Kyrkorna behövs för nytänkande i flyktingpolitiken

Kyrkorna behövs för nytänkande i flyktingpolitiken
 
För ett år sedan hade vi en spänd relation mellan kyrkorna och regeringen. Kyrkorna kände av en svår humanitär situation bland asylsökande, och i diskussionen om de apatiska barnen upplevde man att regeringen inte var lyhörd för kyrkornas vädjan och protester.

Kyrkornas frustration ledde fram till påskuppropet som var en tydlig signal till politiker att en engagerad allmänhet vill se en mer rättssäker och solidarisk flyktingpolitik. Påskuppropet ledde fram till en bra politisk lösning i form av en tillfällig lag där de som väntat länge på att få sitt fall prövat kan få en generösare prövning, därefter tar domstolsprövning vid.
Det nya domstolsförfarandet betyder inte att kyrkornas engagemang kan upphöra, men att det behöver ta andra former. Den tillfälliga lagen innebär att vi nu har många människor som behöver tas emot av kommunerna. Här kan kyrkan göra en viktig insats.
Flera av Sveriges mest resursstarka kommuner tar inte emot flyktingar, eller bara i begränsad skala. Kyrkorna måste lokalt sätta press på kommunerna där de verkar så att de tar sitt ansvar och tar emot fler.

Det krävs i år lokala påskupprop där kyrkorna kan visa att engagemanget är lika starkt i lokalpolitiken som i rikspolitiken.
Kyrkornas flyktingverksamhet har länge fokuserat på att skydda flyktingar undan en otillräcklig flyktingpolitik. I den nya situationen behöver kyrkornas arbete för att hjälpa dem som beviljas asyl att komma in i samhället förstärkas.
Vi får inte hamna i en situation där vi har en stor grupp som inte släpps in i samhället, då har bara en mänsklig tragedi ersatts med en annan.

En fråga som kommit bort i flyktingdebatten är en fungerande återmigration. Det har varit svårt att diskutera frågan när avvisningsbeslut inte uppfattats som legitima, och vi i Broderskapsrörelsen kan inte medverka till avvisning av människor till länder där deras liv är i fara. Diskussionen om återmigration förutsätter en rättvis prövning av asylskäl.
Vi måste ta ansvar för de människor som sökt sig hit, även när de planerar att återvända. Detta gäller både vid frivilligt återvändande eller som resultatet av en avslagen asylansökan.
Kyrkorna kan göra en viktig insats för ett så humant återvändande som möjligt, och hjälpa återvändande att integreras i sina forna hemländer genom kontakter med flyktingarna här och verksamhet utomlands.

Att utveckla en politik för återmigration handlar om att sammankoppla migrations-, bistånds-, och utrikespolitik. Det kan handla om att bistå med utbildning eller kontakter med framtida arbetsgivare som gör det möjligt för den återvändande att starta egen verksamhet eller finna en plats i det nygamla landet utifrån den kompetens - även nya kompetens - man har med sig.
Det kan också handla om att bättre använda återvändande asylsökande och flyktingar i biståndsprojekt.
Kyrkorna behövs i opinionsbildningen för en ny helhetssyn på flyktingpolitiken. Det handlar om att se den asylsökande som en individ med tillgångar, och fokusera på varje människas möjligheter till ett liv i värdighet och hopp om en bättre framtid.

Peter Weiderud
Ordförande
Sverige kristna socialdemokraters förbund - Broderskapsrörelsen

Publicerad i Västmanlands Läns Tidning 2006-04-12