Olycklig utveckling från skuld till skam i politik

Olycklig utveckling från skuld till skam i politik
 
Årets valrörelse är inte bara ovanligt hård, jämn och oviss.
Vi har också fått se inslag av ett huliganbeteende som vittnar om en värdeförskjutning i det politiska klimatet, skriver förbundsordförande Peter Weiderud i sin krönika i Dagen.

 Årets valrörelse är inte bara ovanligt hård, jämn och oviss. Vi har också fått se inslag av ett huliganbeteende som vittnar om en värdeförskjutning i det politiska klimatet.
De händelser jag tänker på är bland annat den betrodde tjänsteman i mitt eget parti, som under sin barnledighet skickade anonyma mejl till media om moderatledaren. Eller att sambon till en pressansvarig hos kristdemokraterna sökte ta värvning i SSU för att infiltrera. Eller det folkpartistiska inbrottet i socialdemokratins datanätverk i syfte att komma åt konfidentiell information.
Det har länge, framför allt i de politiska ungdomsförbunden, funnits en kreativitet till oortodoxa metoder. Det nya är dels att dessa händelser har sitt ursprung så nära partiernas hjärtan, dels att de skett i lönndom. Hade de inte avslöjats, är det inte troligt att vi hade fått kunskap om dem någonsin.
Detta gör också tragedin så mycket större för dem som varit inblandade. De inte bara mister sina uppdrag, utan hamnar också vid en offentlig skampåle där vägen till upprättelse kan vara mycket lång.
Det är viktigt att skilja på skuld och skam. Skuld är en nödvändig samhällelig och mentalhygienisk mekanism. Vi begår alla fel och vi behöver ständigt bearbeta vår inre kompass - samvetet - så att vi kan utvecklas både som människor och som samhälle.
Skulden hjälper oss att bearbeta vad som är gott och ont. Skulden är kopplad till bekännelse, ånger, förlåtelse och upprättelse. Den är sällan svart eller vit. Den definierar inte alltid vad som är tillåtet. Den är en del av den gråskala som är nödvändig för att kunna fungera i ett komplext samhälle.
Med skammen är det tvärtom. Där är allt tillåtet, så länge det inte är synligt. Men när vi avslöjas så rämnar tillvaron. Då blir domen hård och vägen tillbaka svår.
Utvecklingen från skuldkultur till skamkultur i politiken kan ses som en spegling av en samhällsutveckling där gemensamt ansvar och omsorg med varandra - solidaritet - har anonymiserats. Men det är också resultatet av ett medvetet val hos de politiska partierna, där det långsiktiga, strategiska och ideologiska perspektivet har fått träda tillbaka för ett mer kortsiktigt och taktiskt perspektiv.
Det gör att vägen framåt inte är alldeles enkel. Den går inte främst via förenklade krav på ordning och reda eller mer etik och moral från de politiska partierna. Det kan snarare förstärka utvecklingen mot skammens kultur, i synnerhet om kraven riktar sig mot socialt, ekonomiskt och kulturellt utsatta grupper.
Den stora förloraren på valrörelsens affärer är demokratin. Politiken och de politiska partierna är demokratins hörnstenar. Om tilltron till hörnstenarna vacklar, blir hela huset skört.
I internationell jämförelse så har svenskar alltjämt en stor tilltro till politiken, och respekt för de människor som offrar tid och kraft för att ta ansvar för det gemensamma.
Men respekten är i avtagande. Efter att nyss ha återvänt från fyra år av utlandstjänst ser jag två indikatorer på förändring. Den första är att det är främst partierna själva som skapar arenorna för de politiska samtalen. Det är färre inbjudningar från kyrkor, föreningar, skolor etcetera för att diskutera politik på inbjudarnas villkor.
För det andra är det färre direkta debatter mellan partiföreträdare. Mer av debatten sker via journalister och som parallella monologer.
Den eftervalsanalys jag vill försöka medverka till i mitt eget parti kommer därför att ha tre utgångspunkter.
Den första är vikten av att vi värnar det anseende som alltjämt finns.
Den andra är att bejaka behovet av skuld på bekostnad av skam. Det egna personliga ansvaret för helheten måste bli tydligare.
Den tredje är att stärka det strategiska och ideologiska perspektivet på bekostnad av den taktiska stressen.
Det är i längden viktigare att ha rätt än att ligga rätt i politiken.


Peter Weiderud
Förbundsordförande
Broderskapsrörelsen - Sveriges kristna socialdemokrater

Publicerad i Dagen 2006-09-12