Artikeln publicerades i Dagens Medicin den 4 juni 2008.
"Vårdval Stockholm är ingen bra förebild"
Patienternas förväntningar på tillgänglighet, rimliga väntetider, service och kvalitet måste alltid vara utgångspunkt för den som är beslutsfattare inom hälso- och sjukvården. Vi menar därför att det är viktigt att investera i utvecklade patienträttigheter och att en metod kan vara så kallat vårdval i delar av sjukvården.
Men det är oerhört viktigt hur vårdvalet utformas. Ibland tycks en minst sagt förenklad bild sprida sig över landet om att vårdval innebär en och samma sak. Skillnaderna mellan olika vårdvalsmodeller är i själva verket betydande.
Medan Vårdval Halland och de planer på vårdval som diskuteras i Skåne utgör exempel på hyggligt genomtänkta modeller, så utgör Vårdval Stockholm närmast ett skolexempel på hur fel vårdvalet kan bli när det genomsyras av politiskt extrema och snävt ideologiska principer.
Vårdval Stockholm har konstruerats så att sjukvårdens resurser flyttas från fattigare områden som Jordbro och Fittja till välbärgande områden som Stureplan och Äppelviken. Orsaken är att de sociala hänsyn som tidigare inverkat på resurstilldelningen nu avskaffats av den styrande borgerliga landstingsledningen. Ett fritt vårdval har förfuskats till en ren klasspolitik som ökar skillnaden mellan fattiga och rika, mellan relativt sjuka och relativt friska. Till skillnad mot vad som blivit fallet i Vårdval Stockholm så borde vårdtyngd eller socioekonomiska faktorer var naturliga utgångspunkter för konstruktionen av ersättningssystemet.
I Vårdval Stockholm styrs heller inte etableringen av vårdgivare, utan istället ges de privata vårdbolagen en fri dragningsrätt på skattebetalarna. Konsekvensen blir en kraftig överetablering i Stockholms innerstad och de mer välbärgade förorterna, medan direkta nedskärningar blir följden i de fattigaste och mest utsatta områdena.
Den nyligen presenterade utredningen Vårdval i Sverige (SOU 2008:37) har i för hög grad haft Vårdval Stockholm som förebild. Landstingen bör med kraft värna den kommunala självstyrelsen och i remissförfarandet avvisa utredningens förslag.
För att vårdval i första hand ska stärka patientmakten borde vårdutbudet styras utifrån vårdbehoven, men den helt fria etablering som Vårdval Stockholm och det nationella utredningsförslaget bygger på verkar ha som första prioritet att tillgodose vårdföretagens preferenser. Om utredningens förslag blir verklighet riskerar det att dränera delar av landet på läkare och koncentrera vårdföretagen till vissa orter. Till skillnad mot Vårdval Stockholm och förslaget till tvångsmässigt vårdval i hela landet, borde fokus ligga på patienten och inte på producenten.
En annan svaghet i Vårdval Stockholm består av att vårdgivarna till övervägande del ersätts utifrån antalet patientbesök. Effekten har inte låtit vänta på sig. En patient som tidigare fått hjälp med flera åkommor vid ett och samma besök, får nu finna sig i att komma på besök flera gånger. För den enskilde patienten medför det försämrad service och olägenheter, till exempel med att ta ledigt från arbetet. För samhället innebär det ett dåligt resursutnyttjande. Men Vårdval Stockholm har upphöjt antalet besök till ett mål i sig – istället för vårdkvalitet och en förbättrad folkhälsa.
Incitamenten i en vårdvalsmodell med hög grad av besöksersättning leder ofrånkomligen till att vårdinsatsen delas upp i flera korta besök. Om man istället, som i Vårdval Halland, ger ersättning huvudsakligen utifrån var en patient väljer att vara listad, stimulerar man till att se till patientens hela hälsa.
En utgångspunkt som vi menar också borde vara självklar i utformningen av ett vårdval är att ingen enskild medborgare ska behöva riskera att välja en vårdgivare som inte lever upp till högt ställda krav. Men även här brister Vårdval Stockholm med sina häpnadsväckande låga krav. Det finns inte ens krav på att vården ska bedrivas i ändamålsenliga lokaler. Skräckexempel finns redan med vård i svårtillgängliga vindsutrymmen och trånga källarlokaler. Några krav på handikappanpassning är det inte tal om.
Den valfrihet som följer av vårdval kan i långa stycken vara bra, det visas på sina håll runt om i landet. Förutsättningen är att vårdvalet kombineras med en rättvis fördelning av resurserna och demokratiskt beslutade krav på vårdgivarna. I Vårdval Stockholm görs varken den ena eller det andra.
Ingela Nylund Watz, Landstingsråd (s), Stockholm läns landsting
Dag Larsson, Landstingsråd (s), Stockholms läns landsting