Ju mörkare natten – desto starkare stjärnorna

Den humanitära och politiska situationen i Gaza och på den av Israel ockuperade Västbanken har förmodligen aldrig varit så svår. Ekonomisk kollaps kombinerad med laglöshet och politisk anarki gör vägen till framtidshopp mycket lång och stenig.

De upprepade folkrättsbrotten av Israels regering och militanta palestinska grupper har dramatiskt förstärkt en ond cirkel av hat, hopplöshet och våld. I synnerhet våldet mot civila i syfte att skapa rädsla och statuera exempel måste omedelbart upphöra.

Den senaste tidens våldsupptrappning är dessvärre också ett uttryck för de djupa och underliggande motsättningar som finns mellan parterna. Israels barriär-bygge på ockuperad mark och hot om att ensidigt fastställa sina gränser har fått många att tvivla på Israels vilja till en tvåstatslösning byggd på 1967 års gränser. Den försämrade rörelsefriheten på ockuperat område och förödmjukelser av civila palestinier sänder samma oförsonliga budskap.

Samtidigt har Hamas valseger i januari skapat en motsvarande osäkerhet på israelisk sida. Valresultatet speglade det palestinska folkets frustration över en alltmer hopplös vardag under ockupation och den tidigare regeringens korruption och oförmåga att kunna presentera en hållbar lösning på problemen i människors vardag, snarare än ett stöd för det oacceptabla målet att utplåna Israel.

Även om valet, som av det internationella samfundet betecknats som fritt och rättvist, var en demokratisk framgång resulterade det i att Hamas hamnade i en situation som vare sig de själva eller omvärlden var förberedda på.

Isoleringspolitiken av den valda palestinska regeringen har misslyckats. Den har förvärrat den humanitära situationen. Kraven från Kvartetten, som EU ställde sig bakom, att erkänna Israel, avstå från våld och hålla ingångna överenskommelser, hade två allvarliga brister.

För det första var de för vaga. Man måste precisera vilket Israel som ska erkännas, samt att det handlar om avståndstagande av folkrättstridigt våld, inte att ge upp rätten till legitimt självförsvar mot ockupation. För det andra måste kraven vara ömsesidiga.

Det är nödvändigt att stå fast på de folkrättsliga fundamenten om ömsesidigt erkännande av 1967 års gränser och principiellt avståndstagandet från terrorism. Både den israeliska och palestinska regeringen måste bedömas efter hur de agerar. Båda parter i konflikten måste stå fast vid ingångna avtal, överenskommelser och de åtaganden som folkrätten påbjuder.

Från Broderskapsrörelsen har vi krävt av den svenska regeringen att man ökar ansträngningarna i EU för att bryta isoleringen av den valda palestinska regeringen och inleda en kritisk dialog. Liknande krav restes i förra veckan av 135 internationella personligheter – tidigare stats- och utrikesministrar. En av dem var Carl Bildt, som några dagar senare utsågs till svensk utrikesminister.

Huvuddelen av de socialdemokratiska regeringarna i EU har samma insikt, medan de konservativa tenderar att vara mer närstående USA och Israel i sina bedömningar. Carl Bildt kan därför få en nyckelroll redan under sina första månad, genom att förskjuta den politiska balansen i EU och utnyttja sina unika möjligheter att bryta ny mark.

Genom att stå upp för de principer han utvecklat som fristående internationell debattör skulle han inte minst få stark support från svenska socialdemokrater. Polikens innehåll är starkare än smärtan från valförlusten, enligt logiken att även ont kan föra något gott med sig. Eller uttryckt med den österländska kristna tradition i vilken huvuddelen av de palestinska kristna befinner sig:

Ju mörkare natten, desto starkare lyser stjärnorna.

Peter Weiderud
Förbundsordförande
Broderskapsrörelsen - Sveriges kristna socialdemokrater

Publicerad i Dagen 2006-10-10