Denna artikel publicerades i SvD på Brännpunkt 071118.
"Carl Cederschiöld saknar spelutrymme"
I snart ett år har företrädare för Stockholmsregionen under ledning av regeringens representant Carl Cederschiöld förhandlat om kommande infrastruktursatsningar i regionen. Vid årets slut ska förhandlingarna vara klara och ställningstagande göras om vilka projekt som bör bli verklighet.
Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen är oroliga över att det fortfarande råder ovisshet inte minst i miljö- och finansieringsfrågorna. Inför förhandlingens slutfas vill vi därför klargöra vår inställning.
1. Miljö. Det finns alltid risk att en utbyggd infrastruktur leder till större miljöpåfrestningar. Störst inverkan på miljön har – föga förvånande – själva användningen av infrastrukturen. Därför måste en överenskommelse om ny infrastruktur innehålla åtaganden både från region och regering om hur den ska planeras och användas.
Vi har tre konkreta krav på miljöområdet:
•Tydliga regionala mål ska sättas upp om begränsningar av utsläpp av koldioxid, kväveoxid och partiklar.
•Överenskommelsen måste omfatta konkreta miljöåtgärder inom trafikområdet som leder till att miljösituationen förbättras i vår region, samtidigt som infrastrukturen byggs ut.
•En regional klimat- och miljöpanel ska inrättas med experter som följer upp miljöeffekter och föreslår miljöförbättrande åtgärder vid behov.
2. Kollektivtrafik. Fler invånare i Stockholmsregionen ställer allt högre krav på att systemen för att transportera människor och varor fungerar smidigt och med så lite buller och utsläpp som möjligt. Därför är det viktigt att hålla kollektivtrafikandelen av transporterna på en hög nivå.
Vi har här två konkreta krav:
•Vi vill ha en kraftfull satsning på kollektivtrafiken med bland annat en omfattande utbyggnad av tvärbanan.
•Ansvarsfördelningen för kollektivtrafik mellan stat och regioner bör ses över. Staten bör ta ett större ansvar för kollektivtrafiken i Stockholmsregionen, inte minst för att nå sina nationella mål inom bland annat transport- och miljöpolitiken. Kollektivtrafiken, inte minst den spårbundna, har större betydelse för transportsystemet i tätbebyggda regioner.
3. Medfinansiering. Regeln är att staten finansierar nationell infrastruktur och att all planering av infrastruktur utgår från vilka behov som finns. Dock har det blivit allt vanligare att kommuner, landsting och regioner väljer att gå in med egna medel för att exempelvis tidigarelägga eller delfinansiera ett infrastrukturprojekt.
Vi har inget principiellt emot att kommuner väljer att fatta sådana beslut. Men regeringens direktiv ligger oroande nära att göra medfinansiering till en del av den nationella planeringen av infrastruktur. Det kan vi inte acceptera.
Oavsett om andra går in med medel eller inte så måste staten se till att tillräcklig infrastruktur kommer på plats.
Vi har med anledning av detta en fråga:
•Håller man från statens sida på att införa en ny planeringsprincip?
4. Regional balans. Det finns obalanser inom Stockholmsregionen. Vi kan inte acceptera att nya infrastrukturprojekt förstärker dessa. Regional utveckling är ett fastslaget mål för transportpolitiken och därmed också en utgångspunkt för planeringen av infrastrukturen.
Det håller därför inte att spår efter spår förgrenar sig ut i den norra regionhalvan, medan den södra får vänta till en avlägsen framtid.
Carl Cederschiöld har inte ett lätt uppdrag. Hans handlingsutrymme är mycket litet när flera viktiga infrastrukturprojekt redan blivit dyrare än väntat och han ändå ska genomföra förhandlingen inom den sedan länge fastställda ekonomiska ramen.
Väg- och transportforskningsinstitutet har redan dömt ut offentlig–privat samverkan som finansiering. Kvar finns bara ökad regional medfinansiering och regionala avgifter. Det lilla spelutrymme dessa förutsättningar ger Cederschiöld får oss att tveka om hans uppdrag ens kan kallas förhandling.
För vad har han att förhandla med?
Eller räknar regeringen blint med att Stockholmsregionens skattebetalare ska acceptera att lägga ännu mer av sina pengar på nationell infrastruktur istället för på välfärd som vård och skola?
Det behövs mer pengar från staten om det ska bli en överenskommelse.
Carin Jämtin
oppositionsborgarråd Stockholm
Lars Dahlberg
oppositionslandstingsråd, Stockholms läns landsting
Ingela Nylund Watz
oppositionslandstingsråd, Stockholms läns landsting
Anna Kettner
andre vice ordförande i regionplane- och trafiknämnden
Hans Ekström
kommunalråd Eskilstuna
Anders Lago
kommunalråd Södertälje