Ingen militärattaché till Tel Aviv

Att Sverige fortsätter att importera vapen från Israel och dessutom placerar en militärattaché i Tel Aviv är obegripligt. Det anser Anna Berger Kettner, Broderskapsrörelsens ordförande, som tillsammans med fyra ledande partikamrater kräver att beslutet omprövas.
 

I skuggan av Sharonregeringens beslut om utflyttning av cirka 7,500 bosättare från Gaza har förhållandena för den palestinska befolkningen försämrats drastiskt. Tilltar polariseringen riskerar nu de öppningar som skapats genom Mahmoud Abbas presidentskap att stängas. Abbas har tre stora utmaningar framför sig för att förbättra situationen för palestinierna: demokratisering, korruptionsbekämpning samt att få till stånd fredssamtal. Hans intentioner och möjligheter att agera med legitimitet inomsitt folk undermineras dock genom Israels beslut att bygga nya bostäder och fortsätta utbyggnaden av muren/stängslet på palestinsk mark.

Ett nytt befarat uppror på Västbanken och i Gaza skulle kunna innebära slutet på en period av hopp och ett ökat förtroende som grund för en möjlig och nödvändig fredsprocess.

Israels rätt till säkra och erkända gränser utan rädsla för terroristdåd mot civila mål inne i Israel måste respekteras. Säkerhetsbehovet rättfärdigar dock inte Israels brott mot folkrätten eller den humanitära rätten.

Exemplen är välkända: Byggandet av muren/stängslet på palestinsk mark, som nyligen hårt kritiserats av Carin Jämtin, ständiga id-kontroller och andra former av hinder för den palestinska befolkningen har inneburit att den palestinska ekonomin kollapsat. Enligt FN:s senaste rapporter har antalet fattiga palestinier ökat från 600 000 hösten 2001 till 2,2 miljoner våren 2005.

Människor på ockuperat område har rätt att leva ett så normalt liv som möjligt. Sjukvården ska respekteras och skyddas, utbildning till barn ska säkerställas, familjer ska kunna ha kontakt med varandra och man ska kunna bruka sin mark och arbeta. Enligt internationell humanitär rätt är det ockupationsmaktens ansvar att säkerställa detta. Det åtagandet överlämnar Israel idag helt åt det internationella samfundet.

Sverige har som konventionsstat till Genèvekonventionerna inte bara en skyldighet att respektera den humanitära rätten utan också att sörja för att andra konventionsstater efterlever Genèvekonventionerna. Israel är en sådan konventionsstat. Den svenska regeringen har vid ett flertal tillfällen lyft fram denna skyldighet samt att man vill verka för en förbättrad efterlevnad av den humanitära rätten.

Sveriges relativt omfattande militära samarbete med Israel är därför svårt att förstå. Svensk vapenexport till Israel tillåts inte på grund av konflikten. Paradoxalt nog importerar Sverige militär utrustning och insatsvaror till svensk försvarsindustri i betydande omfattning. Bara importen från USA och Norge är större.

Mellan 1995 och 2001 köpte Sverige vapen och ammunition från Israel för totalt 330 miljoner kronor. Mellan år 2000 och 2004 importerade svenska försvaret krigsmaterial från Israel för 146 miljoner kronor. Komponenter i JAS 39 Gripen kommer från Israel. Dessutom tillåts Israel testa vapen på svensk mark. Detta militära samarbete innebär självklart att Sverige direkt stärker den israeliska militärindustrin och landets militära kapacitet.

Det svenska försvarets har legitima behov av ammunition, militär utrustning och insatsvaror. Det är också möjligt att Israels subventionerade militärindustri kan producera högst kvalitet till billigast pris, men vi har inte fått någon information som tyder på att det skulle vara omöjligt att finna de mest vitala komponenterna på andra marknader.

Att i detta läge ge intryck att det svensk-israeliska militära samarbetet stärks genom att placera en militärattaché vid den svenska ambassaden i Israel är således ytterst tveksamt. Detta strider mot en välavvägd svensk Mellanösternpolitik.

Leni Björklund har klargjort att militärattachéns roll inte är att underlätta importen av israelisk krigsmateriel till Sverige. Det är utmärkt. Men den politiska signalen placeringen ger går dock inte att bortse från i den politiserade och ytterst känsliga situation området befinner sig i.

Med tanke på Israels betoning på säkerhet finns det också ett behov att analysera utflyttningen av bosättningarna från Gaza och öka den svenska kapaciteten att samtala med olika delar av det israeliska samhället. Allt detta måste dock göras ur ett övergripande politisk perspektiv, inte militärt.

Den signalverkan placeringen av en militärattaché i Tel Aviv sänder till palestinierna, utöver det svensk-israeliska militära samarbetet, kan inte underskattas. Det är stor risk att de palestinier som lever under den olagliga ockupationen uppfattar placeringen som kränkande.

Vi uppmanar därför regeringen att ompröva sitt beslut.

Anna Berger Kettner
Ordförande, Broderskapsrörelsen

Berndt Ekholm
Riksdagsledamot (s), utrikesutskottet

Nalin Pekul
Ordförande, S-kvinnor

Ardalan Shekarabi
Ordförande, SSU

Magdalena Streiffert
Ordförandekandidat, s-studenter