Tal av Peter Weiderud vid Västmanlands distrikt

Högtidstal av Förbundsordförande Peter Weiderud, i samband med Västmanlands Broderskapsdistrikts 70-årsfirande, Biskopsgården i Västeras, 12 November 2005.

 Broderskapsvänner
Partivänner

Det är en stor ära för mig att få tala vid 70-årsfirandet av Västmanlandsdistriktet av Sveriges Kristna Socialdemokraters förbund – Broderskapsrörelsen.

Nu är en rörelse inte som en människa att det går att på minuten datera vår födelse. En rörelse växer fram. Och för Västmanlands Broderskapsdistrikt talar vi om en period av ungefär 10 år, fram till beslutet i Vasasalen 1935, då ombud från Arboga, Eskilstuna, Kolsva, Kungsör, Köping, Hallstahammar, Surahammar och Västerås valde Algot Svensson till ordförande och antog stadgar för ”Västeråsdistriktet av Sveriges Kristna Socialisters Förbund”.

Elva år tidigare hade verkstadsarbetaren och Frälsningssoldaten Emil Stålberg sammankallat till ett möte i sin hemstad Örebro. Han fick gehör, man bildade en grupp och ganska snart började tankarna sprida sig över länsgränsen. Grupper bildades först i Arboga, Köping och Kungsör och senare djupare in i länet. 1928 började Örebro-gruppen trycka tidningen Broderskap och året därpå – 1929 – bildade de då tio existerande grupperna Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund.

Broderskapsdistriktet formades i ett annorlunda samhälle. 1930-talets Västmanland var ett samhälle i en brytningstid – från jordbrukssamhälle till industrisamhälle, från Fattigsverige till Folkhem, från omodernt till modernt.

Det var ett homogent samhälle. Vi hade på många decennier inte upplevt någon invandring. Däremot hade en tredjedel av Sverige befolkning lämnat fattigdom, trångsynthet och hopplöshet för att söka ett bättre liv på andra sidan Atlanten.

I denna brytning växte sig socialdemokratin stark och stod för det nya. Kristenheten var splittrad. Stora delar av den motsatte sig förändringar. Vi började se en allt tydligare spänning mellan kyrka och arbetarrörelse.

Då som nu, fanns en tydlig skiljelinje mellan kristen höger och kristen vänster i förkunnelse och teologi. Erich Fromm har definierat skillnaden som:

1. Kristendomen som en kraft mig själv till glädje, nytta och evig salighet.
2. Kristendomen som en kraft till att förändra samhälle, strukturer, system, så att de verkar till största möjliga glädje och nytta för hela Skapelsen, människorna och miljön.

Spänningen mellan kyrka och arbetarrörelse skapade en känsla av hemlöshet eller inre dragkramp hos många kristna arbetare och socialdemokrater. Man var del av både arbetarrörelse och kyrka. Tro och politik hängde ihop och drog i samma riktning.

Man ville påverka kristenheten till ökat ansvarstagande i omvandlingen av samhället. Man ville också påverka arbetarrörelsen i synen på kyrkan och kristendomen, men också i allmänpolitiska frågor som pensionsfrågan och nykterhetsfrågan.

I 1930-talets samhälle och uppbyggande av folkhemmet bidrog Broderskapsrörelsen till att vaccinera mot högerinflytande i svensk kristenhet. Detta är något som vårt land och parti fortfarande har glädje av. Kristenheten i Sverige är en progressiv samhällskraft, och den aggressiva kristna högern är mycket marginell i Sverige.

Som 70-åring verkar Broderskapsdistriktet idag I en annan brytningstid. En brytning från industrisamhälle till kunskapssamhälle, från
Monokulturellt till mångkulturellt, från
Modernt till transmodernt, från
Nationellt till globalt och regionalt, från
Sekulärt till postsekulärt.

Broderskapsrörelsens roll är alltjämt att vara ett uttryck för kristen vänster i vårt land, att finnas i brytningen mellan tro och politik, att vara en integrerad del av arbetarrörelsen och det socialdemokratiska arbetarepartiet, men också rotad i den kristna ekumeniska rörelsen.

Men frågorna i dagens samhälle är inte desamma som på 1930-talet. Vi måste i varje tid fundera över vad som är vår viktigaste roll och vår speciella uppgift. I det arbetet måste vi fokusera på det som är Broderskapsrörelsens viktigaste tillgångar i relation till vårt parti. Fokusera på de perspektiv där vi kan tillföra partiet ny styrka.

Det är framför allt på tre punkter där vi som kristna socialdemokrater har tillgångar som partiet idag behöver mer av:

1. Internationalismen. Vårt parti har alltid levt i spänningen mellan den nationella identiteten och den internationella. Den spänningen såg ut på ett sätt när de flesta politiska utmaningar kunde mötas på nationell nivå. Som kristna socialdemokrater närmar vi oss politiken från ett universellt perspektiv. Detta är ett omistligt värde i globaliseringens tid och när den europeiska arenan blir allt viktigare för att förverkliga det goda samhället.

2. Värdegrunden. Vårt parti har alltid levt i spänningen mellan ideologi, intresse och förvaltande. Broderskapsrörelsen är till skillnad från partiet i stort primärt en idérörelse. Vår ingång i politiken utgår från Kristi ord i Matteus - vad ni har gjort mot dessa minsta, det har ni gjort mot mig. När partiet fastnar i intressefrågor och politiskt förvaltande är Broderskapsrörelsens uppgift att lyfta fram idéperspektivet sà att politiken kan skapa hopp, lust och tro att förändra vårt samhälle.

3. Långsiktigheten. Vårt parti överblickar ett tidsperspektiv som är starkt präglat av 100 àr av industrisamhälle och modernism. Som kristna socialdemokrater ser vi på samhället ur ett flertusenårigt perspektiv. Det ger oss andra möjligheter att formulera prioriteringar som bär in mot framtiden. Det gäller i synnerhet i miljöfrågor, rättvisefrågor och människovärdesfrågor. Den trofasthet som vi Broderskapare bär är omistlig i alla de frågor som inte kan fa snabba lösningar. Vi tappar inte sugen vid bakslag och vi låter oss inte styras av dagsländor.

Broderskapsrörelsen uppgift att hjälpa partiet in i framtiden handlar om att formulera visionen av det nya folkhemmet.

Det nya folkhemmet måste självklart vara inspirerat av det klassiska av det enkla skälet att många av de sociala och politiska utmaningar som människan brottats med under generationer fick svar inom ramen för folkhemsbygget. Den svenska modellen kan beskrivas som den moderna tidens förverkligade utopi.

Vi var aldrig rikast. Men vi var, och är, det samhälle där den mest ekonomiskt och socialt mest utsatte har störst möjlighet till ett värdigt liv.

Och det är bara så vi kan mäta ett samhälles moraliska nivå. De starka klarar sig i alla typer av samhällen.

Det är ett samhälles förmåga att svara upp mot de utsatta enskilda och gruppernas behov som avgör kvaliteten på den politiska etiken.

För 70-80 år sedan, i arbetsrörelsens ungdom och när Broderskapsrörelsen såg dagens ljus, fanns det en spänning i rörelsen mellan nyttotraditionen och frihetstraditionen.
Nyttotraditionen hävdade att arbetaren var ofri för att han eller hon var fattig.
Ge arbetaren bröd sa att han kan skapa sin frihet.

Frihetstraditionen sa tvärtom att arbetaren är fattig för att han är ofri.
Ge arbetaren redskap, frihet i form av utbildning och bildning, att själv resa sig ur sin fattigdom.

Nyttotraditionens fokus på materiella behov och kollektiva lösningar var självklart mycket kraftfullare i resan från Fattigsverige till industrisamhälle och folkhem.

Men i dagens post-industriella informationssamhälle kan det finnas själ att återvända till frihetstraditionens tänkande, och ett ökat fokus på individens ansvar och möjligheter.
En starkare betoning av utbildning, kultur och andra immateriella världen. De saker som aldrig kan berövas en människa när samhället eller livet förändras, utan istället gör henne stark.

Broderskapsrörelsen har en stark förankring i frihetstraditionens idéarv. Vi har ett särskilt ansvar att formulera de politiska lösningar som idag behövs för att befria människor till ett liv i värdighet, i vår kommun, i vårt land, i Europa och i vår värld.

Vår politiska idé är utopisk. Den utgår från kärleksbudet och Guds gränslösa nåd. Varje människa, oavsett vad hon har utsatts för, oavsett vad hon själv har gjort sig skyldig till har rätt till förlåtelse, till upprättelse och ett värdigt liv.

Vår uppgift är att bidra till att skapa politiska förutsättningar för denna upprättelse. Vi kan göra det utifrån övertygelsen att varje människa kan och ska bidra till detta. De flesta människor i Kristi omgivning såg på Petrus som en klumpig fiskare. Ändå valde Kristus honom till den som skulle grunda kyrkan.

Därför känner vi ingen samhörighet med de socialdemokrater som hävdar att vårt samhälle är färdigbyggt och att den politiska uppgiften skulle inskränka sig till att finputsa och försvara gjorda erövringar.

Vår ambition är att gå vidare och i varje ny tid identifiera de politiska åtgärder som behövs och ta strid för dem.

Vi har precis haft en partikongress där Broderskapsrörelsen mobilerade och fick gehör i Mellanösternfrågan och skolfrågan, i vikten av FN-mandat vid fredsinsatser och i förståelsen för religiösa minoriteter. Vi bidrog till en ansvarsfull kompromiss i föräldraförsäkringen. En stor del av partiordförandens ideologiska tal till kongressen omfamnade det som var en av Broderskapsrörelsens huvudfrågor för 10 år sedan – det gröna folkhemmet och omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Vid kongressen i Västeras för fyra àr sedan fick vi gehör för att återupprätta en-procentmålet för svenskt utvecklingssamarbete.

Idag finns det mycket lite av avoghet från partiet gentemot kyrka och kristen tro. LO-ordföranden talar öppet om som kristna tro och partiledaren, som gärna skulle velat bli präst, är en av folkkyrkans starkaste förespråkare. Vi har fler Broderskapsmedlemmar i regeringen och i riksdagen än någonsin tidigare.

I detta post-sekulära samhällsklimat är Broderskapsrörelsens möjligheter till påverkan och inflytande bättre än någonsin. Suget efter etiska perspektiv på politik och religionens inflytande på politik, konflikter och politiska skeenden har vuxit kraftigt de senaste åren.

När detta missbrukas kan religionen bli ett politiskt gift. Politiserad religiös fundamentalism kan bidra till att förenklat dela upp en komplex värld i onda och goda, göra tillvaron mer svart-vit och därigenom till och med legitimera våld och maktpolitik. Allra tydligast blir detta när politiska ledare säger sig företräda en syn där gudomlig rätt, i deras egen tolkning, anses stå över demokrati, folkrätt och mänskliga rättigheter. Vi ser skrämmande exempel från i princip alla religioner i dagens värld.

Men vi ser också motsatsen. När religionen lyfter fram grundläggande värdefrågor, som fred, förståelse och rättvisa samt inklusivt öppnar för förståelse också av andra trosriktningar, blir den ett viktigt och fördjupande komplement till politiken i en komplex värld. Det kanske tydligaste exemplet på detta är kyrkornas roll i sannings och försoningsarbetet i Sydafrika. Där har religionen bidragit med redskap som de politiska strukturerna normalt saknar.

Skillnaden mellan en konstruktiv och destruktiv roll för religionen i relation till samhället går tillbaka på den skillnaden som Erich Fromm beskrev mellan kristen höger och kristen vänster. Vi kan också beskriva det som två olika sätt att förhålla sig till sanning.

Antingen ser vi sanningen som något exklusivt som vi själva erövrat och ängsligt vill skydda mot alla utmaningar. Det ger den typ av fundamentalism som utmärker den kristna högern. För den kristna högern blir dialog och det annorlunda ett hot.

Eller sa ser vi sanningen som något bara Gud äger till fullo. Var uppgift är att söka. Då blir dialog också med andra religioner och oliktänkande en tillgång. Detta nyfikna sanningssökande utmärker den kristna vänstern.

Broderskapsrörelsen är den kristna vänstern i Sverige. Vår politiska huvudmotståndare är den kristna högern.

Religionens ökade betydelse är ett tydligt resultat av globalisering och samhällets växande komplexitet. Det gör att polariseringen mellan kristen – eller religiös – höger och vänster kommer att växa.

Eller för att ta hjälp av Vaclav Havel, den tjeckiska dissidenten som blev president, att sätta ord på det politiska vägvalet mellan det snäva och kortsiktiga egenintresset och ansvaret för helheten:

”Den moderna människans övermod förstör hennes hopp om att överleva. Utan att tyngas av ödmjuk respekt för varats ordning låter sig dagens människa jags av sina särintressen och är oförmögen att ta hänsyn till det allmänna intresset….
Vi lever i en värld där vara öden är mer knutna till varandra än någonsin förut, i en enda planetär civilisation. Det är samtidigt en värld med många kulturer som alltmer motsätter sig en civilisationernas förening. Detta alltigenom farliga tillstånd måste vi förändra… Endast ur en nyfödd känsla av globalt ansvar kan växa ett system av instrument att möta alla hot som mänskligheten själv har skapat…Ett stilla liv på randen av en vulkan är illusoriskt…..
I dagens värld angår allt alla.”

Tack för möjligheten att fira denna dag tillsammans med Er.