Denna artikel publicerades 070831 i Stockholm City.
"Nya vårdmodellen - en usel idé"
Den vårdvalsmodell som ska genomföras i närsjukvården missgynnar eftersatta områden, leder till överetablering i välbärgade stadsdelar och begränsar valfriheten för kroniskt sjuka. Släng förslaget i papperskorgen, skriver Ingela Nylund Watz, s, oppositionslandstingsråd.
För närvarande förbereds införandet av en så kallad vårdvalsmodell i närsjukvården. Det innebär att vårdgivare får ansöka om auktorisation hos landstinget och att man som patient helt fritt får söka vård bland de auktoriserade vårdgivarna. Sedan årsskiftet finns redan en vårdvalsmodell i Hallands landsting.
Den beslutades i enighet över blockgränsen efter flera års diskussioner och kompromisser. Här i Stockholm har oppositionspartierna inte fått delta i diskussionerna. I stället har den borgerliga majoriteten valt att ensamma trumfa igenom ett förslag i rekordfart och som införs redan den 1 januari. Risken för allvarliga misstag på grund av brådskan är uppenbar.
Vi socialdemokrater tycker att det är bra att patienterna fritt ska kunna göra egna val, men tyvärr innebär den borgerliga modellen även att inga villkor ska ställas på var läkarna etablerar sig. Den typen av fri etablering riskerar att skapa vinnare och förlorare och där vissa geografiska områden kan bli utan en väl fungerande vård. När de borgerliga år 1993 prövade en fri etablering för läkare blev resultatet en kraftig överetablering på det välbärgade Östermalm och inga nya läkare till förorter eller landsbygd.
Ersättningen till vårdgivare i områden med en sjukare och socialt utsatt befolkning borde också vara högre än för vårdgivare som verkar i områden med en friskare och välbärgad befolkning. Så har det varit, men nu tas detta sociala index bort av allianspartierna. Konkret handlar det om huruvida pengen per patient ska ta hänsyn till den eftersatta folkhälsan i Tensta eller om de relativt friska hemma i Filippa Reinfeldts Täby ska bli vinnare på Tenstabornas bekostnad.
Ett annat fel med den modell som förbereds är att valfriheten för patienten begränsas till att enbart omfatta husläkare. För patienter med en kronisk sjukdom utgör ofta dennes specialistläkare ett naturligt val även som fast läkarkontakt. Eftersom man som patient ofta har ett upparbetat förtroende för sin vanliga läkare borde den möjligheten vara självklar. Den borgerliga alliansen måste släppa sin husläkarfundamentalism!
Det bästa för patienterna vore en bred uppgörelse som kan hålla över mandatperioderna. De borgerliga partierna borde därför slänga startdatumet den 1 januari i papperskorgen och i stället ta upp diskussioner med oppositionen om en modell som förenar valfrihet med en rättvis fördelning av resurserna. Det kanske tar lite längre tid, men det vore det väl värt?
Ingela Nylund Watz, s
Oppositionslandstingsråd