Kd har tagit sjumilakliv åt höger

”Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver förtryckande stadgar! De förvägrar de svaga rättvisa, berövar de fattiga i mitt folk deras rätt.”


Profeten Jesaja skräder inte orden mot dem som gör livet svårare för fattiga och utsatta. Mot dem som ökar orättvisorna.


Osökt gick mina tankar till de gammaltestamentliga profeternas rop om rättvisa och solidaritet när jag tog del av Alliansregeringens senaste budget. På ett mycket tydligt sätt förstärks nu bilden av en högerregering som tar från de fattiga och ger till de välbeställda. Nu ska man vara rik och frisk, definitivt inte fattig och sjuk. Det är en omvänd Robin Hood-politik.


Liksom profeterna kan jag inte tiga. Hur kan kristdemokraterna, som säger sig stå för kristna värderingar, gå med på en sådan orättfärdig politik? För mig som broderskapare, kristen socialdemokrat, är det helt obegripligt. För oss broderskapare utmanar Jesus oss med orden: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”. Likt brinnande facklor lyser orden. De är nerven för vårt politiska engagemang.


Men nu blåser det tydligen både nyliberala och högervindar i det kristdemokratiska partiet. När jag i tonåren började intressera mig för politik då hävdade Kristdemokratisk Samling (KDS), numera kd, att man varken var höger eller vänster. Man ville vara en ny politisk kraft. Då kändes det ju lite nytt och spännande. Mitt eget politiska sökande fick mig att gå åt vänster. Jag formades av mina teologiska studier och reflekterandet över berättelserna om de gammaltestamentliga profeterna och det sätt som Jesus tydligt tog ställning för de förtryckta och utsatta. Detta ser jag inte mycket av hos de moderna kristdemokraterna. De har tagit ett sjumilakliv åt höger. Det är bara att beklaga.


Alltsedan alliansregeringens makttillträde har det blivit väldigt tydligt att man för en politik för rika och välbeställda. Försämringar drabbar däremot arbetslösa, sjuka och studerande. De som redan har det kämpigt. Den orättfärdiga politiken blir ännu mer uppenbar med det senaste budgetförslaget. Sjuka och deltidsarbetslösa ska klämmas åt ytterligare för att ge dem som har jobb och tjänar bra ytterligare skattesänkningar. Det är en politik som jag tror att många svenskar finner upprörande.


Och omläggningen av fastighetsskatten, vilka gynnas av den? Jo, de som redan har det gott ställt, framför allt de som bor i flotta villor i storstadskommuner. Slott och koja ska beskattas lika. Till och med några moderater i riksdagen reagerade mot detta, men de tystades snabbt ner. Och slopandet av förmögenhetsskatten tillfaller samma grupp. Även avdrag för hushållsnära tjänster och förslaget om ett vårdnadsbidrag gynnar de som har jobb och tjänar bra. Hur många ensamma mammor, och de är många, tror ni har råd med det? Inför pensionärsorganisationernas rättmätiga krav är alliansregeringen totalt tondöv. De får inte del av några skattesänkningar, fastän de har varit med och byggt vårt välfärdssamhälle.


Alliansregeringens politik för ökade klyftor och mindre solidaritet kläs ofta i ett fagert tal såsom ”mer individ och mindre stat”, ”ökad valfrihet”, ”ökad egenmakt” osv. Det är ett bedrägligt nyliberalt språkbruk. Det handlar bara om att bryta upp ett solidariskt tänkande till förmån för ett samhälle där var och en får ta ansvar för sig själv. Ett kallt och hårt samhälle. Så länge man har jobb, en hyfsad inkomst och är frisk så går det bra, men akta dig för att bli sjuk eller arbetslös.


Det är ett svek. Ett svek mot ”dessa minsta som är mina bröder”. Det visar på den stora skillnaden mellan den kristna högern och den kristna vänstern. För mig hänger tro och politik ihop. Profeternas rop och Jesu budskap innebär ett tydligt ställningstagande för utsatta och mot orättvisor i samhället. Hur kan kristdemokraterna blunda för detta?


Alla är vi beroende av varandra och ingen kan leva för sig själv. Det är därför som jag så starkt tror på en politik som präglas av tanken på frihet, jämlikhet och solidaritet. Frihet handlar inte bara om min egen valfrihet. Verklig frihet är ett resultat av ett jämlikt och solidariskt samhälle. Det är en frihet som innebär trygghet. Jag kan därför inte stillatigande se på hur klyftorna och orättvisorna ökar i samhället. Det är inte rättfärdigt att redan utsatta människor ska betala till redan ekonomiskt starka. Vårt rop om att ”alla ska med” handlar därför om kärleken till sin nästa och solidariteten med alla människor. Det är frihet! För detta brinner min politiska vilja.

Thomas Strand
Riksdagsledamot (s)
Gruppledare för riksdagens broderskapsgrupp