Hur farligt...

... är det med hormonstörande ämnen?

Idag finns ungefär 27 000 forskningsrapporter som behandlar hormonstörande ämnen och hur de påverkar människor och djur. De visar på en rad oroande tendenser.

Under de senaste två decennierna har bevisen stärkts för att hormonrelaterade störningar hos människor ökar. Diagnostiseringen och insjuknandet i en rad sjukdomar ökar kraftigt världen över. Särskilt uppmärksammat är ökningen i potentiellt reproduktionsrelaterade åkommor i form av försämrad spermiekvalitet, testikelcancer, förskjuten pubertet och missbildade könsorgan, till exempel kryptorkism som innebär att testiklarna inte vandrat ner i pungen under fosterutvecklingen och hypospadier som innebär att urinrörets mynning sitter på undersidan av penis.

Vi ser också att antalet cancerpatienter och fall av diabetes ökar. Antalet fall av neurologiska utvecklingssjukdomar såsom autism och ADHD ökar. Antalet kvinnor som diagnostiseras med bröstcancer i Storbritannien har nära fördubblats sedan 1980. Idag beräknas en av nio kvinnor få bröstcancer under sin livstid. Bara yttre miljöfaktorer kan förklara en så snabb förändring.

Våra gener har inte förändrats så mycket på så kort tid. Den ökade ohälsan måste därför förklaras av utomstående faktorer. Denna yttre påverkan kommer från en rad olika håll. Det handlar om livsstilsfaktorer, mat och näring, smittämnen, läkemedel, droger, ekonomiska faktorer och sociala orsaker såsom exempelvis stress. Omfattande studier visar också att exponering för kemikalier är en bidragande faktor. Alla dessa faktorer kan också samvariera, till exempel kan mat och stress inverka på hur mottaglig kroppen blir för andra faktorer.

Exakt hur ett specifikt hormonstörande ämne orsakar en specifik sjukdom är dock i det närmaste omöjligt att nå full kunskap om. Detta beror på en rad faktorer.

  • Tiden mellan exponering och effekt kan vara mycket lång, troligen flera decennier och generationer.
  • Risken att påverkas negativt är olika stor i olika utvecklingsstadier. Kritiska fönster under fosterutvecklingen kan vara mycket korta.
  • Människor är under sin livstid utsatta för ett stort antal kemikalier i komplexa blandningar.
  • Hormonstörande ämnen kan samverka sinsemellan och med kroppsegna hormoner.
  • Hormonstörande ämnen kan verka vid extremt låga koncentrationer och kan ha större effekt vid en låg dos än vid en hög dos. I de fall dos/responssamband är icke-linjära ökar svårighetsgraden i prediktivitet ytterligare.
  • Vår kunskap om hormonella system i människor och djur är fortfarande begränsad.

 

För många hormonstörande ämnen finns inga metoder för hur deras påverkan ska mätas. Inte ens forskning som skulle kunna utveckla mätmetoder finns. Detta innebär naturligtvis att det finns en stor osäkerhet och att potentiella riskfaktorer förbises.

EU-kommissionen släppte i januari 2012 en rapport om bedömningen av hormonstörande ämnen som summerar forskningen sedan 2002. Den rapporten går att hitta här.

 http://ec.europa.eu/environment/endocrine/documents/4_SOTA%20EDC%20Final%20Report%20V3%206%20Feb%2012.pdf 

I slutsatserna i denna rapport kan man läsa: Extensive laboratory studies support the notion that chemical exposures contribute to endocrine disorders in humans and wildlife. Exposure during critical periods of development can cause irreversible and delayed effects that do not become evident until later in life. It is these toxicological properties that justify consideration of endocrine disrupting chemicals as substances of concern equivalent to carcinogens, mutagens and reproductive toxicants, as well as persistent, bioaccumulative and toxic chemicals.

Här hittar du fler länkar till aktuell forskning:

 http://ec.europa.eu/research/endocrine/activities_links_en.html

 

 

* * *

Sidan uppdaterades senast: 2014-07-07 00:28