Religionen omöjlig att begränsa till privat sfär

Religionen omöjlig att begränsa till privat sfär
 
I torsdags avslutades Kyrkornas Världsråds generalförsamling i Porto Alegre, Brasilien. Mötet med representanter för 348 medlemskyrkor från 120 länder, som samlas vart sjunde år, är ett unikt tillfälle för global reflektion.

Religionens roll omöjlig att begränsa till den privata sfären
I torsdags avslutades Kyrkornas Världsråds generalförsamling i Porto Alegre, Brasilien. Mötet med representanter för 348 medlemskyrkor från 120 länder, som samlas vart sjunde år, är ett unikt tillfälle för global reflektion.
I Porto Alegre antogs sammanlagt sju resolutioner. Några av dem är resultatet av många års arbete och studier. Det gäller till exempel uttalandet om förpliktelse att skydda (humanitär intervention) och reformer av FN. Andra är resultatet av mer akuta utmaningar där medlemskyrkorna har behov att få stöd eller bryta sina egna erfarenheter mot andras. Det gäller till exempel uttalandet om terrorism eller om dialog med andra religioner.
Det senare kom som ett förslag från den danska kyrkan mot bakgrund av den så kallade karikatyr-konflikten. Problemet är omedelbart och akut i många delar av världen. I Nigeria har fler än 50 personer dödats i sammandrabbningar mellan kristna och muslimer. Dansk exportindustri har gjort jätteförluster, danskarna har förlorat en politisk oskuld och vilsenheten är stor inför en ny typ av global utmaning – ett växande samspel mellan religion och politik, mellan kultur och identitet.
Kyrkornas Världsråds generalförsamling konstaterar att detta inte är en religionskonflikt. Det finns en spänning mellan en globalt sett dominant västerländsk kultur och den österländska. Ovilja att bidra till lösningen av Mellanösternkonflikten och invasionen av Irak har upplevts bekräfta historiska oförrätter i form av korståg och kolonialism. När också länder i väst misslyckas med att integrera sina nya medborgare, som i stället möts av rasism, främlingsrädsla och islamofobi, finns ingredienserna på plats för den kulturella bomb vi sett explodera de senaste veckorna.
Kränkningen av profeten Muhammed, genom publicering och den envisa hänvisningen till yttrandefriheten, blev den tändande gnistan.

De som drabbats hårdast i denna konflikt är religiösa minoriteter, ofta muslimer i Europa och kristna i muslimsk kulturell dominans. Där det funnits fungerande strukturer för dialog mellan kristna och muslimer har man lyckats bättre med att stävja våldsamma reaktioner, och låta kritiken i stället ta sansade former.
Tryck- och yttrandefrihet är en fundamental mänsklig rättighet som måste garanteras och skyddas. Med den följer också ett ansvar att inte kränka andra, och i synnerhet svaga grupper. Jyllands-Postens chefredaktör försökte erodera gränserna för tryckfriheten genom att slå på en svag grupp, ungefär på samma sätt som pastor Åke Green försökte erodera gränserna för religionsfriheten genom att slå mot homosexuella.
Skillnaden är främst att den i Danmark kuvade muslimska minoriteten i en globaliserad värld visade mycket starkare än vad man väntat. Det tragiska är att reaktionen mot kränkningen inte kom direkt på publiceringen utan som ett resultat av de våldsamma reaktionerna.
Detta visar på en blind fläck i det moderna sekulära samhället. Samtidigt som det sekulära samhällets principiella likabehandling av alla trosriktningar ger de bästa förutsättningar att hantera det mångkulturella samhällets utmaningar, har förmågan att förstå och respektera det människor håller heligt trängts undan.

Sekularismens idé att begränsa religionens roll till den privata sfären var möjlig som politiskt koncept innan globaliseringen och det mångkulturella samhällets utmaningar. Religion är till väsentliga delar privat, men rymmer också gemensamma dimensioner som etik och identitet. Dimensioner som både blir viktigare och utmanade i globaliseringen.
Den viktigaste lärdomen av karikatyrkrisen är därför vikten för det moderna sekulära samhället att bättre förstå de politiska dimensionerna av religion i en föränderlig värld. Med hjälp av dessa post-sekulära insikter skulle vi bättre kunna ta vara på religionens positiva bidrag till samhällsutvecklingen, och samtidigt begränsa risken för de negativa.


Peter Weiderud
Förbundsordförande, Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskap

Publicerad i Dagen 2006-02-28