Omoraliskt slopa fastighetsskatten

 
"En slopad fastighetskatt innebär en kraftig resursöverföring från ekonomiskt svaga till ekonomiskt starka regioner, från ekonomiskt svaga till starka individer", skriver förbundsordförande Peter Weiderud i Dagen.

Under förevändning av att ”fastighetsskatten är omoralisk”, har nu kristdemokraternas partiledare Göran Hägglunds hängivelse lett fram till ett regeringsförslag om ett avskaffande, vilket regeringen presenterar i vårpropositionen.

Förslaget kan lösa ett problem, men skapar flera nya. Det kommer på sikt innebära en omvänd Robin Hood-princip – att ta från de fattiga och ge till de rika - och reser frågor om vilken moral Göran Hägglund försvarar.

Skatt är ett samhälleligt redskap som har tre syften. Det är för det första en väg att finansiera det vi vill göra gemensamt. För det andra är det ett sätt att omfördela resurser från dem som har till dem som har mindre. För det tredje är det ett sätt att begränsa konsumtion på sådant vi vill vara varsamma med, t ex alkohol eller bensin.

Vi kan ha olika uppfattningar om hur mycket vi vill göra gemensamt, hur jämlikt vi vill ha samhället och vad som är skadlig konsumtion. Här ska det finnas skillnader mellan höger och vänster i politiken. Däremot finns det ingen anledning att vara oeniga om skattens grundläggande uppgift.

När vi utformar skatterna behöver vi därför vara tydliga med vad de syftar till och, i takt med att samhället förändras, vara beredda att ändra dem. Moms och inkomstskatt har båda stor betydelse för att finansiera välfärden och den senare är också viktig för omfördelning.

Förmögenhetsskatten har betydelse för fördelning och var före globaliseringen också väsentlig som inkomstkälla. Idag ger förmögenhetskatten bara cirka 5 miljarder i inkomst, genom att många väljer att flytta sin förmögenhet utomlands och betala sin skatt där. Förmögenhetskatten är idag t o m negativ för statsinkomsterna, men har haft politiskt stöd för att den är fördelningspolitiskt viktig.

Med fastighetsskatten är det precis tvärtom. Den kan inte flytta och är därför säkrare som skatt än t o m inkomstskatt. Den fördelar från rik till fattig och den ger väsentliga bidrag till den gemensamma välfärden, cirka 30 miljarder. Detta gör att de flesta länder i vår omvärld, även lågskatteländer, går motsatt väg och utvecklar fastighetsskatten.

Att ge sig på den mest stabila av våra skatter, dessutom utan att vara klar över vilka ekonomiska spinoff-effekter det medför, är kortsiktigt och oansvarigt. Det problem som Göran Hägglund har pekat på – att människor som bott länge i hus som ökat kraftigt i värde inte ska behöva sälja eller belåna sin förmögenhet – kan lösas på mer förnuftiga sätt. Begränsningsregler, anstånd med skatt till försäljning eller slopande av förmögenhetsskatt är bara några exempel på förslag som skulle fungera, utan att ge andra negativa effekter.

En slopad fastighetskatt innebär en kraftig resursöverföring från ekonomiskt svaga till ekonomiskt starka regioner, från ekonomiskt svaga till starka individer. Lyxvillor i storstadsregioner blir de stora vinnarna, medan flertalet småhusägare i glesbygd kommer att få betala mer.

Förslaget vittnar om en frånvaro av en långsiktig vision med samhällsutvecklingen och river sönder grunden för välfärden. Det uttrycker främst en politisk klåfingrighet i hopp om att bättra på opinionssiffrorna. Den typen av populism är det fler än kristdemokrater som ägnar sig åt i politiken. Men de är ensamma om att kalla sitt agerande moraliskt, och det är beklagligt att de har fått med sig övriga partierna i regeringen.

Det riktigt allvarliga är att förslaget bidrar till att politisera skattepolitiken, vilket riskerar skapa instabilitet och osäkerhet. Det drabbar investeringsviljan och ytterst förtroendet för den svenska ekonomin.

Det finns idag förutsättningar för en bred politisk uppgörelse med avskaffande av förmögenhetskatten och ett värnande av fastighetsskatten, med begränsningsregler för människor med låga inkomster. En sådan överenskommelse skulle öka Sveriges konkurrenskraft, stärka investeringsviljan, skapa stabilitet och säkra statens inkomster för överskådlig tid framöver.

Dessa rivna skattepolitiska broar kan visa sig vara det hittills mest kostsamma resultatet av den idag så låsta blockpolitiken.

Peter Weiderud
Förbundsordförande
Broderskapsrörelsen – Sveriges kristna socialdemokrater

Publicerad i Dagen 20070417