Gör som Bono - handla rödmärkt

Solidaritet för de hopplösa. Var börjar man?

De flesta av oss kan hålla nöden från dörren. Mat på bordet, kläder, utbildning och hälsa är inte omöjligt. Efter en dag med hårt arbete för att få ihop till familjens nödtorft kan vi koppla av framför TVn en stund. Då tränger den sig på ändå - som en dammsugarförsäljare med foten i dörrn. Nöden väller in i vardagsrummet från världens alla hörn med bilder på offer för torka, jordbävningar, etniska utrensningar eller ständiga konflikter som mer liknar regelrätta krig. Barn som dör av enkla sjukdomar, av näringsbrist eller dåligt vatten. Tusentals, miljontals. Så många människor, så stort lidande och så små möjligheter att ställa saker tillrätta hemifrån TV-soffan. Och nästa kväll kommer nya rapporter från andra platser.

”Det är inte välgörenhet dessa människor behöver - det är skattesystem, välfärd och fungerande polisväsende utan korruption! En fungerande demokrati och ett rättssystem där alla är lika inför lagen” Så brukar jag tänka i min vanmakt, där jag sitter framför Rapport. Först då finns förutsättningarna att slåss mot orättvisorna. Men hur säger man det till barn som svälter och mödrar som tynar bort av sjukdomar som vi andra klarar med lite medicin? Alla dessa TV-galor för världens barn och ändå tar det aldrig slut! Ska jag misströsta ändå?

Så kom jag att tänka på Stig Dagermans diktrader ”Jorden kan du inte göra om, stilla din häftiga själ! Endast en sak kan du göra: en annan människa väl”. Jag bestämde mej för att använda en del av mina pengar för att hjälpa människor som drabbats av AIDS i Afrika. Det är ett av västvärldens stora misslyckanden, att läkemedelsbolagens marknadspriser och patentstrider får spela större roll än människovärdet i kampen mot AIDS. Mitt bidrag är inte stort, men jag gör en insats. Olof Palmes internationella center litar jag på och på deras hemsida palmecenter.se hittade jag Solidaritetsfonden. Klickade mej fram och motionerade mitt VISA-kort för deras arbete mot hiv/AIDS. Inte mycket i det stora hela, men tillsammans med andra gör det skillnad för samhällen där AIDS skördar tusentals liv varje år.

En som lånat sin stjärnglans åt insatser för fattiga i Afrika är sångaren i U2, Bono. Han har lanserat en kampanj - (RED) - där globala företag säljer en speciell ”rödmärkt” produkt och ger en del av förtjänsten från försäljningen till Global Fund. De använder pengarna i insatser mot AIDS, tuberkulos och malaria i Afrika. GAP. Rött är färgen både för krisläge och för blod, tänker jag, men tydligen också för goodwill och goda förtjänster. Converse, American Express, Microsoft och en del andra tjänar förstås på sina (RED)-produkter. Jag kan leva med det. Alternativet skulle vara att de inte gör något alls. Och det är mycket värre. Precis som om du och jag inte skulle göra något alls. Antingen köper du en röd ipod åt ungarna eller så sätter du in pengar någonstans där du litar på att de får effekt. Förhoppningsvis kan du se mamman från Sudan i ögonen, nästa gång hon besöker din TV-soffa. Och dig själv, i spegeln.


Cecilia Dalman Eek
Vice Förbundsordförande
Broderskapsrörelsen - Sveriges kristna socialdemokrater

Publicerad i Fastighetsfolket 2006-11-22