Lissabonfördraget - EU:s nya fördrag

Den 13 december 2007 undertecknade EU:s stats- och regeringschefer i Lissabon ett reformfördrag, det så kallade Lissabonfördraget. Efter det började processen med att godkänna Lissabonfördraget i de 27 medlemsländerna. För att fördraget ska börja gälla måste samtliga medlemsländer ratificera det. Den svenska riksdagen godkände Lissabonfördraget den 20 november 2008.

Vid EU-toppmöten i december 2008, juni 2009 och oktober 2009 har EU-ländernas ledare enats om att tillmötesgå krav från bland annat Irland och Tjeckien för att Lissabonfördraget ska kunna ratificeras av samtliga medlemsländer.

Efter att Irland röstade ja den 2 oktober 2009 har alla medlemsländer godkänt fördraget. I Tjeckien saknades länge en underskrift av landets president Vaclav Klaus. Han skrev dock under fördraget den 3 november 2009 vilket innebär att det kan träda i kraft.

Vad innebär det nya fördraget för Europaparlamentet?

Europaparlamentet får mer inflytande över EU-beslut eftersom det får medbeslutande på fler områden. Europaparlamentet får också ökat inflytande över EU:s årsbudget. Tidigare har rådet och Europaparlamentet haft olika grader av inflytande över olika kategorier av utgifter.

Europaparlamentets sammansättning ändras i och med det nya fördraget. Det totala antalet ledamöter blir 751. Det minsta antalet ledamöter ett land kan ha är 6 och det mesta är 96 ledamöter. Under perioden 2009-2014 får Sverige 20 platser i Europaparlamentet, jämfört med de 18 som skulle ha gällt enligt Nicefördraget.

Vad innebär det nya fördraget i stora drag?

Ett mer demokratiskt och öppet EU, där både Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll stärks, där medborgarna lättare kan göra sin röst hörd och där det blir tydligare vem som ska göra vad på europeisk och nationell nivå.

Europaparlamentet, som väljs direkt av EU:s medborgare, kommer att få nya, omfattande befogenheter i fråga om EU:s lagstiftning, EU:s budget och internationella avtal. Framför allt kommer medbeslutandeförfarandet att användas mer. Inom de flesta lagstiftningsområden jämställs på så sätt Europaparlamentet med rådet, som består av medlemsländernas företrädare.

De nationella parlamenten kommer att ha större möjligheter att medverka i EU-arbetet, inte minst tack vare en ny kontrollmekanism som innebär att parlamenten kan övervaka att EU bara agerar när man får bättre resultat på EU-nivå (subsidiaritetsprincipen). Samtidigt stärks Europaparlamentets roll. Dessa båda förändringar tillsammans kommer att förbättra demokratin och öka legitimiteten i EU:s sätt att fungera.

Medborgarinitiativet innebär att en miljon personer från flera medlemsländer kan uppmana EU-kommissionen att lägga fram nya förslag.

Förhållandet mellan medlemsländerna och EU kommer att bli klarare med en tydlig fördelning av deras respektive befogenheter.

Lissabonfördraget ger för första gången medlemsländerna möjlighet att gå ur EU.

Ett effektivare EU, med enklare arbetsmetoder och omröstningsregler, rationella och moderna institutioner för ett EU med 27 medlemsländer och en bättre förmåga att agera på högprioriterade områden i dagens EU.

Rådet kommer att tillämpa omröstning med kvalificerad majoritet på fler politikområden för att påskynda och effektivisera beslutsfattandet. Från och med 2014 anses kvalificerad majoritet föreligga när man har dubbel majoritet av medlemsländer och invånare. Detta kommer att ge EU:s beslut dubbel legitimitet. Med dubbel majoritet menas att ett beslut stöds av 55 % av medlemsländerna, under förutsättning att dessa länder omfattar minst 65 % av EU:s befolkning.

 Lissabonfördraget inför en ny funktion: Europeiska rådets ordförande, som väljs för en tid av två och ett halvt år (Herman Van Rompuy). I Lissabonfördraget kopplas dessutom valet av EU-kommissionens ordförande direkt till resultatet av valet till Europaparlamentet. Vidare införs nya arrangemang för Europaparlamentets framtida sammansättning, en nedbantad kommission, tydligare regler för ett fördjupat samarbete och finansiella bestämmelser.

Lissabonfördraget stärker EU:s förmåga att agera på flera av de områden som dagens EU och medborgarna högprioriterar, bland annat genom att bekämpa terrorism och brottslighet inom politikområdet frihet, säkerhet och rättvisa. I viss utsträckning gäller detta även för andra områden, exempelvis energipolitik, folkhälsa, räddningstjänster, klimatförändring, tjänster av allmänt intresse, forskning, rymdpolitik, territoriell sammanhållning, handelspolitik, humanitärt bistånd, idrott, turism och administrativt samarbete.

Ett EU med rättigheter, gemensamma värderingar, frihet, solidaritet och säkerhet, där EU:s gemensamma värderingar främjas, stadgan om de grundläggande rättigheterna blir rättsligt bindande, en ny solidaritetsmekanism införs och EU:s medborgare skyddas bättre.

I Lissabonfördraget nämns och stärks de värderingar och mål som EU bygger på. Värderingarna ska tjäna som referenspunkter för EU-medborgarna och visa vad EU har att erbjuda sina partner världen över.

Lissabonfördraget bekräftar befintliga rättigheter och inför nya. Det gäller framför allt de friheter och principer som fastställs i stadgan om de grundläggande rättigheterna och som både garanteras och görs rättsligt bindande. Det rör sig om både medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.

I Lissabonfördraget bekräftas och stärks de ”fyra friheterna” och medborgarnas politiska, ekonomiska och sociala friheter.

Enligt Lissabonfördraget ska EU och dess medlemsländer handla gemensamt i en anda av solidaritet om ett medlemsland utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor. Solidaritet på energiområdet lyfts också fram.

EU kommer att få fler möjligheter att agera på området frihet, säkerhet och rättvisa. På så sätt blir det lättare för EU att bekämpa brottslighet och terrorism. Nya bestämmelser om räddningstjänst, humanitärt bistånd och folkhälsa ska göra det lättare för EU att bemöta hot mot EU-medborgarnas säkerhet.

EU:s roll på den globala arenan stärks genom att man sammanför EU:s utrikespolitiska verktyg, både när man tar fram och när man fattar beslut om nya strategier. Lissabonfördraget ger EU en tydlig röst i relationerna med våra partner världen över. På så sätt kan EU utnyttja sin ekonomiska, politiska och diplomatiska styrka till att verka för EU:s intressen och värderingar globalt, samtidigt som medlemsländernas egna utrikespolitiska intressen beaktas.

EU:s nya höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik, som också är vice ordförande i EU-kommissionen (Catherine Ashton), kommer att ge EU:s yttre verksamhet större genomslag, samstämmighet och synlighet.

En ny europeisk avdelning för yttre åtgärder kommer att bistå den höga representanten.

Att EU blir en enda juridisk person kommer att stärka EU:s förhandlingsposition, effektivisera EU:s insatser i världen och öka EU:s synlighet som partner för länder utanför EU och för internationella organisationer.

En utbyggd europeisk säkerhets- och försvarspolitik kommer att behålla sina särskilda regler för beslutsfattandet men också bana väg för ett fördjupat samarbete mellan mindre grupper av medlemsländer.

Denna information och mer finns att hitta på EU:s hemsida: http://europa.eu/lisbon_treaty/index_sv.htm

 

 

Sidan uppdaterades senast: 2014-07-07 00:34