Slopad fastighetsskatt handlar inte om moral

Slopad fastighetsskatt handlar inte om moral
 
"Fastighetsskatten är omoralisk", hävdar kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund, som fått med sig övriga borgerliga ledare på att avskaffa den.
Förslaget kan lösa ett problem, men skapar flera nya. Det kommer på sikt innebära en omvänd Robin Hood-princip - att ta från de fattiga och ge till de rika - och reser ytterst frågor om vilken moral Göran Hägglund försvarar.

Skatt är ett samhälleligt redskap som har tre syften. Det är för det första en väg att finansiera det vi vill göra gemensamt. För det andra är det ett sätt att omfördela resurser från dem som har till dem som har mindre. För det tredje är det ett sätt att begränsa konsumtion på sådant vi vill vara varsamma med, till exempel alkohol eller bensin.
Vi kan ha olika uppfattningar om hur mycket vi vill göra gemensamt, hur jämlikt vi vill ha samhället och vad som är skadlig konsumtion. Det är dessa olika uppfattningar som valrörelsen bör handla om. Däremot finns det ingen anledning att vara oeniga om skattens grundläggande uppgift.

När vi utformar skatterna behöver vi därför vara tydliga med vad de syftar till och, i takt med att samhället förändras, vara beredda att ändra dem. Moms och inkomstskatt har båda stor betydelse för att finansiera välfärden och den senare är också viktig för omfördelning.
Förmögenhetsskatten har betydelse för fördelning och var före globaliseringen också väsentlig som inkomstkälla. I dag ger förmögenhetskatten bara cirka 5 miljarder i inkomst, genom att många väljer att flytta sin förmögenhet utomlands och betala sin skatt där, men vi har valt att behålla den för att den är fördelningspolitiskt viktig.

Med fastighetsskatten är det precis tvärtom. Den kan inte flytta och är därför säkrare som skatt än till och med inkomstskatt. Den fördelar från rik till fattig och den ger väsentliga bidrag till den gemensamma välfärden, cirka 30 miljarder.
Att ge sig på den mest stabila av våra skatter, dessutom utan att ha svaret på hur inkomstbortfallet ska betalas, är kortsiktigt och oansvarigt. Det problem som Göran Hägglund har pekat på - att människor som bott länge i hus som ökat kraftigt i värde inte ska behöva sälja eller belåna sin förmögenhet - kan lösas på mer förnuftiga sätt. Begränsningsregler, anstånd med skatt till försäljning eller slopande av förmögenhetsskatt är bara några exempel på förslag som skulle fungera, utan att ge andra negativa effekter.

En slopad fastighetskatt innebär en kraftig resursöverföring från ekonomiskt svaga till ekonomiskt starka regioner, från ekonomiskt svaga till starka individer. Lyxvillor i storstadsregioner blir de stora vinnarna, medan flertalet småhusägare i glesbygd kommer att få betala mer, eftersom den föreslagna generella avgiften blir högre än dagens fastighetsskatt. Till det kommer ett budgetunderskott som inte är finans- ierat.
Men det riktigt allvarliga är att förslaget vittnar om en frånvaro av en långsiktig vision med samhällsutvecklingen och att det river sönder grunden för välfärden. Det uttrycker främst en politisk klåfingrighet i hopp om att bättra på opinionssiffrorna.
Den typen av populism är det fler än kristdemokraterna som ägnar sig åt i en valrörelse. Men de är ensamma om att kalla sitt agerande moraliskt.

Peter Weiderud
Förbundsordförande
Broderskapsrörelsen - Sveriges kristna socialdemokrater