Religionsfrihet kräver dialog och kompromiss

 Publicerad i tidningen Broderskap i 2004-03-30. 
 De demokratiska partierna i Svedala har gjort exakt det som man hoppades att politiker och skolledare skulle undvika. Man har missat Skolverkets betoning av dialog och i stället hamnat i Sverigedemokraternas sällskap, när man utan anledning visat s k handlingskraft med beslut i fråga om den muslimska slöjan.

De, som i Sverige, vill befria muslimska kvinnor från slöjans förtryck oberoende av hur de muslimska kvinnorna – unga eller äldre - själva ser på saken borde följa det som sker i Frankrike och andra länder och dessutom noga läsa Skolverkets skrivelse om slöjor i skolan.

Medan religionsfrihet i de flesta västländer avser att skydda religionsutövningen från politiken gäller i Frankrike närmast det motsatta; det är politiken och samhällslivet som skall skyddas från religionen. Sekularismen – dvs. ambitionen att hålla religion åtskild från politik och samhällsliv – är sedan franska revolutionen en del av fransk politik. När kyrkan och staten slutligt skildes åt i början av 1900-talet infördes en lagstiftning som bl.a. tolkats så att katolska präster inte haft möjlighet att inneha politiska uppdrag.

Genom invandringen, främst från tidigare franska kolonier och protektorat, i Nordafrika och Mellanöstern, har Frankrike sedan länge en stor, och också snabbt växande, muslimsk minoritet. Ambitionen har varit och är att stödja utvecklingen av en islam med fransk, nationell identitet, mindre beroende och påverkad från muslimska länder. I Frankrike finns också ett av Västeuropas få islamska lärosäten

Men ambitionen att med begränsningar och förbud söka att ”förfranska” islam efter sekulärt mönster har inte lyckats. I Paris förorter och i andra städers invandrartäta förorter söker fler unga bland andra- och tredjegenerationens invandrare att på olika sätt tydligare visa en religiös identitet. Orsaken kan inte vara familjetryck när t ex unga kvinnor till skillnad mot sina mödrar vill ta på sig slöjan. Förklaringar finns istället att söka i bristen på integration, utsattheten i samhället och behovet att försvara en religiös och kulturell identitet om samhället vill förvisa till ett snävt privat fält.

Islamismen som politiskt alternativ får ökat stöd i många muslimska länder. Men det sker också bland muslimer i väst – och i synnerhet bland de unga. Genom historien upprepas att religioner träder in och ger identitet och trygghet när samhället och/eller renodlat sekulära ideologier misslyckats att ge framtidstro

Utbildning, arbetsliv och rätten till arbete är och kommer alltid att vara huvudvägen till integration och delaktighet. Utan arbete växer utanförskap och behovet av alternativa strategier för att hävda sin identitet och sitt värde. Ett förbud mot slöjan eller andra religiösa attribut i skolan eller på arbetsplatsen är därför ytterst kontraproduktivt om förslagsställarens syfte är att stärka integration och människors rättigheter och självkänsla.

Bakom önskan om förbud finns ofta en olust över att religiösa uttryck och symboler åter tar plats i samhället. Utvecklingen rubbar uppfattningen att religionen är något som det moderna samhället lämnat bakom sig.

Men det som nu behövs är en integration som bejakar etnisk, kulturell och religiös mångfald och där individer och grupper så långt det är möjligt själva avgör hur de vill uttrycka sin identitet. Mångfalden måste beredas plats i samhälle och arbetsliv.

Med den utgångspunkten behövs i vissa avseenden tydliga förbud, men i övrigt mer av tolerans och ibland nödvändiga kompromisser.

Religionsfriheten ger enligt Europarådets konvention rätt att ”enskilt och gemensamt utöva sin tro i gudstjänster, undervisning, sedvänjor och ritualer”, men den har också gränser. Ingen tradition, vare sig den är kulturellt eller religiöst betingad, ursäktar mord, våldshandlingar eller kränkning av mänskliga rättigheter. Kvinnlig könsstympning och barnäktenskap är förbjudna i lag. Samhället öppnas mot allt fler samlevnads- och familjeformer men bigami och månggifte är förbjudet. Det är värt att hålla i minne att inget av dessa förbud står i någon reell konflikt med religionsfriheten, tolkad utifrån någon av de stora religionernas tro och lära. Religionsfriheten också säkrar också individens rätt att avstå från religion och att inte behöva delta i religiösa manifestationer och handlingar.

I alla övriga aspekter av religionsutövning: böne- och helgtider, konfessionell undervisning, frågan om relationerna mellan stat och trossamfund, symboler och klädedräkt förutsätter mångfalden tolerans och goda kompromisser.

Det är genom vardagens samtal och uppgörelser som tolerans och kompromisser formas. I ett förra hösten uppmärksammat fall i Göteborg kom två gymnasieelever till skolan med heltäckande slöja. Eleverna och rektor enades om att man under lektionstid och vid prov måste kunna se varandras ansikte, men att skolan utanför lektionstid accepterade klädsel som täcker ansiktet.

När Skolverket senare, efter rektorns begäran, bekräftade att kompromissen har lagligt stöd, betonas värdet av samtal.

- Förbud utan dessa samtal är inte att rekommendera, skriver Skolverket.

Vad händer nu efter Skolverkets skrivelse? Hur kommer liknande situationer att hanteras? Frågorna har fått sitt första svar i Svedala och väntar närmast på svar i ytterligare ett tiotal kommuner där Sverigedemokraterna motionerat om slöjförbud.

Gör inte om Svedalas misstag. Dialog och kompromiss en ersätts får inte omvandlas till ”raka besked”. Om det blir följden har Skolverkets skrivelse gjort mer skada än nytta och skolans allra viktigaste uppgift att fostra till demokrati och delaktighet att ha naggats i kanten.


OLA JOHANSSON
Broderskapsrörelsen