Skolan - en kulturell mötesplats

Skolan - en kulturell mötesplats
 
Vi i Broderskapsrörelsen tror på en gemensam skola för alla barn. Den kommunala skolan ska vara en mötesplats för barn med olika religiösa, kulturella och etniska bakgrunder. Där har eleverna fått möjligheten att utbyta åsikter, diskutera och respektera att det finns olika perspektiv och synsätt.

Skolan påverkas ständigt av förändringarna i samhället, och dess roll förändras i ett samhälle med ökad kulturell och religiös mångfald, samt ökande sociala och ekonomiska skillnader. Idag väljer allt fler elever och föräldrar bort den kommunala skolan till förmån för friskolorna, ibland även religiösa friskolor.

Det är viktigt att vi lyssnar till föräldrars och elevers motiv till att välja alternativ till den kommunala skolan, samt inkluderar dem i debatten. De finns till exempel många olika skäl till att föräldrar sätter sina barn i en religiös friskola. Ett vanligt förekommande skäl är att föräldrarna uppfattar att den religiösa friskolan på ett bättre sätt kan tillgodose sina barns möjligheter än den kommunala skolan. Detta eftersom de religiösa skolorna tar större hänsyn till elevernas språkliga, kulturella och religiösa bakgrund så att de känner trygghet och kan utveckla sin identitet.

Många föräldrar väljer religiösa friskolor eftersom de själva känner att de blir åsidosatta och frånvarande i den kommunala skolan. Istället får de möjlighet att delta aktivt i sina barns skolgång vilket är positivt för föräldrarna, eleverna och skolan. Föräldrarnas engagemang, närvaro och ansvarstagande i skolan gör att de ställer högre krav på skolans undervisning och kvalitet.

Debattens fokus på de muslimska skolorna gör att det är lätt få bilden av att muslimska friskolorna är många och stadigt ökande. I själva verket är det så att av landets 530 fristående grundskolor har endast 66 konfessionell inriktning och av dessa har 53 kristen profil och tre judisk profil. Det betyder att vi har tio muslimska friskolor som sammantaget har något över 900 elever. De religiösa och speciellt de muslimska friskolorna är alltså ett mycket begränsat fenomen i svensk skolpolitik.

De organisationer som tar initiativ till att starta muslimska friskolor gör det i stor utsträckning för att de ser hur barn bosatta i socialt utsatta områden ofta möter svårigheter i den kommunala skolan. Eleverna stöter ofta på problem i form av marginalisering, språkliga problem och problem i relation till kulturell och religiös identitet. Här har den kommunala skolan misslyckats i stor utsträckning, medan de muslimska friskolorna i högre grad finner lösningar på elevernas problem. I de muslimska friskolorna finns engagerade lärare och föräldrar. Där finns kunskaper om alternativa skolformer och arbetsformer som ibland fungerar bättre än de kommunala. Det finns även mycket vi kan lära oss om arbetsformer från länder med mer erfarenhet av mångkulturell och mångreligiös tradition.

Religiösa friskolor beskylls ofta för att de leder till isolering och minskad integration. Det finns sådana risker och de måste vi hantera med stärkt tillsyn, men detta gäller inte generellt. Många religiösa friskolor väljer att placera sig nära en kommunal skola för att man månar om elevernas kontakt med andra barn. Den stora delen av friskolorna som drivs utifrån etniska, språkliga eller religiösa utgångspunkter driver skolor i grundskolans lägre årskurser. Detta för att ambitionen är att barnen ska integreras med övriga barn i högre åldrar.

Däremot skulle, som det tidigare liberala folkpartiet föreslagit, ett förbud mot statlig finansiering av religiösa friskolor innebära isolering. Ett sådant beslut skulle innebära privat finansiering och leda till minskad integration och kontakt mellan den religiösa skolan och resten av samhället.

Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle, med många religiösa, etniska, språkliga, nationella och kulturella minoriteter. Minoriteter är generellt mer utsatta och de viktigaste förutsättningarna för ett bra liv ligger inom ramen för ett starkt och generellt välfärdssamhälle.

Men minoriteter har också egna behov som är viktiga för att kunna värna, stärka och utveckla sin identitet. Den muslimska minoriteten behöver kunna bygga moskéer, köpa halalslaktat kött, eller känna trygghet i att barns utbildning kan rymma de perspektiv som är riktigt viktiga att värna.

Ibland kolliderar minoriteternas behov med majoritetssamhället, reellt eller upplevt. De hamnar då i underläge. De är svagt representerade och vår starka tilltro till generella lösningar, kan ibland rymma en blindhet för minoriteternas behov.

Vi behöver fokusera debatten till och diskuterar hur vi kan förbättra den kommunala skolan så att barn med olika religiösa, kulturella och sociala bakgrunder kan mötas. Innan vi har nått dit kan vi behöva använda friskolor – också muslimska – som ett viktigt pedagogiskt och integrationspolitiskt instrument.

Peter Weiderud
Ordförande
Sverige kristna socialdemokraters förbund - Broderskapsrörelsen

Publicerad i Aktuellt i Politiken 2006-04-10