Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar. En allt äldre befolkning innebär ett allt större vårdbehov. Medicintekniska framsteg och nya läkemedel för med sig ökade kostnader. Medborgarna önskar ännu bättre tillgänglighet. Det förebyggande hälsoarbetet behöver utvecklas ytterligare.
Samtidigt har den nuvarande regeringens politik inneburit kraftiga skattesänkningar som allvarligt begränsat utrymmet för välfärdssatsningar. Hälso- och sjukvården riskerar att mycket snart stå inför allvarliga finansieringsproblem med stora konsekvenser för hela den svenska hälso- och sjukvårdsmodellen, där god vård på lika villkor är en av grundpelarna.
Jag välkomnar att detta nu alltmer hamnar i fokus i debatten om hälso- och sjukvården.
Landstinget Blekinge har de senaste åren i jämförande statistik haft en förhållandevis hög kostnadsnivå. Något som dock inte uppmärksammats på samma sätt, är att vi under samma tidsperiod tappat stora intäkter i det s k utjämningssystemet. Det handlar om drygt 100 miljoner kronor, och som självklart inverkat mycket negativt på landstingets ekonomiska förutsättningar.
De kraftigt försämrade skatteprognoserna för nästa år, innebär att Landstinget Blekinge får 40 miljoner kronor mindre än tidigare beräkningar i skatteintäkter. Risken är stor att nästa prognos är ännu sämre. Till detta kan komma ökade kostnader för pensionsåtagandena p g a den tilltagande finansoron. Det kan röra sig om lika mycket.
Nu pågår, som alla vet, ett åtgärdsprogram i Landstinget Blekinge för att sänka kostnaderna. Detta måste genomföras även om det är påfrestande för verksamheten. Parallellt med det arbetet, och mitt i en allmänt orolig ekonomisk utveckling, ska vi alltså även planera för framtiden. Då krävs en diskussion med seriösa och realistiska avvägningar mellan både kostnader och intäkter.
Jag ser ett antal områden som vi redan i en nära framtid behöver hantera. Utvecklingen av såväl äldresjukvården (geriatriken) som den palliativa vården måste säkerställas. Psykiatrins kommande behov måste uppmärksammas. Vi måste garantera en bra och modern ungdomsmottagning, och här behövs en samverkan med kommunerna. Möjligheten för alla anställda att arbeta heltid måste realiseras. Utbyggnaden av kollektivtrafiken kräver resurser.
Även om vi rationaliserar och effektiviserar verksamheterna på bästa sätt och det frigör resurser, är det tveksamt om dessa räcker till kommande behov. En resursförstärkning måste med all sannolikhet till.
Det rimligaste vore att regering och riksdag sköt till mer resurser till hälso- och sjukvården för att säkra en stabil finansiering på sikt. En rejäl satsning på hälso- och sjukvården är en investering för framtiden.
Tyvärr ser jag inga tecken på att regeringen tänker i dessa banor.
Då måste vi allvarligt överväga hur vi ska kunna finansiera den framtida hälso- och sjukvård vi vill ha i Blekinge. Med en vård på lika villkor för hela befolkningen och där behoven och inte plånboken ska styra.
I kombination med att driva en kostnadseffektiv verksamhet handlar det då om att använda den möjlighet som står till buds, d v s öka intäkterna från landstingsskatten genom att öka utdebiteringen. Fördelningspolitiskt kan en höjning av landstingsskatten med all rätt ifrågasättas. Men agerar inte regeringen måste detta övervägas. Flera landsting diskuterar redan en sådan åtgärd.
Arbetet med nästa års budget för Landstinget Blekinge har redan börjat. Det är många svåra avvägningar och prioriteringar som nu måste göras, innan landstingsfullmäktige får budgeten på sitt bord i slutet av november.
Kalle Sandström
landstingsstyrelsens ordförande (s)
Debattartikel
13 september 2011