Artikel om Anneli Hulthén som publiceras i Ny Tid måndag 26 juli:
Man tänker inte på att tiden går. Under alla de år som jag har jobbat med politik på heltid har det varit jätteroligt. Alla frågor har varit intressanta att diskutera, hitta lösningar på och förhandla om, säger Anneli Hulthén.
Den 27 juli fyller ordföranden för Göteborgs kommunstyrelse 50 år, men några presenter vill hon inte ha.
– Jag behöver inte mer grejer. Känner folk ett behov av att ge så skulle det vara kul att kunna bidra till en utelekplats i anslutning till det kommande Alfons Åbergshuset i Trädgårdsföreningen, säger Anneli Hulthén.
Idén om att bygga ett hus med miljöer ur böckerna om Alfons Åberg kommer från Gunilla Bergström som författar böckerna.
– Det handlar om att låta Alfons få komma hem. Jag tycker han är en bra manlig förebild som löser problem utan att slåss.
Hon sitter i sin grönskande trädgård utanför huset i Änggården i Göteborg. Längs staketet blommar fortfarande pimpinellarosorna som hon fick i 40-årspresent. Potatisen, som står bredvid smultronen, solrosorna och hallonen i trädgårdslandet, har blommat, men ännu har inga potatisar kommit ur jorden.
– Jag odlar för mycket på för liten yta. Man skulle behöva mer tid för det här, säger hon och plockar undan lite ogräs.
Förra året utsågs hon till årets koloniträdgårdsfrämjare av Koloniträdgårdsförbundet.
– Skulle jag ha en egen koloniträdgård skulle det vara en med bara sten där man kan sätta en kruka, säger hon.
I början av sommaren, när Göteborgs kommunfullmäktige debatterade budgeten för 2011, målade sverigedemokraten Mikael Jansson upp en romantisk bild av 1970-talets Göteborg. Anneli Hulthén var snabb att ge hon svar på tal.
– Det fanns några caféer och några discon, men inte alls det caféliv som i dag. Då umgicks man hemma. I dag är det ett fantastiskt folkliv. Det är det som gör stan, säger hon.
Själv minns hon hur hon stod med kompisarna på Opaltorget i Tynnered i kopior av de populära bogner-jackorna och med korta jeans.
– I mellanrummet mellan jackan och jeansen blev kroppen blå om vintrarna, säger hon.
Under jackan skulle det vara munkjacka med bjällror eller ringar från ölburkar i snörena och tramps på fötterna.
– Det verkar som om det står folk på Opaltorget fortfarande.
Hon minns att de redan då körde för fort på mopederna och att klackarna på träskorna slets ner när de släpade i asfalten under mopedturerna.
Till Tynnered flyttade hon med familjen när hon började skolan. Innan dess hade familjen bott i en lägenhet i Masthugget utan dusch.
– Vi fick åka och duscha på Vallhallabadet eller i mattvättkaret i mangelrummet, men det fick man inte göra, säger hon.
Efter den borgerliga valsegern 1976 gick hon och två klasskompisar från Schillerska gymnasiet till SSU-expeditionen för att bli medlemmar.
– Vi var oroliga, säger hon.
Efter ett tag var hon med och bildade SSU Väster som hade sin klubblokal i en trerumslägenhet i Tynnered.
– Vi medlemmar i klubben som var i 17-18-årsåldern hade planer på att flytta ihop i klubblokalen, säger hon.
Nu blev det inte så. Men en italienare som blivit kär i en klubbmedlem under en språkresa fick bo i klubblokalen, då han utan förvarning tog sig till Göteborg för att återknyta bekantskapen. Men han fick återvända ensam till Italien.
Bostadsfrågan var högaktuell i SSU då som nu. Ett tag var Anneli Hulthén ombudsman för Göteborgs SSU-distrikt med ansvar för att driva bostadsfrågor. Senare blev hon ordförande för SSU-distriktet.
Inspiration i bostadsfrågan hämtades från Danmark och Norge där det fanns särskilda ungdomsbostäder. Frågan väcktes inom partiet lokalt och snart bildades UngBo inom kommunen med en särskild bostadsförmedling för ungdomar. Det var rivningslägenheter, lägenheter som var svåruthyrda och några nybyggda lägenheter som hyrdes ut till ungdomar mellan 18 och 25 år.
– Det var ganska bra. Unga människor jobbade för unga människor. Ansökningsförfarandet var enkelt, men borgarna la ner UngBo när det kom till makten 1991, säger hon.
Ett tag jobbade hon på UngBo där Bill Wernblom, hennes nuvarande man, var chef. Men bara efter ett tag, 1986, blev det en plats ledig på Göteborgs S-bänk i riksdagen och Anneli Hulthén stod näst på tur på listan.
– Jag tyckte väl inte att det var en bra idé. Jag försökte vänligt säga nej, säger hon.
Hon minns hur Ingela Tuvegran, som då var S-kommunalråd, skällde ut henne, eftersom hon tyckte det var självklart att en ung kvinna som placerats högt upp på listan skulle ta platsen.
– Jag fick tänka om, säger Anneli Hulthén.
Valförlusten 1991 innebar att hon ramlade ur riksdagen. Hon återtog sina högskolestudier, men snart ville Leif Blomqvist, som då var S-kommunalråd, ha henne som stadssekreterare med ansvar för stadsbyggnadsfrågor.
Efter valsegern 1994 återvände hon till riksdagen som nybliven mamma och med barnets pappa i Bryssel.
– Vi pendlade friskt mellan Göteborg, Stockholm och Bryssel. När jag kom in i Europaparlamentet 1995 blev resmönstret Göteborg–Bryssel–Strassbourg. Det var flängigt men vansinnigt kul. Jag fick lära mig att prioritera, säger hon.
Under tiden i Bryssel fick hon sin andra dotter.
– Riksdagsarbetet var roligt på sitt sätt, men friheten var större i Europaparlamentet där det förutsattes att ledamöterna skulle ta egna initiativ. Det tog en stund för det svenska gänget att förstå det, säger hon.
Anneli Hulthén jobbade mycket med narkotikafrågor för att förhindra att EU-regler skulle göra den svenska hållningen till narkotika mer liberal.
– Nu vet vi att liberaliseringen inte kom från EU utan den har vi fixat själva i Sverige, säger hon och tar sprututbytesprogrammen som exempel.
Mot sin vilja hamnade hon i miljöutskottet, men i dag är hon tacksam för det. Frågor om försurning, kemikalier, ozon, freon och klimat fanns på dagordningen.
När hon 2003 blev kommunalråd i Göteborg fick hon kombinera stadsbyggnadsfrågorna med trafik och miljö.
– Det var roligt att få jobba i Göteborg igen och skönt att vara på en och samma plats, säger hon.
Att komma till partimöten i Göteborg har alltid känts som att komma hem.
– Där finns människor som jag umgåtts länge med och som man kan ha raka samtal med.
Det är positivt, säger hon och tillägger:
– Nu låter det som om jag sitter på hemmet.
I dag utgår hennes vision för Göteborg från hur det västsvenska infrastrukturpaketet kommer på plats.
– Om alla detaljer kommer på plats ska vi börja gräva, sedan hålla andan i åtta år och sedan åka pendeltåg under stan. Får vi ordning på detta i kombination med tankarna för centrala älvstaden har vi en spännande tid framöver, säger Anneli Hulthén.
Hennes vision handlar även om att öka sammanhållningen.
– Det gäller att hitta vägar för att få ihop staden för att motverka segregationen. Fler behöver känna att Göteborg är deras stad och känna att de vill ta ett extra ansvar för den. Då ökar tryggheten.
Hon vill även se att Socialdemokraterna, och hela arbetarrörelsen, mer diskuterar det som hon kallar för konsumism.
– Det måste finnas andra värden i vardagen än att konsumera. Vi har blivit fixerade vid statusmarkörer, säger hon.
Själv anser hon att det viktigaste steget i livet har varit att få och få fostra barn.
– När man sitter i timmar med barn på en lekplats får man andra idéer om livet, säger hon.
FAKTA ANNELI HULTHÉN
Ålder: Fyller 50 år 27 juli.
Uppdrag: Ordförande i Göteborgs kommunstyrelse, ersättare i Socialdemokraternas verkställande utskott.
Första politiska uppdraget: Göteborgs bostads- och konsumentnämnd i början av 1980-talet
Familj: Man och två döttrar från ett tidigare förhållande.
Bor: Ånggärden i Göteborg.
Fritid: Löpning.
Johan Flanke
johan.flanke@sap.se