Vapenhandel

Socialdemokraternas partikongress i Malmö 2005 slog fast att ”Handel med vapen och försvarsmateriel ska minska och kontrolleras med strikta internationella regler.”1 Det är ett mål i sig att begränsa produktionen av och handeln med krigsmateriel i världen. Ett modernt och ansvarsfullt regelverk för krigsmateriel måste därför vara fortsatt restriktivt med en strikt tillämpning och i överensstämmelse med våra utrikespolitiska och utvecklingspolitiska målsättningar. Svensk handel med krigsmateriel ska i grunden vara förbjuden och endast ske om den är förenlig med Sveriges utrikespolitik. Grundläggande i denna politik är främjandet av fred, demokrati, mänskliga rättigheter och en hållbar utveckling. Näringspolitiska skäl får aldrig utgöra motiv för en eventuell export. Handeln med krigsmateriel ska minska och kontrolleras med strikta nationella och internationella regler. Dagens regelverk säger att export av krigsmateriel endast bör medges om den tillgodoser svenska försvarets behov eller är säkerhetspolitiskt önskvärd. Denna princip måste fortsätta att gälla och efterlevas strikt.

Sverige bör vara en föregångare med restriktiva regler och pådrivande för att utveckla exportkontrollpolitiken inom EU och internationellt. Riktlinjer för krigsmateriel bör tillämpas med största möjliga försiktighet och restriktivitet. Beslut om export och import av krigsmateriel måste redovisas i en anda av största möjliga öppenhet och föregås av ett brett politiskt och medborgerligt inflytande.Att främja demokrati är en huvudlinje i svensk utrikespolitik. Krigsmaterielexport till diktaturer legitimerar dess styrelseskick och motverkar möjligheterna till en demokratisk utveckling. Av dessa skäl bör ett särskilt demokratikriterium införas i regelverket som förhindrar export till icke-demokratier. Den globala fattigdomen är idag ett av de största hoten mot internationell fred och säkerhet. Fattigdomsbekämpning är en av de viktigaste utmaningarna Sverige och världen gemensamt står inför. I enlighet med PGU skall svensk vapenexport föregås av en problematiserande granskning av huruvida vapenexporten riskerar att motverka en hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning.

Det är av största vikt att man i bedömningen av krigsmaterielexport ser till hela situationen i landet och regionen, inte endast till den specifika användningen av vapnen som sådan. Krigsmaterielexport bör inte medges till länder där det förekommer allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter eller som är inblandade i en väpnad konflikt, oavsett vad materielen avses användas till. Det är inte logiskt att Sverige förbjuder export av vapen till ett visst land och sedan stödjer samma lands krigsindustri genom vapenimport. Liknande principer måste därför gälla såväl för vapenexporten som för importen.

1) Politiska riktlinjer. Antagna av Socialdemokraternas 35:e ordinarie kongress den 29 oktober – 3 november 2005 i Malmö.

Sidan uppdaterades senast: 2010-02-04 12:49