Naiv tro på isolering

Naiv tro på isolering
 
Dialog motverkar fundamentalism. Bestraffning och isolering av oliktänkande bryter mot svensk demokratisk och diplomatisk tradition. I förlängningen leder isolering till extremism, skriver Broderskapsrörelsens Ulf Bjereld och Peter Weiderud.

På SvD Brännpunkt (27/5) kritiserar Per Bauhn Sveriges kristna socialdemokrater, Broderskapsrörelsen, för att vi envisas med att föra dialog med olika muslimska grupperingar i Sverige - även med dem vars åsikter vi inte delar.
Men Bauhns kritik är naiv och visar att han ingenting förstått av dessa dialogers mål och upplägg.

Frågan om hur vi bäst möter en oliktänkande diskuteras allt flitigare i vårt land, framför allt i relation till islam och muslimer. Det började med Muhammedkarikatyrerna, fortsatte med förhållandet till den nyvalda palestinska Hamas-regeringen och relationen till muslimer och muslimska organisationer i Sverige.

Den naiva tilltron till bestraffning och isolering som överlägsen metod mot oliktänkande bryter mot svensk demokratisk och diplomatisk tradition.

Vår demokratiska folkrörelsetradition har sett det som nödvändigt att stödja och stimulera oliktänkande. Så har till exempel fredsrörelsen fått ekonomiskt stöd för att kunna kritisera svenskt försvar och svensk
vapenexport.
Isolering är oftast kontraproduktiv, då den motverkar integration och förändring. När många andra länder haft nära till att dra in sina ambassadörer vid politiska konflikter, har Sverige envist stått för principen att det är när skillnader finns, som behovet av samtal är som störst.

Visst finns det undantag. Sanktionerna mot Sydafrika är ett framgångsrikt sådant. Men sanktionerna mot Sydafrika bars upp av en starkt folklig opposition som efterlyste sanktioner som ett stöd för sitt politiska arbete.
När det gäller till exempel Hamas är situationen den omvända. Hamas kom till makten just genom det kanske mest demokratiska val som någonsin genomförts i arabvärlden.
Dialog innebär inte att hålla med eller förutsätta att man ska bli överens. Men det kan vara en metod för att klarlägga reella meningsmotsättningar, vad dessa beror på, respektive vad som är missuppfattningar eller fördomar.

En dialog får inte vara naiv. Det är nödvändigt att vara trygg i vem man själv är och vilka avgörande
värden man står för och inte kan kompromissa kring.
Men att bli överens om var man är oenig kan ibland vara en av de viktigaste förutsättningarna för en fungerande samexistens och integration.

Att däremot döma ut någon som ovärdig att tala med, kan bidra till en ond cirkel av utanförskap, isolering och även extremism.

Broderskapsrörelsen har sedan mer än tio år haft goda kontakter med svenska muslimska organisationer. Detta är ett sätt att motverka utanförskap, bidra till integration och vaccinera mot den, i synnerhet efter 11 september 2001, växande islamofobin i vårt land.
Genom vårt dialogarbete har vi också blivit trygga när vi utan att demonisera och bidra till utanförskap tydligt kan säga ifrån, som till exempel i frågan om särlagstiftning.

Särlagstiftning är en orimlig tan- ke som måste avvisas. Vi kan inte ha olika lagar för olika etniska, religiösa eller nationella minoriteter.

Däremot kan det vara värt att genom kritisk dialog söka förstå bakgrunden både till denna och även mindre
problematiska krav, för att hjälpa muslimer i Sverige till lösningar på reella behov.
Förbudet mot halal- och kosherslakt, som kom till efter påtryckningar från tyska legationen på 1930-talet och i dag försvaras av djurskyddshänsyn, är exempel på en fråga som Broderskapsrörelsen hjälpt till att föra framåt i dialog med både judar och muslimer.

I den globaliserade värld vi lever bryts många kulturer mot varandra. Det leder till två mycket olika reaktioner parallellt med varandra.
En reaktion motsätter sig dialog och delar upp världen i svart och vitt, i onda och goda. Den intoleransen ser sanningen som något exklusivt som vi själva erövrat och ängsligt vill skydda mot alla utmaningar.

En sådan fundamentalism utmärker den kristna högern och den extrema islamismen, men kan också ha sekulära förtecken.

Den andra reaktionen, som bland annat utmärker den kristna vänstern, ser på sanningen som ett livslångt sökande. Då blir dialog också med andra religioner och oliktänkande en tillgång. En hjälp att växa
både som individ och som samhälle.


Peter Weiderud
förbundsordförande, Broderskapsrörelsen

Ulf Bjereld
professor, förbundsstyrelseledamot, Broderskapsrörelsen,

Publicerad i SvD 2006-05-30