Nej till marknadsorienterad vapenexport!

 Publicerad i Jönköpingsposten 11 mars 2005

Vi har fått jorden i arv, att förvalta och vårda, och vi har ett ansvar att föra detta arv vidare till kommande generationer. De största hoten mot vår egen och våra barns framtid är fortsatt miljöförstöring, konflikter och krig, ökande klyftor i och mellan länder och att fattigdomen minskar för långsamt.

Hindren mot tillväxt och hållbar utveckling måste undanröjas. Det är syftet med Sveriges nya utvecklingspolitik för en rättvis och hållbar global utveckling som antogs av riksdagen för ett drygt år sedan.

Därför har Broderskapsrörelsen positivt tagit emot Krigsmaterielutredningens nyligen presenterade betänkande, där utredare Anders Svärd föreslår att ett nytt utvecklingskriterium om hållbar utveckling läggs till exportreglerna. Dessa kriterier måste nu få genomsyra hela vapenhandels-lagstiftningen för att lyckas. Det räcker inte med att som utredaren föreslår, de endast beaktas.

Däremot finns det anledning att kritisera flera av utredarens förslag. Det gäller bl.a. näringspolitiska intressen som skäl för exporttillstånd. Näringspolitiska hänsyn har hittills aldrig kunnat legitimera vapenexporten. Det ska den inte göra nu heller. Vi säger nej till en marknadsorienterad vapenexportpolitik.

En annan kontroversiell fråga gäller mänskliga rättigheter. Utredningen öppnar för att vapenslag som inte förväntas användas i ett övergrepp, ska kunna säljas till ett land som genom tortyr begår människorättsbrott. Detta är förkastligt. Man måste främst utgå från hur landet respekterar de mänskliga rättigheterna. Anders Svärds förslag riskerar medföra en uppluckring av respekten för de mänskliga rättigheterna.

I värsta fall skulle det kunna innebära att en regim som kränker de mänskliga rättigheterna kan få tillstånd att köpa stridsvagnar, kanoner och flygplan av Sverige, eftersom dessa krigsmaterial inte används i de direkta övergreppen. Export av minröjnings- och trafikledarsystem, som Svärd hänvisar till, är dessutom fullt möjlig med nuvarande principer och värderingar. I den nuvarande lagstiftningen täcks demokratifrågorna genom att hänsyn tas till de mänskliga rättigheterna. Men urholkas människorättskraven på det sätt som föreslås, blir ett demokratikrav mer angeläget.

Utredaren tänker fel när det gäller att importen av insatsvaror inte ska kontrolleras förrän i nästa steg när de blivit färdiga produkter för eventuell export. En okontrollerad import av insatsvaror från länder som Vitryssland eller Israel innebär ett stöd till ländernas försvarsindustri. Exportpolitiken och importpolitiken måste gå hand i hand. Sverige kan inte förbjuda export av vapen till ett visst land och sedan stödja samma lands krigsindustri genom vapenimport. Detta är inte logiskt. Samma värderingar måste gälla för såväl vapenexporten som importen, även om sättet att reglera importen kan utformas på ett enklare sätt.

Svärd anser att han varken föreslagit ett mer generöst eller strängare regelverk. Men han jämför då inte med den nuvarande lagstiftningen från 1992, utan med den mer generösa praxis som utvecklats sedan dess.

Sverige behöver inte ett mer exportinriktat regelverk med urgröpta krav. Broderskapsrörelsen säger bestämt nej till en mer generös vapenexport.

Tvärtom, de svenska reglerna kring vapenhandel måste stå i överensstämmelse med de svenska utrikespolitiska hörnstenarna: att främja hållbar utveckling, fred, demokrati, mänskliga rättigheter.

Anna Berger Kettner
Förbundsordförande
Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen

Berndt Ekholm
f.d. ordförande Broderskapsrörelsen och riksdagsledamot (utrikesutskottet)