Denna artikel publicerades 070928 i Länstidningen i Södertälje.
"Förena fritt vårdval med rättvis fördelning"
Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt menar att de siffror som redovisats i medierna om ”vårdreformen” Vårdval Stockholm ger en felaktig bild av hur det nya ersättningssystemet för närsjukvården slår. (LT 19/9). Istället påstår hon att det finns tydliga incitament för vårdgivare att rikta in sig på patienter med stora vårdbehov. Påståendet understöds inte av fakta.
I Vårdval Stockholm kommer ersättningen för varje person vara lika stor, oavsett sjukvårdsbehoven. Det kan vid en första titt verka rättvist men är egentligen en gigantisk överflyttning av resurser från dem som behöver mycket vård till dem som behöver mindre. Den ersättning som tidigare varit direkt relaterad till den högre ohälsan i områden med lägre inkomster, högre arbetslöshet och sociala problem avskaffar Filippa Reinfeldt med ett enkelt pennstreck. Det betyder oundvikligen att sjukvårdens resurser flyttas från bland annat Södertälje till områden som Stureplan och Äppelviken.
Dessutom har det i tidigare upphandlingar kunnat tas viss hänsyn till de större svårigheterna att rekrytera personal till vissa områden. Även denna möjlighet försvinner när ersättningen per patient blir helt standardiserad för hela länet och bidrar till att det så systematiskt är vården i de minst välbeställda områdena som drabbas genom lägre per capitaersättning än idag.
Det som är bra med Vårdval Stockholm är att ersättningen kopplas till patienternas egna val av vårdgivare. Därför är det så tråkigt att den borgerliga majoriteten inte varit beredd att ta hänsyn till att människor i olika delar av länet har olika vårdbehov. Det hade kunnat vara lätt att kompensera genom att ge extra resurser till de läkarmottagningar där vårdbehoven är som störst.
I snart ett års tid har vi på olika sätt uppvaktat den borgerliga landstingsledningen och varit villiga att försöka åstadkomma ett system som förenar valfrihet med rättvisa. Det är inte nödvändigt att välja mellan dessa viktiga mål, vi skulle kunna ha båda. Men vi har mötts av en kall hand och ett närmast föraktfullt avvisande.
Våra invändningar bemöts från borgerligt håll med att allt nu blir så rättvist – vårdpengen per patient blir ju lika för alla. I borgerligheten är man blind för att rättvisa kan betyda att de med sämst hälsa måste ges större resurser än de med bättre hälsa. Blind för att områden med lägre inkomster och större sociala problem också har ett sämre hälsoläge. Därför blir resultatet av Filippa Reinfeldts politik att skillnaden ökar mellan fattig och rik, mellan sjuk och frisk.
Dessutom finns det skäl att känna oro för att denna ”vårdreform” inte i grunden handlar om patienternas valfrihet utan vårdbolagens. Det är de som får välja var det ska etableras nya verksamheter, vilket i sin tur styr vad patienterna kan välja.
Vi ser nu att de privata aktörerna huvudsakligen väljer att etablera sig i Stockholms innerstad. 15 av länets kommuner bedöms som helt ointressanta, däribland Botkyrka och Haninge. Vi har redan idag en kraftig överetablering av läkare i centrala Stockholm och nu ansöker ytterligare 25 mottagningar om att få etablera sig där. Varför inte ställa krav på att dessa mottagningar måste etablera sig någon annanstans, nämligen där utbudet idag är mindre och behoven större?
Vi kommer att fortsätta göra hårdnackat motstånd mot en sjukvårdsidé som bygger på orättvisa. Men vi har heller inte gett upp tanken på att över blockgränserna bygga en närsjukvård som tar hänsyn till både de olika vårdbehoven och allas rätt att välja. Tyvärr verkar den dörren vara stängd och låst med ideologiska dogmer från den borgerliga alliansens sida. Man kan undra varför?
Ingela Nylund Watz
Oppositionslandstingsråd (s)