Europeiska unionen

Europeiska unionen är inte en federation som USA. Den är inte heller enbart en organisation för samarbete mellan olika stater som FN. Faktum är att EU är en unik konstruktion. De länder som utgör Europeiska unionen delar en begränsad del av sin suveränitet för att lösa gemensamma problem och uppnå en styrka och ett inflytande i världen som ingen av dem skulle kunna uppnå på egen hand.

  

 Delad suveränitet innebär i praktiken att medlemsländerna delegerar vissa av sina beslutsbefogenheter till de gemensamma institutioner de inrättat tillsammans, så att beslut om vissa frågor av gemensamt intresse kan fattas demokratiskt på EU-nivå.

 

EU handlar om att uppnå mer genom att arbeta tillsammans i stället för att agera självständigt som enskilda nationer. 500 miljoner människor i 28 medlemsstater som agerar tillsammans har ett betydande inflytande på omvärlden. Ländernas samarbete bygger till stor del på att varor, tjänster, personer och pengar ska kunna röra sig fritt utan att tullar och andra hinder står i vägen. För att det ska fungera har EU skapat den så kallade inre marknaden. EU-länderna samarbetar också inom andra områden som till exempel miljö, jordbruk, flyktingmottagande och att bekämpa organiserad brottslighet.

Beslut på EU-nivå tas av Europaparlamentet vars medlemmar väljs direkt av Europas medborgare vart femte år och av medlemsstaternas regeringschefer och ministrar vid deras möten i rådet.

EU:s fem institutioner

EU:s beslutsprocess i allmänhet, och medbeslutandeförfarandet i synnerhet, omfattar alla de tre viktigaste EU-institutionerna:

  • Europaparlamentet, som företräder medborgarna i EU och väljs direkt av dem (med säte i Bryssel, Luxemburg och Strasbourg).
  • Europeiska unionens råd, (även kallat rådet), som företräder de enskilda medlemsstaterna (träffas i Bryssel och Luxemburg).
  • Europeiska kommissionen, som ska se till att verksamheten gynnar unionen som helhet (med säte i Bryssel).

Denna "institutionella triangel" utformar den politik och de lagar (direktiv, förordningar och beslut) som tillämpas i hela EU. I princip är det kommissionen som föreslår nya EU-lagar och initierar ändringar av gamla EU-lagar, men det är Europaparlamentet och rådet som antar dem gemensamt.

Två andra institutioner har viktiga roller i EU:s verksamhet:

  • Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) som ligger i Luxemburg och har det yttersta ansvaret för tillämpningen och tolkningen av EU:s rättsregler.
  • Europeiska revisionsrätten (med säte i Luxemburg) som övervakar finansieringen av unionens verksamheter.

Dessa fem institutioner inrättades genom fördragen, som är grunden för allt som EU företar sig. Det är medlemsstaternas stats- och regeringschefer som enas om fördragen och deras parlament som därefter ratificerar dem. I fördragen fastställs de regler och förfaranden som institutionerna måste följa.

 

Utöver sina institutioner har EU en rad så kallade organ, med särskilda uppgifter.

Europeisk ombudsman

  • Europeiska ombudsmannen väljs av Europaparlamentet och har till uppgift att skydda EU:s medborgare och företag mot administrativa missförhållanden (säte i Strasbourg).

 

Finansiella organ

  • Europeiska centralbanken, ansvarar för unionens monetära politik (säte i Frankfurt).
  • Europeiska investeringsbanken, finansierar EU:s investeringsprojekt (säte i Luxemburg).

 

Rådgivande organ

  • Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, ett rådgivande organ som företräder det civila samhället och arbetsmarknadens parter (säte i Bryssel).
  • Regionkommittén, rådgivande organ som företräder medlemsländernas regionala och lokala myndigheter (säte i Bryssel).

 

Interinstitutionella organ

  • Europeiska gemenskapernas publikationskontor ger ut, trycker och distribuerar information om EU och dess verksamhet.
  • Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal rekryterar personal för EU:s institutioner och övriga organ.

 

Decentraliserade kontor och byråer

  • 16 specialiserade kontor och byråer ("EU-organ") handlägger särskilda tekniska förvaltningsuppgifter inom unionens "gemenskapsområde" (EU:s så kallade första pelare).
  • Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier och Europeiska unionens satellitcentrum har hand om särskilda uppgifter med anknytning till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (EU:s så kallade andra pelare).
  • Den europeiska polisbyrå Europol och det europeiska åklagarsamarbetet Eurojust hjälper till att samordna polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet (EU:s så kallade tredje pelare).

 

 

* * *

Sidan uppdaterades senast: 2013-07-12 14:25