottet

Ulf Edström, internationell chef LO

Martin Gemzell, S-studenters Burmautskott

Kent Härstedt, ledamot utrikesutskottet

Anna Sjödin, ordförande SSU

Magdalena Streijffert, ordförande S-studenter


Publicerad i AiP och Tidningen Broderskap