Almedalen 2015

Socialdemokrater för tro och solidaritet gjorde sju seminarier och ett mingel under Almedalsveckan 2015.

Här är kortare referat från sex av samtalen.

Mer information om de medverkande finner du i programmet i länken ovan.

Måndag 29 juni

kl 15-16

Limbo i Sverige – om asylsökande utan rättigheter

Tusentals personer som fått avslag på sina asylansökningar lever i dag sina liv i Sverige utan rättigheter då de av praktiska skäl inte kan utvisas. Vad bör Sverige göra för att undvika att människor hamnar i detta ingenmansland?

Medverkade gjorde Joe Frans, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Tina Vasiliou, jurist, Roland Utbult, riksdagsledamot KD, Magda Rasmusson, riksdagsledamot MP, samtalsledare Adam Hedengren, Migrationspolitiska s-föreningen.

Joe Frans ger ett internationellt perspektiv – rohingya tex som skickas mellan länder. Kvinnor drabbas dubbelt så hårt; utnyttjas sexuellt och ekonomiskt. Mänskliga rättigheter och grundläggande värderingar måste vi stå upp för, säger Joe Frans.

Roland Utbult menar att det är viktigt att inte tänka ”stackare” om utsatta människor, utan att känna medkänsla. Varje dag dödas kristna för sin tro. Och muslimer ställs mot muslimer. Vi måste finna en rättssäker process.

Adam Hedengren konstaterar att panelen är överens om att situationen är oacceptabel, men att den här frågan ändå har hamnat mellan stolarna. Ni tycks vara överens över partigränserna och ändå så äger detta rum…

Magda Rasmusson påpekar att det intresset för asylfrågor vuxit de senaste månaderna. Hon framhåller att vi inte kan ha en politik som bygger på att vi har generella amnestier var tionde år, att det inte är hållbart. Med mer organisering och mer debatt så ska vi nog kunna driva det här framåt, menar Magda Rasmusson.

Tina Vasilou säger att resningsansökan i princip är omöjligt att få till. Lagen används inte på rätt sätt, varnar hon. Ansökan ska ske till EU-domstolen, men i praktiken tas väldigt få fall upp. Att anmäla verkställighetshinder är den tredje möjligheten, som nästan är en omöjlighet. Migrationsverket är då både första och sista instans… Ett exempel är palestinier från Gaza – det finns ingen flygplats där, alltså måste de komma in via transitvisum genom Israel, vilket de inte får. Men Migrationsverket tycker ändå att det ska gå att utvisa palestinerna – för att några få personer har fått det där transitvisat tidigare. De personerna hamnar konsekvent i limbo.

Roland Utbult vidhåller att det inte spelar någon roll vilken regering det är - om inte myndigheterna levererar. Men Migrationsverket och andra pekar gärna på lagstiftaren.

Joe Frans menar att kraven är orimliga – hur ska man kunna bevisa vem man är om man inte har några handlingar? De politiska partierna talar väl, men tar inte riktigt ställning; man säger en sak men gör inget för att backa upp det. Det tycks vara någon ångestladdad situation politiken hamnat i, menar Joe Frans.

Magda Rasmusson säger att en konkret sak har hänt – att miljöpartiet tillsammans med allianspartierna gjort överenskommelser som bl a innebär större hänsyn till barn.

 ina Vasiliou svarar att den lagändringen – om ett barn söker asyl i Sverige och hen inte har behov av skydd, men att det är ändå är så pass ”ömmande skäl” att barnet får uppehållstillstånd: Det har tyvärr ändå inte blivit någon som helst förändring i praktiken i domstolarna. Jättebra att frågorna lyfts fram, men det har inte inneburit något i praktiken. Migrationsverket SKA ta hänsyn till verkställighetshinder i grundbedömningen – och då ska inte människor kunna hamna i limbo, fastslår Tina Vasiliou.

Joe Frans menar att det inte bara är i Sverige det görs för lite och tar för lång tid innan det blir verklighet. Lagstiftaren måste visa en större tydlighet och förutsägbarhet. Så att de som ska tillämpa lagen inte känner sig rådvilla. Det är ett politiskt ansvar.

Adam Hedengren ser polisens reaktion på Migrationsverkets utfall: Det händer att människor bollas fram och tillbaka. Lösningar?

Magda Rasmusson säger sig tro att politik ändå förändrar saker och ting. Bortre tidsgräns måste finnas. Människor har alltid migrerat. Fler sätt för människor att röra sig måste finnas. Borde vara en självklarhet för alla.

Joe Frans håller med om att en det måste finnas en bortre tidsgräns, visst. Tydlighet. Mänskliga rättigheter måste vara utgångspunkt för hela diskussionen. Joe tillägger att en tydlig antirasistisk och anti-islamofobisk politik krävs, som utgångspunkt. Förankrat i mänskliga rättigheter, så att man behandla den ångest man har.

 

Måndag 29 juni

 kl 16.00-17.00

Svensk vapenexport - varför och till vem?

Under vintern och våren har svensk vapenexport varit en högaktuell fråga, med det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien som en mittpunkt. Nu lämnar den parlamentariska kommitté som utrett krigsmaterielexport sedan 2012 sitt betänkande till regeringen. Hur blir det nu - kan vi exportera vapen till diktaturer och icke-demokratier? Hur förhåller sig diplomatiska relationer till krigsmaterielexport? Och varför ska Sverige överhuvudtaget exportera vapen och krigsmaterial? Vilka, och till vem?

Medverkade gjorde Kerstin Lundgren, Lars Ohly, Klas Corbelius och Margareta Cederfelt. Samtalsledare var Peter Weiderud.

Vapenexporten var ingen stor fråga i Visby, men den diskuterades i såväl kyrkor som trädgårdar, bara dagar efter att den parlamentariska kex-utredningen presenterats. Ledamöter i utredningen gjorde sitt bästa för att sin tolkning skulle bli den gällande. En framgång enligt Kerstin Lundgren (C). Inte ett fiasko enligt Lars Ohly (V).

I praktiken är det stopp för vapenförsäljning till diktaturer enligt Bodil Valero (Mp). Det behöver finnas en öppning för regeringen menade Ulrik Nilsson (M) med tanke på svårigheten att förutse vad som kan hända i vår omvärld. Intrycket från utredarna var ändå att möjligheten för export till de vi i dagligt tal kallar diktaturer ska vara mycket mer begränsad än idag, inte större än "en kattlucka".

Vinden har verkligen vänt. För 10 år sedan presenterade Anders Svärd (C) sin KRUT-utredning som bland annat avfärdade ett demokratikriterium och ville lägga till näringspolitiska intressen som ett skäl för att bevilja export av krigsmateriel. Eller som Lars Ohly sa: "Det var en jävla dålig utredning."

Dagens kex-utredning innebär flera steg framåt. Skrivningarna blir betydligt skarpare som att "gentemot icke-demokratiska stater som har grava brister i sin demokratiska status föreligger hinder mot export." Samtidigt blir det inget absolut hinder utan en helhetsbedömning ska göras där försvars- och säkerhetspolitiska intressen kan väga tyngre.

Klas Corbelius, Socialdemokrater för tro och solidaritet, lyfte på förbundets seminarium att sex av riksdagens partier har kongressbeslut på att stoppa vapenexport till diktaturer - inte att göra den svårare utan att förhindra den. Vi förväntar oss nu att lagförslaget och sedan praxis blir så hård som möjligt, att bara en mycket liten katt kommer igenom.

En annan fråga är hur tolkningen kommer bli för det som kallas övrig krigsmateriel (ÖK). Lars Ohly noterade att EU har ett materielspecifikt synsätt medan Sverige har ett länderspecifikt, men går ifrån det om vi ska ha mildare krav på ÖK. Ohly tryckte starkt på att krigsmateriel inte är vilken vara som helst: "Vi ska inte legitimera en diktatur genom att sälja radarövervakning." Bodil Valero svarade att det kommer ses mindre strikt på ÖK, men finnas ett hinder där också när det gäller export till diktaturer. 

De nya reglerna kommer inte gälla retroaktivt. Ulrik Nilsson konstaterade att de avtal som ingåtts enligt nuvarande regelverk gäller. Med de nya reglerna ska det däremot bli lättare att ompröva beslut om situationen i landet förändras.

Nu återstår en del tid, enligt Ohly till den 1 juli 2016, innan vi kan se detta bli verklighet. Låt oss använda remissomgången för att försöka stärka skrivningarna och se till att utredningen inte begravs. Vi har långt kvar till himmelriket, men en strikt tolkning av det föreslagna regelverket kommer leda till en lite säkrare värld.

Korta fakta:
Trots minskningen mellan 2013 och 2014 är värdet på vapenexporten år 2014 nästan dubbelt så högt som år 2000. Räknat på perioden 2010-2014 var Sverige världens elfte främsta exportör av krigsmateriel.

Fortfarande går en omfattande del till länder som rankas som ofria eller delvis ofria. Det handlar om knappt 17 procent av den totala svenska exporten som går till länder som Saudiarabien, Förenade arabemiraten, Thailand, Oman och Algeriet.

Källa: Svenska Freds.

Tisdag 30 juni

 kl 15-16

Mellanöstern i Europa och Europa i Mellanöstern

Vad är religion, vad är politik - och vad är något helt annat? I krig och konflikter, både i Europa och i Mellanöstern, hänvisas ofta till religiösa motiv. Men vad är egentligen religionens roll i Europas förorter och i Mellanöstern, i Syrien, Israel/Palestina och Irak. Någon säger att olika religiösa traditioner står emot varandra, att det orsakar inte bara krig utan konfliktsituationer även i ett land som Sverige. Andra kräver att människor med en viss tro måste ta avstånd och kanske t.o.m. ansvar för våld och orätter andra begår, i helt andra delar av världen. Muslimer för mord som IS begår, judar för Israels ockupationspolitik osv. Hur kan vi i Sverige hantera det? Och är det religionen som lockar svenska ungdomar att strida för IS, eller vad?

Seminariet var väldigt välbesökt; uppåt 150 personer trängdes i Vårdklockans kyrka för att höra Mona Sahlin, Rashid Musa, Evin Ismail och Peter Weiderud samtala. Samtalsledare var Ulf Carmesund.

Ulf Carmesund inledde. Alla de stora religionerna i Europa idag har sitt ursprung i Mellanöstern. Vi talar idag om Daesh, eller IS, och kopplar samman deras fasor med islam, men vi ska minnas att kristendomen också har mörkt arv - initierat apartheid, ku klux klan osv, menar Carmesund.

Mona Sahlin: Flyktingar som söker sig till vårt land är muslimer som även de är offer för IS, ändå menar folk att vi släpper in för många flyktingar, för många muslimer – för att just de skulle ha våldstendenser. Islamofobin växer i Sverige, med trakasserier som följd. Islamfobin, men också antisemitismen växer.

Olika former av extremism växer i Sverige. I Ludvika sitter nynazister på förtroendemandat och folk är med rätta rädda för nazister. Även vänsteraktivister tar till våld. Det finns också religiös extremism. Det har alltid funnits och har alltid funnits i alla religioner. Mitt arbete är att få folk att se att det var länge se’n världen kom till Sverige, men ännu mer så idag. Människors frihet är oböjbar. Omöjlig att kompromissa med. Det ligger ingen konflikt i detta – det förutsätter precis just det.

Rashid Musa: Mycket på tapeten det senaste året. Vi har varit tvungna att agera i denna fråga – så nu kan vi kalla oss terrorexperter, som så många andra… Vi på Sveriges Unga Muslimer (SUM) har alltid velat lyfta den här diskussionen. För att förstå dagens situation i Mellanöstern måste vi backa bandet till 9/11 och de konsekvenser det fick. Neokonservativa tankesmedjor i USA lade en ny diskurs och förklaringsmodell som påminde om Huntingtons ’Civilisationernas kamp’. En terminologi som användes var att det var pga av ”deras kulutr”, ”deras religion”.

Det appliceras även idag – att någon reser till Syrien för att de läst koranen och som av en reflex sympatiserar med Daesh (IS). Att tortyr åter används, militarisering av Mellanöstern osv – det finns en mängd olika politiska dimensioner och förklaringar till att människor agerar som de gör.

Evin Ismail: Jag vill berätta lite om min väg in i den här frågan. Uppvuxen i Angered där många av de som strider för IS kommer. Började följa IS i sociala medier innan det börjades skrivas om det i andra media. Bestämde mig för att forska om detta.

Logiskt att få in olika aspekter. Har skrivit tidigare om antimuslimsk rasism och om vad som hänt i och med kriget mot terrorismen. Det pågår ett tolkningskrig kring vad islam är – viktigt att ta den debatten och utmana felaktiga uppfattningar.

Om man som jag studerar IS i sociala medier ser man att kriget mot terrorism är väldigt viktig för dom. Vedergällning för kriget mot terrorism.

Peter Weiderud: Håller förstås med om det ni säger. IS militära framgångar ser jag som resultat väldigt mycket av USAs invasion av Irak, som slog sönder strukturer och ställde många åt sidan. Skapade frustration bland inte minst Iraks militärer. I IS fick de möjlighet att bli yrkesmän igen i den rollen…  

Extremismen som IS företräder är egentligen bara kriminalitet som kläs i religiösa toner och har möjligen kopplingar till politisk islam.

Att ha EN religion som ska vara statsbärande, allaenarådande, som politisk islam vill är förstås alltid helt fel. För mig är det lika fel med kristdemokrati, som också bygger på att EN religion ska ställas över andra.

Algeriet, Egypten, Palestina – det har slutat med förnekelse, militär inblandning eller att omvärlden vägrar ha med dem att göra. Utdefiniering är ett stort problem. Att inte prata med terrorgrupper, om de har någon förankring, så är risken att det bara leder fel.

Svenskt agerande som inte bygger på egenintresse är väldigt viktigt. Vi måste samtidigt vara väldigt klara över att religionsfriheten alltid måste värnas, alltid måste utvecklas – även i Sverige. Bidrar till frustration.

Det vi måste reflektera över är -  är det något som knuffar iväg, eller är det vad som lockar svenskar att resa för att strida med IS?

Mona Sahlin: Historian om Mellanöstern, att notera att västs inblandning var väsentligt är en sak, men att se det som en förklaring – det är en helt annan sak. Det gör mig lite förbannad.

Självklart är det både ock – både lock och knuff.

Har fått kontakt med många mammor. Det gäller att skapa ytterkanten mot terror. En hjälplinje för föräldrar ska inrättas.

Att bygga fler moskéer, så att det är lättare att vara muslim i Sverige är en annan viktig sak.

Peter Weiderud: Push & pull – en intressant studie gjordes innan IS av MI5, om islamistisk terror. Den kom fram till att det inte finns några samband mellan ursprung eller inriktning inom islam, första/andra generationen osv. Däremot var det ofta personer från socialt utsatta miljöer. Rekrytering hängde ihop med kriminalitet – mycket rekrytering gjordes i fängelser. De kunde också se en viss överrepresentation av ensamkommande flyktingbarn med trauman.

När det gäller muslimers rätt i det svenska samhället och majoritetssamhällets misstänksamhet mot islam – jag tycker det var väldigt talande när jag hörde att den enda som gratulerade dig, Rashid, som nytillträdd ordförande för SUM var Säpo. All heder åt Säpo för det, men det är ett rejält underbetyg för övriga samhället.

Rashid Musa: Finns ingen stereotypisk representant bland de som reser till IS. Man kan läsa väldigt diffusa, märkliga förklaringar som att om någon skaffar skägg, börjar med kampsport osv…

Evin Ismail: Det måste tydliggöras en klar distinktion mellan religionsutövning och extremism. Skolan i Sverige har misslyckats…

Mona Sahlin: Frihet till eller från religion är lika viktig. Det är heller inte förbjudet att vara radikal. Jag känner mig radikal! Det är inte lika med terror att vara radikal. Men en definition av extremism – det är när man är beredd att ta till våld. Det är alltid där gränsen går. Alltid den definitionen man måste göra. Politiken kan göra skillnad  - det är viktigt att komma ihåg.

 

Tisdag 30 juni

kl. 16-17

Tro och politik - arbetarrörelsens solidaritetsbegrepp och religionernas kärleksbudskap

Hur hänger vänsterpolitikens solidaritet samman med världsreligionernas kärlek till sin nästa - och hur kan de samspela mer? Kan de tillsammans vara en etisk motvikt till samhällets kommersialism och individualism? Och hur är det egentligen att alls vara troende och politiskt aktiv, att kombinera sin egen tro och politik i världens mest sekulära land, i en sekulär rörelse?

Medverkade gjorde Anna Ardin, Marc Harris, Adrian Kaba och Aya Mohammed. Samtalsledare var Monica Pourshahidi.

Utgångspunkten för det här seminariet var hur det är att vara troende och politiskt aktiv, att kombinera sin egen tro och politik i världens mest sekulära land, i en sekulär rörelse.

Panelen bestod av socialdemokrater med kristen, judisk och muslimsk bakgrund. Alla har erfarenheter av att som troende i politiken bli mötta med fördomar. Anna Ardin exemplifierar från ett politiskt arrangemang då hon hållit ett anförande som starkt pläderade homosexuellas rätt. Ändå handlade frågorna efteråt om hur hon ser på homosexuella, med förförståelsen att hon som kristen borde ha en konservativ syn på HBT-frågorna.

Ändå, menar Anna, är det idag inte kristna som drabbas hårdast. Fördomsberget har nu flyttat från troende kristna till troende muslimer.

Muslimerna i panelen bekräftar Annas iakttagelse. De blir ifrågasatta i politiken just för att de är troende muslimer. Aya Mohammed kan som socialdemokrat inte förstå hur partiet på kastar bort möjligheterna att relatera till människor som skulle kunna engagera sig för partiet, eller åtminstone rösta på det. Aya ser Socialdemokrater för tro och solidaritet som en viktig kraft för att fånga upp den vänsterrörelse som finns i många religiösa sammanhang.

För mig som muslim, säger Adrian Kaba, är kärleksbudskapet centralt. Uppmaningen att älska min nästa ger mig en särskild koppling till socialdemokratins grundvärderingar.

Marc Harris, som är troende jude, har inte samma erfarenheter av att bli ifrågasatt i politiken. Däremot noterar han att Socialdemokraterna är underrepresenterade i judiska grupper, troligen beroende på vänsterns kritik mot statens Israels behandling av palestinierna.

Anna Ardin menar att det finns en föreställning om att troende som är politiskt engagerade främst använder sitt politiska engagemang för att odla sin religiösa tillhörighet. Hon berättar att föreningen Hjärta (en grupp inom Socialdemokrater för tro och solidaritet i Stockholm) startades av tre personer från tre olika religiösa traditioner. Men de har aldrig eller sällan pratat teologi, utan förenats i sitt politiska engagemang. Däremot förstår de varandra utifrån att deras tro inspirerar dem till politiskt engagemang. Gudstron ger begreppet ”allas lika värde” en särskild dimension.

Marc Harris lyfter fram den nuvarande påven som ett bra exempel på hur det går att kombinera tron med ett socialt engagemang som bottnar i vänstervärderingar. Det borde leda till eftertanke hos många svenskar, som idag lever i föreställningen att religiös tro främst landar högerut.

Socialdemokratin kommer inte att överleva om vi inte ger utrymme för människor från det nya Sverige som vuxit fram, säger Anna Ardin. Hon slår fast att dessa människor inte ska vara tacksamma för att partiet släpper in dem, utan partiet ska vara tacksamt för att de vill engagera sig.

 

Onsdag 1 juli

Kl 15-16.

Mot rasism – för mångfald. Kan vi diskutera oss fram?

Någon har sagt att man bäst dömer ett samhälle utifrån hur dess minoriteter behandlas. I Malmö har Socialdemokrater för tro och solidaritet tagit initiativ till samtal och dialog mellan socialdemokratiska, muslimska, kristna och judiska företrädare. En huvudfråga i dialogen har varit hur Sveriges största politiska parti kan motverka rasism, öka mångfalden rent praktiskt och bättre verka för minoriteters rätt.

 Medverkade gjorde Anders Ekhem, Adrian Kaba och Peter Vig. Samtalsledare var Ulf Carmesund.

Ulf Carmesund inleder och berättar bl a om bakgrunden och om samtalen i Malmö.

Anders Ekhem talade om enhetssamhället, hur det idag förändrats och hur religionen mer och mer blivit ett privat särintresse.

Peter Vig berättade om rädslan att ha kippan på sig, att ”jävla jude” som han hört hela livet idag har förändrats. Han framhåller hur viktigt det är att vi i olika sammanhang möter andra. Jag hade mina barn i en judisk förskola, men senare i en vanlig skola, sade Peter Vig. Det finns en risk i att dra sig undan och skapa egna samhällen – det centrala är att mötas. Alltså – det GÅR att resonera sig fram, som rubriken frågar, konstaterar Peter Vig.

Adrian Kaba lyfte fram hur sekularism som styresskick och religionsfrihet går ihop. Det är viktigt att förmedla att sekularism inte betyder frihet från religion, utan också frihet till religion, sade han. Den måste upprätthållas konsekvent. Varken majoritet eller minoritet ska diktera villkor för andra. Alla människors lika värde måste alltid vara fokus – det går alltid att hitta lösningar som respekterar alla.

Anders Ekhem ville att religiösa företrädare ska kunna härbärgera tankar och känslor, att tolka och ge hopp – det är religionens roll, enligt honom. Religionen kan bidra till att förena människor, avslutar Anders Ekhem.

Panelen är överens om att det sekulära samhället många gånger har bristande kunskaper; att troende från olika religioner oftast inte har problem med att acceptera varandra. På en publikfråga om skolavslutningar i kyrkan svarar Peter Vig – varför inte ha avslutning i en kyrka en gång, en synagoga nästa och en moské den tredje? De andra höll med.

 

Onsdag 1 juli

kl. 16-17

Mot rasism - för mångfald. Kan vi studera oss fram?

Vi oroas över den utbredda rasismen. Inte sällan har rasism i Sverige religiösa undertoner - det är den som är synligt troende, den med slöja, kippa, helskägg, som ofta drabbas hårdast. Rasistiska föreställningar och strukturer påverkar hela vårt samhälle. Hur kan vi vända det, kan ökad kunskap vara en väg? STS har tagit fram ett studiematerial om rasismens rötter, hur vi kan arbeta mot rasismen och för en mångfald.

Medverkade gjorde Ann Aldén, Marc Harris, Jonas Magnusson, Rashid Musa och Johanna Mårtensson. Samtalsledare var Monica Pourshahidi.

Utgångspunkten för det här seminariet var att rasismen i Sverige har religiofierats – det är den som med olika attribut (slöja, kippa, helskägg etc.) synliggör sin tro, som ofta drabbas hårdast. Rasismen får allt fler undertoner av att religion är farligt.

Ett exempel som Marc Harris, socialdemokrat och jude ser, är motståndet mot omskärelse Det har tidigare haft en antisemitisk botten, men är numera mer präglat av sekulära människors generella motstånd mot eller rädsla för religion.

Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer, fyller på med sin erfarenhet av att rasistiska föreställningar idag förs fram under förevändningar att det är ”kritik mot islam”, när det förr handlade mer om ursprung och ras.

Sverige sticker ut som ett av världens mest areligiösa länder. Det gör, menar S-studenters förbundssekreterare Johanna Mårtensson, att okunskapen om och avståndstagandet mot religion gör att sekulära människor hamnar helt fel i sin bedömning av den nya typ av rasism som finns. Som motvikt mot det sekulära samhällets negativa bild av religion ser Ann Aldén, präst i Svenska kyrkan som jobbar i ett område som är starkt muslimdominerat, tydligt att religionen där snarare är en konstruktiv kraft som upprättar människor.

Kan studier vara ett verktyg för att möta den nya rasismen? Ja, säger Jonas Magnusson, studieansvarig inom Socialdemokrater för tro och solidaritet, men kanske är ordet bildning bättre. Socialdemokrater för tro och solidaritet har tagit fram ett studiematerial om rasismens rötter, om hur vi kan arbeta mot rasism och för mångfald. Det handlar bl.a. om hur vi kan bygga ett Sverige där alla har en plats som hela människor, säger Jonas.

Ja, säger också Johanna Mårtensson. Det är viktigt med bildning och studier för att komma framåt och lära sig mer. Här kan sidoorganisationer som S-studenter och Socialdemokrater för tro och solidaritet engagera många som annars inte skulle hitta till socialdemokratin. Från S-studenters perspektiv ser Johanna att fascister och rasister idag närmar sig högskolorna och därför är det viktigt att vara där med sunda värderingar kring dessa frågor.

Det finns för få mötesplatser idag, säger Marc Harris. Studier är tillfällen där vi möter varandra som subjekt, på lika villkor och med respekt för varandra. Att studera tillsammans gör att taket höjs, genom att vi lyssnar på varandra. Marc, som i likhet med flera ur panelen har läst studiematerialet är övertygad om att det kommer att göra stor nytta. Det är lättillgängligt och har en fin ton, menar Marc.

Men hur långt kommer vi med studier? Någon har sagt att ”vi kan sätta hela Sverige i en studiecirkel men vi kommer ändå inte åt de rasistiska strukturerna”.

Det är sant, säger Rashid som också läst materialet. Men det hjälper oss att komma framåt en liten bit. Det hjälper oss att se rasistiska strukturer. Att studera och mäta rasismen, och reflektera tillsammans över det vi ser, gör att vi kan förstå och bemöta den bättre.

Ann Aldén tycker att det är ett modigt material som kommer att ge underlag för många diskussioner om hur vi kan värna mångfalden i samhället. Ann säger också att studier inte självklart måste gå till på det traditionella sättet. Varför inte sätta upp en affisch vid köpcentrat och bjuda in människor till ett torgsamtal om dessa frågor?

Fotnot. Läs mer om studiematerialet ”Antirasism i politiken” här!

Sidan uppdaterades senast: 2015-09-22 16:39