Sverige världsmästare i global utveckling

Debattartikel av Pär Axel Sahlberg, Norrköpings tidningar 031126

Inför riksdagsbehandlingen av regeringens utvecklingsproposition,"Gemensamt ansvar för global utveckling" har Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen, bjudit in Deepa Narayan från Indien, Senior Advisor vid Världsbanken, för att ge ett internationellt perspektiv på den globala utvecklingsdebatten i ett antal seminarier som leds av Broderskapsrörelsens vice ordförande, Pär Axel Sahlberg, som delger sin syn på utvecklingspropositionen och debatten kring densamma.


Den 16 december fattar vi riksdagsledamöter ett viktigt beslut. Vi ska behandla regeringspropositionen Gemensamt ansvar för global utveckling och lägga fast riktlinjerna för den framtida utvecklingspolitiken. Det är viktigt att riksdagsbeslutet blir bra och att vi får till stånd en bred politisk majoritet bakom beslutets huvuddelar. Då kan beslutet bli en milstolpe och lika viktigt för den nya utvecklingspolitiken som proposition 100 från 1962 blev för biståndet.

Men proppen handlar inte om bistånd. Bara delvis. Det övergripande målet i proppen är att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling och minska andelen extremt fattiga i världen med hälften till år 2015, i enlighet med FN:s millenniemål. Den målsättningen ska alla relevanta politikområden beakta. Huvudtanken i proppen är att få till stånd en samstämmig politik, dvs. att alla ministrar i regeringen måste dra åt samma håll. Det är en välkommen och ambitiös målsättning. Vad som krävs är politisk vilja och resurser.

Broderskapsrörelsen vill att politiken ska utföras utifrån de fattigas perspektiv och utifrån ett rättviseperspektiv, där frågor som mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet utgör viktiga grundvärden och hållbar utveckling ett centralt förhållningssätt. Sverige kan genom denna utvecklingsproposition komma att bli det land i världen som skapar den mest moderna och ambitiösa utvecklingspolitiken. I Sverige har inte sprängkraften i propositionen uppmärksammats, men i ett internationellt perspektiv är propositionen unik i sitt slag.

När det gäller samstämmighet ligger Sverige redan i täten. De principer som kommer att styra den framtida politiken måste bli tydliga, framåtsyftande och ge vägledning i existerande och potentiella målkonflikter. Vi får inte heller glömma vår egen del i de strukturella orättvisorna och skapa förutsättningar för en solidarisk och hållbar livsstil.

Det finns dock några områden där vi kan gå längre än de skrivningar regeringen angivit i propositionen. Det gäller t.ex. handelspolitiken, biståndet och försvars- och säkerhetspolitiken.


1. Handelspolitiken. Tillväxt är ett nödvändigt, men inte tillräckligt villkor för utveckling. Ökad handel stärker tillväxten. Att undanröja handelshinder är därför ett viktigt steg mot fattigdomsminskning. I propositionen tydliggör dock inte regeringen de målkonflikter som kan uppstå mellan målet om en total avreglering av alla världens marknader och enskilda länders behov att kunna garantera livsmedelssäkerheten för sin befolkning och få till stånd positiva utvecklingsprocesser. Vid intressekonflikter mellan WTO-reglerna och FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna bör rättighetsperspektivet prioriteras.


2. Biståndet. Av det svenska biståndet är tio procent s.k. bundet bistånd, dvs. att bistånd villkoras till att fattiga länder köper svenska produkter. Internationell sett är detta lågt, men fortfarande lika ineffektivt. Därför är det bra att Sverige, i enlighet med OECD/DAC:s rekommendationer, verkar för avbindning av allt internationellt utvecklingssamarbete. Men i stället för att endast avbinda biståndet till de 49 minst utvecklade länderna vill Broderskapsrörelsen att regeringen går före för att helt avbinda allt bistånd. Nu.


3. Försvars- och säkerhetspolitiken. Vapenhandeln i världen är ett stort utvecklingshinder. Därför är det välkommet att regeringen avser att hålla fast vid den restriktiva svenska exportkontrollen och följa EU:s uppförandekod för vapenhandel. Regeringen anger dock inte hur man vill utveckla försvars- och säkerhetspolitiken för att stärka samstämmigheten än mer. Sverige bör t.ex., vid export av vapen och i varje enskilt fall, genomföra en granskning av risker för export till de aktuella länderna vad gäller främjande av de mänskliga rättigheterna och bekämpning av fattigdom. Finns risken att svensk vapenexport försvårar främjandet av de mänskliga rättigheterna och fattigdomsbekämpningen skall export inte tillåtas.


Den största utmaningen kommer dock att bli att genomföra dessa intentioner i praktiken. Därför är den årliga skrivelse som regeringen utlovat om genomförandet av den globala politiken för global utveckling oerhört viktig. Från Broderskapsrörelsen påpekar vi att skrivelsen skall vara utformas som en särskild skrivelse och på ett sådant sätt att utvecklingen mot en ökad samstämmighet i regeringens politik kan jämföras över tid. Först då kan skrivelsen bli ett kraftfullt redskap för alla aktörer som vill få till stånd en mer samstämmig politik för en rättvis och hållbar global utveckling.


Dessa dagar har Broderskapsrörelsen bjudit in Deepa Narayan, Senior Advisor vid Världsbanken, för att hon dela med sig av den internationella utvecklingsdebatten och sätta in propositionen i sitt rätta internationella sammanhang. Hon och hennes team har intervjuat 60 000 människor i 60 olika länder och publicerat det i boken De fatigas röst, som nu också finns på svenska. Det är de som ska sätta agendan. Vi måste lyssna till de fattigas röst.

Pär Axel Sahlberg (s)

Riksdagsledamot och vice ordf. i Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen