Upprop kan ge hopp till utsatta barn

Upprop kan ge hopp till utsatta barn
 
Eva-Lena Gustavsson, social-demokrat i Torsby, brinner för de socialpolitiska frågorna både i sitt yrke som personligt ombud och i sitt politiska engagemang. Hon har konstaterat i en rapport för Broderskapsrörelsen att det fortfarande finns många utsatta barn och ungdomar i samhället idag.Eva-Lena är andra skribenten i serien ”Politik jag brinner för”.

I min hall hänger en tavla av Marian Väpnargård. Det en flicka i förskoleålder med flätor i håret och som ler varmt mot mig. Hon utstrålar trygghet och om man tittar riktigt noga på bilden kan man i hennes ögon se Kristus. Flickans ögon möter min blick varje dag och hon utmanar mig att upptäcka Kristus i min vardag. Mina egna barn har sedan länge växt ifrån barnaåren men jag möter barn i olika åldrar varje dag i mitt jobb som personligt ombud. Jag arbetar inte i första hand med barnen utan med någon av deras föräldrar. I mitt vardagsarbete ställs jag ofta inför att många människor lever i mycket svåra livssituationer.

Kommer långt med tålamod
Mitt uppdrag som personligt ombud är att lotsa de personer jag arbetar med genom våra myndigheters byråkrati till rätt handläggare, till vården, att hjälpa till med ansökningar, överklaga beslut och att bevaka den enskildes rätt helt enkelt. Det är lättare sagt än gjort, men med den enskildes behov för ögonen så går det med ett professionellt förhållningssätt och mycket tålamod att komma långt. I mitt arbete kommer jag många människor mycket nära och de flesta av mina klienter har barn i olika åldrar. Det är familjer som lever med stor ohälsa. Någon eller båda föräldrarna har psykiska funktionshinder och barnen kanske har eller är på väg att få egna diagnoser. Detta gör att den sociala livssituationen är mycket tuff, inte minst för barnen.

Behöver utmaning
En av kvinnorna jag arbetar med har tre barn i skolåldern, alla med egna diagnoser. Detta eftersom de lever under hot och våld i en mycket svår social situation. Två av barnen har deltagit i en kyrkas ungdomsverksamhet på orten där de bor. Ungdomsledarna är några av få som orkat ta sig an barnen. Mamman ville att vi skulle tacka ledarna för att de inte gett upp, utan envist försökt så gott de kunde att möta barnen i verksamheten. I ett annat sammanhang fick inte barnen delta för att de var så jobbiga. Jag kommer osökt att tänka på Matt 25:40 ”vad ni har gjort för någon av dessa minsta, det har ni gjort för mig”
Vi behöver lite till mans utmanas av detta, att göra vad vi kan för den människa vi möter. Men vårt samhälle måste också ha fungerande strukturer för att kunna möta de skilda behov vi invånare kan ha.
Som kristen och socialdemokrat och aktiv i Broderskapsrörelsen på olika nivåer så är det de socialpolitiska frågorna som jag brinner för både i min vardag som personligt ombud och inom politiken. I Broderskap förbundsstyrelse och i verkställande utskottet har jag uppdraget från vår förra kongress att arbeta med frågorna kring den sociala nöden.

Sammanfattande rapport
Jag har under året lett ett arbete som tagit fram en rapport som heter ”Vilka är de utsatta? – perspektiv på svensk välfärd” Det är en sammanfattande rapport för Broderskapsrörelsen av Gunvall Grip. I den konstaterar vi att trots Sveriges höga internationella välfärdsstatus så finns det fortfarande utsatta grupper av människor i Sverige och tyvärr är de många. Rapporten lyfter fram vad det kan innebära att vara utsatt. Det är ett vitt begrepp som kan betyda så mycket. Man kan vara utsatt för våld av olika slag, man kan vara ekonomiskt utsatt, man kan vara sjuk och funktionshindrad. Utsattheten kan preciseras på flera sätt och det är det vår rapport försöker synliggöra.
Utsattheten påverkar inte minst barnen och ungdomarna. Växer man upp i en familj präglad av någon form av utanförskap är det större risk för självmordsförsök, att man får en psykisk sjukdom, utsätts för våld eller får alkohol- eller narkotikarelaterade sjukdomar jämfört med barn och ungdomar till föräldrar som kan anses leva i tillfredställande förhållanden.

Behövs mer engagemang
Det är många enskilda, kyrkor och organisationer som Rädda barnen, Bris och Unga örnar som arbetar aktivt med att hjälpa utsatta på olika sätt. Nu startas det också förebyggande verksamheter för barn och ungdomar med föräldrar med psykiska funktionshinder och/eller missbruksproblem i många kommuner och landsting. Det är bra, men det behövs mycket mer av detta! Mycket återstår att göra, vår välfärd har sina brister men vårt samhälle har också stora möjligheter att göra något åt de brister vi ser.
Svenska Missionskyrkan gjorde ett bra uttalande på kyrkokonferensen om att sluta förnedra utsatta människor. Det uttalandet handlade om de sjukskrivna. Kyrkfolket har stor empati för utsatta människor det såg vi inte minst i Påskuppropets krav på skydd för asylsökande. Tänk om vi också kunde få till ett upprop och kunna skapa hopp för de utsatta barnen och ungdomarna. Det behövs ett folkligt engagemang och politisk vilja för att lyfta de här frågorna.
På tavlan jag beskrev om flickan med Kristus i ögonen har konstnären skrivit Ef 1:18
”Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till.”
Är det något vi behöver hjälpas åt med så är det att sprida hopp i vår värld!

Eva-Lena Gustavsson
Kandiderar till kommunfullmäktige i Torsby för socialdemokraterna
Förbundsstyrelseledamot, Broderskapsrörelsen

Publicerad i Sändaren 2006-08-03