Iran är bara en del av problemet

Iran är bara en del av problemet
 
Oenigheterna kring Irans kärnforskningsprogram kan trappas upp till en global konflikt med förödande konsekvenser. Vi riskerar ett splittrat säkerhetsråd och fördjupade motsättningar mellan västerlandet och den muslimska delen av världen. USA:s president har, enligt New York Times, inte uteslutit möjligheterna att ta till kärnvapen mot Iran. Iran har mörkat delar av sitt nukleära program och inte samarbetat fullt ut med det internationella atomenergiorganet IAEA, som har ansvaret att se till att kärnvapenfria stater som skrivit under ickespridningsavtalet för kärnvapen, NPT, inte utvecklar kärnvapen. NPT är det i särklass viktigaste redskapet för att undvika att kärnvapen används mot människor igen. Dessutom har Iran spätt på den internationella oron genom den nyvalde presidentens ansvarslösa och hotfulla uttalanden mot judarna och staten Israel. Kyrkornas Världsråd har sedan bildandet 1948 varit en entydig kärnvapenmotståndare, och sedan NPT:s tillkomst 1968 en envis försvarare av ickespridningsavtalet. Det är naturligt att Kyrkornas Världsråds Exekutivkommitté, som häromdagen möttes i Genève, riktar en uppmaning till Iran att fullt ut samarbeta med IAEA och säkerhetsrådet. Men att rikta krav mot Iran räcker inte för att lösa den nuvarande konflikten eller för att säkra integriteten av NPT. Frågan är mer komplicerad än så. NPT skapades för att förbjuda kärnvapnen, avskaffa dem och utveckla ett system av kontroll för efterlevnaden, som en känslig balansakt av ömsesidiga förtroenden. Alla stater utom fem åtog sig att aldrig skaffa kärnvapen och öppnade sig för IAEA att kontrollera detta. De fem stater som hade kärnvapen innan avtalet trädde i kraft 1968 – USA, Sovjetunionen (idag Ryssland), Kina, Storbritannien och Frankrike – åtog sig att aldrig förmedla teknologin till andra och att rusta ned för att slutligen också helt avskaffa och avstå. Denna balans är avgörande. När de konventionellt militärt mest utrustade länderna hävdar att de också behöver kärnvapen för sin egen säkerhet finns risken att andra, som upplever sig mer utsatta och har kapacitet att skaffa kärnvapen, tar steget. Inför översynskonferensen av NPT år 2000 förband sig de fem officiella kärnvapenmakterna att fullfölja sina åtaganden till nedrustning och avskaffande. Det räddade avtalet den gången. Men de fem har inte fullföljt detta, utan snarare börjat söka nya politiska och militära roller för sina vapen. Fem år tidigare räddades avtalet genom att de fem förband sig att aldrig använda kärnvapen mot någon av de kärnvapenfria staterna som tillträtt NPT. Detta åtagande, som bekräftades i en säkerhetsresolution, är idag den amerikanska administrationen beredd att bryta, enligt New York Times. Alla länder utom tre har tillträtt NPT. Dessa har dessutom utvecklat egna kärnvapen. Indien, Israel och Pakistan är alla grannländer till Iran. Nordkorea har ensidigt meddelat att man dragit sig ur NPT, och hävdar att man har kärnvapen. Därför är det viktigt att, utöver de entydiga kraven på Iran att uppfylla NPT, också rikta krav mot de övriga som bryter mot avtalet eller inte ens har tillträtt. Det är bakgrunden till att Kyrkornas Världsråd också uppmanar de fem att fullfölja sina åtaganden till nedrustning. Att USA måste stå vid sitt åtagande att aldrig använda kärnvapen mot de länder som gått med på att avstå. Att Indien, Israel och Pakistan lämnar sina kärnvapenprogram och blir parter till NPT och att Nordkorea kommer tillbaka som avtalspart. Slutligen uppmanar Kyrkornas Världsråd det internationella samfundet, och i synnerhet medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, att lösa konflikten med multilaterala diplomatiska medel. Kontroller, inspektioner och förhandlingar är vida överlägsna militära lösningar när det gäller att hantera avtalsuppfyllelse och massförstörelsevapen. Det har vi lärt oss inte minst av kriget mot Irak.


Peter Weiderud
Förbundsordförande, Broderskapsrörelsen


Publicerad i Tidningen Dagen 2006-05-23