Israels historiska skuld ökar

Israels historiska skuld ökar
 
Israel har använt ett oproportionerligt våld i Libanon. Mycket av den infrastruktur som förstörts kan inte motiveras från självförsvarsrätten, skriver Peter Weiderud, ordförande Sveriges kristna socialdemokrater samt riksdagskandidat

 I dag samlas ett 50-tal länder och internationella organisationer i Stockholm för att under svensk ledning koordinera de humanitära insatserna och första steget av återuppbyggnaden i Libanon.
Behoven är stora. Under de veckorna kriget pågick dödades ungefär 1 200 libaneser och mer än 4 000 skadades. 90 procent av dem som drevs på flykt har nu börjat återvända hem, men finner dem ofta förstörda.

Stockholmskonferensen kommer inte att lösa alla de materiella problem som kriget skapade, men ger den libanesiska regeringen och det libanesiska folket en utsträckt hand och en möjlighet att åter hoppas på framtiden.
Libanon har gått igenom många svårigheter och har de senaste åren haft en mycket positiv utveckling både demokratiskt och ekonomiskt. Stockholmskonferensen är viktigt inte minst för att inte den inneboende kraften i det libanesiska samhället ska gå förlorad.

Israel deltar inte i Stockholmkonferensen, vilket är naturligt eftersom det är krigets offer och deras behov som ska stå i centrum.
Det finns offer också på den israeliska sidan. Hizbollahs raketer har dödat ett hundratal israeler, många civila och i strid med folkrätten. Men såväl antalet drabbade som skillnaden i materiell förstörelse visar tydligt hur ojämnt, eller asymmetriskt, detta krig var.

Israels militära styrka är så mycket större än alla sina grannars och landet tvekar heller inte att använda sin styrka, vilket dessa siffror, men också siffrorna från konflikten med palestinierna visar.
En fråga som ställs, och kommer att fortsätta ställas under den långa tid som återuppbyggnaden av Libanon pågår, är vilket ansvar Israel har för den förstörelse man åstadkommit. Enligt folkrätten finns det en tydlig skillnad mellan den förstörelse som kommit till utifrån Israels rätt till självförsvar och den förstörelse som inte kan hänföras till självförsvar.
Israel har använt ett oproportionerligt våld i konflikten. Det vittnar inte minst det stora antalet civila dödsoffer om. Mycket av den infrastruktur som förstörts kan inte motiveras från självförsvarsrätten. Här är Israel, enligt folkrätten, skyldig att ansvara för återuppbyggnad eller kompensation.

Israel kommer dock inte att betala denna gång heller. Förstörelsen i Libanon kommer därför att addera till Israels historiska skuld till folken i regionen.
Någon gång i framtiden kommer denna skuld att behövs regleras.
Det ligger främst i Israels eget intresse att stoppa skulduppbyggnaden och börja återbetalningen. Men då handlar det inte främst om pengar, utan att söka fredliga lösningar. Viktigast här är självklart att lämna de ockuperade palestinska områdena.

I dag måste fokus ligga på att de som drabbats av kriget får stöd och hjälp att kunna återgå till ett värdigt liv. Vi måste prioritera krigets offer. Samtidigt är det viktigt att omvärlden är tydlig gentemot Israel att, i likhet med alla stater, följa folkrätten och uppfylla dess principer.
Låt oss därför inte glömma Israels och Hizbollahs folkrättsbrott under Libanonkriget, sommaren 2006.


Peter Weiderud
Förbundsordförande
Broderskapsrörelsen - Sveriges kristna socialdemokrater

Publicerat i VLT 2006-08-31