Folkrättsbrotten måste upphöra

De upprepade folkrättsbrotten av Israels regering och militanta palestinska grupper de senaste månaderna har dramatiskt förstärkt en ond cirkel av hat, hopplöshet och våld i Mellanösternkonflikten. I synnerhet våldet mot civila i syfte att skapa rädsla och statuera exempel måste omedelbart upphöra. Det skriver Peter Weiderud, Broderskapsrörelsens ordförande.

 Det palestinska ledarskapets oförmåga att stoppa raketattackerna mot Israel har bidragit till eskalering av konflikten. Samtidigt ser vi att Israels oproportionerliga våldsanvändning, landets militära intrång i Gaza, beskjutningen av civila mål, den kollektiva bestraffningen och massgripandet av palestinska politiker utan omedelbar rättslig prövning är djupt oroande åtgärder som hotar årtionden av fredsansträngningar och har förvärrat den humanitära situationen på ett katastrofalt sätt.

Sommarens våldsupptrappning är dessvärre också ett uttryck för de djupa och underliggande motsättningar som finns mellan parterna. Israels barriär-bygge på ockuperad mark och hot om att ensidigt fastställa sina gränser har fått många att tvivla på Israels vilja till en tvåstatslösning byggd på 1967 års gränser. Den försämrade rörelsefriheten på ockuperat område och förödmjukelser av civila palestinier sänder samma oförsonliga budskap.

Samtidigt har Hamas valseger i januari skapat en motsvarande osäkerhet på israelisk sida. Valresultatet speglade det palestinska folkets frustration över en alltmer hopplös vardag under ockupation och den tidigare regeringens korruption och oförmåga att kunna presentera en hållbar lösning på problemen i människors vardag, snarare än ett stöd för det oacceptabla målet att utplåna Israel.

Även om valet, som av det internationella samfundet betecknats som fritt och rättvist, var en demokratisk framgång resulterade det i att Hamas hamnade i en situation som vare sig de själva eller omvärlden var förberedda på.

Isoleringspolitiken av den valda palestinska regeringen har misslyckats. Den har förvärrat den humanitära situationen. Kraven från Kvartetten, som EU ställde sig bakom, att erkänna Israel, avstå från våld och hålla ingångna överenskommelser, hade två allvarliga brister.

För det första var de för vaga. Man måste precisera vilket Israel som ska erkännas, samt att det handlar om avståndstagande av folkrättstridigt våld, inte att ge upp rätten till legitimt självförsvar mot ockupation. För det andra måste kraven vara ömsesidiga.

Det är nödvändigt att stå fast på de folkrättsliga fundamenten om ömsesidigt erkännande av 1967 års gränser och principiellt avståndstagandet från terrorism. Både den israeliska och palestinska regeringen måste bedömas efter hur de agerar. Båda parter i konflikten måste stå fast vid ingångna avtal, överenskommelser och de åtaganden som folkrätten påbjuder.

Vi behöver nu ta steg framåt, både vad gäller politiska krav och att bättre organisera vår opinionsbildning för fred mellan Israel och Palestina.

Från Broderskapsrörelsen har vi krävt av den svenska regeringen att man ökar ansträngningarna i EU för att bryta isoleringen av den valda palestinska regeringen och inleda en kritisk dialog. Vi har också krävt att man verkar för att EU suspenderar Associationsavtalet med Israel, eftersom Israel bryter mot MR-klausulen i avtalets andra paragraf. Dessa krav blir ännu viktigare i relation till den nytillträdda regeringen.

Vi har också under senare tid analyserat och tillsammans med Palmecentret och andra internationellt engagerade delar av arbetarrörelsen diskuterat möjligheterna att skapa en svensk bred plattform för fred i Mellanöstern.

Sverige har goda erfarenheter av hur ett brett folkligt samarbete – inkluderande fackföreningar, politiska organisationer, kyrkor och solidaritetsorganisationer – kan föra frågor framåt. Så var det med kärnvapenfrågan, kritiken mot USA:s krig i Vietnam och arbetet för att stoppa apartheid i Sydafrika.

Peter Weiderud
Förbundsordförande
Broderskapsrörelsen - Sveriges kristna socialdemokrater

Krönika publicerad i Palmecentrets nyhetsbrev