Lever inkvisitionen?

SvD Brännpunkt 050301

En diakon i Svenska kyrkan i Hästveda pastorat har blivit övertalad av biskopen i Lunds stift, Christina Odenberg, att avsäga sig sina politiska uppdrag. Diakonen, som är kristdemokrat i socialnämnden i Hässleholms kommun och nämndeman vid Hässleholms tingsrätt, har valt att avsäga sig sina politiska uppdrag för att inte riskera att bli sparkad från jobbet.

Biskopens skäl är att församlingsbor vid hembesök inte skulle veta om diakonen kom från kyrkan eller från socialnämnden, att det skulle det vara fel att som kyrkans tjänare ägna sig åt att döma, samt att diakonen skulle kunna komma i konflikt med sin tystnadsplikt.

Biskopen är ute på fel väg. Hon har fel i sak och agerar dessutom oklokt. Kyrkans kämpande tjänare bör få signaler från sin högsta ledning att de bör vända sig till världen, inte från den.

Biskopen, som själv är känd för sitt politiska engagemang och varit flaggskepp för linje 1 vid folkomröstningen om kärnkraften, verkar inte känna till att de som sitter i socialnämnden inte gör hembesök. Det gör tjänstemännen. Politikerna är satta att styra. När det gäller tingsrätten är lagen blind och gäller lika för alla. Föreligger jäv får man inte sitta med, inte ens om man är diakon.

Omsorgen om människors oro, som grundar sig på okunskap om hur samhället fungerar kan inte vara skäl att hota med avsked. Inte heller stiftsledningens eventuella rädsla för politik kan motivera hennes agerande.

Kyrkan löper nu risken att uppfattas som att man distanserar sig från världen och politiken. Det finns också en fara att samhällsengagerade präster och diakoner drar sig för att ta på sig politiska uppdrag, eller kanske avsäger sin sina politiska förtroendeposter för att inte riskera sin framtid i kyrkan.

Det kan inte vara rätt att man inom kyrkan skall diskvalificeras från att utöva sina demokratiska rättigheter eller skyldigheter. Grundlagen säger att man skall kunna engagera sig politiskt utan att utsättas för hot eller repressalier. Detta fall ligger farligt nära en sådan situation. Politiskt engagerade präster runt om i världen - i motståndet mot nazismen, i de fattigas kyrka i Latinamerika och i kampen mot apartheid i Sydafrika - har blivit de främsta profeterna i vår tid. Men kyrkans största svek i samtiden finns också att söka i tystnaden eller medlöperiet i samma historiska skeenden.

Idag behöver vi mer än någonsin visionärer, sanningssägare och kyrkliga företrädare som öppnar våra ögon och blir ett salt i samhällsdebatten. Svenska kyrkan bör inte bara tillåta, utan uppmuntra sina anställda att skaffa sig konkreta erfarenheter av oglamoröst lokalpolitiskt vardagsslit. Då kan den trista teologin bli ännu mer relevant, utgå från människors verklighet och göra att kyrkan fortsätter sin väg närmare människorna, inte från dem. Christina Odenberg har gått vilse.

Anna Berger Kettner
Förbundsordförande, Broderskapsrörelsen och pastor i Svenska missionskyrkan

Björn Pernrup
Styrelseledamot Broderskapsrörelsen
och präst i Lunds stift