Denna artikel publicerades på DN-debatt 070821.
"Ändra budgetlagen"
I sitt sommartal i Botkyrka lanserade Mona Sahlin ett sjupunktsprogram för storstadsområdenas slitna miljonprogramsområden. Programmets omfattning har angetts till 15 miljarder kronor. Frågetecken har satts för finansieringen och en rimlig fråga är om satsningen är tillräcklig.
Allt sedan den ekonomiska krisen under 1990-talet har skillnaderna i den ekonomiska politiken mellan de borgerliga partierna och socialdemokraterna huvudsakligen handlat om skattefrågor. Men utöver skattepolitiken är skillnaderna i den ekonomiska politiken otydliga och av mindre dignitet. En orsak är att finanspolitiken sedan mitten av 1990-talet regleras i lagen om statsbudgeten (SFS 1996:1059) och där underkastas de så kallade utgiftstaken, vilka förhindrar regering och riksdag att alltför frikostigt låta utgifterna öka.
Huvudregeln för statens investeringar är idag att kostnaden ska tas upp under ett utgiftsområde och följaktligen finansieras i sin helhet via ett anslag. Det betyder att en direktavskrivning görs.
Förfaringssättet är märkligt. Ingen annan aktör i samhället skulle drömma om att som huvudregel finansiera sina långsiktiga investeringar genom direktavskrivning - inte privata företag, inte kommuner och landsting och naturligtvis inte enskilda hushåll. Alla utom staten väljer att lånefinansiera långsiktiga investeringar och hanterar kostnaden genom en långsiktig avskrivningsplan.
Endast undantagsvis kan staten med rådande ordning, utifrån en passus i budgetlagens 23 §, bevilja lånefinansiering av en investering. Exempel på ett sådana undantag utgörs av Öresundsbron och Södra länken i Stockholm.
Min uppfattning är att undantagen bör göras till regel. Budgetlagen bör ändras så att huvudregeln är att staten lånar till långsiktiga investeringar och endast undantagsvis använder sig av direktavskrivning. Utrymmet under utgiftstaket ökar därmed eftersom kostnaden flyttas från en utgiftspost till ett lån där endast den årliga amorteringen belastar statsbudgeten.
Jag är inte någon förespråkare för en släpphänt och oansvarig budgetpolitik. Tvärtom lade jag under mina fyra år som finanslandstingsråd i Stockholms läns landsting stor vikt vid att med tuffa, men framgångsrika metoder vända ett gigantiskt budgetunderskott till årliga överskott. Men jag vet också att en sund ekonomisk politik skiljer på investeringskostnader och driftskostnader. Så länge den åtskillnaden inte görs i statsbudgeten läggs en hämsko över utvecklingen i vårt land.
Mitt råd till den socialdemokratiska riksdagsgruppen är att redan i höstens ekonomiskpolitiska motion förslå en ändring av budgetlagen som öppnar för lånefinansiering av långsiktiga investeringar.
INGELA NYLUND WATZ
Landstingsråd och ledamot av socialdemokraternas partistyrelse