Väl förankrad dialog med muslimer

Väl förankrad dialog med muslimer
 
Förra veckans TV-program Uppdrag granskning har ställt många av de som är engagerade i Broderskapsrörelsen inför frågan: Vad håller förbundet på med?

Programmet som sändes en vecka tidigare byggde på en kontrastbeskrivning. Där skildrades grupper av unga muslimer som isolerade sig från samhället. Motbilden var en grupp av unga och religiöst engagerade muslimer, som aktivt sökte hitta sin väg in i samhället.

Det andra programmet hade som sagt udden riktad mot Broderskapsrörelsen och det samarbete som i mer än tio år pågått med olika muslimska grupper. Främst med Sveriges muslimska råd, den klart största organisationen för troende, religiöst praktiserande muslimer i Sverige. Där finns 75 000 av landets 100 000 aktiva religiösa muslimer.

I det andra programmet var det inte längre de små isolerade grupperna som var problemet. Kritiken riktades istället mot att det funnits en mångårig och omfattande kontakt mellan Broderskapsrörelsen och den organisation som rymmer majoriteten av landets praktiserande muslimer.

Ena veckan var isolering problemet för Uppdrag granskning, veckan därpå kontakt!

I första programmet lyftes två exempel fram: unga muslimer, som engagerat sökte integration, bl a genom skidåkning och den festival som ordnades i höstas.

Det för Broderskapsrörelsen uppmuntrande – kanske för programmakarna litet motsägelsefullt? – är att initiativet till skidresorna tagits av en av de unga muslimska ledarna, som sedan starten på 90-talet deltagit i kontakten med Broderskapsrörelsen.

När förbundet förra året genomförde en serie seminarier på temat Islam och demokrati, tillsammans med s-studenterna och muslimska organisationer, sköttes samordningen av en i projektet ung anställd muslim, som samtidigt var engagerade i den av TV-teamet uppmärksammade Ramadan-festivalen.

Det jag sedan vill kommentera är uttalanden i det andra programmet av s-kvinnors ordförande Nalin Pekul och förre ambassadören Lars Lönnback.

Nalin Pekul uttrycket i programmet förvåning över det samarbete Broderskapsrörelsen haft med Sveriges muslimska råd. Hon hävdade att samarbetet inte hade förankring i partiet.

Nalins kommentar är felaktig och på en punkt särskilt förvånande. Broderskapsrörelsens samverkan med de muslimska organisationerna startade i direkt kontakt med partiets ledning. Seminarier, utbildning på Brunnsvik samt de särskilda insatser som gjorts inför valen har varit ekonomiskt genomförbara enbart tack vare särskilt stöd från partiet. Flera av partiets ledande företrädare har också medverkat i olika arrangemang.

Det mest förvånande är att Nalin inte känner till den ledarkurs för muslimska kvinnor som för några år sedan genomfördes i samarbete med Lidingö folkhögskola. Flera s-kvinnor engagerade sig som mentorer, och utbildningen bidrog till bildandet av en muslimsk s-kvinnoklubb.

Lars Lönnback uttalade att han under en tid arbetat med ”broderskaparna”, men att han sedan ”dragit sig undan”. Lönnback har vid ett enda tillfälle medverkat för att informera om regeringens Euro-islam-projekt. Hur drog han sig ur en samverkan som aldrig funnits?

Broderskapsrörelsens religionsdialog och samarbetet med muslimska organisationer är i förbundet väl förankrat genom kongressbeslut och arbetet har också fortlöpande redovisats till kongresserna.

Det allvarligaste med de sända programmen är inte att de ställt Broderskapsrörelsen i blåsväder utan misstänkliggörandet av en stor andel av landets religiöst engagerade muslimer.

Ola Johansson
Internationell sekreterare, Broderskapsrörelsen

Publicerad i Tidningen Broderskap 2006-05-10