Opinion för svenskt Natomedlemskap saknas


Många Nato-motståndare hoppas och tror att ökad kunskap skulle göra människor än mer skeptiska till Nato. Många Nato-anhängare hoppas och tror att ökad kunskap skulle göra människor mer positivt inställda till Nato. Båda grupperna tänker bort det faktum att frågan om Nato-medlemskap eller ej inte enbart handlar om en rationell kalkyl baserad på säkerhetspolitiska överväganden, säger Ulf Bjereld


I en artikel på Utrikesbloggen (1/10 -07) argumenterar Henrik Liljegren för att det behövs ”mer upplysning” och en ”avspänd debatt” om svensk säkerhetspolitik. Egentligen är Liljegren ute efter att åstadkomma en positionsförskjutning i den svenska Nato-debatten. Men idén om att upplysning och information skulle göra svenska folket mer Nato-vänligt är uttryck för ett politiskt önsketänkande.

Svensk Nato-debatt befinner sig i stiltje. Moderaterna och folkpartiet förespråkar visserligen att Sverige skall söka medlemskap i Nato nu, men de väljer att inte driva frågan.
Alla opinionsmätningar visar att Nato-motståndet i den svenska folkopinionen är starkt och stabilt. Andelen personer som vill att Sverige skall gå med i Nato varierar mellan 20-25 procent, medan andelen personer som vill att Sverige skall behålla den militära alliansfriheten är ungefär dubbelt så stor, mellan 40 och 50 procent.

Det är en tung opinionsmässig uppförsbacke för Nato-anhängarna att ta sig an. Men moderaterna och folkpartiet hoppas och tror att de har tiden på sin sida. Sveriges nära samverkan med Nato i olika övningar och operationer förväntas bidra till att urholka den militära alliansfriheten och därigenom på sikt sänka tröskeln till medlemskap.

Ytterligare ett skäl till att moderaterna och folkpartiet hukar i Nato-frågan är att det är utomordentligt svårt att i dag formulera trovärdiga argument kring hur ett Nato-medlemskap skulle stärka Sveriges säkerhet. Ett svenskt Nato-medlemskap skulle snarare öka risken för att vårt land – genom att militärt alliera sig med USA – ofrivilligt blev indraget i militära krigshandlingar eller blev en mer tacksam måltavla för olika terrorgrupper. Den som följer den säkerhetspolitiska debatten märker också att det är andra argument än de säkerhetspolitiska som dominerar bland Nato-anhängarna. Argumenten handlar främst om att Sverige ideologiskt och värdemässigt är en del av västvärlden och att vi därför också bör ta de militärpolitiska konsekvenserna av att ingå i denna gemenskap. Om dessa saker kan man förstås tycka vad man vill, och självklart ligger det ett värde i en öppen och kunskapsinspirerad debatt om svensk säkerhetspolitik.

Men Henrik Liljegrens artikel är förledande i det att den ger intryck av att det finns en diskrepans mellan å ena sidan människors kunskap om Nato och svensk säkerhetspolitik och å andra sidan det starka stödet för den militära alliansfriheten. Syftet med diskussionen är ju enligt Liljegren själv att den svenska opinionen inte skall vara ”helt oförberedd” om en debatt om anslutning till Nato ”en vacker dag skulle framstå som önskvärd”. Den underliggande tanken är att om svenska folket bara fick veta vad Nato egentligen är för en organisation och hur mycket vi faktiskt samarbetar med Nato, så skulle viljan att förutsättningslöst överväga ett Nato-medlemskap också öka.

Tron att ökad kunskap ger värderingar som ligger närmare ens egna är möjligen en mänsklig egenskap, men också ett uttryck för politiskt önsketänkande. Många Nato-motståndare hoppas och tror att ökad kunskap skulle göra människor än mer skeptiska till Nato. Många Nato-anhängare hoppas och tror att ökad kunskap skulle göra människor mer positivt inställda till Nato. Båda grupperna tänker bort det faktum att frågan om Nato-medlemskap eller ej inte enbart handlar om en rationell kalkyl baserad på säkerhetspolitiska överväganden. Frågan om Nato-medlemskap handlar lika mycket om värderingar och vilka värden man vill främja. Värderingar påverkas sällan av information – de ligger djupare än så.

Så gärna en avspänd Nato-debatt. Men först en rejäl insikt om att Nato-frågan i grunden inte handlar om information och upplysning, utan om politiska bedömningar och värderingar.

ULF BJERELD
Ulf Bjereld är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och styrelsemedlem i socialdemokratiska Broderskapsrörelsen.