Anneli Hulthéns blogg på GT

Under valrörelsen bloggade Anneli Hulthén varje dag på gt.se. Här publiceras hennes blogginlägg.

Använd din rösträtt

Klockan är sju och Göteborg ligger ännu så länge öde. Det syns att det var lördag igår på sina ställen. Vädret ser ut att bli hyfsat denna valdag 2010. Igår eftermiddag trängdes tusentals människor, barn och gamla, tanter, ungdomar och hundar på Götaplatsen. Alla var där för att ta del i den röd-gröna manifestationen med Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly i spetsen. Budskapet var tydligt. Ensam är inte stark. Vi behöver varandra. Solidaritet är något mer än rättvisa.
Senare på kvällen är jag och cykel på väg hem och på en blåsig och på mörk Aveny möter jag ett gäng uppspelta ungdomar, ett gäng glada SSU:are som in i det sista kampanjar på Göteborgs gator. En sak är säker, våra unga har gjort en fantastisk insats i denna valrörelse. Tänk bara att ett hundratal SSU:are mötte Mona Sahlin när hon kom till Göteborg. Den eviga monologen om ungdomsförbundens död fick sig en knäpp på nästan i går, helt klart.
Och valet i dag handlar om ungdomarnas frågor: jobb, lika villkor på arbetsmarknaden, bostäder och utbildning. Det handlar om ideologi och värderingar. Samtalet om värderingsfrågor är det många unga som frågar efter den senaste månaden. Nu är valrörelsen nästan slut. Nu återstår bara en sak, att gå och rösta. Denna rättighet som inte är en självklarhet överallt i vår värld. Utnyttja den nu både för din egen skull framförallt för dina barn och unga. Framtiden gör sig inte själv, den skapar vi tillsammans!

Anneli Hulthén 19 september

Pensionärer särbehandlas

Det är onekligen så att i valets sista skälvande dagar så duggar nya löften tätt. Reformer som tidigare inte nämnts i budgetar, eller någon annanstans heller, dyker helt plötsligt upp. Det är en intressant företeelse och har självklart till uppgift att fånga osäkra väljares röster i elfte timmen. Det kan vara allt från stationer på Älvsborgsbron till studentrabatter på kollektivtrafik. Och än är det inte slut. Det finns ungefär 30 timmar kvar av valrörelsen så det kan komma något mer som är oväntat och som inte syns i valmaterial och budgetar.

De pensionärer som jag talade med på Frölunda torg i går var mest besvikna över sin egen ekonomi. Den skatteorättvisa som finns mellan dem och aktiva löntagare är märkbar. Jag önskar verkligen att nästa regering, förhoppningsvis en röd-grön, gör något åt det snarast när den träder i kraft. Skattelättnader för andra grupper kan inte vara viktigare än att våra pensionärer blir likabehandlade som vi andra. Jag antar dessutom att en och annan nationell politiker själv hoppas på att bli pensionär i framtiden.

Valfrihet i hemtjänsten är något som Göteborg införde den förste september. Det innebär att pensionärer som har hemtjänst själv får välja vad deras hemtjänsttid ska innehålla. Det kan handla om promenader, gå till en affär eller städning eller något annat som personen i fråga själv tycker är viktigt. Detta är en modell som stadsdelsnämnden i Askim arbetat med i flera år och som nu är modell för hela staden. Det känns bra att kunna visa denna reform före valet och det känns bra att kunna säja att i Göteborg så har vi en av landets lägsta hemtjänsttaxor, 85 kronor per timme. Det i kombination till det (nästan) fria åkandet på kollektivtrafiken för +65 ger åtminstone en smula utrymme för stans seniorer.

Gårdagskvällen avslutades med ett möte med göteborgare med afghanskt ursprung. Deras önskan är att få diskutera den svenska asylpolitiken. Osäkerheten är stor för många som kommit från Afghanistan och som inte vet om de får stanna i Sverige. Många är unga. Samtidigt är viljan att studera och utbilda sig stor bland dem som vet att Göteborg är deras hemstad. Eller som en tjej uttryckte det skrattande: Min pappa fick gå till skolan. Det tog sex timmar. Då kan jag inte klaga för att ta tåget till Skövde (klockan sex på lördagsmorgonen) för att tenta. Ger vi bara alla plats så finns det både kraft och vilja att delta.

Anneli Hulthén 17 september

Hyresrätter behövs i centrala delar av stan

Göteborg och kulturen

Kultur och konst är kanske inte det som stått högst på valagendan detta val. Ändå pågår kulturaktiviteter hela tiden i Göteborg. Ibland märks det mer, ibland mindre. När IF Metalls pensionärer satte igång dansen klockan 11.00 i kongressalen kan man fråga sig är det kultur? Ja, för mig som är lekman/kvinna/tant i ämnet så skulle jag säja att det är kultur. En aktivitet som pågått under en tid, utvecklat vissa former, där deltagarna vet vad som förväntar sig av dem - det måste väl vara kultur? Dans och musik är för mig kultur också när det görs i en halvtråkig lokal som faktiskt kongressalen på Folkets hus är. Den har en historisk tradition och här samlas människor kring aktiviteter som inte bara är vardag. Det är en göteborgskultur för mig. En annan kultur är alla fria teatergrupper som existerar och som visar sina föreställningar för ibland en begränsad publik, men ändå med ett provocerade innehåll. Det är också de aktiviteter som händer vid Röda sten, en ganska ful plats med ett fult hus men med stans bästa läge där bara horisonten sätter gränser för både fantasi och upplevelse. Kultur är också Operan som inte bara är en klassisk operascen utan något mer, både smalare och bredare på samma gång. Kultur är också lekplatser som utvecklar barns lust att upptäcka och att våga, likaså är det också kultur när barn tutar i en blockflöjt i 20 minuter i den kommunala kulturskolan. Det går självklart inte att sammanfatta bredden i en diskussion under ett par futtiga timmar där också debatten handlar om den enskilde kulturutövarens ekonomiska möjligheter eller snarare möjligheten till existens. Det enda jag kan tycka, utan att ha några några djupare kunskaper i ämnet, är att kultur och Göteborg borde vara en perfekt kombination. Låt staden vara en öppen scen där vi tillåter kulturen att träda fram. Använd Avenyn eller Röda sten eller någon annan av de platser som finns. Försörjning för alla kulturutövare kan tyvärr inte garanteras av staden, men att arenan, scenen, finns där borde vara en öppning i alla fall.

Anneli Hulthén 14 september

Bildt - varför tar du inte debatten?

I dagarna är det 10 år sedan FN fattade beslut om sina milleniummål. Det övergripande huvudbudskapet för FN var att för evigt befria människor från den extrema fattigdomens elände. Målet som sattes upp för detta var bland annat att fattigdom och hunger ska halveras fram till 2015. Samtidigt skall också alla barn ha rätt till skola. Vidare ska barn- och mödradödligheten minska och en hållbar utveckling säkerställas. Tidsmålet för alla åtgärder är 2015. Tittar vi oss runt i världen i dag, så har en del positivt hänt men fortfarande är 1,4 miljarder fattiga och många miljoner barn dör varje år av de mest simpla sjukdomar. Hur ser den svenska strategin ut för att bidra till det som vi varit med och beslutat i FN? Återigen ställer jag frågan: Var finns den internationella debatten i årets valrörelse? Finns det en värld utanför Sverige? Finns det en utrikesminister som är beredd att ta en debatt?

Vad en allmän och avgiftsfri sjukvård är värd inser vi oftast först när vi själva behöver den. Kanske skänker vi den en tanke när vi får barn, går till BVC, ska vaccineras eller när vi råkar ut för sjukdom eller olycka. För min del handlar det om en anhörigs olycka samma år som milleniummålen infördes, det vill säja för 10 år sedan. Sedan dess har Sahlgrenska besökts ett antal tillfällen, med operationer, kontroller, sjukgymnastik och allt vad som blir kring en skada med värk. Det är bara att konstatera att svensk sjukvård är fantastisk och det inbegriper alla, från biljettkassan till dem som opererar. Dygnet runt finns det någon att fråga, någon som är till hands. Det mest fantastiska är att vi har ett system som gör att vård i det närmaste är kostnadsfri. Vi finansierar den via skatten och den som behöver får sin vård. Fattig som rik. Ung som gammal. Så fungerar det fortfarande och det är jag både stolt och tacksam för. Vårt gemensamma system ska vi värna. Ingen är stark nog att klara sig själv genom hela livet. Därför behöver vi en ordning som jämnar ut mellan inkomster och mellan generationer. Det är solidaritet.

Anneli Hulthén 13 september.

Valrörelse utan omvärldsdebatt

”En stulen värld” står det på museet för världskultur vid Korsvägen när jag passerar med 8:an. Det handlar om unika textilier som Göteborg förvaltar och som Peru på sikt vill ha tillbaka till sitt land. Men de är också angelägna om att långsiktigt skydda de unika textilerna och därför finns en dialog i frågan om hur detta ska lösas på bästa sätt. En stulen världsdebatt, tänker jag när jag ser rubriken på museet.

Jag undrar om någon valrörelse någonsin varit så befriad från omvärldsdebatt! Idag har jag fått frågor om en eventuellt fortsatt borgerlig regering kommer att riva upp riksdagasbeslutet om att betrakta det som hände 1915 i det dåvarande osmanska riket som ett folkmord. Återigen, Carl Bildt, är det inte snart dags för dig att ställa upp på debatt för dem som vill veta? Det är olyckligt att bara huka.

I Hammarkullen fick jag idag en intressant pratstund med några partivänner med afghanskt ursprung. Kvalitet i förskola, bostäder och hur vi får människor att rösta var några av de frågor vi hann med. Jag funderar efteråt på om jag skulle ha förmågan att lära mig afghanska på samma tid som dessa killar lärt sig svenska. Jag tvivlar på det. På tal om lärande och kunskap blev jag glad över att hitta en nyanserad och intressant debattartikel om den svenska skolans utveckling i söndagens GP. En skoldiskussion utan de enkla lösningarna och de hårda bandagen är mer än välkommet. Björklund anser förvisso att han är bäst på den Björklundska skolan. Men vi andra som upplever att villkoren ser mycket olika ut och samtidigt ser skolans allt mindre roll som socialt utjämnande, tycker jag att det vore befriande med en skol- och kunskapsdebatt med mer djup och bredd.

För övrigt såg jag kritik från moderaterna om att LO finansierar S- valkampanj. S talar alltid om vad våra bidrag kommer ifrån. Men när ska de borgerliga göra samma sak?

Anneli Hulthén 12 september

Anna Lindh såg de stora utmaningarna

11:e september är sedan 2001 en mycket speciell dag. Jag tror att alla vet var de befann sig när de fick uppgifterna om flygplanskapningarna och tornen på Manhattan som några av planen körde in i. Världen förändrades efter den dagen och inte minst började, åtminstone inledningsvis, klyftan mellan världsreligionerna och människor att betraktas utifrån religiös hemvists snarare än utifrån de individer som var och en är. Idag mötte jag en imam på ett föreningsmöte och han bekräftade vilken förenklad syn det finns när det gäller religion och politik. Båda kan användas på många olika sätt. Den gambianske imamen pratade om att islam är en religion med stor spännvidd. Detsamma går naturligtvis också att säja om kristendomen. Båda har sina mörka och ljusa sidor.11:e september är också den dagen som blev Anna Lindhs sista. Även i det fallet vet jag exakt vad jag befann mig när jag fick beskedet att Anna inte klarat sig efter knivattacken på NK i Stockholm. Det finns en plats i Göteborg på min väg till jobbet som gör att jag skänker henne en tanke varje dag. I början var det mycket sorg och saknad, idag mer en känsla av förlust. Anna Lindh stod under hela sin politiska karriär för internationalism och miljö, två djupt politiska frågor som kombinerat är den utmaning som vi fortfarande står för och som tråkigt nog varit frånvarande i årets valdebatt. Omvärlden är bortglömd fast den i allra högsta grad finns bland oss. Eller vad svarar man på frågan om hur mamman som kommer från Gambia ska kunna hälsa på när närmaste svenska ambassad ligger i Nigeria? Carl Bildt - blir det någon debatt eller?

Anneli Hulthén 11 september

Värna hyresrätten

Bostadsfrågan är en viktig fråga. Många i Göteborg frågar generellt om bristen på bostäder och behovet av bostäder till unga. I Göteborg bygger vi cirka 2000 nya bostäder om året och det ska vi göra även fortsättningsvis. Det behövs, inte minst hyresrätter, eftersom många vare sig har råd eller vill köpa sin bostad. Men även om vi bygger mer, så är det minst lika viktigt att hålla reda på de bostäder vi redan har. Under några år förvandlades en hel del privata hyresrätter till bostadsrätter och det mest i centrala lägen. Det innebär att den dörr, som förr åtminstone stod på glänt för grupper som inte är så köpstarka, sakta men säkert stängdes alltmer. I Stockholm har man gjort denna förändring, fast i mycket större omfattning och mer systematiskt. 22 000 av allmännyttans hyreslägenheter har sålts sedan 2006. Det är en rejäl omvandling av en stad som det sällan talas om. Visserligen har Stockholm byggt 6500 nya hyresrätter, men som de flesta vet så är de nybyggda bostäderna dyrare än de gamla som redan finns. Enligt Hyresgästföreningen i Stockholm kan det skilja upp till 3000 kronor i månaden på en ny och gammal bostad. Då stängs ytterligare människor ut från bostadsmarknaden. Det gäller därför att vi är försiktiga med att omvandla från hyresrätt till bostadsrätt. Ska det göras måste det ge något mer än bara till den individ som har råd att köpa. Är tanken att det finns ett behov av att blanda mer för att den ena upplåtelseformen dominerar, då kan det vara ett skäl. Annars bör försiktighetsprincipen råda.
Mona Sahlin fick i förra veckan draghjälp i valet av Jens Stoltenberg, en erfaren politiker som dessutom är statsminister för en rödgrön regering. Idag såg jag att SD försöker sig på att hitta sin draghjälp i Danmark, hos Pia Kjaersgaard. Det befäster bilden än mer av SD:s politiska tillhörighet. Det är knappast imagen av öppenhet och välkomnande som har omgärdat Kjaersgaard och hennes parti Dansk Folkeparti utan snarare tvärtom. Allt utländskt eller snarare allt icke-danskt tycks vara ett hot för partiet. Det är ett klart bättre val att titta på vårt grannland Norge när det gäller att se politiska exempel, så som Mona Sahlin gör, åtminstone om det är framtidstro som det handlar om.
Jag fick idag möjlighet att besöka snusfabriken i Göteborg eller Swedish Match som den heter. Ett intressant besök som också gav en historisk tillbakablick på snusets roll i Sverige och i Göteborg. Med mer än 400 anställda i Göteborg och Kungälv är det en hyfsad stor arbetsgivare i våra trakter. Från tiden i EU parlamentet kommer jag ihåg diskussionerna om snusets varande eller icke varande på EU marknaden. Den diskussionen har det svenska snuset fortfarande inte vunnit utan det är endast tillåtet i Sverige (och Norge). Cigarretter däremot är tillåtna överallt.

Anneli Hulthén 10 september

Det är sammanhållande stad som gäller

Istället för att vara ute på gator och torg stängde en hel del av stadens politiska företrädare in sig på kommunfullmäktige på torsdagskvällen, det sista före valet. En viktig fråga som avgjordes under kvällen handlade om Torslanda ska vara en del av Göteborg eller inte. En majoritet av fullmäktige sa nej till både delning och folkomröstning. Det tycker jag är bra. Torslanda är en del av Göteborg och mot bakgrund av att vi står i färd att få en ny indelning av stadsdelsnämnder (10 stadsdelsnämnder istället för dagens 21) verkar det en aning märkligt att bryta ut en del av staden och göra en egen kommun av Torslanda. Det är en mer sammanhållen stad som behövs, inte en än mer fragmentiserad stad.
Debatten om ett Romiskt kultur- och informationscenter var ett annat ämne under kvällens fullmäktige. Budskapet från kommunfullmäktige är att vi ska stötta den Romerska gruppen Därmed skiljer vi oss från den franska regeringens inställning. Det är humant och samtidigt framtidsinriktat. Det franska agerandet förtjänar all kritik.

I övrigt är de senaste rapporterna som kommit om Arktis smältande isar en iskall rysare. Aldrig har isarna smält så snabbt som nu sedan mätningarna startade 1979. Arktis kan vara isfritt redan 2030. Det är inte oproblematiskt. Därför är det beklagligt att inte klimat och miljöfrågan fått större utrymme i valdebatten.

Anneli Hulthén 9 september

Kontroll och styrning viktigt

Beskedet från statsåklagaren idag var minst sagt bistert samtidigt som jag har stort förtroende för hans arbete. Det är bra att de tips som berör stadens bolag och förvaltningar granskas av någon som står utanför staden. Det skapar en gedigen process. Samtidigt funderar jag på hur vi ska fortsätta processen att öppna upp och skapa ytterligare insyn där vi fattar beslut för att öka det demokratiska inflytandet i Göteborg. Tanken att minska antalet bolag både för att tydliggöra uppdrag men också att underlätta kontroll och styrning är inte främmande.

Det var en fantastisk känsla och upplevelse idag med Mona Sahlin, Jens Stoltenberg och Jan Eliasson i Nordstan. Mycket folk på plats och många som ville hälsa, fråga och heja på. Glädjen byttes till sorg och vrede när jag mötte den sextioåriga damen som med tårar i ögonen berättade sin historia om hjärnblödningen, tiden efter och nu stupstocken i sjukförsäkringen som föll i slutet av augusti. Nu ska hon söka jobb. Hål i välfärdsnätet? Snart är frågan vilket nät?

Anneli Hulthén 7 september

102 lägenheter finns att söka

Idag var det invigning av Majviken, ett boende på Karl Johansgatan, i höjd med Chapmans torg. Huset har stått där i många år och byggdes en gång i tiden som ett slags kollektivboende där bostaden var privat, men med gemensamhetsytor som restaurang och annat. Tanken med det gemensamma utrymmena föll med åren i glömska men idag var det dags för nytändning av de gamla idéerna i en något moderniserad form. Jag tror att denna typ av boende utan åldersgränser är något som många efterfrågar. Servicefunktioner som finns på plats och som man som hyresgäst utnyttjar när andan faller på känns rätt. Jag hoppas att vi finner fler platser för efterföljare till Majviken.
En till god bostadsnyhet idag var Boplats Göteborgs rapport om att 102 nya lägenheter finns att söka. Även om tiderna har gjort intresset för nybyggnation lågt, så kan vi ändå idag erbjuda 102 nya bostäder. Det är ett bra bevis på att det händer något och att planer inte bara förblir planer. Mer behövs och gärna fler centrala hyresrätter. Det gäller också att värna om de hyresrätter vi har i centrala lägen, eftersom de ger möjlighet till fler att bo centralt utan att betala dyra insatser.
Vad det gäller byggande är det extra roligt nu att se porslinshustomten och Öster om Kvillebäcken växa fram. Nu är det inte bara vackra ord längre om en ny port till Hisingen. Snart är byggnader och bostäder på plats. Ag tror mycket på dessa delar av Göteborg. Här är en del av vårt nya hjärta!

Anneli Hulthén 6 september

Livsstilshus på Styrsö

Havet ligger blank som en spegel. Tystnaden är nästan monumental. En nästan andlig stillhet råder över södra skärgården denna söndagsmorgon när jag tar båten till Styrsö. Många delar av Göteborg är vackra, i detta ögonblick är södra skärgården nästan fulländad. Jag kliver i land och går promenaden bort till det gamla äldreboende som nu delvis fått ett annat innehåll. KRIS livsstilshus har etablerats i en länga. Ett tiotal killar i olika åldrar och en tjej är de nya invånarna. Det är här som början på något nytt kan starta.

I tankarna har jag självklart det som hänt i Biskopsgården under lördagskvällen. Återigen det ofattbara att lura ut poliser för att kasta sten på dem. Containrar som sätts i brand och något ska markeras eller visas, men oklart vad. Livet i Biskopsgården blir knappast bättre av att några bestämmer sig för att synas på detta sätt. Jag är övertygad om att de flesta som bor och verkar i Biskopsgården tycker att aktioner av det slaget är helt fel.

Tillbaka till Styrsö där nu KRIS har verkat i cirka 8 månader. De som finns i huset har en lång resa bakom sig med kriminalitet och missbruk. De flesta är göteborgare, några kommer från Biskopsgården. Gemensamt är att de vill komma in i vårt Göteborg, i vår gemenskap, även om de har ett bagage som är tyngre än vad vi kan föreställa oss. Framförallt är avsaknaden av ett vanligt liv det som utmärker detta gäng. Rutiner som att städa, äta, allt som tillhör vardagen till för oss andra är ingen självklarhet. Det ska istället läras nu. Det tar tid. Det kräver tålamod och engagemang. Det kräver också att vi andra förstår att livet inte alltid är som en räkmacka. Det ser väldigt olika ut. Därför måste också lösningarna och inträdet i samhället också se olika ut och vi, de som är inne och etablerade måste våga ta emot.

Jag är glad för att Södra skärgården öppnade dörren och lät KRIS komma in. Utan buller och bång, utan rubriker och kalabalik utan lugnt och sansat lät detta livsstilshus smälta in i den frid och stillhet som behärskar denna del av Göteborg. Det betyder mycket. Jag är också glad för att KRIS vågade sig ut i en trakt som är avlägset våra 60tals områden. Jag är efter denna dag övertygad om att detta möte kommer att bli bra. Jag förstår att många av killarna har en extrem lång resa framför sig och jag är stolt över att de tagit beslutet att lämna det förflutna bakom sig. Ni är välkomna, det ska ni veta, och jag hoppas att vi tillsammans kan fundera ut strategin för att fler ska kunna bli svensson-göteborgare tidigare i livet utan att göra den omväg ni har gjort. Göteborg är för bra för att ha brinnande containrar, stenkastande eller gängrivalitet.

Anneli Hulthén 5 september

Ofullständiga betyg inte acceptabelt

De senaste åren har antalet ungdomar som inte har behörighet till gymnasiet ökat i flera städer. Det är en mycket oroande utveckling. Om detta beror på att lärarna blivit tuffare i betygsättningen är det knappast något som hjälper de som inte lyckats få tillräckliga betyg. Svensk grundskola borde rimligen klara av att både sätta rättvisa betyg och samtidigt se till att ungdomarna får den kunskap de behöver. Alla är dessutom eniga om att det är svårt att klara sig enbart med grundskola som utbildning. Ett ofullständigt betyg är ingen bra start. Det behövs därför en ordentlig analys och en åtgärdsplan för att vända utvecklingen. Att bara vänta, och dessutom förutse att det kommer att fortsätta, är en allt för passiv hållning.
Skol- och utbildningsfrågor dyker upp på torgmöten och i valstugorna, senast idag på Backaplan. Många som kommer förbi är också trötta på nedskärningar i sjukförsäkringssystemet och många äldre känner sig svikna vad det gäller skatt och pensioner. Men det finns också dem som tycker annat. En man kom fram idag och var oerhört glad och nöjd med den behandling och omvårdnad han hade fått i samband med att han drabbats av cancer. Det känns bra att höra positiva omdömen om sjukvården i Västra Götalandsregionen. Än bättre blir det när väntetiderna på akuten minskas.
I Angered, där jag också var idag, kommer dessutom ett nytt närsjukhus att byggas. Efter en del turer fram och tillbaka är platsen äntligen bestämd. Det blir bra för angeredsborna men också för andra närliggande stadsdelar. Med sjukhus, simhall och ett bra fungerande centrum med god kollektivtrafik blir Angered ännu bättre.

Jag såg förresten idag två kulturtalanger i 10-årsåldern på en scen bakom blå stället. Två tjejer som komponerat åtminstone två låtar själva och som framförde dem riktigt proffsigt. Det finns hopp för den framtida kulturen!

Anneli Hulthén 4 september

Satsningar på framtid eller bidrag för hundpromenad?

Fredag var en typisk städdag när jag var liten. Så är det säkert i en del familjer även idag. Förr var det mest mammorna som städade. Idag deltar säkert en och annan man i denna övning också. Eller så gör man som Maud Olofsson. På frågan om vem som städar hemma hos henne, svarar hon att när hon är i Stockholm har hon RUT-avdrag. Ett något märkligt svar enligt min mening, eftersom en mamma, ett barn, en man är exempel på personer som kan städa. Ett RUT-avdrag däremot är en skatteteknisk nymodighet som inte är en person utan ett avdrag. Sådana brukar inte städa. Det gör däremot en individ, en människa. Det må vara att Maud Olofsson inte menade något elakt mot sin städerska/städare, men en obehaglig attityd tycker jag nog att uttalandet förmedlade. Människan bakom jobbet är ju i första hand inte ett avdrag.
När jag ändå är inne på RUTavdraget så kan jag inte låta bli att jämföra med forskning och teknikutveckling igen, jag har gjort det förut. Om vi nu accepterar att vi har en summa pengar och ska tänka framtid. Hur resonerar vi då för att pengarna ska leda till en så framgångsrik framtid som möjligt? Vad skapar bäst förutsättningar för en bra framtid? Det som ofta dyker upp i huvudet är att satsa på att stimulera nya idéer och tekniker och förbättra redan uppfunna produkter som t ex bilar och bränsle. Eller är det så att vi vill hellre vill satsa lite hur som helst? Kanske rent av på skatterabatt för att rasta hunden? Jag tror inte att det tar speciellt lång tid att komma fram till att utveckla nya idéer och förädla redan befintliga produkter skulle vara den mest logiska framtidssatsningen. Ändå är det ganska tyst om forskning och framtid i denna valrörelse. Vi cirklar istället runt städhinken som för övrigt kan stå lite överallt, för övrigt inte bara hemma i Sverige, till en kostnad på 439,7 miljoner enligt 2008 års siffror. Det känns inte riktigt som det är den vägen vi ska gå för att få en stärkt svensk konkurrenskraft som gynnar alla. Inte minst med tanke på att vi vet att det finns idéer om nya miljövänliga, hållbara bränslen som kräver mer pengar för att kunna utvecklas vidare. 

Wilma i Frölunda tänker modernt när hon lanserar nya idéer. Hennes idé handlar om att behålla förmånen med skolkort, men ta bort dem för att både spara ekonomi och miljö. Enligt mig är Wilma helt på rätt väg i sitt tänk. Kan vi spara både ekonomi och miljö, då har vi vunnit mycket. Det borde kunna gå att räkna passagerare på kollektivtrafiken ändå, i alla fall när det gäller skolbarn.

Anneli Hulthén 3 september

Det finns hål i nätet

Vissa dagar är mer innehållsrika än andra. Denna dag var just en sådan med intervjuer, torgmöten och debatt. Dagens torgmöte vid Kopparmärra var välbesökt och många hade många frågor och synpunkter. Det som berör mest är människor som befinner sig i svåra livssituationer med både sjukdom, dålig ekonomi (till exempel sjukpension) och med minskad framtidstro. Allt kan inte lösas med svar på ett torgmöte, men det ger ändå en snabb insyn i den svenska välfärden. Den finns hål i välfärdsnätet, människor som faller igenom eller håller sig nödtorftigt fast i en tråd. Vi borde kunna bättre inte minst mot bakgrunden att svensk ekonomi är stark enligt riksbanken. Det är uppenbarligen fördelningen som inte är den bästa. Alla som kan jobba ska förstås göra det om det råkar finnas ett jobb att tillgå. Men det finns ett stort antal situationer som en människa kan hamna i, sjukdom både fysisk och psykisk som inte botas med att nivåer i ersättningar sänks eller att sjukförsäkringen upphör. Vi måste både acceptera och förstå att människan inte är en maskin som bara kan gå på, i alla tider under alla förhållanden. Vi som kan och orkar just nu är inte osårbara.

En viktig del att förhindra ohälsa, är motion. Idag var det premiär för kom-i-form loppet i Göteborg, ett motionslopp för kvinnor. Det positiva med de flesta lopp i Göteborg är att de är så välkomnande för alla. Budskapet är att genomföra en sträcka, alla på sitt sätt i sin fart. Det viktigaste är att komma igång. Precis så var inställningen också ikväll. Glatt och med inställningen att alla kan. Jag hoppas att riktigt många, som gjorde detta för första gången, fick blodad tand (konstigt uttryck i detta sammanhang!). Jag hoppas vi får se än fler arrangemang av detta slag i Göteborg.

Jag såg i tidningen att Carina Liljesand, KD, vill ha ett ungdomsråd. Det är en riktigt bra idé, tycker jag med. Vi har ett ungdomsfullmäktige som gör ett bra jobb och vi skulle behöva något liknande för den gruppen som är några år äldre. Inte minst när det gäller att diskutera de brottförebyggande frågorna. Ungdomar har ofta andra erfarenheter än vi äldre och det borde vi ta tillvara.

Däremot kan jag inte bli klok på vad Fredrik Reinfeldt tycker vad det gäller samarbete med SD om partiet skulle bli vågmästare i riksdagen. På något sätt blir det Mona Sahlins problem. Hur vet jag inte. Moderatledaren borde kunna svara på sitt eget agerande utan att blanda in Mona Sahlin i frågan. Det är intressant för väljarna att få veta.

Brott, var det än finns ska polisanmälas. Poseidon gör helt rätt när de upptäcker oegentligheter. Om brott har begåtts eller ej får polis och andra rättsinstanser avgöra. Göteborgs stad ska göra allt för att förhindra att sådant här händer. Med det beslut som kommunstyrelsen tog före sommaren blir det förhoppningsvis svårare att göra skumma saker. Diskussionen om etik och moral måste vara ständigt levande.

Anneli Hulthén 2 september

Tydliga skillnader mellan S och M

Jag hittade en oerhört intressant artikel häromdagen i en amerikansk tidning om den amerikanska arbetsmarknaden. Som bekant är det inte enbart Sverige som genomgått en tid av orolig ekonomisk situation och darrig arbetsmarknad. USA har gjort detsamma. Den uttalade önskan att få ut folk på arbetsmarknaden i tider av arbetslöshet har fått konsekvenser. Många har fått flytta tillsammans med sina familjer för att få jobb. Och många har gått ner betydligt i lön och anpassat sig till arbetsuppgifter som legat långt ifrån deras tidigare profession. Andra som behållit sitt jobb under orostider har istället dragit ifrån i lön. Skillnaderna har därmed ytterligare förstärkts inom arbetslivet, allt enligt den studie som refererades i ovan nämnda tidning. Skillnader som samtidigt naturligtvis smittar av sig på övriga skillnader i samhället. Det finns paralleller till det vi nu upplever. Om sjuka, som förlorat sin sjukförsäkring, ska ut på arbetsmarknaden så spelar det ingen roll vad den personen tidigare har arbetat med och inte heller hur sjuk personen i fråga är. Arbete till varje pris kan ha en baksida med andra ord. Detsamma gäller tillfälliga jobb eller behovet att ha mer än ett jobb. Osäkerhet smittar av sig, inte bara på individen utan också på familjen och övrig omgivning som måste vara beredd till plötsliga förändringar som flytt eller att en förälder ständigt måste vara borta. Det leder mig till slutsatsen att moderaterna med andra ord inte är ett arbetareparti i ordets rätta bemärkelse. Det finns tydliga skillnader mellan S och M i synen på arbete och arbetsmarknad.

Idag har jag besökt byggverkligheten under några korta timmar och besöket var mycket informativt. Byggmarknaden ser inte likadan ut idag som för 10 år sedan. Idag finns det inte bara en byggare utan det finns också många underleverantörer och deras leverantörer och det finns även bemanningsföretag i bilden. Jag fick lära mig att sätta in ett fönster och att skära gipsskivor och vill tacka alla inblandade för deras tålamod. I fikapausen kom frågor om trängselskatten och bostadsbyggande. Intresset är stort och det är bra. Idag var det också dagen för filmen Home som jag tidigare bloggat om. Kringaktiviteterna pågick hela onsdagen och jag hamnade själv i ett indiansamtal före filmen. Inledningspratare före filmen var Stefan Edman som på ett både filosofiskt och logiskt sätt lyckades med hjälp av svalor bygga en tankebro mellan biografen Drakens tak och en tegelpanna i Sydafrika. Förtröstan är ordet som Stefan Edman avslutade sitt inledningstal med. Förtröstan om att vi kan lösa hoten mot vår glob om vi vill.

Förtröstan har jag också inför det arbete som riksåklagaren har och det som kommer att bli resultatet av tips, förundersökningar och annat. Vi ska så långt det går mota brott från vår kommunala verksamhet. Jag förväntar mig att det uppdrag som kommunstyrelsen lagt i våras får effekt. Vi ska kunna vara stolta över vår stad och det vi gör.

Anneli Hulthén 1 september

Skattesänkningar eller mer välfärd

Vi tog oss en minirundresa i Göteborgsregionen idag, mina kommunalrådskollegor från Partille, Mölndal och Kungälv. Med buss och pendeltåg besökte vi varandras kommuner och varandras torgmöten. Vi passade också på att göra minienkäter på resan om vad folk tyckte var viktigast: mer skattesänkningar eller bibehållen välfärd? Av cirka 70 som svarade tyckte 60 att välfärden var viktigast. En litet nedslag bland de resandes åsikter, helt ovetenskapligt men dock en liten temperaturmätare på vad folk värderar mest. I Partille och Mölndal handlade mycket av mötena om gratisåkande i kollektivtrafiken till de äldre och faktiskt till de yngre också. I Mölndal vill (S) att ungdomar ska kunna åka fritt på kollektivtrafiken under dagtid. Så olika kan det vara mellan två grannkommuner. I Göteborg åker plus 65arna gratis på lågtrafik och ungdomarna har skolkort som varar fram till 22.00. Jag har skrivit det förr och kan inte låta bli att upprepa det igen: Jag skulle vilja se den (borgerliga) politiker som kliver fram nu i valrörelsen och säjer att vi lovar att ta bort 65 plussarnas kort!

Vid Kopparmärra passade vi röd-gröna på att göra en snabbt improviserad kommentar om vad den alldeles nysläppta regeringsplattformen innehöll. 100 000 fler jobb, praktik och utbildningsplatser var ett efterlängtat besked. Arbetslösheten, framförallt bland unga, är hög och att få ett jobb handlar om att kunna försörja sig men också att känna sig som en del av samhället. Känslan av att inte vara med, eller att inte höra till, är ingen bra start för någon. Därför var det också bra att regeringsplattformen också uttryckte löftet att ta bort på aktivitetsförbudet för unga det vill säja att unga människor som behöver komma vidare måste vänta tre månader på praktik och utbildning. Slopad arbetsgivaravgift för den som anställer en arbetslös ungdom kan säkert också ge effekt.

Jag avslutade dagen på Spadegatan i Angered. Politisk diskussion med persisk middag ackompanjerad av svensk, persisk, spansk och engelsk sång blev en bra avslutningsbild för hur Göteborg en vardagskväll kan se ut. Bästa komma-samman receptet är som alltid, att våga skratta och ha roligt ihop!

Anneli Hulthén 31 augusti

Vindkraft behöver kullager

Idag fick jag möjlighet att besöka SKF. Den delen av fabriken som jag gick igenom befann sig mitt i ett flyttbestyr. Snart ska det mesta av SKF samlas i de mer moderna lokalerna närmare Munkebäcksmotet. Det blir säker bra. De tomma lokalerna och ytorna som företaget lämnar bakom sig diskuteras att omvandlas till bostäder och handel. Bättre och mer central plats är närmast omöjlig att få om man inte ska vara mitt i Brunnsparksläge. Med en ny tågstation vid Gamlestan dessutom, och en ordentlig trafikknutpunkt, blir Gamlestan en än mer attraktiv stadsdel. Om fler dessutom får möjlighet att bo där så skapas underlag också för butiker och social service. Det ska bli intressant att följa denna utveckling, men också andra idéer.

Intressant är att SKF producerar mycket av delar till vindkraftverk. De flesta av oss tror nog att kullager är något för bilar och skateboards, möjligtvis. Men så är det inte. Även vindkraftverk behöver kullager och dessa tillverkas bland annat på fabriken i Göteborg. Än så länge har man inte sålt så mycket till den lokala marknaden, för det går trögt med att bygga vindkraftverk i just vår del av världen.

På SKF:s klubbskola var det inte i första hand SKF:s egna produkter som vi fick frågor om. Det handlade mer om bostäder, rehabiliteringsmöjligheter och förskola. Bostadsfrågan är viktig, inte minst i storstäderna, och många känner att vi behöver bygga mer bostäder. Jag kan inte annat än att hålla med. Trots att vi i Göteborg hållit ett tempo på ca 2000 bostäder om året är det inte tillräckligt. Det behövs mer.

När begreppet ”välfärdens kärna” förekommer i debatten, framförallt på den borgerliga sidan, kan jag inte låta bli att undra om just bostaden är en del av denna kärna eller om den är något annat? Samma gäller sjukförsäkringen, är den en del av borgerlighetens kärna eller är den något som vi inte ska ägna oss åt? Hur är det med fritidsgårdar, fältassistenter och andra som behövs för att vardagen ska vara dräglig och fungera i alla delar av staden? Kärna eller något som går att skala av? Jag såg en redogörelse för vad partiledarna definierade som kärna och den gjorde mig inte lugn. För mig är en kärna det som blir kvar när frukten är borta. Vad moderaterna definition av denna kärna betyder konkret borde vi snart upplysas om.

För övrigt är det upprörande hur utländska bärplockare behandlas i Sverige. Jag läste om ett gäng bengaliska bärplockare som hamnat någonstans i Jämtland. Med löfte att tjäna bra hade många av dem sålt sina tillgångar i hemlandet och tagit sig till Sverige för att söka lyckan. Men det som mötte dem var knappast det som lovats. Istället satt de trångbodda i ett hus och funderade på hur de skulle kunna förklara för sina nära och kära när de kom hem att de inte hade några pengar med sig utan snarare var fattigare än när de åkte. Ska folk plocka bär i Sverige bör de ske under de villkor som gäller, oavsett varifrån bärplockarna kommer. Kvalitetsstämpeln ”Fair Trade” måste vara ett begrepp som också gäller inom hela Sverige och inte bara utanför landets gränser.

Anneli Hulthén 30 augusti

Nytänkade och rättvisa

Det är många olika frågor som finns i luften under en valrörelse. Vissa är helt nya också för mig, andra har stötts och blött under lång tid. Jag fick en fråga idag varför vi bygger pariserhjul och samtidigt lägger ner skolor. Stadshjulet som står vid Operan har inte tagit några pengar från skolan överhuvudtaget så det var aldrig ett val om att ha ett hjul istället för en skola. Skolor har lagts ner i vissa stadsdelar, men då på grund av att stadsdelnämnden bedömt att antalet barn inte räckt till antalet skolor. En annan fråga har varit varför rika och fattiga ska betala lika mycket i det föreslagna trängselskattesystemet. Svaret på det är att trängselskatten inte är tänkt att vara en inkomstutjämnande instrument utan ett verktyg för att minska trängsel, förbättra luftkvalitet och ge oss ekonomiska medel för att bygga västlänk, ny bro och en ny tunnel till Hisingen och mycket mer. Dessutom är skattesystemet inget vi på kommunal nivå sitter och hittar på själva utan är något som riksdag och regering hanterar. Många frågar också om bostäder och byggande. Det tycker jag är bra för vi behöver verkligen bygga mer i Göteborg. 10 000 nya bostäder fram till 2015 har vi (S) sagt. Samtidigt är det viktigt att se till att behålla hyresrätter i centrala och halvcentrala delar av Göteborg. Ändras upplåtelseformen och fler och fler lägenheter blir bostadsrätter blir det svårt för många grupper att komma in på bostadsmarknaden och stan riskerar att bli än mer segregerad. Det som hänt i Stockholm, med en kraftig utförsäljning av hyresrätter, tycker jag inte är rätt väg att gå om vi vill att staden ska vara en blandad stad. För övrigt uttryckte Tobias Billström, som är ansvarig minister, att regeringen misslyckats med integrationen. Det är bra att erkänna när det inte blivit som man tänkt. Frågans komplexitet kräver nytänkande. Politiken bör ta hjälp från både näringsliv, akademin och ideella föreningar för att lyckas med nytänkandet. Det har vi gjort i miljöfrågan till exempel.

Idag söndag är det Jan Björklunds tur att frågas ut på SVT. Jag hoppas att han får möjlighet att ta ställning till det förslag som idag kom från friskolornas riksförbund som via sin ordförande Kjell- Olof Feldt ställer krav på att redovisningen från svenska skolor måste bli bättre. Skolor ska kunna redovisa antalet lärare, kompetens hos lärare och skolornas resultat. En oberoende institution bör hantera redovisningarna. Ingen dum idé alls tycker jag. Ett fritt val måste bygga på transparens och öppenhet och att den som ska välja vet vad innehållet är i respektive skola, oavsett vem som driver den. All skola som är finansierad av skattepengar bör ha en öppen redovisning, både för elevernas skull, men också för att vi ska få veta vad vi betalar till.

Anneli Hulthén 29 augusti

Den viktiga maten

Idag fick jag möjlighet att möta Jan Hallberg (M), min blogg-granne, i en lättsam kockduell utanför saluhallen. Matlagning blandades med frågor kring mat, råvaror och annat. Mat har många dimensioner. För miljoner människor handlar det om att inte ha tillgång till tillräckligt med mat. För andra är problemet det omvända. Mat som slängs är ett tecken på det och en signal på att vi går åt fel håll, framförallt när det gäller matens väg innan den slutligen hamnar i vår kompost. Maten kan vara producerad på ett ohållbart sätt och/eller transporterats långväga innan det dimpar ner i vår soptunna. Jag är övertygad om att vi har mycket att lära av den äldre generationen när det gäller hushållning och hållbarhet. Generationer som inte är uppväxta med samma överflöd som oss själva, och som har ett annat förhållningssätt än vi själva har. Tidigare generationer hade inte samma möjlighet till kokböcker, bra kök och tillgängligheten till olika produkter var dessutom mycket begränsad jämfört med idag.

Konsumentmakten kan vi utnyttja när vi handlar, det vet vi sedan tidigare. Det vi väljer som konsumenter brukar butikerna ta till sig och det vi avstår att välja märks kanske ännu tydligare. Samtidigt räcker det inte att bara att utnyttja sin makt som konsument. Det måste också finnas en offensiv lagstiftning som värnar om både människor och djurs väl och ve. Ingen av oss har väl glömt bilderna på de långväga djurtransporterna som visades i media i början av 2000-talet och som upprörde de flesta av oss. Och ingen har väl glömt upprinnelsen till galna ko-sjukan och debatten om djurfoder som skakade Europa.

Mat är viktigt. Den kan i allra högsta grad vara politisk. Men självklart är mat mer än så. Den står också för gemenskap och samtal när det är som bäst. Maten väcker tankar och föder nya idéer. Maten är livsviktig sett ur många olika aspekter.

Anneli Hulthén 28 augusti

Unga ska ha bra anställningsvillkor!

Valrörelsen är i full gång. Opinionsmätningarna duggar tätt och utfrågningar av partiledare kan ses eller höras dagligen. Vem vann? Frågan ställs på nätet nästan omedelbart efter en debatt. Lite lätt schlagerfestivalkänsla ger de återkommande frågorna. Förhoppningsvis går väljarna mer på det politiska innehållet och resultaten av politiken, snarare än att ta nätomröstningarna på alltför stort allvar.

Jag såg en uppgift att hälften av alla ungdomar (som har jobb) har tillfälliga anställningar. Ibland är det säkert något som den unga människan valt själv, för han/hon är på väg någon annanstans i livet. Men för många handlar det om att ta de villkor arbetsgivaren erbjuder. En tillfällig anställning innebär otrygghet när det gäller att planera sitt liv. Finns jobbet kvar om en månad? Vågar jag skaffa bostad? Blir jag erbjuden bostad utan fast anställning? Frågor som att skaffa familj blir också svåra att ta ställning till om man inte vet hur den framtida ekonomin ser ut. Ungdomar får inte bli någon arbetsmarknadsreserv. En sådan behandling kommer inte att löna sig i längden. Varför unga ska ha sämre anställningsvillkor för att de är under 23 förstår jag bara inte. Det är just det som blir konsekvensen av det senaste borgerliga utspelet om ungdomsarbetslösheten. Förlängd provanställning till 18 månader och sämre lön än kollektivavtalet känns som vi bjuder in de unga på arbetsmarknaden med armbågen. Bättre kan vi. Många unga har inte fått ett lyft med den förda politiken, utan snarare hamnat längre bak i kön.

Anneli Hulthén 27 augusti

Uppmärksamma ungas initiativ

Regnet kommer så fort vi passerar gränsen till Norge. Typiskt, kanske man säjer om man varit på ett negativt humör. Men det är jag inte för jag är på väg att fira att samarbetet Göteborg-Oslo firar 15år. Just kommunikationer och infrastruktur har stått högst på listan under de gångna 15 åren och det är naturligt. Alla som har försökt åka tåg på sträckan har nog önskat att utvecklingen rört sig snabbare framåt. 30 mil på fyra timmar känns inte modernt. Men samarbetet mellan regionerna handlar inte bara om "hårda" områden. En av de viktigaste samarbetena, men ett okänt sådant, handlar om barnens fredspris som engagerar barn och ungdomar på båda sidan gränsen. Varför detta samarbete inte väckt större uppmärksamhet är för mig en gåta. När unga talar fred märks det inte men när någon unge ställer till bråk då syns det. Jag tycker att det är dags att mer uppmärksamma alla de positiva och engagerade initiativ och arbeten som görs av många barn och unga.
Något som i allra högsta grad kommer att beröra nästa generation är tillståndet i havet. Ett negligerande från vår generations sida kommer att lasta över hoten på barnen och ungdomarna. Ett naturligt samarbetsområde för Göteborg och Oslo är utmaningen att alla intressen som vill använda havet måste samlas för att göra det på ett uthålligt sätt.
Uthållig vill jag också kalla oppositionsrådet Miguel Odhner (S) för. Han ska nämligen maratontala under 12 (?) timmar. Jag är övertygad att Miguel kommer att klara det!! Och han är värd att lyssna på. Frågan är bara om det stoppar vid 12 timmar…

Anneli Hulthén 26 augusti

Olaga vapeninnehav måste ge strängare straff

Det senaste knivdådet som resulterade i en mans död påkallar igen ett krav som jag uttryckt i flera bloggar. Det är hög tid att skärpa straffen för olaga vapeninnehav! Det är inte rimligt att innehav av vapen, oavsett vilket, ger en låg påföljd som i sin tur gör det ganska riskfritt för kriminella att inneha vapen. Är det något beslut som den sittande regeringen bör skynda på så är det just ett beslut i denna fråga. Jag kan inte låta bli att tänka på hur arg borgmästaren i Chicago var när han fick reda på att han inte fick använda sig av de skarpare vapenlagar som han hade infört. Här i Göteborg hade jag gärna infört en sådan skärpning om det vore möjligt, men nu är det som sagt regeringen som ansvarar för den frågan.

Skärpta straff för olagligt torskfiske borde också vara på sin plats. Alla är väl idag medvetna om att havets resurser knappast är outsinliga och att de fångstmetoder vi använder oss av gör att vi kan fiska effektivare än någonsin. Havet får aldrig möjlighet till återhämtning. När nu regler finns, även om jag anser att de inte är tillräckliga, så måste de följas. Annars sker en utarmning av haven som omöjliggör nästa generations möjligheter att uppleva och använda havet. Brott som olagligt torskfiske borde också ses mer allvarligt på än idag.

Positivt är dock de initiativ som nu tas i Göteborg till bildandet av ett ungdomens interreligiösa råd. Vi har i Göteborg en tid haft ett interreligiöst råd "för vuxna", en samlings- och mötesplats för de olika religiösa inriktningarna som finns i stan. Nu har en grupp ungdomar med olika religiös bakgrund tagit ett initiativ till att försöka göra samma sak bland unga människor som har en tro, oavsett vilken. Det handlar om att finna en större förståelse för varandras uppfattningar, seder och religiöst utövande. Jag tycker att det är ett strålande initiativ. Ju mer vi lär av varandra och lär känna av varandra desto mindre är risken för fördomar och förutfattade meningar. Detta sker i Göteborg och delvis i samarbete med Leicester i England, en stad som precis som oss rymmer medborgare från alla världens hörn. Jag hoppas denna fredsskapande aktivitet får en stor uppmärksamhet. Lycka till säjer jag till dessa ungdomar.

Anneli Hulthén 25 augusti

21 SDN blir 10

Även om valrörelsen i full rullning så fortsätter vardagen i staden sin gilla gång. För många handlar det att om att arbetsuppgifterna ser ut som de brukar utan större förändring. För andra ser situationen helt annorlunda ut. En av de stora förändringarna som är på gång är sammanslagningen av 21 stadsdelsnämnder till 10. Det kan beskrivas som en administrativ förändring som medborgarna inte kommer att märka av, men självklart märks förändringar av en verksamhet som sett ungefär likadan ut i 20 års tid. Det handlar om att stadsdelsförvalt-ningar som tidigare varit grannar och nu ska flytta ihop. Kulturer ska smälta samman och nya arbetsformer ska etableras samtidigt som servicen till göteborgarna ska vara både bra och effektiv. Efter att ha mött de nya stadsdelscheferna idag, tillsammans med deras närmaste medarbetare, är jag övertygad om att förändringen kommer att genomföras på ett alldeles utmärkt sätt. Säker kommer det att uppstå frågetecken och problem under sammanslagningstiden, det hör till. Konstigt vore det annars. Alla organisationsförändringar tar tid. Min förhoppning är att färre stadsdelsförvaltningar ska ge mer möjlighet till samarbete över staden och att våra göteborgare blir behandlade på ett likvärdigt sätt när de har kontakt med sin förvaltning. Två delar som inte fick svar under organisationsutredningen var hur stadsplaneringsfrågorna ska komma in bättre på stadsdelsnämndsnivå samt hur närdemokratin ska utvecklas. Det är två frågor som inte löses i en handvändning. Den senare frågan om utvecklande av demokrati och deltagande tror jag dessutom kan se olika ut.

Frågan om avgifter för utländska studenter på våra högskolor och universitet har diskuterats länge och det har funnits goda argument på bägge sidor om det är bra eller inte att ha ett avgiftsfritt system som vi har i Sverige. Nu har riksdagen dock tagit beslutet att en avgift får tas ut av dem som kommer utifrån och studerar i Sverige. Vi får hoppas på att det stannar vid det så att ingen får för sig att även avgiftsbelägga för våra egna inhemska studenter också. Högskoleminister Tobias Krantz inlägg idag om att även de utländska kan bli avgiftsbefriade bara de lovar att jobba kvar i Sverige känns inte helt genomtänkt. Jag kan förstå att han ser möjligheten till att få bra och utbildad arbetskraft, men tvinga någon att stanna kvar i Sverige för att jobba känns lite otidsenligt. Dessutom har vi stora möjligheter att få fler högskolestudenter i Sverige om vi underlättar för fler att komma in på högskola och universitet. Så är inte fallet nu.

Anneli Hulthén 24 augusti

Välfärd kräver statliga insatser

Under en solig middagstimme valtalade Tomas Östros idag i Brunnsparken. Tomas Östros pratade om det som han är bäst på: näringspolitik och ekonomi. Det är en utmaning att strax efter lunch tala om frågor som många upplever svåra och komplicerade. Men Östros klarade att göra det på ett tydligt och klart sätt och han lyckades samla en hyfsat stor grupp åhörare runt den tillfälliga mötesplatsen. Näringspolitik och ekonomi är områden som i allra högsta grad är avgörande för vilket handlingsutrymme som kommuner och regioner får för att skapa välfärd. Till detta tillkommer statliga skatter och regler för hur bidrag betalas ut. Om fler utförsäkras från sin sjukförsäkring till exempel, desto fler blir tvungna att söka socialbidrag. Desto fler som inte har jobb och blir utförsäkrade från a-kassan, desto fler blir tvungna att söka socialbidrag. Och det gäller självklart också de unga som inte tillåts komma in på arbetsmarknaden. Därför är det självklart att angripa problemet från källan. Jag är glad för att vi i Göteborg ansträngt oss extra för att unga människor ska få sysselsättning av ett eller annat slag. Det handlar om att skapa möjligheter så att vederbörande kan referera till erfarenheter och praktik i sin jobbansökan. Det handlar också om rätten att få stå på egna ben och självklart handlar det också om att ge unga en chans att bli vuxna och delaktiga.

Jag såg att ”klimpen” är på väg tillbaka om det röd-gröna alternativet får möjlighet att bilda regering. Det tycker jag är bra. De så kallade Klimp-pengarna, som den förra regeringen satsade på, gav kommunerna möjlighet att ge en extra skjuts till angelägna miljö- och energiprojekt. Det blev som ett startskott som satte en boll i rullning. Den nuvarande regeringens delegation för hållbara städer har också haft en betydelsefull roll, men deras ekonomiska utrymme har varit aningen begränsat. Det är positivt att miljö och hållbarhetsfrågorna äntligen kommer in i valdebatten, det har saknats! Miljö och klimatfrågorna går dessutom utmärkt att kombinera med andra viktiga områden inte minst inom bostadspolitiken. Vi vet att många av våra 50-70 tals områden skulle behöva sig en upprustning både för att stärka områdenas kvalitéer socialt men också energimässigt. En sådan lyckad kombination finns i det så kallade solhusen i Gårdsten.

Anneli Hulthén 23 augusti

Solidaritet och globalt ansvar

I dag, söndag, passerar konsumtionen i världen gränsen för vad som är långsiktigt hållbart. Allt som vi konsumerar resten av året är mer än vad jorden ger i avkastning enligt Världsnaturfonden. Det är ett brutalt konstaterande. Vi lever över våra tillgångar och lämnar över problemen till våra barn och barnbarn att lösa. Dessutom är våra ekologiska fotavtryck olika beroende på var i världen vi befinner oss. Enkelt uttryckt så är avtrycken större i rika delar av världen och mycket mindre i fattiga delar. Självklart borde nyheter av det här slaget orsaka stora rubriker och större diskussion än vad de gör idag. Ibland verkar det som att vi håller de stora överlevnadsfrågorna på armlängds avstånd, nästan som att det är för jobbigt att både diskutera dem och framförallt ta tag i dem. Naturligt hade varit att vårt ekologiska konto fick samma uppmärksamhet som vårt ekonomiska. Sundhet i både ekonomi och ekologi är en förutsättning för hur vi ska leva i fortsättningen och framförallt vilka förutsättningar nästa generation ska ha.
Att det ser olika ut, och att rättvisa inte är ett globalt signum, slår mig när jag följer rapporteringen om Pakistan. 70 procent av landet är påverkat av regnen och översvämningarna och minst 3,5 miljoner barn är i behov av akut hjälp. Malaria, kolera och andra sjukdomar följer i översvämningarnas spår. Enligt bedömare så kommer det att kosta 15 miljarder dollar att bygga upp det som är raserat under vattenmassorna. Det säjer sig självt att detta kommer Pakistan själv inte att klara ensam. Det är tur att hjälporganisationer finns i de lägena. Vi som sitter skyddat här hemma kan åtminstone bidra med att stoppa en slant i deras bössor. Sedan måste det internationella samfundet samordnat se till att Pakistan får den hjälp landet behöver för att komma på fötter. Vi kan ha synpunkter på dess regim och den ojämlika ekonomiska fördelning som finns i landet och många andra uppfattningar om landet, men i nödlägen måste det alltid finnas en hjälpande hand.
Från det ena till det andra; jag såg att i vårt grannland Danmark rapporteras det om en viss trötthet mot självbetjäning i matbutiker. Folk saknar helt enkelt en människa bakom disken i affären. Det förstår jag och jag tycker att det är positivt om vi får se fler kassörskor med flera i våra butiker. Gränsen för hur mycket som kan slimmas inom organisationer och företag har en baksida. Fler och fler ställs utanför. Det är inte heller ekonomiskt eller socialt hållbart.

Anneli Hulthén 22 augusti

Dans och teaterfestival i Göteborg

Igår kväll öppnades Göteborgs nionde dans och teaterfestival, en festival som i sitt slag är den ledande i Sverige. På 16 scener runt om i stan kommer göteborgare och hitresta kunna uppleva scenkonst av alla de slag. Seminarier, frukostsamtal och andra aktiviteter kommer att pågå dagarna långa ända tills 28 augusti, nästa lördag. Gårdagskvällens starka öppning ”Hell on Earth” med Gorky Park var riktigt bra och en del av ungdomarna som uppträdde var helt fantastiska. Historien om den nedgångna stadsdelen i Berlin och dess unga manade dessutom till eftertanke.

Det märks inte bara på stan med valstugor och annat att valrörelsen nu är i full gång. Det märks också allt tydligare på ledarsidor. Politik och politiskt utövande är fullkomligt självklart att det ska kommenteras och debatteras på ledarsidor och även på redaktionell plats. Men måste politiker tydligt könsbestämmas i rubriker? Det är något att fundera över. ”Osäkra damer” stod det till exempel i en ledarartikel idag. Jag undrar hur ofta vi sett ledarrubriker som ”veliga gubbar”, ”krångliga karlar” eller något annat åt det hållet. Inte särskilt ofta, tror jag.

Anneli Hulthén 21 augusti

Uppmärksamma bröstcancer

Jag tog några timmars time-out från kommunalpolitiken och valrörelsen och ägnade mig i stället åt något annat verkligt väsentligt: Bröst. Det kan synas sent påkommet när man burit runt på ett par i ett halvsekel. Men det är just det som är poängen. Efter fyllda 50 är bröstundersökning extra viktigt. Bland annat därför avsatte jag ett par timmar till att besöka Cancerfonden när jag ändå var i Stockholm. Förra veckan uppmärksammade vi bröstcancerfrågan i Göteborg i samband med Rosa stegets promenad genom centrala stan.

1 oktober är det dags för en månads lång kampanj för Rosa bandet och cancerfonden i just bröstcancerfrågan. Mer information om bland annat bröstcancer kan du hitta på cancerfondens hemsida: www.cancerfonden.se
Jag är glad att få leva i ett land och i en region som både tar frågan på allvar, registrerar fall, screenar och har upplysning och behandling. Det är tråkigt att det fortfarande finns stora regionala skillnader. Det är också frustrerande att det också finns socioekonomiska skillnader. Det finns med andra ord mycket kvar att göra.

Problem och utmaningar kan beskrivas på olika sätt. Lösningarna kan också se olika ut. Göteborg är en bra stad med goda förutsättningar att bli ännu bättre. För mig är det viktigt att hitta de positiva krafterna som är beredda att komma med konstruktiva och framåtsyftande lösningar. Svartmålning och domedagsbeskrivningar ger ofta inte rätta inspirationen eller lagkänslan. Ökad ojämlikhet ger heller inte ett bättre samhällsklimat. Därför tror jag att många tycker att det är rätt att fördela både inkomst och bördor på ett solidariskt sätt. Ett sätt göra det på är att ge mer utrymme för kvalité i förskolan när vi har många barn i stan. Det ger möjlighet till fler sagostunder!

Anneli Hulthén 20 augusti

En film från ovan om vår jord

I morse mötte jag två engagerade killar som arbetar för filmen Home. Det är inte vilken film som helst. Den handlar om vilka utmaningar som vårt klot står inför. Än så länge har jag bara sett trailern till filmen men den bådar gott i det avseendet att filmaren är densamma som hade fotoutställningen på Gustav Adolfs Torg för några år sedan då olika delar av världen visades uppifrån. Filmen är också en uppmaning om att se, se vad som händer med vår jord och vår miljö. Jag hoppas att Draken blir fullsatt den 1 september. Det är en ödesfråga som i alla fall inte kommer att försvinna av sig självt.

Världskap i världsklass

Valrörelsen är nu i full gång och det är kul att träffa alla entusiastiska valarbetare och nyfikna människor som vill prata politik. Dagens höjdpunkt var dock en kick out på gamla Ullevi för de som var volontärer under kulturkalaset. Projektet ”15-25 Värdskapet” startade förra året med målet att bygga upp en volontärspool. Med ursprung från ett trettiotal olika länder, representerar projektet nästan alla Göteborgs stadsdelar. Det var dessa 230 ungdomar mellan 15-25 år som var stadens ambassadörer under kulturkalaset. De gjorde otroliga insatser med att vägleda människor, hjälpa till med scenarbeten, miljö- och skräpvägledning och övervakning. Ja, listan kan göras lång. Frågan är snarare vad de inte gjorde. De bidrog till att vi fick ett värdskap i världsklass, den saken är klar. Ledare vittnar om den goda stämning som dessa hjälpsamma ungdomar skapade och jag kände mig otroligt stolt när jag träffade dem på kick out. Vi har fantastiska ungdomar och vår utmaning nu och framöver är att ta tillvara all den kapacitet och glädje som finns hos dem. Genom att bygga förtroende, tillit, sammanhang och delaktighet tillsammans med dem kan vi försätta berg, det är jag övertygad om. Och med delaktighet och synliggörande av all den kapacitet som dagens ungdomar har får vi också färre konflikter och ett allmänt vänligare samhälle.

Idag presenterade också socialdemokraterna i regionen ett vallöfte om snabbare akutvård: Max en timmes väntan på läkare på akuten - och hembesök för äldre, multisjuka och barn, som underlättar och avlastar. Bra förslag! Att sitta på akuten med två friska och ett sjukt barn som ensamstående förälder är en omvittnad pärs. Idag presenterade också socialdemokraterna i Stockholm förslag om läkarbemannade bilar för barnsjukvård i hemmet, mycket intressant förslag det också.

Anneli Hulthén 17 augusti

Bra tal av Sahlin

Idag drog valrörelsen igång lite mer offensivt och Mona Sahlin dök upp på centralen vid halv niotiden i morse. Många var där och Mona Sahlin fick ett varmt välkomnande. Efteråt fick Mona Sahlin med följe besöka Upp! som är vårt göteborgska ungdomsprojekt som handlar om jobb, drömmar och känsla av sammanhang. Nu känns det som Upp! verkligen kommit igång. Själv fick jag bland annat en pratstund och en snabbgenomgång med ett yngre gäng om möjligheten att söka kulturbidrag. Därefter var det dags att åka vidare till Uddevalla och Trollhättan med bra torgmöten på bägge ställena. Mona Sahlins tal är, liksom det som hölls i söndags, ideologiskt. Talet var bra framfört och det är tydligt att Mona Sahlin längtar efter att sätta igång att börja jobba i regeringskansliet!
Idag var det också många ungdomar som kom tillbaka till skolan efter sommarledigheten. Hoppas det blev en blev en bra start för dem och att det kändes roligt att börja igen. Lust är en viktig beståndsdel i lärandet och borde vara alla förunnat!

Anneli Hulthén 16 augusti

Klart besked till pensionärerna

Mona Sahlins tal idag gav klara besked till pensionärerna. Det känns mycket bra. Det är inte rätt att några ska beskattas annorlunda på grund av ålder och det kan heller inte vara så att pensionärerna är dem som eventuellt ska få samma skatt som andra om utrymme finns. Utrymme har uppenbarligen funnit för alla andra, så det är lite märkligt att regeringen under hela mandatperioden satsat på skatteminskningar som inte varit solidariska. 

I morgon kommer förresten Mona Sahlin till Göteborg, Bohuslän och Norra Älvsborg. Redan på morgonen dyker hon upp här i Göteborg för att sedan åka runt i delar av Västsverige.

Bisfenol A är en kemikalie som identifierats i kassakvitton som rör bland annat lock till barnmatsburkar. På Wikipedia kan man läsa om denna kemikalie och får då också information om alla andra produkter som denna kemikalie finns i. Jag tycker att Sverige ska följa Danmark, Kanada och ett flertal amerikanska delstater som redan har infört ett förbud mot denna kemikalie. Att vänta ända till 2011 förstår jag inte vitsen med överhuvudtaget. Danmark är lika mycket med i EU som Sverige är och därför borde det vara möjligt att göra på samma sätt som de. Endokrina kemikalier, det vill säja sådana som kan påverka kroppens hormonsystem, är knappast något som vi behöver fler eller mer av. Här borde definitivt försiktighetsprincipen användas framförallt om det gäller barns hälsa. De är tillräckligt utsatta ändå.

Anneli Hulthén 15 augusti

Ta kallelsen till mammografi på allvar

Mellan 15-20 kvinnor insjuknar varje dag i bröstcancer och jag tror att vi alla känner någon som drabbats. Sjukdomen är den vanligaste cancerformen bland kvinnor och det är framförallt medelålders och äldre kvinnor som drabbas. Samtidigt har dödligheten minskat år efter år och i veckan presenterades en fransk studie där 30 länder i Europa ingår. Där framkommer det att dödligheten i Sverige sedan 1989 sjunkit med 16 procent tack vare tidig upptäckt av bröstcancer och bra behandling. Så det gäller att ta kallelsen till mammografi som kommer med jämna mellanrum på allvar. Vi ska vara glada för att vi har denna möjlighet att kolla våra bröst. Idag lördag anordnades dessutom Rosa steget som är ett walking event till stöd för bröstcancerfonden och ungdomsidrotten. Det är tredje året som detta går av stapeln i Göteborg och genom att gå de cirka 7 kilometrarna runt Göteborgs centrum så visar vi att frågan om bröstcancer är en viktig fråga samtidigt som Rosa steget också är ett sätt att inspirera till ett friskare och piggare liv. Det var kul att se att så många gick med i tåget!

Det går inte att låta bli att kommentera gårdagskvällen. För första gången besökte jag Way out West. Musikfestivalen präglades av både glädje och lugn samtidigt. Självklart fanns det säkert en och annan som fått sig lite för mycket innanför västen, men knappast något som störde intrycket. Tråkigt nog var jag tvungen att lämna före Iggy Pop började spela. Det hade varit intressant att se denne ikon från tiden jag själv var ung och enligt uppgift gjorde han riktigt bra ifrån sig igår. På SVTs demokratigala på Götaplatsen imponerade också Twisted Feet, en dansgrupp som genom sin dans tar upp olika företeelser i samhället. Ett kanonbra gäng. Imponerade gjorde också naturligtvis Angelique Kidjo som senare spelade tillsammans med sitt band på samma plats. Det är svårt att stå still när man hör de afrikanska rytmerna samtidigt som man känner den varma kvällen och ser alla människor som förvandlar den annars så stela Götaplatsen till en riktig festplats. Det var inte svårt att känna stolthet över Göteborgs kulturliv i går!

Anneli Hulthén 14 augusti

Orättvis pensionärsskatt

De äldres situation, inte minst vad det gäller beskattning, har under en tid stått i fokus. Det har varit pensionärernas egna organisationer som framhållit det orättvisa i att pension beskattas högre än lön. Socialdemokraterna är ett parti som lovat att ändra på det vid ett regeringsskifte. De allra flesta känner säkert helt instinktivt att det är ett märkligt sätt att beskatta människor på. Det är svårt att se logiken i systemet.

Jag blev därför en smula förvånad när en av de ledande ekonomerna uttalade sig i pensionärsskattefrågan. En förändring, det vill säga ett mer jämlikt system, skulle knappast stärka Sveriges konkurrenskraft på sikt, ansåg han. Att konkurrera med låga löner har vi hört talas om men att konkurrera med högre skatt för pensionärer är något nytt i alla fall för mig. Det känns inte bara orättvist, det känns också fantasilöst för vad Sverige kan prestera i den globala konkurrensen. Kunskap, forskning och innovationer känns mer framtidsinriktat. Mer pengar till de sektorerna skulle jag satsa på i stället för att stärka Sverige och samtidigt låta människor växa med mer utbildning.

Utbildning och kunskapssystemen ska heller inte vara åldersdiskriminerande som föreslås idag. Sämre möjligheter redan vid 25 års ålder är ingen uppmuntrande signal till unga som kanske passat på och rest eller jobbat före dem bestämt sig att sätta sig på skolbänken igen. Deras erfarenheter är också viktiga och är kanske det som ger vägledning till vilken typ av utbildning man beslutar sig för.

Många svenska artister har vittnat om att Kulturskolan var de som gjorde att de fick upp intresset för musik. Kanske är det också en anledning till varför vi har också många bra musikevenemang till exempel som Way Out West som rosats för sina artister de senaste dagarna. Vädret kan vi inte styra över, men det är bara att hoppas att regnet inte sänker stämningen idag. Jag hoppas att åtminstone kunna höra några av de många intressanta band som uppträder. Samtidigt är jag glad för att vi beslutat ge också gymnasieelever möjligheten av att ta del av Kulturskolan. Det kan sammantaget vara något som stärker svensk konkurrenskraft!

Anneli Hulthén 13 augusti

Ge våra ungdomar jobb och bostad

Tidigt i morse gick jag ombord på Ostindiefararen som ligger nere vid Stenpiren. Jag får samma känsla varje gång jag går ombord. Här finns en blandning av tjärdoft och en känsla av äventyr och hav. Och som vanligt är jag en smula avundsjuk på dem som får och fått möjlighet att segla med henne. Efter Tordenskjöldslaget på lördag så går hon till Amsterdam vad jag har förstått. Lycka till på den seglatsen!

Gänget från Mix Megapol har lyckats få ett guldläge för sina sändningar, just på däcket på Ostindiefararen. Det skulle inte förvåna mig om de inte klamrar sig fast där även när skeppet kastar loss. De verkade trivas ombord!
Jag gick ner för att handla lite lunchmat på torget och stötte på Mia från Frölunda, hon som en gång cyklade till Bryssel. Vi pratade om narkotika, fängelser och hur vissa försöker förändra den svenska narkotikapolitiken. Mia kommer dock aldrig att ge sig. Hon vet var hon står och det känns tryggt. Barn och ungdomars väl är det som hon har i fokus och det är just den gruppen som blir allra mest utsatt när drogmissbruk kommer in i familjen eller hos de vuxna i omgivningen. Jag tror att det som är grunden i svensk narkotikapolitik, det vill säga både förebyggande arbete och restriktivitet, står sig fortfarande. Det finns inga enkla, snabba lösningar på drogmissbruk.
I dag är det FN:s internationella ungdomsdag. Många unga runt om i världen lever och växer upp under förfärliga förhållanden. Jag tänker på Rwanda, och Kongo där både barnsoldater och våldtäkter på unga flickor (barn) har präglat uppväxten för miljoner unga. Fattigdom, HIV-aids, naturkatastrofer och utnyttjande finns också som verklighet för både barn och unga. I vår egen stad vet vi att uppväxtvillkoren skiljer sig. För alla unga, oavsett bakgrund, är det dock viktigt att bli sedd, få en utbildning och så småningom ett jobb. Därför har vi gett 1300 gymnasieelever möjlighet till sommarjobb, det är minst 1000 sommarpraktikplatser för de som slutat 8:an, och 100 unga som speciellt jobbar med gröna jobb samt de som fått sommarjobb som "gatumusikanter". Den ideella sektorn har sett till att skaffa 500-600 ungdomspraktikplatser inom idrott och föreningsliv. Sammantaget ger det en hel del göteborgsungdomar möjlighet att pröva på och komma ut i arbetslivet. Mer behövs så länge arbetslösheten bland unga ligger så högt. Nu gäller det också att bostadsbyggandet tar fart så att fler kan bli vuxna på riktigt genom en egen bostad.  Jobb och bostad hänger ju dessutom ihop. Utan jobb blir det svårare att få en bostad. Utan egen bostad blir det svårare att bli vuxen. Vi ska göra vårt yttersta för att våra ungdomar tycker att staden är en bra plats för dem. Vi behöver er!

Idag offentliggjordes också ett av socialdemokraternas vallöften i Göteborg: två kulturcheckar till alla som fyller 16 år. Checkarna kan användas för två ”pröva på besök” på våra kulturinstitutioner. Det är ett bra sätt att både synliggöra kulturen och våra fantastiska ungdomar. 

Anneli Hulthén 12 augusti

En Opera att vara stolt över

Det går inte att låta bli att kommentera kalasstarten i går i Göteborg, en lyckad tillställning med mycket folk och där den cyklade operakören var ett mycket positivt inslag. Det är bara att gratulera oss själva till att vi har en sådan fantastisk Opera inklusive kör i stan. Mer opera blev det under kalaskvällen, improviserad sådan och även det inslaget var mycket bra och framför allt kändes det som ett helt nytt grepp, humor och opera på en gång. Opera är kanske annars något som inte faller alla på läppen, men för de som söker andra upplevelser är det inget problem att hitta aktiviteter denna vecka i Göteborg. Prova på fiske i kanalen, circusskola, möta nya designers eller bekanta sig med innebandyn är några av de inslag som går att hitta på programmet idag. Kultur är brett och att uppleva är inte bara att vara åskådare. Det kan lika väl vara att läsa en bok och genom litteraturen både få kunskap och upplevelser och spänning. En av mina bokfavoriter under sommaren har varit "Vindens skugga" och en Arto Paasilina har jag också hunnit med. Hur många böcker som den samlade bibliotekskongressen har avverkat skulle vara kul att veta. 3500 delegater från hela världen samlas nämligen idag till kongress i Göteborg under rubriken "öppen tillgång till kunskap" (open access to knowledge) Deras kongress under kulturkalaset förstärker kulturdelen ytterligare.

I dag startar också Ramadan, den muslimska fastemånaden. Då gäller det att under dygnets ljusa timmar att varken äta eller dricka. Jag kan tänka mig att det finns en hel del göteborgare som precis har startat sin fasta. Jag föreställer mig att de första dagarna är de svåraste på fastan, utan både mat och dryck. Som tur är har ju dagarna börjat bli lite kortare.

Anneli Hulthén 11 augusti

Kulturkalaset skapar möten

Idag är det start på Göteborgskalaset och redan igår började blommor, ostvagnar och mycket annat att rulla in på Gustav Adolfs torg som är en av de många platserna som kalaset finns på. Kalaset har något för de allra, allra flesta och framförallt gör kalaset stan till en enda stor mötesplats. Det senare är en av de viktigaste uppgifterna för kalaset. Vi får möjlighet att mötas, kanske pratas vid, se och uppleva kultur tillsammans eller bara vandra runt på Gustav Adolfs torg och njuta av blomsterprakten. Det tycks dessutom bli hyfsat väder vilket ger kalaset helt andra förutsättningar än om regnet står som spö i backen. Idag får vi också möjlighet att inviga stans hyrcykelsystem som äntligen är på plats under det fyndiga namnet "Styr och Ställ". Jag är övertygad om att i en attraktiv storstad måste värden som miljö och hållbarhet vara synliga i stadsbilden. Hyrcyklar är ett sådant konkret inslag. En stad som kan visa att den tänker grönt, inte bara vad det gäller att det finns parker och gräsmattor, utan också har sund mat, stadsnära odlingar, hållbara transporter, smart och energisnålt byggande har framtiden på sin sida. Inte bara som "försäljningsargument" till gästande turister, utan också för de egna boendes trivsel. Göteborg har inget att förlora att titta på andra städer som har en stark mysfaktor, till exempel Köpenhamn, New York eller delar av London. Det handlar inte om att härma utan snarare hämta både inspiration och kunskap från vad andra har gjort bra.

För er som inte vill ha dagsformen helt punkterad så är inte Stephen Hawkings inlägg på hemsidan Bigthink.com att rekommendera. Denne store tänkare konstaterar att jordelivet är tämligen kört och det gäller i stort sätt att vi ger oss av från jorden, helst inom 200 år! Vi bör istället kasta blickarna utåt och hitta andra platser för mänskligheten. Det är ett tungt budskap en tisdagsförmiddag. Det är i dagsläget inga problem att hitta exempel på att allt inte går i rätt riktning, bränderna i Ryssland och översvämningarna i Pakistan. Men förhoppningsvis är trenden att leva hållbart inte bara en trend eller en lokal företeelse utan större och djupare än så. Mitt hopp står till den unga generationen.

Anneli Hulthén 10 augusti

Hjällbo hållplats kan utvecklas

För många år sedan, 1966, invigdes Frölunda torg. Jag var med (redan) då och minns att jag fick en blå ballong. En del av bebyggelsen runt omkring hade redan tagit fart och mer skulle det bli. Sedan några år tillbaka har det pågått en förnyelse av torget och området runt omkring. Det som jag tycker är det allra bästa är att "locket" på spårvagnshållplatsen har lyfts bort. Det gör att hållplatsen känns ljusare, öppnare och framförallt öppnare. Förändringen har gått vidare. Köpcentret har blivit större och området ska kompletteras med fler bostäder. Idag är därför första spadtaget på det som heter Slottsberget, en kompletteringsbebyggelse som jag tror kommer att ge Frölunda ytterligare liv och framförallt bli ett tillskott på en boendeform som inte tidigare funnits just där. Blandstad kan ibland framstå som ett luddigt och lite svepande begrepp, men i Frölunda torgs fall blir det tydligt. Många av våra torg och centrum som har ett 40-tal år på nacken behöver en ansiktslyftning och också inslag av olika typer av bostäder för att bli mer kompletta. Min önskan är att en liknande utveckling som nu sker på Frölunda torg skulle också göras till exempel i Hjällbo, vid hållplatsen. Det gäller att se till att goda idéer också blir verklighet.

Alkohol och droger i kombination med unga har alltid diskuterats och i Sverige har vi varit duktiga på att åtminstone följa upp statistik på drogvanor bland våra skolungdomar. Missbruket har gått i vågor och kampanjer och riktade insatser har ibland lyckats bryta uppåtgående trender. Tyvärr verkar det inte vara så nu. Trots kampanjer mot langning rapporterar sjukhusen en alarmerade ökning av antalet barn och unga som kommer in alkoholpåverkade, en del riktigt unga. Jag tror på riktade insatser och att ständigt föra en dialog med de unga. Men det är också nödvändigt att vända sig till oss som är föräldrar och vuxna på ett tydligare sätt, för en 11åring får ju knappast köpa ut själv, utan det är någon annan som gör det. En kompis kanske, men i de flesta fall är det en anhörig, rent av en förälder. I det sammanhanget måste vi ta oss samman och hålla ihop som vuxna och våga säja nej. Föräldraansvaret, speciellt när det gäller alkohol till barn och unga, måste vara tydligt!

Anneli Hulthén 9 augusti

Sahlin i Afghanistan

Bokhandeln Bookia på Avenyn fick på lördagsförmiddagen ett ovanligt besök. Det var Mona Sahlin som var där för att signera sin bok. Hon passade på att, utöver boksignerandet, ha ett samtal med publiken. Ett politiskt samtal i en bokaffär är kanske inte så vanligt, men det är en bra miljö för politisk dialog. Det är stilla, ingen rusar hit och dit som på ett torgmöte och det finns tid att tala till punkt, vilket annars är ganska ovanligt åtminstone i en politisk diskussion. Frågorna från publiken kom att handla om skolan, men det framfördes också mer kluriga frågor som de från "Maria", den hemlösa, som hon beskrev sig själv. Det var en blandad skara människor med olika frågor. Mona Sahlins bok ”Möjligheternas land” är ingen självbiografi som berättar utelämnade detaljer om uppväxt och liv utan snarare en betraktelse över politik och de frågor som Mona Sahlin brinner för. Visserligen skymtar personen Mona Sahlin fram också emellanåt, konstigt vore det annars. Oftast är det händelser i det egna livet som gjort att man blivit politisk aktiv och det gäller naturligtvis också för socialdemokraternas partiledare.

Efteråt fick jag möjlighet till en pratstund med Mona och framförallt var det hennes upplevelser i Afghanistan som vi diskuterade. Min egen bild av Afghanistan kommer från det jag kan läsa och höra om i media och från den fantastiska boken "Att flyga drake" som nyligen också gick på TV. Mona Sahlins upplevelse under de fyra dagar långa besöket i Afghanistan var starkt och engagemanget för både Afghanistan och internationella frågor blir tydligt. I diskussionen om Afghanistan går det naturligtvis inte att undvika kvinnornas situation. Mer om detta kan du läsa om på partiets hemsida (www.socialdemokraterna.se) där Mona Sahlins resa finns beskriven samt om hur svårt det är att vara kvinna och aktiv i Afghanistan.

Apropå kvinnor, fast i en helt annan del av världen, det vill säja den vi själva lever i. Jag såg i en liten notis att antalet kvinnor som drabbas av lungsjukdomen KOL har ökat drastiskt det senaste året. I notisen krävdes åtgärder inom hälso- och sjukvården, vilket självklart är berättigat. Samtidigt hade det varit intressant att veta mer detaljerat om bakgrunden till ökningen. Det är viktigt att arbeta förebyggande, till exempel verka för att människor slutar röka, men också att upptäcka sjukdomen i ett tidigt skede.

Anneli Hulthén 8 augusti

Gör upp om betygen!

Samtidigt som vattnet ställer till förödelse för 12 miljoner människor i Pakistan, så är det värmen och bränder som skapar katastroftillstånd i Ryssland. Över 500 bränder härjar och värmen verkar inte ge vika. I Moskva ligger smogen tätt. De som kan flyr staden och kolmonoxidnivåerna ligger så höga att inte bara de traditionella riskgrupperna har problem utan problemen omfattar alla. Det är svårt att föreställa sig situationen för människorna oavsett om det handlar om Pakistan eller Ryssland. Det handlar om ett stort lidande som är tungt att ta till sig och hjälp och stöd borde vara en självklarhet för det internationella samfundet.

I morse gick det att läsa i DN att Lärarförbundet hade synpunkter på blockpolitiken och skolan. Ett hoppande och svängande mellan olika år för införande av betyg gynnar knappast eleverna. Det är lätt att hålla med Lärarförbundet. Självklart ska elever kunna ha en någorlunda förutsägbarhet i sin skolgång och partierna som till största delen består av vuxna människor (med barn) borde inse detta.  En blocköverskridande kompromiss borde vara målet och egentligen borde partierna stängas in i ett rum och inte få komma ut förrän vit rök skymtas ur skorstenen (om det finns någon på riksdagen alternativt Rosenbad). Det handlar om våra barn och ungdomar och det handlar också om vilken syn de ska ha av oss som vuxna. Ska vi hålla på och bråka om betyg i sexan eller sjuan och hårdnackat inte vilja göra en kompromiss? Hur ska vi då kunna förmedla en tanke om att lyssna på andra och ha respekt för varandras åsikter? I bland verkar snurret kring skolan vara värre än smogen i Moskva, bildligt talat, är bäst att tillägga.

Kanske är det denna inlåsningseffekt som Bengt Göransson beskriver i sin senaste bok, Tankar om politik. Tolkar jag Bengt Göransson rätt är han ingen anhängare av blockpolitik i flera frågor, eftersom det låser redan från början de politiska partiernas uppfattning och minskar möjligheten till kompromisser. Kompromissande och förhandlande är nödvändigt i politiken, inte minst i en demokrati. Vill vi lösa problem, vill vi föra vårt samhälle framåt, borde det öppna samtalet mellan partierna vara en första väg. I det ligger naturligtvis förmågan att lyssna på de andra, inte bara höra sin egen röst. I utbildningsfrågor och de områden som rör barn och ungdomar är det extra viktigt. Det rör ju inte i första hand vi som bestämmer utan våra barn och barnbarn.

Anneli Hulthén 7 augusti

SSU växer

Sommaren väderintresse har nästan tagit krigsliknande proportioner. Löpsedlar med regnkaos, värmerekord, nu kommer det ena eller det andra vädret, har i stort rapporterats nästan varje dag. Regnkaos uttrycker naturligtvis att det regnar mycket i Sverige och det finns vattenfyllda källare på några ställen. Men med tanke på det som just nu pågår i Pakistan där de fått enorma vattenmängder, och mer regn som är på väg, verkar vårt kaos som en stilla västanfläkt. En miljon människor har blivit drabbade i ett land som redan före regnet var fattigt och outvecklat. Det som händer här i vår egen vrå av världen är självklart ansträngande, men satt i ett globalt sammanhang inte en speciellt påfrestande situation även om det regnar en hel dag. Den stora skillnaden är också att vi har infrastrukturen och förmågan att hantera kritiska situationer med fungerande organisationer i form av brandkår, krisberedskapsgrupper och mycket mer. Ordet katastrof får därför olika valör beroende på var i världen vi befinner oss.

Regnat i Strömstad har det också gjort även på det tusental SSUare som har sitt valläger där. Det verkar dock inte påverka humöret särskilt mycket. Seminarier, utflykter, samtal och umgänge flyter på ändå. En och annan vallgravsliknande konstruktion visar på handlingskraft och föreberedelse inför nästa eventuella regnattack. Ett läger, eller en festival, utformat av ungdomar och för ungdomar är något alldeles speciellt. Det är på deras premisser som saker och ting sköts, vi är de vuxna gästerna som får anpassa oss efter de spelregler som finns. Därför står vi också snällt i kön för att få en biljett till dagens lunch och känner oss lite obekväma när vi inte har egna bestick med. Det har ju alla andra! Självklart handlar det om att spara både disk och miljö. Det borde vi kanske anat före vi lämnade Göteborg. Genom små notiser upplyses vi om att det som serveras är ”fair trade” och vi får också annan matnyttig information både utanför och i mattältet. Jytte, SSU ordförande, berättar energiskt om att medlemskapet i SSU växer, tvärtemot alla domedagspredikningar om att ungdomsförbunden håller på att dö svältdöden. Målet är 10000 medlemmar och med dagens antal verkar det inte på något sätt orealistiskt. Bara från Göteborg finns ett sextiotal deltagare på lägret och fler kunde det ha blivit om det funnits plats. Det känns mycket bra och Jyttes energi är lätt att förstå. Kan man dessutom som ungdomsförbund erbjuda, på en hyfsat lerig åker, seminarier om den ekonomiska situationen i Grekland, utbildningspolitik, hur vi utvecklar den västsvenska regionen samtidigt som det pågår en utflykt till Oslo osv. Då tar man höjd för de stora frågorna. Sedan att det finns plats och utrymme också för att bara ligga och prata på ett tält som är på tork, är ett tecken på att detta är helt vanliga ungdomar som har hjärtat till vänster.

För 65 år sedan, en söndagsmorgon den 6 augusti, detonerade en atombomb över Hiroshima. Konsekvenserna av bombningarna i Hiroshima och några dagar senare också i Nagasaki, blev några av de mest ödesdigra i mänsklighetens historia. De två städerna förstördes och 210 000 människor förlorade livet men långt fler fick betala priset för bombningen. Idag på morgonen höll borgmästaren i Hiroshima, Tadatoshi Akiba, en ceremoni över bombningarna tillsammans med 55000 deltagare som inleddes med en tyst minut. Sittandes i Göteborg har jag bara kunnat följa ceremonin via media men är ändå stolt att kunna säja att Göteborg numera kan sälla sig till de 16 kommuner i Sverige som redan har anslutit sig till nätverket "borgmästare för fred". Det beslutet togs efter en motion från (v) i Göteborg. I nätverket ingår förutom 17 städer i Sverige 4069 andra städer runt om i världen. Målet är att verka för en fredlig utveckling i världen och en värld utan kärnvapen. Även om 65 år har gått sedan bombningarna i Hiroshima och Nagasaki så är det fortfarande berättigat att driva frågan om kärnvapen idag eftersom vi vet att hotet om dess användande fortfarande finns kvar. Nordkorea är ett sådant exempel.

Anneli Hulthén 6 augusti

Ungdomar som ambassadörer

Igår fick jag tillfälle ett ta en tur ut i Göteborgs skärgård och uppleva andra dagen på öns simskola. Ett gäng modiga fyraåringar, iförda simdynor, tvekade inte att ta badbryggan i besittning för att öva bentag. Groda, glasstrut, pinne lät den pedagogiska instruktörens uppmaning till hur fyraåringarnas ben skulle röra sig. Det går snabbt när den yngre generationen lär sig. Säkert kan några av deltagarna simma hjälpligt innan sommaren är slut. Att lära sig simma är livsviktigt och är minst lika viktigt som att skydda barn på lekplatser genom säkra lekredskap. Det är helt enkelt en livförsäkring som håller så fort man har fått den i kroppen. Vår skärgård är en tillgång och det blir extra tydligt inte minst en vacker sensommardag. Det är en klar fördel att vi kan erbjuda alla göteborgare att besöka den på ett både billigt och smidigt sätt. Att för 21 kronor kunna ta sig från Angered i nordost till Vrångö i sydväst är något att ta vara på. Det blir lite extra spännande om man också får möjlighet att resa dit med den nya båten Valö.

Projektet ”15-25 Värdskapet” är namnet på en annan grupp som startades förra året med målet att bygga upp en volontärspool. Med ursprung från ett trettiotal olika länder, representerar de nästan alla Göteborgs stadsdelar. De är dessa ungdomar som ska vara stans ambassadörer under kulturkalaset som startar nästa vecka. I år är de fler än någonsin, eftersom vi tycker att de unga volontärernas insats är guld värd. Dessa ungdomar mellan 15-25 år är redo att göra en insats i alla möjliga sammanhang under kalaset: miljö- och skräpvägledning, discoövervakare och scenhjälpare är några av de olika uppgifter som de har under veckan. Kalasambassadörerna är ett sätt att göra våra Göteborgsungdomar delaktiga i stadens aktiviteter och samtidigt ge dem en möjlighet att få kontakter och en smula erfarenhet. Jag är övertygad att dessa nästan 230 ungdomar kommer att göra en bra insats för stan och samtidigt ha lite roligt. För mig handlar det om delaktighet och tillit. Våra ungdomar är fantastiska!

Anneli Hulthén 5 augusti

Mer till forskning istället för skattesänkningar

Så kom beskedet om att köpet av Volvo nu är i (kinesisk)hamn. Jag får sälla mig till kören av alla dem som både drar en lättnande suck över att det är klart och som också ser med spänning och nyfikenhet på hur det nya ägarskapet kommer att påverka Volvo i framtiden. Jag är knappast den enda som önskar att alla bilarbetare Volvo kan känna lugn i kroppen när de går till jobbet, förvissade om att deras arbetsplats finns kvar länge än. Arbetsro för dem och alla underleverantörer och andra som på ett eller annat sätt har sitt levebröd runt fordonsindustrin betyder mycket, inte bara för Göteborg utan för hela regionen, ja längre bort än så. Köpets avklarande tillsammans med allt bättre försäljningssiffror för Volvo är glädjande. Samtidigt måste vi fortsätta att utveckla regionen och stadens näringsliv, både stort som smått. Det tider finns inte där vi kan slå oss till ro och tro att nu är det lugnt.  Utmaningar, svängningar i ekonomi och efterfrågan är ständiga följeslagare. Därför måste vi hela tiden vara aktiva inom utbildning, utveckling och forskning. Jag avstår gärna från vidare skattesänkningar för att få mer forskningspengar istället. Det känns som en mer hållbar pensionsinvestering än kortsiktig konsumtion.

En annan investering som tycks vara positiv är att hålla sig i form också upp i de högre åldrarna. Det är alldeles fantastiskt att se vilka prestationer våra simmande seniorer lyckas åstadkomma! Där ligger många yngre helt klart i lä. Det är bara att ta av sig hatten (eller simmössan kanske) och buga för insatser från både hopptorn och i bassäng. Det upplyftande är också att deras insats ger oss en mer nyanserad bild av åldrandet och av äldre. Vi har ibland en tendens att bunta ihop hela gruppen äldre från plus 55 och uppåt och förutsätta att alla har samma behov, problem och syn på nöje och kultur. Så är det självfallet inte. Vi får istället i större utsträckning betrakta individer som blivit pensionärer som en mer mångfacetterad grupp än tidigare. Det ska vi vara glada för. Det innebär att fler, inte alla, har haft ett bra liv som gett möjlighet till en bättre ålderdom. På min morgoncykeltur såg jag fler bevis på den aktivitet som många äldre ägnar sig åt. Trottoarer kantas av gåstavande energiska damer och herrar. Mest damer faktiskt! Det ger hopp om livet! Löparskorna får hänga med ett tag till med andra ord, det gäller förövrigt också cykeln.

Anneli Hulthén 4 augusti

Nya intagningsregler försvårar

Tredje augusti känns en smula vemodigt. Jag vet att sommaren inte är slut och jag vet att många européer firar sin första semesterdag. Men ändå. Det är nu vi kan börja märka att det blir en aning snabbare mörkt på kvällen och annonser börja dyka upp om skolstartsförberedelser. Det är skolväskor och regnkläder som ska införskaffas. Hur man än betraktar det så är det en kana som börjar in i höstrusket även om soldagar kan bryta igenom och låta oss låtsas om någonting annat. Inom en månad är vi alla på plats igen, på arbeten och i skolbänkar och egentligen är vi vad vi än säjer, tämligen glada för att ha ett jobb och en skola att gå till. För många unga är höststarten inte bara dock en allmän vemodskänsla utan snarare en ordentlig oro. Blir det något jobb eller någon praktikplats? Kommer jag in på högskola eller universitet? Det sistnämnda är en i allra högsta grad relevant fråga. Många undrar säkert hur och vem som idag får en högskoleplats och hur långt före man måste börja planera för högskolan. De nya intagningsregler som aviserats verkar inte direkt vara något som uppmuntrar fler att söka till högre utbildningar utan snarare påminner det om det berömda nålsögat. Tydligen har den borgerliga regeringen själva konstaterat att det kanske inte var världens bästa system. Jag är ganska övertygad om att hade de lyssnat på omgivningen runtomkring, och inte hade haft så bråttom, så hade regeringen kunnat få det budskapet till sig långt tidigare.

En yngre årgång i min närhet, startar nollan nu i höst. Hur många val ska han göra och dessutom göra rätt för att hans framtid ska ha så många dörrar öppna som möjligt? Det är tur att inte våra sexåringar vet om vilken krånglig resa de börjar, en resa som dessutom kantas mer och mer av oförutsägbara förändringar där färdplanen ändras lite hipp som happ. Den där nybörjarglädjen som lyser ur dessa sexåringars ögon borde kunna lysa längre. Utbildningssystemet borde ha det som utgångsfokus. Idag byts glädjeögon alldeles för snabbt ut mot oroliga magar och värkande huvuden.

Anneli Hulthén 3 augusti

Släpp Dawitt fri!

I hela 3234 dagar, nio år, har svensken och göteborgaren Dawitt Isak suttit fängslad i Eritrea. Protesterna mot hans fångenskap har hittills inte burit någon frukt. Regimen har hårdnackat vägrat säja något, än mindre släppa Dawitt fri. I helgen lättade dock den eritreanske presidentens rådgivare lite på tunghäftan som har rådit och konstaterade att Dawitts brott var så allvarligt att det inte gick att ha rättegång och att man därför medvetet låtit bli. Visserligen är det så att vi runt om i världen har olika uppfattningar om vad ett brott är och hur allvarligt det ska ses, men att ett brott överhuvudtaget kan vara så allvarligt att det inte ens går att ha rättegång är fullständigt huvudlöst!

Skulle det finnas en logik i att en rättegång inte ska hållas är det snarare av motsatt argument, det vill säja att brottet är inget brott och därför blir det ingen rättegång. Därpå följer det naturliga att det inte går, eller snarare inte borde gå, att ha någon fängslad som inte är dömd. Men uppenbarligen är det vare sig logiskt eller mänskligt som Dawitt Isak har blivit behandlad. Protesterna lär fortsätta.

Protester borde också höras gentemot den iranska regimen som överväger att stena en tvåbarnsmor för att hon enligt uppgift har varit otrogen. Återigen, visst kan vi ha olika uppfattningar om moral och värderingar men att en eventuell kärleksrelation skulle kunna vara så samhällsfarlig att den ger döden som straff känns medeltida. Stening som avrättningsmetod kan inte ens klassificeras som medeltida, det skulle vara att förolämpa historien. Vi har läst om liknande fall genom åren, stening och prygel och varje rapport om dessa hån mot det som kallas mänskliga rättigheter är värt sin egen protest. Mänskliga rättigheter är inte bara något som ska plockas fram likt finporslin vid högtidshållande av FN dagar och liknande. Mänskliga rättigheter betyder att det finns vissa grundläggande normer för hur människor kan bli hanterade och hur vi som människor bör förhålla oss till varandra. Det oavsett om man är en upphöjd potentat med all makt, en fattig bonde eller en HBT-person eller en oliktänkande. Sverige som är ett land med hyfsat lång tradition av demokrati, med en befolkning som stammar från all världens hörn bör ta på sig en särskild roll att påminna om de mänskliga rättigheterna.

Anneli Hulthén 2 augusti

Många städer satsar på cykling

Hållbara städer var temat för morgonens seminarieövning, arrangerat av Östersjöregionen och delegationen för hållbara städer. Malmö, Lund, Haparanda, Göteborg, Köpenhamn med flera vittnar om att hållbarhetsfrågorna inte bara slagit rot i teorin utan också i verkligheten i både stora och små städer. Städerna har visserligen lite olika vinklingar på hur förändringar bör genomföras. Men det som förenar är att alla inser att saker och ting faktiskt måste göras på en annorlunda sätt i framtiden. Ett gemensamt signum för många städer nu är intressant nog satsningar på cykel. Det är mycket glädjande för cykel har andra effekter också än de rent miljömässiga. Det finns en folkhälsoaspekt på cykelåkning och cykeln har också ett underskattat frihetsvärde.
Bra seminarium och denna veckans sista för min del. Summan av denna Almedalsvecka är att den är vad du gör den till. Här finns mötesplatser och seminarier för alla smaker. Vill man bara partaja och glida runt kan man naturligtvis göra det, men då är det knappast samhällsintresset som du är här för, inte heller för politiken. Eftermiddagen fick bli en cykeltur och en lunch på Krusmyntagården, en liten örtagård och café drygt 12 kilometer från Visby. Passerade röda vallmofält, vackra som målningar, och dessutom följde cykelbanan i långa stycken strandlinjen. Öar är något alldeles speciellt, det spelar nästan ingen roll var de finns eller hur stora de är. Någon gång hoppas jag att komma längre runt Gotland än jag hittills gjort. Jag är övertygad om att här finns mer att se.
Kvällen får ägnas till förberedelser för seglingen tillbaka. Besättningen är delvis utbytt. Vi är dock fler på båten när vi åker hem än när vi kom. Inatt klockan tre kastar vi loss för hemfärd. Den ser lovande ut. 10 sekundmeter och sydvästlig vind. Medvind denna gång med andra ord!

Anneli Hulthén 9 juli

Stark Sahlin i Almedalen

Idag ordnade broderskap och kvinnoförbundet ett klimatseminarium i Missionskyrkan i Visby. Miljön här är fantastisk. Kyrkan ligger högt uppe i backarna och nära ringmuren och på ett skönt avstånd från Donners plats där värsta kalabaliken råder. Jag ska villigt erkänna att efter nästan fyra dagar i Almedalen börjar en klaustrofobisk känsla infinna sig. En vrå av tystnad är guld värd. Det är dock kul att få möjlighet att träffa många människor med ett stort engagemang. Många av mina äldre partivänner är politiskt aktiva också efter att den så kallade politiska karriären är avslutad. Det betyder mycket och ger dessutom perspektiv på svåra frågor. Även de yngre politiskt intresserade har behov av en historia och självklart också ett mentorskap och stöd. En av de äldre eldsjälarna jag mötte idag var Evert Svensson, tidigare riksdagsledamot och en kämpe i bland annat internationella frågor. Trängde mig sedan ner igen genom gränderna och hann lagom till torgmötet med Mona Sahlin, Margot Wallström och Solveig Tärnström. Tre erfarna damer som inger förtroende. De höll bra och korta tal. Det var en aptitretare inför veckans och kvällens höjdpunkt: Mona Sahlin stora tal i Almedalsparken. Vid sextiden, en timme före talet skulle gå av stapeln, var det i stort sett redan fullt i Almedalsparken. Moneybrother var förartist innan Mona Sahlin tog över scenen. Sista låten dedikerade han till Mona Sahlin, Sveriges nästa statsminister. Den låten gav mig lätta rysningar av välbehag. Som vanligt fick Åke Svensson partiordförande på Gotland, öppna mötet. Åke är en man med humor och göteborgsdialekt. Idag gav han friskvården och sjukvården ett ansikte. Åke sammanfattade sin medicinska åkomma i tre ord: Mountainbike, tvärnit och asfalt!
Jämlika samhällen är bättre, inte bara för dem som har det sämre, utan också för dem som har det bättre. Huvuddelen av Mona Sahlins tal handlade om solidaritet mellan grupper och generationer och att detta är en del av den svenska välfärdsmodellen. Solidaritet, detta ord som är ett av de finaste som finns, och som är större och djupare än det egna jaget eller den egna vinsten.

Ett inslag, som var lite unikt under talet, är att applåder också gavs till Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Sahlin poängterade att det är tillsammans som S, V och MP ska vinna valet. Förskola, skola och orättvis beskattning av pensionärer var andra frågor som Mona Sahlin också tog upp men också klimatfrågorna, det senare mycket glädjande. Absolut nej till medlemskap i Nato var ett tydligt besked och också att Sverige också ska ta ett större internationellt ansvar. Jag vet att jag är partisk men en sak är säker: Mona Sahlin är stark, tydlig och beredd att ta på sig ledartröjan i en rödgrön regering!

Anneli Hulthén 8 juli

Storstadsliv och solidaritet

Började dagen med det årliga hälsoloppet som bland annat SKTF är med och arrangerar i Almedalen. Drygt 150 människor i alla åldrar hade orkat sig upp på morgonkvisten. Vi belönades alla med både medalj och en banan. Det är alltid roligt med lopp, oavsett längd. Det är gruppkänslan som är det bästa. Gick därefter en vända genom Visbys gator och överallt pågick febrila aktiviteter av alla slag. Kommunalare, Greenpeace, Afrikagrupperna, partier, företagare, ja alla är där. Det är uppenbarligen ingen som vill missa att vara i Almedalen under denna vecka. Springer på Ali Reza, fullmäktigeledamot från Göteborg, som gjorde en god insats i budgetdebatten i Göteborg senast. Ali Reza är synskadad och här i Almedalen diskuteras synskadades situation. Som jag berättade igår så är handikapporganisationerna väl representerade här.

På eftermiddagen var det då dags för socialdemokraternas stortstadsseminarium. Seminariet var välbesökt, cirka 200 personer var på seminariet som pågick under 1,5 timmar. Jobb, skola och bostäder är några av de områden som är gemensamma utmaningar för Stockholm, Göteborg och Malmö. För oss handlar det att lösa storstadsbornas liv på ett solidariskt sätt och minska de skillnader som finns.

Till slut kände jag att allt vimmel i Visbys vimmel började bli lite övermäktigt. Jag lyckades äntligen få tag på en cykel och for ut till en mer rofylld miljö vid havet. Skönt!

Anneli Hulthén 7 juli

Spårvagnar är viktiga

Vi kom i hamn strax efter fyra på måndagen. Det var skönt att få lite fast mark under fötterna. Visby visade sig från bästa sidan med sol och värme. Ett av de seminarier jag tänkt besöka var redan i full gång, så det var bara att kasta sig in i Almedalsrushen och in i seminarielokalen. Temat var spårvagnsstäder. Göteborg tillhör de få städer som har en obruten historia av spårvagnstrafik sedan 1879. Många har lagt ner sina spårvagnar för att nu återigen börja tänka i andra spår, det vill säga nya spårvagnsspår. Det är bra. Ju fler som är intresserade desto större bör marknaden och utbudet av spårvagnar bli. Dessutom borde man kunna samordna sina beställningar och inte minst utbyta erfarenheter och kunskap. Strax efter spårvagnsseminariet var det dags för handelskammarens västsvenska mingel, en lyckad tillställning med en stor blandning av folk. Landade till slut i vår kollektivbåt och det kändes skönt att komma ”hem”. Ny hyresgäst hade infunnit sig, Carin Jämtin, S-ledare i Stockholm. Vårt däck blir en mötesplats och det blir många samtal under en kväll. En del seminarium behöver jag dessutom inte gå till, eftersom en del seminarier sker rakt utanför "dörren". Just nu pågår ett intressant möte om mänskliga rättigheter och funktionshinder. Handikappsorganisationerna är väl representerade i Almedalen. För övrigt har vi idag pratat flytande om metan som bränsle i fartyg och en första "tankstation" för detta i Göteborgs hamn. Miljö och klimatfrågorna är stora här i år med och det är jag glad för. De kräver uthållighet.

Det händer som sagt vad mycket i Almedalen. Idag presenterade också de rödgröna förslagen om att betyg ska ske från årskurs sju i grundskolan och skriftlig omdöme från årskurs ett.

Anneli Hulthén 6 juli

Varför vill M bara vara kopia?

Halv tre på natten till måndag lade vi ut båten från Nynäshamn. Kvällen hade varit lugn vädermässigt, men det visade sig bara vara vädret vid bryggan. Cirka 10 sekundmeter sydvästlig vind, det vill säga motvind, gjorde de första 7-8 timmarna av segling till en ganska guppig historia. Vi har därför blandat körningen mellan segel och motor. Framåt 10-tiden lugnade det ner sig och seglatsen blev riktigt behagligt. Utelämnade till naturens krafter är det bara att anpassa sig och i detta fall innebar det att sitta still i båten. All rörelse är en utmaning i balans och omdöme. Men sjögången vägdes upp redan vid tretiden av en soluppgång över havet. Det var som en stilla manifestation över livet och värmen. I övrigt har havet varit ganska tomt. En och annan sjöfågel har susat förbi, två Gotlandsfärjor och en annan segelbåt långt borta i horisonten. Ju närmare Visby vi kommer desto mer börjar vi fantisera om att kanske ha en flytande, rörlig del av Almedalen på båten fram och tillbaka utefter kusten för att få vara kvar till havs… Så blir det förstås inte – vi börjar snart nämna oss hamn.

Såg i tidningen igår att Moderaterna lanserar sina valaffischer under Almedalsveckan. En av dem är en man med hund i bil. Den känns ju ny och fantasifull, om man säger så. Jag kan inte förstå varför Moderaterna så gärna vill vara en kopia? Det borde väl kännas bättre att vara sig själva? Men det är inte jag som väljer deras attribut eller retorik. Men lite konstigt måste det ändå kännas för moderater som varit med länge att helt plötsligt använda sig av både språkbruk och affischer hämtade från socialdemokratin.

En uppseende väckande annons för en aktivitet i Almedalen syntes igår i form av ett par trosor och en inbjudan till bordellen. Inbjudarna vill sätta prostitutionsfrågan på dagordningen i Almedalen och i den politiska debatten. Det tycker jag är bra och det är också modigt att göra det på det sättet som man gör via annonsen. Jag tycker att det är utmärkt att vi med jämna mellanrum påminner oss om att en kvinnas kropp inte är en handelsvara, inte en mans heller för den delen, och att utnyttja prostituerade är olagligt i Sverige. Uppenbarligen är det en hel del som struntar i det, eftersom handeln pågår som vanligt kring Rosenlundsområdet och var tidvis extra intensiv tidigt i våras då ovanligt många unga tjejer syntes utmed gatan.  Det var tjejer med afrikanskt ursprung och de var unga. Deras människovärde är samma som vårt. De ska heller inte vara en handelsvara. Jag hoppas att kunna smita in på "bordellen" för att se och höra diskussionen.

PS. Nu syns Gotland bra, inte långt kvar. DS

Anneli Hulthén 5 juli

Almedalen nästa

Lördagskvällen hade något tropiskt över sig, 22 grader visade termometern sent på kvällen och grilldofterna från Slottsskogen spreds vida kring. Från någonstans hördes en konsert. Några negativa tankar om grillningens baksidor smög sig upp i huvudet, men farhågorna visade sig på söndagsmorgonen vara överdrivna. Slottsskogen var på söndagsmorgonen välstädad och engångsgrillarna stod prydligt uppstaplade i de speciella grillbehållarna. Bra jobbat alla lördagsgrillare och picknickfolk! Ett extra tack till dem som städar varje dag också. Jag kan tänka mig att de hann ut till Slottsskogen långt före mig. Enda skräpiga platsen stod ett gäng kajor för. De kalasade vid en papperskorg som de nogsamt tömt och lämnat innehållet utspritt utanför. Kajor och fiskmåsar är dock svåra att bötfälla och det är väl bara att stå ut med att de också finns i staden och livnär sig på det som vi lämnar efter oss.

Jag passerade Fröhuset på väg till centralen och kände återigen att detta hus skulle bli ett vackert hem för Alfons Åberg. Det gamla pumphuset utanför skulle säkert kunna bli ett spännande café eller bara vara ett hemligt lite ”mysko” hus att gå in i, lagom farligt. Tänk om det också gick att ha Alfons helikopter svävande över ån (på ett barnsäkert sätt naturligtvis). Det hade åtminstone jag tyckt varit roligt.

Så börjar då idag Almedalen och för mig är resan dit nästan det bästa. För tre år sedan bestämde partiets klimat- och miljörådslag att vi skulle försöka ta oss till Almedalen på ett så klimatsmart sätt som möjligt. Det blir för mig tåg från Göteborg till Stockholm, sedan pendel till Nynäshamn och slutligen segling till Visby. Seglingen innebär att vi heller inte riktigt vet när vi kommer fram, vilket i sig är ganska charmigt. Någon annan, det vill säga naturen, avgör i vilken takt vi kan röra oss. Första året gick det undan med ca 13 sekundmeter i medvind hela vägen. Förra året var det bleke vilket innebar mindre miljövänlighet eftersom vi inte kom någonstans utan fick till slut börja gå för motor. Vad det blir denna gång får vi se. Jag hoppas dock hinna fram till ett spårvagnsseminarium i morgon eftermiddag. Däremot är det tveksamt om jag hinner till BRGs frukostseminarium: "har Göteborg tappat andan" i morgon bitti vid 8.30 tiden. Det hade varit intressant att var med på det, eftersom titeln är spännande och detsamma gäller paneldeltagarna, bland andra Pam Fredman rektor på Göteborgs universitet och Ted Hesselbom, chef på Rööhska.

Jag avslutar denna blogg med att skicka en hälsning till alla amerikaner som firar sin nationaldag den 4 juli med fyrverkerier och medborgarskapsceremonier. Juli är en månad med flera nationaldagsfiranden. Det får vi återkomma till.

Anneli Hulthén 4 juli

Mindre trängsel med snabbtåg

Ibland kan det vara lite trångt på de göteborgska vägarna med köer genom Tingstadstunneln och andra tränga sektorer. Det brukar irritera en och annan resenär av förklarliga skäl. Men om det kan vara till någon tröst så är det ingenting mot de köer som upptog vägarna både in och ut från Chicago, fredag före storhelg. Med knapp snigelfart rörde sig bilarna fram i den nästan 30 gradiga värmen. Nu var det inte bara Chicagos vägar som fyllda med trafikanter. Närmare 35miljoner amerikaner förväntas resa under helgen då nationaldagen ska firas. 90 procent av dem förväntas ta bilen. ”Det är bra”, lät ett omdöme om denna provisoriska folkomflyttning. Jag vet inte om det var själva resandet som var ett positivt tecken eller om det var resandet per bil som åsyftades. Det senare är mer tveksamt om det kan betraktas som bra. Det hade varit mer uppmuntrande om åtminstone tåget hade haft en något större del av helgresandet. Men att åka tåg i USA är inte ett helt naturligt val av transport har jag förstått efter att ha mött en del förvånade ögonbrynshöjningar efter min egen resa mellan New York och Chicago. President Obama har dock gjort en form utfästelse när det gäller snabbtåg och vi får hoppas att det är något som också blir verklighet. Det hade bidraget till lite mindre trängsel på vägarna och förhoppningsvis ett minskat oljeberoende, en tanke som blir än mer påtaglig när katastrofen i Mexikanska gulfen passerat dag 75 och ännu ingen direkt ljusning synes.

Anneli Hulthén 2 juli

Ekonomiska frizoner inget bra förslag

Taxichauffören är från Pakistan, bor i Chicago och älskar London mer än någon annan stad i världen. Inte minst är det tunnelbanan som fascinerar honom. Återigen ett bevis på hur blandat vi lever nu förtiden vare sig vi bor i Chicago, London eller Göteborg. Det kräver en del när nya inbodda kulturer ska mötas och leva med nya. Det behövs både hänsyn, respekt och vidsynthet. Den pakistan-amerikanska taxichauffören har i Chicago lyckats hyfsat väl. Hemma har vi blandat utfall på vår integrationspolitik. Jag är övertygad om att vi skulle kan göra mer. Skolan är en viktig vägen in i samhället, men det är också lika viktigt att få in en fot på arbetsmarknaden. En blandad SFI (Svenska För Invandrare) med både språk och arbetsinsats är en väg att gå. Däremot tror jag inte på förslag om att göra vissa av våra stadsdelar till ekonomiska frizoner. Tanken leder till någon slags reservat där arbetskraften är billigare och varifrån vare sig ut eller inflyttning sker. De borgerliga har säkert inte menat något illa med förslaget, men vidare genomtänkt är det inte.

Dubbelmordet i Södertälje är oerhört tragiskt, men också skrämmande. Nu gäller det för polisen att hitta de skyldiga och det gäller för dem, som känner sig drabbade på något sätt, att inte ta saken i egna händer. Vedergällning eller hämnd är inget som hör eller ska höra hemma i det svenska rättssystemet. Återigen måste vi ställa krav på tuffare lagstiftning för vapeninnehav. Påföljderna är idag alldeles för korta. Regeringen borde snarast titta över lagstiftningen.

Anneli Hulthén 1 juli

Restriktiv narkotikapolitik nödvändigt

Borgmästaren i Chicago är upprörd över det senaste domstolsbeslutet om vapeninnehav i USA. Hittills har det funnits lokala restriktioner på innehav av vapen, bland annat i Chicago. Men nu finns ett utslag från domstolen om att det strider mot konstitutionen. Det innebär i princip att alla har rätt att bära vapen samtidigt som det finns för mycket vapen i omlopp enligt borgmästare Daley. Enligt honom finns det ingen som vågar ta tag i frågan, oavsett om det är republikaner eller demokrater som sitter vid makten. Det tillsammans med drogmissbruk är Chicagos största utmaningar, enligt borgmästaren. Det är problem som vi känner igen hemma också. Jag önskar också skärpta vapenlagar när det till exempel gäller påföljden och vi ska också hålla fast vid en restriktiv narkotikapolitik. Göteborg måste hålla fanan högt inom dessa områden. Allt fler i vår omgivning börjar anta sprututbytesprogram, något som större delen av Sverige fasade för inför vårt EU-medlemskap, men som man nu landsting efter landsting inför. Även om jag och borgmästare Daley står långt från varandra politiskt så finns det områden där meningarna går ihop. Intressant.

En sak till: Chicago har närmare 500 gröna tak, det vill säga tak med sedum och ibland också annan växtlighet. Det är fantastiskt att se och en vettig användning av platta tak.

Anneli Hulthén 30 juni

Oljekatastrofen växer

När detta skrivs kommer nya fakta kring oljekatastrofen i Mexikanska golfen. En orkan närmar sig som kan förvärra situationen ytterligare och kritiken mot BP växer. Nu tar USA också emot internationell hjälp och oron växer. Omställning till andra energislag blir allt mer angeläget.

En annan stor nyhet i USA är att programledaren Larry King går i pension. Han var en TV-ikon med breda hängslen och under sin långa yrkesbana hann King med att göra över 50 000 intervjuer.

Idag har vi också besökt Anderssonville som ligger en bit utanför Chicagos centrum. Där ligger det svenskamerikanska museumet som en påminnelse om att hit kom många av de svenskar som emigrerade till USA. Idag bor det inte så många svenskättlingar kvar, men museumet lever vidare, tack vare bland annat en mycket engagerad föreståndare med rötterna från Göteborg. Museet är inte stort, men man har ändå lyckats inrymma en utställning om modern svensk design, en emigrantutställning med bland annat målningar av Lars Gillis och en fantastisk fin liten barnavdelning som också illustrerar resan från det gamla landet till det nya. Det är en märklig upplevelse att stå i ett annat land, på en annan kontinent och titta på gamla bilder från dåvarande Sillgatan i Göteborg och dessutom se Gillis målningar, så hemtama från våra egna kvarter vid Gustav Adolfs torg. Vid tavlan som beskriver vad emigranterna tog med sig som reskost för den långa färden och vid de målande beskrivningarna av resan känns det lite skamset att överhuvudtaget beklaga sig över någon nutida transport. Att det som hände för mer än 100 år sedan fortfarande lever vidare visade sig senare vid ett samtal med ett äldre par som i höst bland annat ska besöka Göteborg och Skövde. Hennes mormor hade, 17 år och ensam, utvandrat från Skövde. Den nya tidens immigrant stod lite senare på hotellets internetcafé. Varifrån är du?, frågade hon mig. Sverige svarade jag och du? Bosnien sa hon, jag har varit här i 7 år. Makalösa människoöden finns överallt. Vi borde uppskatta dem mer.

Anneli Hulthén 29 juni

Stort miljöintresse i Chicago

En av de städer som de svenska utvandrarna kom till var Chicago. En mycket praktisk anledning till det var för många att när de lämnade New York dit de kommit, så var tåget en möjlighet att komma vidare. Slutstationen på en av sträckorna var just Chicago. Länge var Chicago Sveriges näst största stad om man räknar antalet svenska medborgare. Idag vittnar stadsdelen Anderssonville om var i staden som de flesta svenskarna valde att bosätta sig. Det finns idag fortfarande en svensk honorärkonsul i staden och också en speciell Göteborgskommitte vars arbete handlar om att främja kontakterna med Göteborg. Chicago är idag en stad med tre miljoner invånare och liksom Göteborg har staden fortfarande fötterna kvar i industrin, även om andra näringar vuxit sig starka också. Events och turism är en sådan sektor, precis som i Göteborg. Just nu pågår en stor publik matmarknad utomhus som kallas taste of Chicago. Marknaden är som Göteborgskalaset fast fokus är mat, men där finns även dagliga uppträdanden och musikevenemang. Och precis som alla andra stora städer finns ett stort intresse för klimat och miljöfrågorna. Josh Milberg, ansvarig för miljöfrågorna, säjer när jag träffar honom att fokus i staden när det gäller klimatfrågan är bostäder och byggnader, framförallt det redan byggda. Det är i den sektorn staden har mest att vinna på att energieffektivisera och på det sättet minska sina utsläpp av koldioxid (CO2). Deras mål är tuffa. Det gäller att minska sina utsläpp av CO2 med 25 procent fram till 2020 och 70 procent till 2050. Mycket av stadens arbete går ut på att försöka få med både medborgare och företag att komma med i förändringsarbetet. Ett sätt att göra detta på är bland annat att om en ny byggplan leder till en högre energieffektivitetsstandard, så får den planen förtur i stadens planprocess. Ingen dum idé! Intresset från Chicagos sida vad det gäller Göteborg handlar bland annat om vårt fjärrvärmesystem och självklart fjärrkyla. Vi får se vad vi mer kan fundera på tillsammans. Det finns ett intresse för Göteborg i Chicago och det är intressant. Det faktum att vi delar en historia med Chicago gör att förutsättningarna för ett mer aktivt samarbete i framtiden är möjligt.

Anneli Hulthén 28 juni

Surmuppar på tåg

Amerikaner i allmänhet är kända för att vara öppna och socialt tillmötesgående. Ibland kallar vi svenskar det för ytlighet. Ytligt eller ej, ett leende eller en hälsning skapar bättre stämning än snörpighet eller ett bortvänt huvud. Service i affärer och restauranger är det därför sällan något att klaga på. En yrkesgrupp verkar dock ha missat just den delen och det är konduktörerna på Amtraktåget som jag precis har åkt. Efter bara några minuter i deras sällskap längtar man hem till vår egen SJ personal. Kundbegreppet existerar inte just på detta tåg. Istället liknar reseupplevelsen något i stil med en rullande ”fångtransport”. Bryska tillsägelser, väckning av folk mitt i natten för de enligt konduktören sitter på fel ställe, skapar en speciell atmosfär. Efter 19 timmar, med tilltal som enbart består av något som liknar befallningar, börjar man tröttna. Men trots dessa surmuppar är det en särskild upplevelse att passera en rejäl bit av USA under ett tjugotal timmar på tåg. Det är också spännande att träffa människor under drygt ett dygn, som man enbart träffar just där, och som man sannolikt aldrig mer kommer att träffa igen. Det märkliga är att det fungerar så bra. Hänsyn visas, ljudnivåer dämpas när mörkret sänker sig och ingen hänger sig kvar för länge på de få toaletter som finns. En social samvaro som varar en stund, förvisso lite ytlig eftersom vi aldrig att träffas igen, men ändå en trevlig upplevelse.

Anneli Hulthén 27 juni

Katastrofen i Mexikanska golfen

67:e, eller möjligtvis 68:e, dagen med oljekatastrofen i Mexikanska golfen och ännu är situationen katastrofal. Varje dag, varje timme visas fåglar upp som drabbats av oljan alternativt bilder på frivilliga som försöker rensa stränder från olja. Från början tycktes bara Louisiana vara drabbat, sedan har tiden gått och oljan har flödat ut i långt större mängder än vad som till en början angavs. Nu har problemet spridits till delstaterna Mississippi, Alabama och Florida. President Obama har kallat BP:s ordförande till samtal i Vita huset med känt resultat och nu senast, den 24 juni, var den federala domstolen kallsinnigt till det moratorium för oljeborrning som presidenten ville förlänga. En sak är säker, ingen tycker om det som händer nu. Men oenigheten startar nästan omedelbart så fort detta har konstaterats. Ska djuphavsborrning förbjudas? Vad gör man med dem som redan finns ute till havs? Hur säker är BP:s projekt "Liberty" i Alaska? Den senare frågan har en demokratisk senator ställt, men han har ännu inte fått något svar. Frågan är relevant, ska borrning till havs tillåtas överhuvudtaget med tanke på de risker som visat sig så uppenbara?  Tron på BP har de senaste dagarna visat sig genom noteringarna på deras aktier. De går inte upp för att uttrycka det milt.

Det är en katastrof som pågår, en katastrof som de kringboende trots allt har svårt att förhålla sig till, eftersom också oljeborrning är en inkomstkälla, en möjlighet till arbete och försörjning. Samtidigt är det numera sedan mer än 60 dagar fullt synligt för alla vilka risker denna oljeupptagning har. Det är som vanligt lätt att moralisera, framför allt i efterhand, men händelser av det här slaget visar att det är hög tid att finna andra sätt att hitta energi på än att borra efter olja. Det finns många skäl till varför vi måste minska vårt oljeberoende, risken för utsläpp är ett skäl, men det finns flera.

En utmaning till står nu inför dörren. Orkansäsongen är på intågande och den första orkanen har siktats till havs. Nu återstår att se vart den tar vägen. Skulle det allra, allra värsta hända så styr den kosan mot oljekatastrofområdet. Alla förstår att det skulle förvärra läget avsevärt när det gäller att minimera den nuvarande katastrofen och dess spridning. Vad som då skulle hända är det knappast någon som vet eller kanske inte heller vill veta. Men om orkanen tar en annan väg denna gång så är ett säkert: Det kommer fler orkaner.

Anneli Hulthén 26 juni

Midsommar i Battery Park

Med några få undantag har jag firat midsommar på samma ställe och på samma sätt i alla år. Varje aktivitet har i det närmaste varit minutsatt och varje aktivitet har genomförts oavsett om solen strålat eller regnet stått som spön i backen. Är det midsommar så är det och då ska allt vara som det alltid har varit. Därför, när själva platsen detta år är helt annorlunda, så återstår bara en sak: att hitta ett lämpligt substitut. Battery Park, längst nere på Manhattan visade sig vara platsen. Alla attribut fanns på plats, vatten som blänkte (Hudson River) barn som hoppade säck, folkdansare och fioler. Sill och potatis och små grodorna var också där tillsammans med hur mycket folk som helst. Ingenting avslöjade att vi inte var i Sverige möjligtvis språket då. Det enda uppenbara beviset att detta inte var Göteborgs skärgård eller Trädgårdsföreningen var den annorlunda midsommarstången. Det är den första jag sett med solrosor i. Annars allt som sagt, minutiöst svenskt. Detta minoritetsfirande attraherade också andra som kom dit som åskådare. Damen i sari, som stod strax framför mig, tittade storögt på när ca 100 svenskar och dito ättlingar börja hoppa och vifta med händerna, ibland bakom öronen, ibland bakom rumpan. Andra åskådare, som tre japanska killar i 20 årsåldern, tycktes uppskatta speciellt "mors grisar är vi allihopa". Gråt och skrattOlle måste ha gett en något dubbel bild av det svenska kynnet men även denna övning tog de tre pojkarna till sitt hjärta och gjorde som alla andra. Midsommar är underbart oavsett var den firas. Denna gav lite mer att tänka på eftersom denna gång var det vi svenskar som uppträdde som den etniska minoriteten och visade upp våra gamla traditioner för andra. Folkdans och danslekar är en del av vår kultur men kan i andra sammanhang och i andra miljöer onekligen framstå som lite annorlunda, nästan udda. Inga negativa kommentarer dock från någon av åskådarna, det var full acceptans att fira denna hedniska högtid med hoppande och rumpviftande bäst vi ville.

Platsen, Battery park, kan lätt dra tankarna till ett uttjänt industriområde omgärdat av skorstenar och fabriker. Så var inte fallet. Framförallt med utsikten mot floden och Ellis Island fick tankarna att gå iväg åt andra håll. Ellis Island var den plats dit alla immigranter kom till före de fick lov att komma in i USA i början av 1800talet och ett tag framöver. Dit kom dom efter ha seglat över havet, kanske med start i Göteborg efter att ha gått Sillgatan upp och sedan ned mot nuvarande Emmigranternas hus. Båtturen varade i veckor för många och dessutom under däck utan möjlighet ens att se Frihetsgudinnan när de seglade in mot New York. En bättre illustration för Sverige kan nästan inte tänkas. Vi var en gång också så fattiga att vi hade att söka oss till andra platser. Många hamnade i USA. Idag firar ättlingar och andra midsommar med ankomststationen i förgrunden. Det har hänt en del hos oss men också på denna sida Atlanten. Glad midsommar!

Anneli Hulthén 25 juni

Klimatutmaningen finns i de stora städerna

"Vill ni göra en insats för miljön ska ni flytta till New York City”, säjer guiden på bussen precis när vi är på väg över Manhattan Bridge med hela Manhattans upplysta byggnader som fond framför oss. Budskapet från guiden upprepas ytterligare en gång, antagligen för att förstärka budskapet ytterligare en gång och nu med tillägget: försök övertyga andra liknande stora städer att följa New Yorks fotspår! Häromdagen skrev jag om den matmedvetenhet som finns i New York. Och idag pratade guiden mycket om transportsystemet. Med fem miljoner resenärer i tunnelbanan varje dygn, sju miljoner när det är extra tryck krävs det en infrastruktur som fungerar, återigen med hänvisning till hur framförallt stadsplaneringen på Manhattan ser ut. Det finns liksom inte plats för fler bilar och även om det är många som åker kollektivt så är biltrafiken i allra högsta grad påtaglig. Vår guide fortsätter lovprisa New York och meddelar att det ekologiska fotavtrycket för den genomsnittliga New Yorkbon är 1.4 av medelamerikanens. Det låter fantastiskt bra, även när vi vet att just medelamerikanen toppar den globala listan på koldioxidutsläpp. Allt som visar att det går i en annan riktning i de större städerna är positivt. Det är i städerna som både utmaningen och lösningen på en stor del av klimatförändringen ligger. Dessutom handlar det inte bara om luften. Fler och fler människor som bor i stora städer ha börjat göra anspråk på ytor som planerats för biltrafik och krävt att dessa istället ska användas till något annat till exempel rekreation eller för andra typer av transportmedel. Infrastruktur är en del, uppvärmning/kylning är en annan. Vad beträffar det sistnämnda återstår en hel del för även New York att göra. Detsamma gäller sophanteringen. Fortfarande byltas sopkassarna upp på gatan för hämtning. Just när det gäller sopor verkar sortering inte vara prioriterat. Det vi hemma i Göteborg och i Västsverige har kommit på är att soporna går att använda till så mycket mer, inte minst när det gäller att förvandla sopor till energi. Här verkar denna lösning än så länge vara långt borta. Det hade inte varit dumt om de haft ett fjärrkylesystem när det är över 30 grader varmt för att spara energi och skona miljön. 

Vår guide släpper slutligen av oss i närheten av Time Square, denna världsberömda plats, ständigt upplyst, ständigt i rörelse under hundratals neonskyltar och reklamvideos i megaformat. Här krockar budskapen med den förkunnelse vår guide gjort tidigare under kvällen. Här är det i närmaste hämningslöst när det gäller både kommers och energislöseri. Men det kanske är så att förändring är på gång, det rör sig långsamt men reaktionen finns där trots allt. Medvetenheten är född.

Anneli Hulthén 24 juni

Mycket förändras i New York

Det finns städer och det finns stora städer. Göteborg och Stockholm tillhör de mindre städerna. Det kan man konstatera efter en dag i New York, USA. Ett myller av människor, larm, osannolikt höga hus allt tätt, tätt inramat i asfalt och betong. Tittar man på kartan är det några gröna fyrkanter inlagda som markerar att här är det grönska, den största av dem är självklart Central Park. Men det håller på att hända mer i grön riktning i denna gigantiska metropol. Broadway håller på att förvandlas till gång- och cykelgata. De kända gula taxibilarna har fått konkurrens från cykeltaxis som halsbrytande plingar sig fram mellan fordon och människor. Men det som förvånar mest i detta snabbmatens förlovade land är det märkbart stora utbud av ekologisk och närproducerad mat och det breda sortimentet av både vegetarisk och vegan mat. Här finns långt fler sorter och modeller än vad vi överhuvudtaget kan hitta hemma i de egna butikerna eller på restaurangerna. Och det är inte bara skogsmullar i hemstickade kläder som står i den gigantiska kön i affären utan alla sorters människor i alla åldrar. Medvetenheten om vad vi äter och vad det kommer i från tycks växa på alla håll. Det är bra för vi behöver ett ifrågasättande om vår mat på samma sätt som vi söker nya sätt att lösa infrastrukturen mer i hållbart i städerna. Länge har det förhärskande bilden varit att bil är det enda givna transportmedlet i en stad men nu visar allt fler städer, större än våra egna, att det finns sätt att lösa livet i staden på annat vis. Köpenhamn är en sådan stad lite mer nära oss. I veckan arrangerar de en global cykelkonferens. Det är en spännande tid för städerna och de som lyckas är förmodligen de som väljer den hållbara och mänskliga vägen.

Anneli Hulthén 23 juni

Omdiskuterade sportarenor

Sportarenor blir ofta omdiskuterade och ifrågasatta. Det finns många exempel på det också i Göteborg där diskussionerna gått höga om vår nya, gamla Ullevi. Från början fanns en upprördhet över att inget garage byggdes under arenan. Därutöver har det handlat om olägenheter för kringboende, kostnader, grässort, hanteringsordning och annat. Högljutt ibland, åtminstone med göteborgsmått mätt. Men det är ändå ingenting jämfört med de diskussioner London stad och även den nationella nivån (ansvarig för OS), riskerar att stå inför. Det är nämligen så att platsen för OS, belägen i östra London, är ett område där radioaktivt avfall dumpats. En del tror att så mycket som 100 ton av radioaktivt avfall blivit ”begravt” här. Detta ska dock inte utgöra någon fara för de tävlande, men det råder oenighet mellan regering och sportmyndigheterna om vad själva sportarenan ska användas till efter OS. Det finns tankar om att riva den nybyggda arenan efter OS och istället bygga bostäder. Det alternativet känns som ett risktagande med tanke på att det handlar om en gammal tipp med inslag av miljöfarligt avfall. Vad Londonborna tänker om den dyra satsningen på en OS-arena, som enbart ska finnas tillfälligt, kan man undra över. Det brukar ju kosta en slant att bygga arenor. En marksanering kan dessutom bli hur dyr som helst. I ljuset av andras utmaningar och problem framstår de egna ibland som lättlösta. När det lyser på Ullevi vet vi i alla fall vad det beror på. Det är match på gång!

Anneli Hulthén 22 juni

Skyline Göteborg

Skylines är något helt speciellt och väcker förväntan på avstånd när vi närmar oss en sådan stad. Det kan vara New York, det kan vara Shanghai eller någon annan stad i världen företrädesvis vid vattnet och med en tät, ofta hög bebyggelse. Vid en sådan uppenbarelse på håll känns stadens spänning och attraktionskraft. Frågan är om Göteborg har någon skyline att tala om. Visserligen ligger vi vid vatten, och förvisso har vi en och annan byggnad som är högre än de andra, och belysning börjar vi bli hyfsat bra på. Men kanske behövs det lite till för att den riktiga skylinekänslan ska dyka upp när man tuffar in med Stena till Masthuggskajen. Norra älvstranden ser riktigt prydligt ut men den södra är det lite si och så med. Skylines kunde kanske också vara innefrån och ut, det vill säja möjligheten att uppleva vattnet från Långgatorna och Masthuggstorget, både synmässigt och i tillgänglighet. GT visade i måndagens tidning hur det skulle kunna se ut längs vattnet om inte så många barriärer fanns i vägen och jag tycker att det är en mycket tilltalande tanke. Begreppet tillgänglighet väcker mer än fysisk möjlighet att nå någonstans, det handlar också om en social tillgänglighet, att alla grupper människor ska kunna finna sig en bostad och känna sig välkomna. Det är väl värt ett försök att göra området Folkets hus till Amerikaskjulet till något annat, till en genomtänkt stadsdel med nära till vatten och största möjliga blandning av folk.

Anneli Hulthén 21 juni

Sätt barnen främst

Vissa saker är viktigare än andra. Barn är just en sådan sak om man nu kan kalla barn för en sak. De är ju snarare ett övergående tillstånd som vi alla har passerat, en tid som borde vara helig. Jag tänkte på ett befriande tillfälle mitt i allt bröllopsståhej i Stockholm den gångna helgen. Omgivningen är det fina Östermalm och mitt i fredagsrusningen. Mellan två bilar står en mamma i en klassisk pose, böjd rygg, lätt framåtlutad och med ett fast grepp om ett par fyraåringslår. Det är akut nödläge, barnet är kissenödig. Inte ens den offentliga omgivningen med folket folk kan hindra detta. Det är bara att göra vad mödrar alltid har gjort: försöka rädda situationen någorlunda diskret. Jag tror att de flesta av oss som har närhet till barn har upplevt samma situation. Valmöjligheterna är noll, det är nu det ska ske och omständigheterna kan vara allt från en hiss i Stadshuset, en affär och i en spårvagn, ja när det är dags så är det. Vi gör saker som vi helt enkelt aldrig skulle ha gjort om det var bara vi och vi gör det för någon annan som vi bedömer viktigare än oss själva eller vårt eventuella anseende.

Det var extra uppmuntrande idag att läsa att vårt kollektiva anseende i stort sätt är klanderfritt när det gäller mottagandet av ensamkommande flyktingbarn. Enligt en undersökning (publicerad i DN idag) klarar sig de flesta ensamkommande barn bra i Sverige och mottagandet är godkänt. Dessutom visar en enkät att en klar majoritet av svenskarna vill att ensamkommande flyktingbarn ska bli mottagna i den egna kommunen. Det har ju inte varit alltid så det har känts, det var inte länge sedan det var en ganska infekterad debatt om en kommun längre söderut som inte kände sig manad att ta emot just ensamkommande flyktingbarn.

Det är förstås bra att så många säjer sig vara positiva. Även Göteborg kommer att ta emot ensamkommande barn, vilket vi inte gjort tidigare på samma sätt. Konstigt vore det annars, för alla som är under 18 år är barn åtminstone enligt FN:s barnstadga. Det som kan uppröra är dock hur vi behandlar de som är precis på gränsen i ålder eller de som våra domstolar bedömer har kommit från ett EU-land före innan ankomsten till Sverige, oftast Malta. Jag mötte en man, under den medborgarceremonin som vi hade 6 juni, som var uppgiven och mycket ledsen. Han hade i sin profession mött barn som kommit från mycket svåra omständigheter, men ändå blivit avvisade. Avvisade till Malta eller dit man tror de kommer ifrån. Han är inte den enda som kan vittna om detta. Barn som i samband med sin 18-årsdag till exempel fått besked om att de inte längre får stanna i Sverige och därmed blivit utvisade till hemländer där de knappast har varit i och där de knappast känner släktingarna. Det är inte humant och är inte att likabehandla barn. Det kan vara tryggt och likvärdigt att låta domstolar och juridiken sköta dessa ärenden, åtminstone i teorin. Men i praktiken blir det inte alltid bra, inte för de barn som trodde att de landat tryggt.

Anneli Hulthén 20 juni

Rikt kulturliv i Göteborg

Tidigt i morse var det bara fiskmåsarna som höll kalas på Stockholms gator. Gårdagens bröllopsfest har onekligen satt sina synliga spår på huvudstaden. Glädjen och festyran var förbytt mot en stilla söndagsmorgon kantad med skräp, kartonger, burkar och annat som blivit kvar sedan folk lämnat gatorna. Vi delar uppenbarligen detta problem med vår huvudstad. Inställningen till att ta med skräp hem, alternativt slänga det i en papperskorg, är inte så utvecklad som många önskar. Resultatet blir påtagligt.

Det vore en lögn att påstå att dagen igår handlade om något annat än kungligt bröllop, åtminstone i Stockholm. Redan på morgonkvisten sökte sig folk till en plats där de skulle få en skymt av brudparet. Vi som hade fått möjlighet att vara med på båten Götheborg var i det avseendet privilegierade. Efter vigseln i Storkyrkan kom brudparets båt glidande förbi Götheborg och även om synen är begränsad på lång sikt gick det inte att ta miste på vem eller vilka som passerade. Det sköts saluter, vinkandes och hurrades så det stod vilda till. Enorma folkmassor kantade kajer och gator, men trots det verkar det som att den kungliga kärleksyran satt sin prägel och det mesta verkar ha gått lugnt till. Skeppet Götheborg har gjort sitt till att sätta guldkant på det kungliga firandet också tycker jag och det ger också något tillbaka. Ostindiska kompaniet och dess båt var inte bara en lokal företeelse på sin tid, utan den var i allra högsta grad en nationell angelägenhet. Kanske skulle det vara på sin plats att det förhållandet blev återställt också i våra dagar.

Stockholm är både bra och vackert. Det är vår huvudstad som vi ska vara stolta över, ändå känns det skönt att sätta sig på tåget hem igen, till Göteborg och det göteborgska sättet att fira på genom musikfestivaler av den mer "brutala" och ungdomliga sorten. Det måste också ha sitt utrymme och få sin uppmärksamhet. Vi ska vara stolta över vårt mångfacetterade kulturliv i stan som i det närmaste rymmer allt. Även om megakonserterna på Ullevi i år är få, så är jag säker på att det kommer att vara fullt ös i alla fall. Vi får hoppas att vädret är med oss.

Det dröjer före jag doppar fötterna i vattnet här hemma dock. Det känns fortfarande för kallt. Men det går och kvalitén håller måttet på de allra flesta ställen. Det känns nästan exklusivt jämfört med situationen i Mexikanska gulfen där det lär dröja innan de stora massorna badgäster kommer tillbaka. Nu handlar diskussionen mycket om VD och ordförande och om deras möjligheter att stanna kvar på sina poster efter ganska mediokra insatser. Om de går, för att förtroendet för dem är passé, så kommer problemet med oljeutsläppet att kvarstå. Återigen, havet och vattenfrågorna är livsavgörande inte bara för Mexikanska gulfen utan för oss alla. Det är en miljö och överlevnadsfråga som bör uppgraderas

Stockholm aningen stillastående

Stockholms lokaltrafik meddelade redan på morgonen att det idag inte blir lätt att ta sig fram. Korteger med bröllopsgäster och genrepsövningar inför bröllopet i morgon gör stan aningen stillastående. Tog tunnelbanan som fungerade utmärkt idag ner till Stadshuset för regeringens mottagning för de blivande tu och kommunföreträdare. Folk från norr till söder fick möjlighet att gratulera Victoria och Daniel. Det tog en stund, närmare en och en halv timme, innan det var Göteborg och Västra Götalands tur. Men nu är det gjort och vi får hopas att de som nygifta åtminstone får någon stund att vara normala på, det vill säga slippa vara artiga och offentliga. Nu när allt går i det kungliga tecknet dessa dagar tycker jag att en värdig avslutning på kvällen blir Hamlet på Stockholms stadsteater med bland annat Sven Wollter i en av rollerna. Hamlet var en prins med helt andra problem än bröllopsbestyr. Det ska bli intressant att se uppsättningen.

Anneli Hulthén 18 juni

"Liten avvikelse" - vad är det?

Det går inte att ta miste på att det är bröllop på gång i Stockholm. Love och kärlek är ord man möts av oavsett om det är i tunnelbanan, i affärernas skyltfönster, i Kungsträdgården, ja överallt. Medierna har byggt upp sina sändningsplattformar, kravallstaketen står hoppackade för snar utställning och polishästarna finns redan på gatan. Träffade en ung stockholmare som uttryckte en viss lättnad över att det hela trots allt är över på söndag. Känslan är förstålig för det kan bitvis bli lite lätt överdrivet. Å andra sidan det är inte så ofta som något kungligt gifter sig i Sverige. Jag såg i tidningen att ifrågasättande finns kring brudparets nya bostad i Haga park där inte alla är eniga om att det stämmer med reglerna för området att både avgränsa för allmänheten och samtidigt bygga staket.

Jag kommer osökt in på den nya plan och bygglagen som vi diskuterade i dag på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). Lagen är inget under av klarhet och inte heller någon större förenkling av regelsystemet, men en nyhet heter "liten avvikelse". Det kan vara så att kungliga staket hamnar under den rubriken? Det var i alla fall ingen som under dagens möte kunde förklara vad en liten avvikelse innebär i praktiken. Inte heller om den i så fall är mindre eller större än det som tidigare rubricerats som "mindre avvikelse". Det kommer att bli en utmaning för landets alla byggnadsnämnder att försöka fatta kloka beslut utifrån detta. Vad som behövs är en lagstiftning som både skyddar, klargör och gör det möjligt att bygga även i områden som redan är bebyggda. Ett av de stora problemen idag är att tid från idé, plan och därefter färdigställande tar alldeles för lång tid.

Lite avundsjuk blir jag när jag åker tunnelbana. Det går snabbt och det finns inga hinder i vägen, utan bara raka vägen från en plats till en annan. Kanske gjorde vi ett misstag för 50 år sedan när Göteborg inte valde att göra samma sak som Stockholm? Men det är inget att gräma sig över nu, vi får hålla oss till våra spårvagnar och bussar och det fanns kanske för 50 år sedan i Göteborg markförhållanden, som i kombination med brist på tekniska lösningar vid den tiden, omöjliggjorde ett införande.

Jag kan för övrigt konstatera att Stockholms tunnelbana nuförtiden har samma fenomen som den i Bryssel och i andra europeiska städer, det vill säga musikunderhållning kombinerat med pengainsamling. Det kan säkert lätta upp stämningen ibland, men det är inte säkert att alla tycker att det är okey med vare sig musiken eller de förväntade bidragsgivningen. Man kan undra vilket regelsystem Stockholm har när det gäller gatumusik..

Anneli Hulthén 17 juni

Fröhandeln kan bli Alfons hem

Idag var det sista kommunstyrelsesammanträdet före sommaren. Det känns lite skolavslutningsaktigt, även om verksamheten inte upphör under sommaren. Det kändes bra att partierna kunde enas om Alfons Åberg och hans flytt till Göteborg. Jag är fortfarande övertygad om att ett Alfons hus är en av de bästa presenterna vi kan ge till alla små och stora barn i Göteborg. Fröhandeln i Trädgårdsföreningen är dessutom en sådan plats som skulle må bra av lite liv och rörelse. Ett vackert hus utan innehåll blir lite själlöst. En barnslig själ skulle passa speciellt bra just där och med en härlig park utanför så kan det nästan inte bli bättre.

Ostindiefararen Götheborg i Stockholm, tre dagar före det kungliga bröllopet, det är också ett oslagbart koncept. Med mat från hela Sverige lagad av de främsta kockarna, med Göteborgsoperan och Stefan Andersson och med en lagom respektfull ton och stämning så kan det bara bli succé. I vilket annat sammanhang hade 150 tal gäster gladligen stått och småfrusit i mer än tre timmar? Möjligtvis en fotbollsmatch på Ullevi. En extra stämningshöjare är alla de som jobbar på båten. Vänliga och omtänksamma och intresserade på ett sätt att det verkligen också känns att de är ett gäng med speciell sammanhållning. En kväll ombord som verkligen var något alldeles speciellt. Idag var det också ett speciellt möte mellan BP:s Svanberg och president Obama. För ett tag sedan kände jag att just Obamas kläder hade det varit lite vanskligt att vara i just nu, men frågan är om inte Svanbergs måste vara än mer obekväma. Vad som kommer att hända med BP på grund av oljekatastrofen får vara osagt. Mer klart är dock att oljan kommer att sätta sina spår i Mexikanska golfen för lång tid framöver.

Alla uruguayaner i Göteborg och på alla andra platser jublar i kväll efter kvällens match mot Sydafrika. Det är bara till att gratulera.

Anneli Hulthén 16 juni

Regeringen måste skärpa vapenlagarna!

Det var en fantastisk dag idag fram till cirka klockan 21.30. Solen sken, vi återinvigde vår Saumarezplakett på Gustav Adolfstorg under överinseende av både svensk och brittisk flotta. På plats fanns en Saumarez-ättling som var rörd och glad över att ha fått tillbaka den plakett som hängt på Börsen sedan 1975, men som sedan försvann. Lite senare var det dags för invigningen av det gemensamma arbete som jag beskrev i tisdagens blogg mellan Selma Lagerlöfstorg och East Manchester. Arbetet handlar om att utveckla två stadsdelar i vardera stad. Selma Lagerlöfstorg visade sig från sin bästa sida med strålande solsken, tombola, mycket folk och en duktig barnkör. Både britter och lokalfödda kände trivseln och var glada för att så många dök upp på invigningen. Nästa tilldragelse var något mer udda och något som jag faktiskt aldrig deltagit förr. Rubriken för händelsen var firandet av den brittiska drottningens födelsedag. Det skedde på ett skepp som legat i frihamnen sedan igår. Drottningen, som inte alls fyller år idag, men enligt utsago valt dagen som sin födelsedag eftersom det är större sannolikhet för vackert väder i mitten av juni än när den verkliga födelsedagen är. Om det är sant har jag ingen aning om, men det låter som en riktig drottninglik förklaring. Hur som helst även denna tilldragelse var både trevlig och givande som det kan vara när man träffar många intressanta människor på en och samma plats.

Så kommer då 21.30-tiden och allt det glada försvinner. En man har blivit knivskuren och misshandlad i Slottsskogen. Många har sett händelsen. Flera, framförallt unga människor är djupt skakade. Knivskärningen, utan minsta hämning, sker inför öppen ridå, vilket en sommarkväll i Slottsskogen innebär att massor med människor är där. Polis och ambulans kommer till platsen. Återigen har en människa blivit misshandlad och knivskuren.

Det är dags för en reaktion mot våldet i samhället, här i Göteborg, men även på andra ställen. Det är dags för regeringen att se till att skärpa vapenlagarna så att påföljden blir kännbar oavsett om det handlar om kniv eller skjutvapen! Det är dags för oss andra att reagera och säja nu vill vi inte se mer våld, nu får det vara slut. Det är oacceptabelt. Det kan till exempel behövas mer kameraövervakning om det i sin tur leder till mindre våld. Jag är beredd att ställa mig på Gustav Adolfstorg och andra torg för att demonstrera mot våld i alla dess former, om det har effekt. Jag är också beredd att diskutera varje åtgärd som gör att vi åtminstone börjar se en vändning av våld och användning av vapen i Göteborg och på andra platser. Våld kan och ska aldrig accepteras. Inte i hemmet, inte ute, inte mot barn, ja inte mot någon. Så är det bara.

Anneli Hulthén 15 juni

Framsynt energipolitik

Jag fick tillfälle att äta middag med några av våra gästande britter som är här för morgondagens begivenheter, bland annat på Selma Lagerlöfstorg. Avsikten är att vi ungefär samtidigt börjar bygga om var sitt bostadsområde, vi Selma Lagerlöfstorg och de en del av Manchester. Några ämnen som är speciellt intressanta för både Göteborg och Manchester är miljö, energi och inkludering. Städerna har mycket gemensamt och därför känns det spännande att börja detta projekt tillsammans. Ganska snart kom vår diskussion in på energi och bostäder. Det visade sig, vilken vi egentligen misstänkte, att just inom det området är vi något mer framgångsrika här i Göteborg. De flesta bostäder i Manchester har direktverkande el, alternativt gas eller möjlighet till båda. Olja, kol och kärnkraft är det som är grunden för uppvärmningen. Vårt fjärrvärmesystem är i sammanhanget som en hägring. Samtidigt är det självklart en möjlighet att göra något annat, mer energieffektivt, när man nu bygger om. Men det finns många hinder i vägen enligt de brittiska kollegorna: medborgarna är ofta skeptiska till nya system, infrastrukturen är inte tillräckligt utbyggd och det måste finnas pengar för investeringar. Samtidigt är man väl medveten om att det blir dyrare och dyrare för de boende att ha kvar det traditionella systemet. Vi ska vara stolta och nöjda över att Göteborg har ett framsynt energibolag i kombination med allt tydligare politiska målsättningar som styrt inriktningen mot mer hållbara energilösningar. Vi ska också vara glada för att vi under alla år haft ett energibolag i kommunens ägo. Det är tveksamt om vi hade lyckats skapa en lika god infrastruktur annars.

Men vi är inte bäst på allt. Det finns många lösningar som britterna har genomfört där vi ligger sämre till. När det gäller integration av nytillkomna har britterna hittat modeller som verkar mer framgångsrika än våra egna. Vi har mycket att lära av varandra. Det är viktigt att andra ögon än våra egna betraktar våra system eller lösningar. Jag hoppas verkligen att detta samarbete mellan Göteborg och Manchester blir synligt för våra medborgare och att båda städerna kan lära nytt och kanske också tänka om. De grundläggande förutsättningarna finns. Det finns sedan länge ett speciellt band mellan Göteborg och nästan allt brittiskt, utom möjligtvis när det kommer just till miljö och energi.

Anneli Hulthén 14 juni

I Göteborg finns hela världen

Jag träffade en grupp på Järntorget och vi konstaterade att vi tillsammans representerade åtminstone 12 olika nationer. Det är en speciell känsla att på ett torg i Göteborg möta folk från olika delar av världen. Alla har olika bakgrund, kultur och upplevelser med sig, men det gemensamma är att nu är vi i Göteborg och vi vill något. Samtalet tog fart kring det som hänt i Tynnered och fortsatte med de självklara frågorna om vem har ansvaret: Familjen, skolan eller samhället? Svaret blev familjen. Sedan har självklart både skola och samhället i form av polis, fältarbetare, socialtjänst ett ansvar men fostran av våra barn börjar inom familjen. Den kan se olika ut och alla har inte samma förutsättningar för att klara av olika situationer. Familjen är inte alltid en traditionell svensk kärnfamilj, utan i allt större utsträckning något annat. Men gemensamt är att det är vuxna som har ansvaret för barnen och inte tvärtom. Det är en svår diskussion som inte klaras ut under en timme i Folkets hus när också andra frågor kräver sitt utrymme. Men det är en diskussion som vi måste ha. Målet måste vara att ge våra barn och unga en så bra start i livet som möjligt samtidigt som vi ger dem utrymme för att bli självständiga och ansvarstagande individer. Fler möten för den dialogen behövs med andra ord. Jag fortsatte till Hammarkullen där jag inte varit sedan karnevalen och möttes av ett annat Hammarkullen, nu klädd i sommargrönska och med massvis av barn i alla storlekar och åldrar, lekandes och bollspelandes. En del vuxna hade trotsat vädret och satt sig utomhus på bänkar, en del hade med sig fika. Jag skulle vilja att våra torg och stadsdelar ibland blev beskrivna utifrån en sådan här kväll också, inte bara när det har hänt något. Hade jag varit barn skulle en gård i Hammarkullen, med massvis av ungar, gungor, klätterställningar, rullvänliga grässluttningar och minifotbollsplaner varit ett eldorado. Dessa barn växer upp på ett annat sätt än tidigare generationer göteborgare. I leken blandas alla och förhoppningsvis kan det blandandet hålla i sig upp i vuxen ålder så att varifrån man kommer eller vilken religion som föräldrarna tillhör spelar en allt mindre roll i betraktandet av individen.

I Belgien verkar däremot utvecklingen peka åt ett helt annat håll. Där handlar valet om skillnader mellan fransktalande belgare och belgare som pratar flamländska. När hälften av rösterna i valet är räknade får de flamländska separatisterna närmare 30 procent av de flamländska rösterna och det kan få oanade konsekvenser i ett land som ska symbolisera ett enat Europa. Belgien kan istället hamna i ett läge som liknar politiskt kaos. Det har förvisso hänt förr då det tagit månader för att få ihop en regering. Denna gång ser det lite värre ut än så. Europa och EU har lite att arbeta med vad det gäller sammanhållningen för tillfället. Det gäller både politik och ekonomi. Vad som händer runtomkring borde bara anledning nog för att det är dags att fokusera på vad som är viktigt.

Lite fotboll blev det också, Tyskland-Australien var en något mer händelserik match än de tidigare jag sett. Kul dessutom att Ghana slog Serbien. Jag hade tippat tvärtom. Vad det gäller cykel och halvvättern vill jag gratulera Robert och Henrik som kom i mål. Det var bra jobbat. Nästa år får ni sällskap!

Anneli Hulthén 13 juni

Sparpaket i Europa

Det bästa med dåligt juniväder med blåst och regn är att det är legitimt att vara inomhus. Det är en fördel om det är fotbolls-VM. Tack vare det dåliga vädret har jag lyckats se åtminstone två matcher: Uruguay-Frankrike och nu England-USA. Den senare hade jag förväntat mig skulle vara mer spännande, inte minst för att jag själv gör storpolitiska kopplingar som säkert inte är relevanta, men ändå snurrar runt i mitt huvud. Ett gigantiskt problem som de bägge länderna just nu har gemensamt är oljeutsläppet i Mexikanska Golfen. USA kritiserar BP med rätta och Storbritannien är mer avvaktande i kritiken, eftersom BP är ett brittiskt företag. Så tänkte jag när matchen startade och såg därför fram mot lite extra glöd. Glöd blev det förvisso fast på alldeles fel sätt när Englands målvakt gjorde en dundertabbe och släppte in ett mål. Hans frustration kändes ända från Sydafrika. I samma sekund kan jag tänka att han redan såg de brittiska tidningsrubrikerna som inte brukar vara speciellt finkänsliga. Än värre blev det när hans lagkompisar totalt ignorerade honom, vände sig om och fortsatte. Det är inte lagspel. Det är bara dålig stil. Även om en miss som den som Englands målvakt gjorde är klantig, så är man ändå ett lag. Dåligt skött tycker jag. Minst lika dåligt är det att lägga ut dubb på vägen när tjejvättern ska köras. Vilken skruvad kvinnomotståndare gör en sådan sak? Vättern runt, oavsett om det är tjejvättern eller halvvättern eller den vanliga vätterncyklingen, är otroligt viktiga arrangemang som drar tusentals människor och som är folkligt förankrade. Att lägga ut dubb för att hindra tjejer från att cykla är lågt.

Fascinerade är dock att en ung kvinna blivit vald till Finlands nästa statsminister. Det är bara att säja grattis och lycka till. Finland har väl aldrig i våra svenska ögon varit drivande när det gäller jämställdhet, men ändå har de lyckats få fram både kvinnliga presidenter och statsministrar. Finland har uppenbarligen hittat en intressant strategi för att få fram tjejer på framträdande positioner.

Grekiska sparpaket och demonstrationer har vi också hört talas om i veckan, likaså franska. I Spanien finns det också en upprördhet över regeringens sparpaket. Nu kommer också den tyska reaktionen. 100 miljarder beslutade den tyska borgerliga regeringen att spara i veckan och det lämnar ingen oberörd. 15-20000 personer i demonstrerade i Berlin och nästan lika många i Stuttgart. Det går bra att även utan hästsvans konstatera att det inte är läge än att ropa hej vad det gäller den ekonomiska situationen i världen och definitivt inte i Europa. Det vore naivt att tro att detta bara drabbar alla andra, men inte oss. Vi ska jobba på och inte fokusera alltför mycket på uppförsbacken. Och vi ska heller inte bete oss som det engelska fotbollslaget. Det gäller att hänga ihop. Det är helheten som räknas.

Anneli Hulthén 12 juni

Rättvisa villkor för unga

Jag hamnade i ett samtal med en dam från Skellefteå. Först pratade vi en del om den gångna vintern i norr, minus 34, och ett snöklätt landskap i månader. Sedan kom vi in på arbetslösheten. Hos oss, sa damen, är 30 procent av metallarna arbetslösa. Till detta kommer ju allt runt omkring dem till exempel underleverantörer. Det är svårt för de unga, men kommunen försöker ordna trainee-platser. Det räcker inte till alla och ingen ljusning finns i sikte just nu. Damens berättelse om sin kommuns situation är tung och även om det nu ser ut att vända upp för Västsverige så har vi på sätt vis vissa likheter med Skellefteå: tung basindustri och osäkerhet om vad framtiden kommer att ge. Fördelen för Göteborg är att vi är större och vi har fler ben att stå på. Det finns verksamheter som inte har drabbats av den globala nedgången, vi är en studentstad och vi är ett nav i regionen. Men vi står också inför stora utmaningar. Det finns en betydande arbetslöshet i Sverige och svenska industristäder och framförallt finns det en osäkerhet om vad som kommer efter krisen. Kan vi förvänta oss att industrin kommer tillbaka eller ska vi helt fokusera på de nya näringarna? Jag tror fortfarande på både och. Samtidigt behöver vi fundera över våra styrkor både i stan, men också i regionen. Utan en ordentlig analys om vart vi är på väg, desto svårare är det att förutse förändringar. Svårast är de för de unga, för hur ska de veta att de satsar rätt? Ingen kan egentligen svara på den frågan samtidigt som vi tidigare och tidigare förutsätter att de ska kunna göra val som påverkar deras framtida utbildningsmöjligheter.

Det jag vet är dock att unga människor ska ha rätt att arbeta på samma villkor som äldre. Det är lite si och så med det nu. Ungdomar tenderar att utnyttjas med både provanställningar, oregelbundna arbetstider och annat. Ungdomar är inget "dragspel" på arbetsmarknaden som kan utnyttjas när de behövs. Unga har precis samma behov som alla andra till att få veta sina arbetstider, rättigheter och få en anständig lön. Maten är inte billigare i affären bara för att du är ung och hyrorna är inte heller åldersreglerade.

Sara Palin, konservativ USA-politiker och tidigare presidentkandidat, kom med ett inspel härom veckan som handlade om att miljörörelsen var boven i dramat vad det gäller oljeutsläppet i Mexikanska gulfen. Hennes idé var att lägga mer oljeutvinning på land. Efter att ha läst mer om Lundins Oil i Sudan, känns det inte som det är ett helt okomplicerat alternativ. Istället borde vi än mer rikta blickarna mot alternativa energikällor både vad gäller transporter och uppvärmning. Oljans tid är på neråtgående och våra resurser borde satsas på förnyelsebar energi istället för att leta mera borrhål på land eller i vatten.

Anneli Hulthén 11 juni

Förskola och skola engagerar

Idag har fullmäktige haft den budgetdebatt som jag beskrev i gårdagens blogg. Skola och förskola var den debatt som var hetat och längst tidsmässigt. Det är inte så märkligt. Det finns klara skillnader mellan partierna i frågan och det finns också ett stort engagemang. Även stadsbyggnadsfrågor och miljö väckte flera ledamöters debattlusta. I miljö- och klimatdebatten har det hänt mycket sett över tid. Frågorna har fått en mycket större fokus och även kunskapen inom detta fält har ökat hos de flesta. Intressant är också att sakfrågorna, till exempel när det gäller trafik, jämfört med förr idag är svårare att begränsa till en enda fackrubrik. Miljön måste faktiskt finnas med som en röd tråd i allt när vi pratar om stadens utveckling. Tillgång till kollektivtrafik, mötesplatser för människor i sin närmiljö, stadsnära odling, sociala nätverk, engagemang, ja allt detta och mycket därtill är ett måste för att skapa ett hållbart samhälle. Just därför är det naturligt att till exempel trafikfrågor fanns med i många parallella debatter. Det är bara bra även om det kan upplevas lite rörigt, för det är ju precis så det är i verkligheten. Samhällsplanering eller samhällsutveckling kanske är bättre rubricering än ”stuprörsrubriker” som trafik, miljö osv? Göteborg ska vara en stad i framkant när det gäller modern stadsplanering med ekologiskt och socialt ansvar. Det nationella centrat för stadsutveckling finns i Göteborg och det är ingen djärv gissning att det beror på att staden samverkar bra med näringsliv, akademin och Chalmers. Ytterst handlar det om att lämna ”stuprörstänkande”, se helheter och börja samverka för att nå en hållbar utveckling. Det är staden bra på.
I övrigt är det viktigt att komma ihåg att hav och vatten är livsnödvändigt. Att kunna bada sommartid är viktigt för många. Därför är det lite trist att vi idag fick besked om att Hovåsbadet är ett av tre svenska bad som blivit rödlistad av EU. Kolibakterier säjs vara anledningen. Funderar också över vad som händer med Lundin Oil. En rapport har ifrågasatt företagets agerande i Sudan. Hur denna kritik nu ska hanteras är dolt i dunkel – i all fall än så länge.

Anneli Hulthén 10 juni

S-budget och rättvis fördelning

Centrala Älvstaden, det stora område vid båda sidor av älven som bland annat innefattar Gullbergsvass, Ringön, Bananpiren och Backaplan är platsen som fångade många människors intresse i går kväll. Vi hade samlats i Älvrummet för att ha en kick-off för arbetet med just Centrala Älvstaden och det är uppenbart att frågan om vad och hur vi ska använda denna stora geografiska yta mitt i Göteborg är viktig. Det är mycket att ta hänsyn till som vatten och klimatförändringar, redan befintlig och nytillkommande infrastruktur, men också se till att värden som en blandad stad, grönytor, mötesplatser, verksamheter kommer in och blandas med varandra på ett positivt sätt. Jan Geel, arkitekt från Danmark och en av de främsta på området, hade en spännande föreläsning där hans budskap var att det viktigaste av allt när nya områden skapas eller hus byggs är att vi har en kärlek till människan. Människan är den som står i centrum. Lyckas vi följa hans huvudbudskap är jag säker på att det som kommer att stå och byggas på Centrala Älvstaden kommer att bli något som vi kan vara stolta över.
Lite senare på kvällen var det dags att visa upp Göteborg och den göteborgska skärgården för vår samarbetsstad Lyon. Det hade varit en smula trevligare om inte regnet hade strilat ned, men trots regnet så tycktes det som att våra franska vänner var nöjda med att se våra kobbar och skär. Till och med vår nya färja Valö kunde vi skymta när vi tuffade förbi Saltholmen. Samarbetet med Lyon fungerar riktigt bra och det är många frågor vi har gemensamt, bilindustri, belysningsprogram, mat och kultur. En blandning som vid första anblick kan tyckas lite udda, men det är frågor som finns i vardagen i båda städerna.
Idag i fullmäktige kommer budgeten att diskuteras och som varje valår lägger alla partier sina egna förslag till budgetar. En sak är slående i år. Det ekonomiska rörelseutrymmet är i stort detsamma för alla partier, endast vänstern önskar se en skattehöjning och ingen föreslår en skattesänkning. Sakområdena som nämns som viktiga är också i mångt och mycket detsamma för de flesta partier, det handlar om förskola, skola, ungdomsarbetslöshet bland annat. Det som är den stora skillnaden är fördelningen av våra gemensamma resurser. Ska det ske efter behov? Eller ska vi ha ett pengsystem som är i stort sett lika för alla även om behoven skiftar? Jag föredrar att ha ett system där medlen fördelas efter behov. Alla har inte samma förutsättningar från början och vi vet att den sociala bakgrunden spelar en stor roll. En del behöver mer stöd än andra helt enkelt. Jag har svårt att se att ett pengsystem skulle kunna utjämna de skillnader som vi idag ser i Göteborg och som gör staden till en segregerad stad. Istället är det nödvändigt att se till att så många som möjligt ges förutsättningar att klara av skolan, få behörighet till gymnasiet och får möjlighet till vidareutbildning eller jobb. Jag är nöjd att vi i vår S-budget kan säja att vi har kvar möjligheten för våra äldre att åka nästan gratis på kollektivtrafiken, att vi tydligare än någonsin satsar på att fler ska få rätt till heltidsarbeten, att barngrupperna i förskolan ska minska, att pengar satsas på barnens skolmiljö/speciellt ordentliga toaletter och brandvarnare) att vi kommer att se fler fältarbetare ute på stan. Lekplatser och badplatser ska bli fler och bättre. Även om den ekonomiska situationen fortfarande är kärv, så känns det som vi med vårt förslag har satt fokus på det viktigaste både vad gäller innehåll och fördelning.

Anneli Hulthén 9 juni

Praktikplatser och sommarjobb

De senaste veckorna finns det ljudfenomen som inte går att missa: studentflaksvagnarna som sakta rör sig genom stan med festande och glada studenter som passagerare. Visserligen har vi en del gymnasier i stan, men med det ständiga flöde av glada studenter som vi har sett på sistone, och fler är på gång, kan man nästan börja undra om det finns fler studenter än vad vi känner till?  Självklart inte och när det hela är slut för denna gång så är det både tyst och vemodigt. Jag kan tänka mig att en och annan student tänker så också. Tolv år i skolan, festande sista veckorna och sedan är det slut. Sen då? Självklart kommer många att fortsätta läsa, en del ger sig av på långresor, en del hittar ett jobb, andra inte. Det är den senare kategorin som vi har ett speciellt ansvar för att hålla ögonen på och se till att vi som stad finns där med praktikplatser och sommarjobb. Arbetslöshet och sysslolöshet är ingen bra start på någon ung människas liv. Alla behöver känna att de behövs och att de finns i ett sammanhang. Därför är det bra att staden arbetat för att få fram praktikplatser och att vi har vårt nya ungdomscenter Upp! Just nu ser det ut att ljusna en aning på arbetsmarknaden, men det gäller ändå att hålla ett vakande öga på ungdomsarbetslösheten. Drygt 8 procents arbetslöshet är mycket och vi vet att med hög arbetslöshet finns det risk för att man fastnar i en mer eller mindre permanent arbetslöshet. Därför måste vi dra lärdomar från tidigare långkonjunkturer och inte göra om samma misstag.

Nästan skolavslutningsstämning var det ikväll när innerstaden hade sin avslutning för det gångna året. Över 400 människor hade samlats i Kajskjul 8 för att fira samarbete och för att runda av arbetet. Det är mycket som är gjort: Vallgatan, Magasinsgatan, Kungsportsplatsen och senast Domkyrkoplan. Nu är det hög tid att förverkliga idéerna om Kungstorget. De gamla basarerna i ny tappning och en lekplats någonstans är något av det jag skulle vilja se.

En annan sak som diskuterats mycket idag är att det brinner i min gamla stadsdel Tynnered. Stenkastning och vandalisering har pågått nu för fjärde dygnet i rad. Jag håller med ordförande i stadsdelsnämnden att nu är det dags för de vuxna att också befolka gatorna. Nattvandra är ett sätt. Tynnered har redan från start varit en stadsdel som inte alltid i alla delar haft det så lätt. Opaltorget var ett tillhåll för oss unga redan på 70-talet, mopedåkandet i Kastanjeallén likaså. Men oavsett svårigheter så finns det inget som ursäktar vare sig stenkastning eller vandalisering eller att folk inte vågar eller kan gå ut. Ilska och frustration får kanaliseras på ett annat och mer konstruktivt sätt. Däremot borde vi snart få se den efterlängtade förändringen av Opaltorgsområdet som diskuterats i åratal. Det är hög tid att sätta i gång planerna så att också Tynneredsborna ser att det händer något i deras område!

Anneli Hulthén 8 juni

Alfons flyttar hem

Jag cyklade bort till Fröhuset vid lunchtid för att träffa Gunilla Bergström, Alfons "mamma". Fröhuset är ett fantastiskt hus vid entrén till Trädgårdsföreningen mot Drottningtorget. Som namnet antyder har huset använts som fröhus och inne i lokalen finns hundratals små lådor på väggarna som fröerna någon gång har legat i. Nu hoppas jag på att andra små frön ska kunna växa i detta hus i framtiden. Det handlar om att ge en plats till Alfons Åberg och alla de barn som läst hans böcker och följt alla hans idéer och uppslag. Det är svårt att tänka sig en bättre plats i Göteborg för detta. Huset ligger nära all kollektivtrafik, det finns en underbar trädgård utanför och kanalen flyter sakta förbi utanför fönstret. Bara fantasin sätter gränser för hur bra ett Alfons hus kan bli och hur det kan utveckla barnkulturen i Göteborg och framförallt stimulera till läsande. Att läsa böcker är bland det bästa som finns och kan man inte läsa själv så är det jättebra att ha någon vuxen som läser högt. Det är så som jag skulle vilja att Alfonshuset fungerade. Mest av allt vill jag dock att Alfons och Alfons "mamma" ska få en plats i Göteborg som är hemma. Det är dom värda bägge två.

Senare under dagen var jag vid ett regnigt Brunnsparken och pratade med folk som kom förbi. I Brunnsparken passerar många göteborgare, flera av dem unga. Varje levnadsöde blir inte berättat men det är inte svårt att förstå att för en del har livet varit mer än en påfrestning. Lite kaffe blir en paus oavsett var man är på väg och ett par ord växlade på vägen blir ett möte.

Den ekonomiska oron i Europa fortsätter. Tyskland beslutade under dagen att sätta igång det största sparpaketet sedan andra världskriget. Över 100 miljarder ska sparas, en summa som nästan är ofattbar. Det säjer sig självt att det inte kan gå obemärkt förbi. Tyskland är en stor handelspart till Sverige och vi får följa vilka effekter detta kommer att få för oss. I detta sammanhang känns det som att vår egen budgetdebatt, som vi ska ha på torsdag i Göteborgs kommunfullmäktige, kommer att vara av ett mer modest slag. Men det finns all anledning att vara försiktig med utgifterna. Även om de ekonomiska kurvorna har vänt uppåt så finns som sagt en oro kvar och den finns nära oss, i Europa.

Anneli Hulthén 7 maj

Medborgarceremoni dagens höjdpunkt

Jag tog en sväng i Slottsskogen redan vid halv nio tiden på morgonen och förvånades över att så många redan var i full aktivivitet. Många motionerade, men en och annan var nog redan på väg att hitta bra picknickplatser inför dagens föreställning med Göteborgssymfonikerna. När jag återvände ett par timmar senare sedan var det ännu fler människor på plats. Tält var uppställda, bord för hämtning av "medborgarintyget" fanns på plats. Politikerna var också på plats och kaffetält och scen var riggade. Det är tredje gången som Göteborg arrangerar en medborgarceremoni i Slottsskogen. Bättre plats kan i alla fall inte jag tänka mig. Det osannolika är dessutom att vi under dessa år haft fint väder. Och i år överträffade vi till och med tidigare års väder. Årets konferencier (och förra årets) var Karin Klingenstierna som med lugn och sans rattar de olika programinslagen. För oss som har haft samma medborgarskap hela livet är det svårt att föreställa sig vad det innebär att byta. En påminnelse om detta fick jag idag. Många av dem som fick sina intyg var påtagligt berörda och glada. En del hade varit i Sverige länge, som Angelica som bott i Göteborg i 20 år, andra hade nyligen kommit till världen, de yngsta var födda 2009. Alla fick sin gåvopåse med Lisebergsinträde, museibesök och mycket mera och självklart fick också alla också kaffe med dopp. Roligare och gladare dag än just denna medborgarceremoni och nationaldag är svårt att hitta. Därefter var det dags för symfonikerna med Gustavo Dudamel i spetsen att börja spela för alla picknickande människor. Ett hav av filtar, barn, äldre, grillar, hundar och allt som hör till en gigantisk picknick bredde ut sig utmed gräsmattorna i Slottsskogen. Gustavo Dudamel introducerade också det Venezuelska brassband som framträdde efteråt och som är en produkt av ”esystema”, det vill säga den modell man använt sig av i bland annat Venezuela för att få fler barn och ungdomar intresserade av musik istället för annan mindre angelägen verksamhet. Det ska bli roligt att se hur det fungerar i Göteborg när Hammarkullen tar modellen till sig. Jag tror att en utveckling av den göteborgska kulturskolan åt detta håll skulle vara nyttig, framförallt när det gäller att träna barn att spela tillsammans.

Jag är glad över att idag fått träffa så många trevliga, både nya och gamla göteborgare, och ser fram mot att träffa flera av dem också i vardagen. Det finns många utmaningar att anta men jag är övertygad om att vi är på god väg att utveckla en än bättre stad. Ytterst handlar det om att se förutsättningarna hos alla människor.

Anneli Hulthén 6 juni

Prat och matplatser

Jag cyklade ner till stan strax före klockan 12 och redan då hade många bänkat sig med picknick och filtar nere vid kanalen. Grönska, solsken, barn och vuxna i en salig blandning mitt i stan. Jag tog mig själv till Domkyrkan för invigning av den uppfräschade Domkyrkoplan och blev aningen förvånad när jag skulle parkera cykeln och mötte en kamel! Det är ju inte så ofta som det händer just i centrala Göteborg. Nu visade det sig att kamelen ingick i programmet, han brukar finnas med på jul också när det är levande krubba på samma ställe. Men denna gång fick han tjänstgöra som sommarkamel. Det passade bra apropå temat för invigningen som var "oas". En plats för vila, vatteninhämtning och en smula stillhet i stadens brus. Den typen av platser behövs i en stad, icke-kommersiella platser där det är tillåtet att bara sätta sig ner på en bänk eller i gräset. Det var det många som redan var, säkert ditlockade av toner från ovan som kom från två trumpetare som stod uppe i kyrktornet. Domkyrkan har lyckats med att bli en kyrka mitt i byn tycker jag och har, för att citera Biskop Aurelius, låga trösklar. Här är alla välkomna och blandningen på domkyrkoplan var också den blandad. Här fanns ekologiskt surbröd, David Isaak-påminnare, yoga-instruktörer, marmelad, talare, lyssnare och som sagt en kamel. Marianne Sörling ska nämnas också, denna idoga entusiast när det gäller att utveckla centrum. Hon har bidragit mycket till att alla vi andra lyckats få igång samtal och samarbete i viktiga frågor. Därför var också Marianne en av dem som fick stadens förtjänsttecken i går kväll. Passade på att gå in i saluhallen som är under ombyggnad och som alltid är välbesökt. Det är en speciell känsla att handla på Saluhallen, det blir inte bara inköp utan också lite prat och skratt under tiden. Jag hoppas verkligen att Kerstin Billströms motion till kommunfullmäktige om en saluhall i Gårda blir verklighet. Vi behöver fler prat-och-mat-platser. Lite senare på Apoteket stötte jag på en bekant som berättade att det jobbprojekt för kvinnliga akademiker som drevs för en antal år sedan gett ett bra utfall. 299 personer av totalt 300 hade jobb idag och det är ett resultat att vara stolt över! En medveten arbetsmarknadspolitik har betydelse framförallt i kombination med intresserade vägledare.

När jag tog mig hem fick jag en upplevelse som jag aldrig varit med om förr och som nästan orsakade en omkullcykling. Ur kanalen strax efter Grönsakstorget, dök det upp en naken rumpa! Bakdelen visade tillhöra en man som uppenbarligen kände för ett dopp. Väl uppkommen på land, firade han badet lugnt med en öl. Den var säkert bättre än en kallsup ur kanalen...

Göteborg idag är nära ett rekord i aktiviteter. Domkyrkoplan, STCC-rally, Green Day-konsert, jubileumsfirande i Långedrag och fullt drag på Andra Långgatan. Fint väder på det och Göteborg blir den bästa plats på jorden!

Anneli Hulthén 5 juni

BP har stort ansvar för oljekatastrof

Jag såg en uppgift om att Sarah Palin, före detta presidentkandidat för republikanerna i USA, hade hittat en annan syndabock än BP till oljekatastrofen i Mexikanska golfen. Lite överraskande hade hon kommit fram till att skulden till det hela vilade på extrema miljöaktivister. Palins resonemang gick ut på att hade man bara tillåtit oljeborrning på land så hade detta aldrig hänt. En lite ovanlig bild av vems skuld är kan man tycka. De flesta andra anser nog att BP har ett stort ansvar för det inträffade. Dagens goda nyhet från Mexikanska golfen är dock att det verkar som man lyckats krångla på den hätta som behövs för att stoppa oljan att flöda ut. Vi får hoppas att det lyckas denna gång.

Dagens pris går för övrigt till alla göteborgare som bidragit till att hålla stan snygg och fin och som deltagit i skräpplockningskampanjer. Föreningen "Håll Sverige rent" har kommit fram till att Göteborg är duktiga på städa. Allra duktigast är våra skolbarn från förskola och uppåt som bidragit till att stan ska vara ren. Det finns också självklart många vuxna som gjort det samma. Ungefär samtidigt kom en fotoserie från de lokala borgerliga partierna som hittat skräpiga ställen. Bra att de upptäcks så kan vi se till att det städas där också i fortsättningen. Städjobbet blir bäst utfört om så många som möjligt är med och hjälper till, både det offentliga, privata, allmänhet och föreningar. Det allra bästa är förstås att vi låter bli att slänga skräp där vi står och sitter. Ett ansvar som faller på oss alla, där ingen kan ställa sig vid sidan om och låtsas att problemet är någon annans.

Idag togs också det första steget för att göra det möjligt för Alfons Åberg att flytta hem. Det skulle vara underbart att få hälsa Alfons Åberg välkommen till Göteborg och jag tror att många barn, både stora och små håller med mig om det. Ett eget hus till Alfons i centrala stan och dit barn kan gå för att göra det som Alfons gör är en dröm som jag hoppas kan gå i uppfyllelse. Och visst är det möjligt om vi alla hjälps åt. Mötesplatser för barn behövs i en stad där barnen blir fler och fler. Är det dessutom en plats som är enkel att ta sig till med kollektivtrafik är det ännu bättre.

Ikväll är det också dags för fler göteborgare att få stadens förtjänsttecken, en utmärkelse till personer som i sin gärning verkat för att göra Göteborg lite bättre på ett eller annat sätt. Det blir både spännande och högtidigt att delta i och självklart möjlighet till att träffa intressanta människor.

Anneli Hulthén 4 juni

Världsunikt vattenprojekt

Nesan att ramla ner på Naturskyddsföreningens miljölista svider lite grann även idag. Egentligen tycker jag efter dagens upplevelser att det är lite orättvis rankning, inte minst efter att vi nu har invigt en high-tech anläggning på Ryaverket. Anläggningen är världsunik i sitt slag och kommer att minska utsläpp av övergödande ämnen i våra vattendrag och i havet. Med mindre övergödning desto större möjligheter blir det för kommande generationer att kunna njuta av hav och bad och kanske också få upp en och annan fisk. Denna investering är stor, 650 miljoner kronor, men det är en investering som är kostsam i det korta perspektivet, men samtidigt hållbar på lång sikt. Dessutom har GRYAAB lyckats att tydligt sätta en gräns mot Rya skog, genom att byggnaden med delar av den nya anläggningen, är byggd som en fysisk skärm. Som kronan på verket är denna skapelse vacker rent arkitektoniskt väl värd att besöka och tillfälle ges i helgen för hugade vattenvänner. Dagens andra gröna Göteborgsaktivitet handlade om gröna bilisters utnämning av årets miljöbil. Fyra jurys i olika kategorier: barnfamilj, pensionärer, miljöchefer och biljournalister fick välja favoritbil. Mycket blev sagt om stadens offensiva miljöbilarbete idag och det kändes riktigt bra.

Bilfri dag eller ej diskuterades senare på fullmäktige. Med de insatser som kommer att ske i samband infrastrukturpaketet så är jag övertygad om att vi kommer att få färre bilar i centrum inte bara en dag under året utan flera dagar.

Anneli Hulthén 3 juni

Välförtjänt pris till Mia Skäringer

Kommunstyrelsen fick idag kombinera sitt sammanträde med en tur på Valö, Göteborgs nya båt som framöver ska gå mellan Vrångö och Saltholmen. Ett gott betyg till båten är att det gick att lyssna på föredragningar och föra samtal samtidigt som båten gick. Den nya påtagliga skillnaden mellan det gamla och det nya är att den nya båten stort sett är helt tyst. Ämnen som därför kunde debatteras i båten var till exempel förstärkning av kajkanterna vid Norra Älvstranden. Vi hann även diskutera en ansökan till EM i damfotboll 2013 och vi fick också en redovisning av ungdomsfullmäktiges arbete. Verksamheten har snart funnits i sex år och den utvecklas ständigt. De mest aktuella frågorna inom ungdomsfullmäktige nu är kultur, skola och kollektivtrafik. Det känns bra att vi kan säja att vi tillgodosett ungdomsfullmäktige önskemål om att gratis få använda skolkorten under längre tid på dygnet. Parallellt kan även de som är +65 åka gratis vissa tider på dagen.

Trots att Göteborg har flest mil cykelbanor i Sverige, eniga beslut om ett gigantiskt stort infrastrukturpaket och mycket annat, så halkade vi ner på Naturskyddsföreningens rankinglista när det gäller miljö och städer. Det var trist. Vi får helt enkelt ta nya tag och tydligare visa vad vi gör. En 29e plats är inte okey.

Däremot var det mycket glädjande att Mia Skäringer fick Kommunals kulturpris. Jag har just läst hennes bok: Dyngkåt och hur helig som helst. Trots att halva rubriken fick mig att rodna, så var boken mycket lästvärd och tänkvärd. Därför blev jag riktig glad när hon fick Kommunals pris.

Jag var tidsoptimist när jag trodde att jag kunde springa Blodomloppet och samtidigt vara med på Aveny Akademins avslutning. Det gick naturligtvis inte att kombinera. Jag hoppas att de som sprang Blodomloppet idag hade ett bra lopp och fick en trevlig picknick efteråt. Blodomloppet är ett viktigt lopp som sätter uppmärksamhet på att blodgivning behövs. Det handlar ytterst om att ställa upp för medmänniskor som på grund av olycka eller sjukdom är beroende av att få blod, ibland helt enkelt för att kunna överleva.

Avslutningen i Stenhammarsalen för dem som deltagit i utbildningar inom Aveny Akademin var tankeväckande. Det handlar om engagerade människor som samverkar för att göra det bästa för områdena runt Avenyn. Det är ett viktigt arbete för Avenyn är i mångt och mycket ett signum för hela Göteborg.

Lite surt kändes det dock att det var rejält skräpigt efter studentavslutningarna kring Poseidon. Visserligen var det städat när jag kom ut från Stenhammarsalen, men det hade varit bättre om alla som firade sina studenter stoppat ner blompapper och annat i fickan eller i väskan istället för att lägga det på marken.

Anneli Hulthén 2 juni

Gaza fortsätter engagera

Ship to Gaza-händelserna fortsätter att engagera och än har inte världen fått någon förklaring till varför övervåldet tog över på de internationella farvattnen utanför Israels kust. Vi vet dock att svenskarna som var med är i liv, att två valt att åka hem medan sju är kvar i fängelse. Ytterligare ett skepp är på väg mot samma mål och vi kan bara i dagsläget hoppas att samma reaktion uteblir. Det tjänar överhuvudtaget inget till att möta humanitära insatser med våld. Det är uppenbart att miljontals ögon följer händelseutvecklingen och att reaktioner kommer att komma om bemötandet blir det samma. Det gör mig dock mycket sorgsen när jag hörde två barn i går kväll säja att det inte finns några goda människor i Israel. Goda, tänkande människor finns i alla länder och förenklade budskap där vissa länders folk är onda och andra goda tjänar bara ett syfte: att öka risken för konflikter och missämja.

Delar av min dag gick i musikens tecken, närmare bestämt Göteborgssymfonikernas. Det var en fantastisk upplevelse att sitta med under en repetition ledd av den världsberömde dirigenten Gustavo Dudamel! Energi och koncentration präglade hela övningen och det var inte enbart dirigentens insats som märktes, utan hela gänget symfoniker bidrog. Jag kan tänka mig att den fysiska tröttheten efter ett sådant pass är i klass med en elitidrottares. Det är en oerhörd förmån för Göteborg att ha så duktiga symfoniker och självklart också en stor förmån att få ha Dudamel som chefsdirigent här. Det ska bli mycket intressant att följa nästa veckas aktiviteter med konserter med Simon Bolivar Youth Orchestra som besöker Sverige för första gången och som följs upp med föreläsningar och annat . Beskrivningen av Simon Bolivars verksamhet sammanfattas på symfonikernas hemsida med följande citat: ”El sistema är ett alternativ till droger, gatan och gäng".

Men innan nästa vecka tar vid kan vi alla möta symfonikerna i Slottsskogen när vi firar nationaldag och har medborgarceremoni för nya svenskar. Självklart är Dudamel med då också.

En tänkvärd artikel gick att läsa idag skriven av Axel Wenblad som är direktör på Fiskeriverket. Den handlade om att våra marina ekosystem är hotade och att vi måste ha en trovärdig förvaltning av vårt fiskebestånd. Det krävs enligt Wenblad radikala förändringar den kommande 10-årsperioden för att rädda fiskbeståndet, bland annat genom ökad minimistorlek på den fisk som tas upp. Det kan vara en bra vision för den nya havsmiljömyndighet som snart kommer att få sitt säte i Göteborg. Men det får inte stanna vid att vara en vision, det krävs också handling för att vi även framledes ska få tillgång till fisk.

Anneli Hulthén 1 juni

Världen reagerar på attacken i Gaza

Det är svårt att låta bli att undra över vad det var som gick så totalt fel med Israels hanterande av Gaza-konvojen som var på väg med humanitär hjälp till Gaza. Det vi hittills fått reda på är att minst 10 aktivister dödats, men en del ännu obekräftade uppgifter säjer 19 döda och ett 50-tal skadade. Jag har inte alla detaljkunskaper kring det som hände, men antalet döda talar för sig själv. Det har skett ett övervåld som är oanständigt och fördömanden kommer nu från stora delar av världen och FN:s säkerhetsråd har kallat till extra möte ikväll med anledning av det som hänt. Redan i fredags, när jag fick närmare information om konvojen, kände jag en oro i kroppen och den oron har spätts på sedan dess. Nu måste det snabbt komma till världens kännedom om vad som har hänt. FN med flera måste också se till att minska riskerna för att detta i sin tur leder till ännu fler konflikter och motsättningar. Reaktionerna på vad som inträffat kommer inte bara att märkas av i alla medier. Redan ikväll arrangeras en manifestation på många ställen i Sverige, så även i Göteborg. En fredlig manifestation får vi förutsätta, för mer våld och motsättningar mellan grupper kommer inte att ge bättre förutsättningar för en fredlig lösning eller en samexistens.
Från denna blodiga dramatik och verklighet till en annan verklighet som uttryckte något helt annat. Jag besökte en ”ur och skur”-förskola” i Tuve/Säve och fick då möjlighet att delta i verksamheten under några timmar. Många förskolor har jag sett i mina dagar, men denna var något alldeles speciellt. Vädret gjorde naturligtvis sitt till att göra mitt besök extra trevligt. Personalen svarade tålmodigt på mina frågor om barnen skadade sig mer när de var ute och lekte hela tiden, om det var vanligt att de fick getingstick, fästningsbett och solskador etc. Nej, var svaret. Inte ens regn och rusk hindrade förskolan att gå ut. Istället gjorde man rusket till ett äventyr och en upplevelse för barnen. Med allt vi idag vet om vikten av hälsa, utevistelse och fysisk rörlighet skulle det vara positivt att se fler ”ur och skur” - förskolor växa upp i Göteborg. Vi mår bra av att vara ute, både unga och gamla, kanske speciellt nu när det är mänskliga temperaturer och som allra vackrast.

Anneli Hulthén 31 maj

Folkfest i Hammarkullen

Hammarkullekarnevalen är igång igen. Det märks redan på spårvagnen upp till Angered, det finns inga sittplatser kvar när jag kliver på vid min hållplats. Mer fullsatt i vagnen blir det ju närmare Hammarkullen vi kommer. Väl uppkommen från Göteborgs enda tunnelbaneliknande hållplats är trängseln lika stor. Det är kö till bankomat och kö till matstånd som doftar grillat. Men trots många människor med bara millimeter utrymme emellan är det ingen som verkar sur och tråkig. Alla verkar acceptera att det tar tid att ta sig fram en dag som denna. Det kanske till och med är det som är vitsen, bara umgås i största allmänhet. Det blir därför prat och skratt i några timmar. Leif Pagrotsky ska hålla tal enligt utlovat på flygblad, men han bestämmer sig för att det inte riktigt är läge för de stora brandtalen just där och jag håller med. Envägskommunikation via mikrofon är inte rätt metod att prata med folk på en karneval. Jag träffar bland annat två yngre herrar i 6-8 årsåldern och vi har ett samtal om ålder och storlek, ingen helt oväsentlig fråga faktiskt. Vi kommer fram till att den som är yngst inte alltid är minst. Ett viktigt konstaterande som helt klart var värt en röd ballong. Efter ett tag i grilloset är det dags att försöka ta sig tillbaka till spårvagnen. Det tar sin lilla tid, träffar mer folk på vägen, mer prat och skratt. Jag hade tänkt ta mig in i Tomaskyrkan på vägen tillbaka, men det var omöjligt. Det får bli vagnen upp till Angereds centrum istället för lördagens inköp. Det är en faslig tur att vi har Hammarkullekarnevalen och att vi har så många människor som är beredda att lägga ner mängder av tid på att träna inför denna händelse. Självklart lägger också arrangörerna ner ett stort arbete. Ni är alla en tillgång till Göteborg och hjälper verkligen till att göra staden mer färgglad, livlig och levande.

I en blomsteraffär lite senare ser jag en liten tjej allvarlig stå vid disken. Pengarna räcker inte riktigt till det som hon hade tänkt sig utan en del saker bestämmer hon sig för att lämna kvar. En blomma blir det dock. Till mamma, säjer hon stolt. Efter avslutat inköp vandrar hon runt en stund i butiken och kommer sedan fram till disken igen men en liten enklare växt som hon hittat. Nu räcker pengarna till den också. "För den ska fröken ha" säjer hon. En fröken som uppenbarligen är värd en hel del och som det tänks på när det är Mors dag. Det måste vara en riktigt bra fröken det och självklart en riktigt omtyckt mamma. Så avslutningsvis, glad Mors dag, alla mammor och alla ni som fungerar som mammor på ett eller annat sätt. Barn och unga behöver er. De behöver sina fäder också, men idag är det er dag!

Anneli Hulthén 30 maj

Allvarligt oljeutsläpp

72 miljoner liter olja beräknas det ha läckt ut från Deepwater Horizont utanför USA:s kust, även om ingen egentligen kan säja om det är den verkliga mängden. Omfattningen av vilken miljöpåverkan detta har, och kommer att få, går bara att ana och just nu är det inte mycket som ser särskilt ljust ut när det gäller detta utsläpp. Därför kändes det som åtminstone ett andrum när nyheten i veckan spreds om att läckan var stoppad. Men idag tycks förvirringen vara stor när det gäller om läckan är stoppad eller ej. Utmaningarna för president Obama tycks vara oändliga. Han måste bidra till att begränsa skadorna av det som skett och han måste också förhindra att det sker igen. Dessutom behövs nya och andra energilösningar för det stora landet i väster. Är det någon president som klarar dessa utmaningar, så är det just Obama. Frågorna som naturligt dyker upp i mitt bakhuvud är om detta kan hända på fler ställen och om de system som idag finns runt om i världen är tillräckligt säkra.

En annan dramatik på havet handlar om aktionen "Ship to Gaza" som för tillfället ligger stoppat i farvattnen kring Cypern. Ship to Gaza är 8 fartyg med över 500 passagerare från fler än 50 länder, däribland parlamentsledamöter, fackföreningsledare, företrädare för folkrörelser, församlingar, solidaritetsrörelser, liksom representanter för den israeliska fredsrörelsen och internationella medier. 11 av dem är svenskar och aktionen syftar till att ge humanitär hjälp till befolkningen i Gaza. Det handlar naturligtvis också om att skapa uppmärksamhet mot den blockad som finns mot Gaza och situationen i området. Vad detta slutar är svårt att säja. Det är med en viss oro som jag följer rapporteringen om fartygen och vi får se om de lyckas komma fram.

En mer lugn havsupplevelse var gårdagens tur med båt runt Hisingen. Det var en tur som jag velat göra länge, men som inte blev av förrän just igår kväll. För ett par veckor sedan anordnades Hisingen runt på cykel och även det var en fantastisk naturupplevelse. Att jag nu även sett Hisingen från havssidan gav ytterligare ett perspektiv på denna stora ö. Bara stränderna längs Ringön och uppför älven mot Kungälv sätter fantasin i spel på hur det skulle kunna se ut om vi även hade möjlighet att bygga bostäder här eller om vi valde att göra grönstråk längs vattnet eller mer kajer tillgängliga för göteborgarna med trädäck och sittplatser. Hisingssidan mot Nordre älv är till stora delar naturområden och det är värdefullt att vi har så stora områden kvar som är gröna och i princip orörda. Det är en tillgång som vi ska vara försiktiga med. Mycket mer skulle kunna skrivas om båtturen kring Hisingen men det bästa upplevelsen är att göra den själv och jag är väldigt glad att den för egen del äntligen blev av.

Strax går karnevalstågen i Hammarkullen så nu gäller det att kasta sig på spårvagnen för att hinna upp och se den. Vädret tycks vara vänligt inställt detta år. Det bådar gott!

Anneli Hulthén 29 maj

Namnfrågor viktiga

Efter att ha rest från Malmö till Stockholm under dagen med stopp i Falkenberg och Göteborg kan jag konstatera en sak: Nu är Sverige vackert! Grönare än så här kan det knappast bli. Med knallgula rapsfält, skymtande blå himmel och blommande äppleträd är det som att som att åka i en turistbroschyr. Även om det varit lite si och så med vädret under maj månad så är detta den avgjort vackraste tiden på året. Alla andra årstider och månader får ursäkta.

Vad saker och ting ska heta kan vara en besvärlig fråga i Göteborg. Det är alla väl medvetna om. När de nya stadsdelsnämnderna nu ska namnges har det förslag som skickats ut på remiss möts av skepsis på vissa håll. Så kan det vara, uppfattningarna är olika. Det är i sammanhanget dock viktigt att komma ihåg att Göteborgs stadsdelar heter som de heter. Ingen har tankar på att byta namn på Kviberg, Gamlestan, Sandarna eller Majorna. Det är 10 nya stadsdelsnämnderna som ska heta något. Jag vet inte om det skulle vara särskilt populärt att kalla till exempel Torslanda/Biskopsgården för bara Torslanda. Vad skulle de i Biskopsgården säga om det? Därför var en idé att benämna de nya sammanslagna nämnderna efter väderstreck i stället. Vi får se var det slutar.

Det gick lite snabbare att komma fram till namn på det nya låne-cykelsystemet som kommer att finnas runt om i Göteborg inom kort. Över trehundra förslag kom in till juryn och det är återigen ett bevis att namn har betydelse i vår stad. Vad juryn tyckte får göteborgarna veta först den 18 juni. Den nya lånecykeln verkar stabil och bra. Ingen racer, men med växlar och lyse som går igång av sig själv. Godkänd med andra ord.

Denna vecka verkar vara Norges i flera avseenden. Först 17 maj och nu på lördag är det dags för schlagerfestivalen i Oslo. Det som Norge dock ska ha störst eloge för är landets agerande för att minska avverkning av regnskog. Idag blev det känt att Norge slutit ett avtal med Indonesien om att Norge ska bidra med motsvarande åtta miljarder kronor till Indonesiens projekt för att bevara regnskogen. Samtidigt införs det ett tvåårigt totalstopp för avverkning av regnskog och det är bra för att bromsa växthuseffekten. Flaggan i topp därför för Norge idag. Ikväll höll jag också hålla tummarna för Anna som sjöng Sveriges bidrag ikväll. Schlagerfestivaler kanske inte alltid är det som höjer kulturribban, men Anna och hennes låt är bra även om låten inte gick vidare. Det är tufft och modigt av en 18-åring att ställa sig på scen inför en så förfärlig massa åskådare.

Det har hänt mycket positivt denna vecka, men det finns också orosmoln. Det ekonomiska läget i EU och risken för eventuella räntehöjningar oroar. Det allt beskare tonfallet mellan Nord- och Sydkorea känns också riktigt obehagligt. Det kan tyckas som om det handlar om två länder långt ifrån oss, men en konflikt av det här slaget är knappast något som passerar obemärkt förbi, var den än inträffar.

Anneli Hulthén 27 maj

Bygg fler bostäder

Igår öppnade Upp! Det är Göteborgs satsning på ungdomar 16-24. Upp! Ska framförallt ge unga en möjlighet till utbildning och jobb genom de ungas egen delaktighet. Upp är en alldeles speciell skapelse och jag faktiskt inte om det finns på fler ställen i landet. Det tillsammans med ett stort antal praktikplatser och kommunens sommarjobb ska förhoppningsvis ge effekt på ungdomsarbetslösheten som är fortsatt hög. Göteborg ligger visserligen är lägre än riksgenomsnittet när det gäller arbetslöshet, men alldeles för hög i alla fall.

Med dagens kommunstyrelsemöte är alla partiers budgetar för Göteborg presenterade. En hel del likheter finns, endast vänstern vill höja skatten och inget parti föreslår skattesänkning. Alla har en inriktning på barn och ungdomar. Olikheter finns också framförallt i hur vi väljer att fördela pengar: efter behov eller lika mycket till alla. Vad det blir är självklart avgörande. Den verkliga diskussionen togs inte idag utan lär dröja till budgetfullmäktige i juni.
Några stycken av oss (S) tog oss sedan ner till Malmö för att träffa våra motsvarigheter i landets tredje största stad. Ett bra möte där mycket av fokus låg på bostadsbyggandet och bristen på bostäder som finns i storstäderna, inte minst för unga människor. Malmö har till exempel byggt 8 bostäder första kvartalet i år och det är klart att det inte räcker långt. Det krävs onekligen en offensiv och sammanhållen nationell bostadspolitik och det behövs stödsystem för att fler mindre hyresrätter ska bli byggda. För första gången fick jag möjligheten att komma upp i Malmös Turning torso. 54 våningar upp så ser man onekligen en hel del. Utsikten är hänförande! Vad som tydligt också syns är den mycket tydliga blandning av bostäder som Malmö lyckats att få till på sitt gamla varvs och industriområde. Kvällens fråga från malmöiterna i sällskapet var. Vad hade Turning torso hetat i Göteborg? Jag blev svaret skyldig. Kanske någon annan kan komma på ett klurigt göteborgs ordlek på denna skånska skapelse?

Anneli Hulthén 26 maj

Snabbåten Valö sparar tid

Halv tio tog jag båten över till Norra älvstranden, 12 timmar senare går turen samma väg igen över vattnet, lika vackert båda gångerna. Dagens första aktivitet var ett besök på Göteborgs filmstudios på Lindholmen. Besöket var en mycket positiv upplevelse. Aldrig hade jag kunnat tänka mig att dessa gamla fabrikslokaler kunde innehålla så många överraskningar och kreativitet. Jag är mycket imponerad av denna filmverksamhet och allt annat som finns där till exempel ljud och masker och mycket mer. Verksamheten är ett guldkorn och deras idéer har verkligen framtiden för sig. Dagens nästa aktivitet var dop av den nya snabbåten Valö som ska gå i Södra skärgården. Tiden från och till Vrångö kommer att halveras med den nya båten. Jag hoppas och tror att med denna båt finns det större möjligheter för fler att bo och leva i denna annorlunda men fantastiska del av Göteborg. Efter dop med okrossad flaska (krossandet fick göras för hand) så fick vi oss en tur med Valö. Det var en otrolig känsla att få åka med en både tyst och snabb ny båt. Jag känner mig stolt som båtens gudmor och har lovat att hålla ett extra vakande öga på Valö. Fick också ett bra samtal med dem som gjort båten i Norge och jag fick en frestande inbjudan att besöka varvet. En dröm skulle vara att få åka med nästa nya båt från Norge till Göteborg.
Sista trippen till Norra älvstranden för dagen handlar om en inbjudan i form av en film till en EU-konferens 2011 om belysning av städer för att skapa skönhet men också trygghet och variation. Sen får det bli Älvsborgsbron hem. Jag följer de blå ränderna.

Anneli Hulthén 24 maj

Gärna fler folkfester

I dag ska alla barn och ungdomar som sprang lilla Göteborgsvarvet och Mellanvarvet ha en stor applåd. Det är jättekul att se alla bilder på dem som gör ert bästa för att komma i mål. Det finns alla sätt och varianter på det, men bara det att våga starta och ge sig av är tufft. Jag glömmer aldrig när jag såg två små tjejer i tioårsåldern komma springandes hand i hand, den ena uppenbart snabbare än den andra men de kämpade sig tillsammans fram till mål. Sådant imponerar. Då är man verkligen kompisar. Jag upptäckte till min glädje att också andra tidningar än GP och GT har rapporterat från varvet, åtminstone i nätupplagan och det är stort det också. Då är frågan om vi skulle våga oss på att göra något mer folkligt sportevenemang lite större? Göteborgs maraton som brukar gå ganska tystlåtet förbi? Hisingen runt med cykel är också ett alternativ, för även det handlar om folksport. Det skulle onekligen vara roligt om vi kunde ståta med ett par, tre av dessa evenemang per år. Det betyder mycket för stan och självklart också för oss som bor här. En annan helt ny företeelse såg vi igår på Skansberget. Där pågick en spontanfest efter fransk modell. I Frankrike var det tydligen fest på Champs-Élysées. Hur som helst verkar spontanfesten blivit riktigt lyckad med tusen deltagare och lugnare än vad en del hade trott. Det också är en tilltalande idé, att kalla till fest dit alla är välkomna och där alla tar med sin egen mat och dryck. Gårdagskvällen, enligt det jag läst, visar att deltagarna klarar av att ta ansvar för att det blir en tillställning som inte går över styr. Då blir även det ett positivt inslag i det som kan kallas mötesplats Göteborg och dessutom ett arrangemang helt på de deltagandes villkor.

Idag fick jag också ta del av ett av det mest smidigaste cykel/tåg system jag hittills varit med om. På tåget fanns anvisad plats för cykel och på biljettautomaten var cykelbiljett (10kr) ett av de alternativen som gick att välja. Inte konstigare än så. Jag hoppas att vi i Västra Götaland och resten av Sverige också får ett liknade system. Det är en underskattad känsla det att cykla till tåget och sedan cykla vidare vid ankomst. Vill vi förändra resvanor så gäller det att ge alternativ som är enkla och smidiga. Med ett cykel/tåg system är det inte frågan om byten av transportslag eller väntan. Enklare kan det inte bli. En idé väl värd att ta efter.

Anneli Hulthén 23 maj

Ingrid Segerstedts mod

Göteborgsvarvet idag tycks ha blivit en verklig prövning för många på grund av värmen. Vi får hoppas att med vätska och omvårdnad så är de som hamnat på Sahlgrenska Universitetssjukhuset snart på benen igen. Jag kan stolt meddela att kommunalrådet Marina Johansson klarade värmen och sprang in på 2.17. Bra jobbat, Marina! Jag fick en fråga igår om varvet ger några pengar till Göteborg i form av handel, restaurangbesök och liknande. Jag kan tänka mig att de som sprungit idag inte kommer att välta stan ikväll, tvärtom. Göteborgsvarvet ger stan en karaktär och många uppskattar folkfesten.
Idag fick vi också besked om att Ingrid Segerstedt avlidit vid 99 års ålder. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig. Hon brann för mänskliga rättigheter och hon var modig och aldrig rädd för att säga ifrån. Vi är många som minns hennes insatser för flyktingar, hennes envisa kamp mot nazism och intolerans, hennes insatser i fredsfrågan och hennes stora debattlusta. Hon tog plats och utrymme i den offentliga debatten. Alla höll inte med Ingrid, men alla blev berörda. Det känns bra att vi har en gymnasieskola i Göteborg som bär hennes namn. Statyer i all ära, och Ingrid kan gärna föräras en sådan också, men en gymnasieskola med fullt med ungdomar som har möjlighet att fokusera på de frågor som Segerstedt brann för är kanske ändå strået vassare. Det är bara tacka för den tid Ingrid Segerstedt var här. En viktig röst har tystnat, men hennes kamp för rättvisa och demokrati lever kvar.

Anneli Hulthén 22 maj

Gammal kunskap in i det nya

Gårdagen lärde mig att det finns människor över hela världen med alldeles speciella intressen som förenar oavsett geografiskt avstånd. Detta var uppenbart efter att ha hamnat i ett middagssällskap med bland annat tre herrar, en från Hyssna, en från Sidney i Australien och en från Holland. Alla tre var intresserade av gamla fartyg av olika slag. Fascinerande, speciellt i tider då framåtsyftande ny teknik är det vi brinner för. Dessa gentlemän hade helt andra synpunkter som till exempel det ogenomtänkta med att ha moderna sprinklersystem på gamla fartyg. Istället framfördes brandvaktens fördelar. Det är inte så dumt att vi tar med oss gamla erfarenheter också in i det nya samhället. Allt behöver inte startas upp och om för varje generation.

Odiskutabelt är dock att ny och modern teknik finns på flyget, det uppskattas efter en dag i luften. Jag har flugit mycket inte minst i gamla Östeuropa där bara synen av flygplanet gjorde att man blev religiös. Inte av tacksamhet utan av att för det gällde att gripa varje halmstrå för att komma hel ur resan. Efter ett dygn med maritima frågor i Spanien hamnade jag på bryggan på en av Stenabåtarna och hade ett intressant samtal med en engagerad överstyrman. Det är fantastiskt att se havet från det perspektivet, mycket mäktigt! Fick dessutom lära mig lite om bränsleförbrukningen och båtar.
Bränsle är också viktigt för alla 58000 som springer varvet i morgon. Jag håller stenhårt tummarna för kommunalrådet Marina Johansson (S). Jag är övertygad att hon kommer att klara loppet galant. Jag har sett henne cykla Hisingen runt och där finns kapacitet. Vädret ser dessutom ut att bli alldeles utmärkt. Det är bara att starta folkfesten!

Anneli Hulthén 21 maj

Omvandling av hamnområden

Dagen startar tidigt utan cykel. Idag är det taxi istället för cykel som gäller. Första etappmål är Landvetter och under taxifärden fick jag en pratstund med en trevlig chaufför. Vi hann med att prata om både det ena och det andra innan vi var framme, till exempel att fransmän är artigare än svenskar, hur fort olika kulturer äter och vådan av att sminka sig för mycket. Allt hanns med innan klockan slog sex. In i hallen, och uppmuntrad av dagens goda start, gav jag mig i kast med en biljettapparat. Inte oväntat ville den inte skriva ut biljetten, utan hänvisade till bemannad kassa. Efter en stunds tålmodigt köande kommer jag slutligen fram till en person som oförstående stirrar på mig och utbrister att här ska jag inte vara. Jag meddelar då att apparaten just sagt till mig att uppsöka kassan och då kommer frågan som åtminstone jag upplever som komplicerad klockan sex på morgonen: Varför då? Ja, varför då kan man ju undra och man kan också undra över hur svårt det kan vara att få tillgång till sin biljett när den är betald och klar.
Service är en finess som ständigt kan utvecklas, inte minst på flygplatser. Kommer så småningom fram till Gijon, en hamnstad i norra Spanien, och efter ytterligare en taxiresa som får Balder att blekna, kommer jag också fram till själva tillställningen - EU maritima dag 2010 - årets höjdpunkt bland hamnstäder. Ungefär 1000 deltagare från alla möjliga hörn i världen har samlats för att diskutera frågor som har med maritima städer att göra. Intressant och lärorikt och efter att ha hört tre städer berätta sin historia inser jag att vår historia från varvskrisens dagar fram till nu liknar deras erfarenheter. Omvandling av varvsområden, hållbar utveckling, återvinnandet av vattnet till staden är frågor som diskuteras på flera platser. Den lilla skillnaden kan emellertid vara att en del gjort det med egna pengar, andra har lämnat ut till det privata och en tredje variant är att EU helt enkelt betalat. Hur som helst vi kan alltid lära av andra och vi får förhoppningsvis möjlighet att visa våra färdigheter 2012 då mötet kommer att avhållas i Göteborg.

Anneli Hulthén 20 maj

En ovanlig morgon

Mornar kan ibland bli något helt annat än vad man tänkt sig. I vanliga fall är programmet på onsdagar givet: några regelbundna träffar för att stämma av inför kommunstyrelsen, sedan kommunstyrelsens sammanträde och därefter presskonferens. Idag var det läkarbesök som stod först på programmet och sedan allt annat i vanlig ordning. Föremålet för läkarbesöket skulle mötas upp på en spårvagnshållplats och vid det givna klockslaget stod visserligen personen där men djupt engagerad i något annat. Efter som min syn är något begränsad (läs nästan obefintlig) på långt håll kunde jag inte riktigt se vad hon engagerade sig i och kände en växande irritation över att hon inte riktade sin uppmärksamhet mot mig. Tills jag kom närmare och såg att någon ramlat omkull på hållplatsen. Personen i fråga var en äldre dam som slagit i backen rejält. Det yngre föremålet hade rådigt tagit tag i situationen och ringt ambulans och vid min ankomst gällde bara att försöka prata och dämpa blodflöde. Även om den omkullramlade kände både smärta och blod som rann, var det en mycket glad och godmodig göteborgsdam som egentligen var på väg till Danmark. Nu blev det ambulans till Sahlgrenska istället, efter 30 minuters väntan. Det kanske är förståelig med 30 minuter när det inte är extremt akut, men ändå skulle jag önska, när det behövs lite omplåstring till både kropp och själ, att det fanns en ambulans "light". Ambulans med alla attribut kanske blir lite för mycket och taxi är inte i dessa lägen rätt fordon. En mellanambulans skulle därför vara på sin plats.

Sedan blev dagen nästan vanlig igen. Doktor, en snabb kopp kaffe, upp på cykeln och sedan möte. Det var en diger dagordning, men lite stiltje i beslutsfattandet. Det är egentligen inget som stör om bordläggningar leder till mer välgenomtänkta beslut och det känns som att det finns en vilja i hela kommunstyrelsen att arbeta mer tillsammans med ärenden för att just hitta lösningar som känns både mer konstruktiva och bekväma för fler. Alkoholfrågan och koppeltvång var dagens huvudteman. Sedan fanns naturligtvis ett intresse från media om hur "mutskandalen" ska hanteras och vem som ska bära skulden. Det var för vår s-grupp och partiledning, ett rättvist ställningstagande att visa Helena Nyhus sitt förtroende. Nyhus kan inte belastas för något som eventuellt pågått sedan början på 90-talet, med märkliga hus och garagebyggen och annat som inte är rätt. Helena Nyhus får självklart stå för sina uttalanden i intervjuer och alla har inte varit lika välgenomtänkta. Vem har inte gjort det? Det viktiga nu är att ta tag i det som var upprinnelsen till Uppdrag granskning, det vill säga oegentligenheter både de som varit och de som kan ske i framtiden. Och budskapet från igår står sig idag. Göteborg ska vara ett öppet samhälle och vi kan alltid bli bättre.

Anneli Hulthén 19 maj

Salsa för trygghet

Oroväckande siffror kommer från Brottsförebyggande rådet. Så mycket som 47 procent av våra seniordamer vågar inte gå ut kvällstid. Känner man rädsla och otrygghet hjälper det inte med statistik som säjer att störst risk för brott har unga män som varit ute och festat. Rädslan finns där ändå. Känslan av otrygghet, i kombination med att känna sig försvarslös om det händer något, gör att många väljer att stanna inomhus kvällstid. Det är inte bra. Även äldre, både damer och herrar, har självklart behov av att träffa andra och att komma ut. Fler synliga poliser kan vara ett sätt att öka tryggheten, men också till exempel de trygghetsvandringar som många stadsdelar i Göteborg framgångsrikt genomfört. Än bättre blir det om trygghetsvandringarna görs tillsammans med de äldre som känner sig berörda. Ett annorlunda grepp för att öka trygghet på platser som folk, speciellt kvinnor, upplever som otrygga genomfördes idag av unga socialdemokrater vid näckrosdammen. De dansade salsa, vilket man också kan göra vid Esperantoplatsen vid Rosenlund. Vilken otroligt bra idé! Genom att befolka gatorna skapar vi miljöer som känns tryggare. Kan man dessutom samtidigt skapa glädje och lust genom dans så är mycket vunnet. För den äldre generationen kanske vi ska pröva med lite vals och foxtrott också? Det handlar om att försöka vinna trygghet och samtidigt skapa liv och rörelse.

Oslagbara barn borde också vara en självklarhet för alla. Sedan 70-talet har vi dessutom haft en lagstiftning som gör aga olaglig, men anmälningarna om våld mot småbarn i Göteborg ökar. Det kan bero på att andelen som anmäler är större, men det innebär också att barn även i mycket låg ålder blir slagna. Vi vuxna kan ha våra problem, sorger och utmaningar men det får aldrig innebära att vi låter vår egen frustration gå ut över barn (faktiskt ingen annan heller). Alla som är föräldrar vet att det ibland känns som alla knep och argument tagit slut, att ingen kommunikation går fram. Då återstår inget annat än mer prat och tjat, absolut inte våld som dessvärre finns i alla dess former. Fysiska och psykiska bestraffningar ger avtryck på kropp och själ. En känsla som stannar kvar länge.

Anneli Hulthén 19 mars

Vi ska ha en öppen kultur

Det värsta som kan hända en förälder är när något händer det egna barnet. Även i de tryggaste miljöer finns nog hos varje mamma eller pappa en oro för att en olycka eller än värre ett brott ska skada det egna barnet. Det gäller när barnen är små, men finns kvar även när de blir äldre. När inte rädslan längre finns kvar för olyckor på lekplatsen eller vid spisen, så kommer oron för mörka kvällar och människor med dåliga uppsåt. Det går bara att ana sig till den oro och ångest föräldrarna till Klaudija måste känna efter att den 10-åriga dottern varit försvunnen sedan i fredags. Vi andra får önska att detta försvinnande får en lycklig lösning det vill säga att Klaudija hittas välbehållen. Tanken går samtidigt till familjen i Hjällbo som inte fick hem sin dotter. Tiden läker säkert vissa sår, medan andra kommer att finnas kvar för alltid.

Då ter sig en massiv vattenläcka i Allén som ett mindre problem även om vattenutsläppet varit kollosalt och skapat problem inte minst för trafiken. Återigen kommer självklart funderingarna kring den infrastruktur vi har som inte syns, det som ligger under jord. Det finns behov att förnya våra rörsystem och det får göras i en takt som ekonomin medger. I nuläget är kvalitet i förskola ett av de områden som har stort fokus i socialdemokraternas förslag till budget för nästa år. Men det innebär inte att rörproblemen försvinner. I just detta fall verkar det dock som om läckan i Allén bero på ett arbete som pågått en bit längre bort. Klen tröst för de som både ska fixa läcka och de som kom för sent på väg hem eller bort.

Makt, media och mutbrott diskuterades på publicistklubben i kväll med undertecknad, Nils Hanson och Janne Josefsson som debattörer. Svar på historiska händelser, framtida lösningar, meddelarskydd, ansvar och öppenhet var något av det som debatterades. Händelser om mutanklagelser med mera kräver en fortsättning och en del i detta arbete är att se till att vi har en öppen kultur i allt vi gör. Ja, vi kan lära oss mycket av det som diskuterats på sistone. Men återigen: de allra, allra flesta i Göteborg går till jobbet med en ambition att göra så bra som möjligt i från sig.

För övrigt hade Miljöpartiet i Göteborg idag sin presentation av budget för 2011. Jag blir tilltalad av skrivelser om klimat, cykel och nära odling. Vad pengarna räcker till återstår att se men det är inget fel på önskemålen.

Anneli Hulthén 17 maj

Borrningar på Hallandsåsen

För många år sedan hade jag sommarstuga på Bjärehalvön. Det var en fantastisk plats med skiftande natur och vackra skogar på Hallandsåsen som gav lock i öronen varje gång den passerades. Under mina sista år som skånsk stugägare kunde jag ta del av de då nya planerna på hur åsen skulle passeras på nytt sätt, det vill säga via tunnel. Tankarna startade visserligen på 70-talet, men 1992 var det dags för de första borrningarna. Det gick inte så bra. Efter 17 meter var det stopp på borrandet. Berget gjorde motstånd. Sedan följde en lång historia med alla möjliga ingredienser. Svenska folket fick lära sig vad Rhoca-Gil är för något. Kossorna på åsen fick förlamningssymtom, arbetarna i tunneln kände av giftet, vattnet sjönk och fisk dog. Eftermälet blev polisanmälan och rättegång. Staten förlorade mot Rhoca-Gils ägare och Skanska och Banverket friades. Sedan dess har tunnelbygget gjort en omstart 2003, inte problemfritt men mindre stormigt. I dagsläget återstår 774 meter innan Östra tunnelröret kommer ut vid Båstad, 19 år för sent. Det återstår att se om det blir verklighet i höst, det är nästan så jag skulle vilja vara på plats när det händer. Om det händer är det bäst att tillägga.

Anneli Hulthén 16 maj

Backa teater berör

Jag har förut skrivit om att Göteborg börjar ta sig ordentligt vad det gäller teater och annan scenkonst. Det fick jag bekräftat idag när jag besökte Backateatern. Efter rundvandring och lite småprat fick jag tillsammans med ett hundratal 3-5klassare och några till se ”Lille prins Matthias”. Det var onekligen ett tag sedan jag var på teater mitt på blanka förmiddagen och dessutom på en pjäs riktad till en målgrupp typ 9-12 åringar. Hur som helst en alldeles lysande föreställning som slutade med att alla barn inte längre bara var åskådare utan också aktiva deltagare. För övrigt var det inte bara pjäsen som var bra utan alla barnen också. Med så mycket framåtanda och känsla som fanns i denna grupp så behöver ingen av oss vara orolig för framtiden. Här finns massor av unga människor beredda att ta ansvar och göra en insats. Jag kan avslöja så mycket som att åtminstone detta gäng av barn prioriterade alternativa energikällor, arbete mot mobbing och billigare Liseberg som några av de viktigaste frågorna. Hur det kom in i pjäsen tänker jag dock inte avslöja.
Från barn till vatten, en fråga som också i allra högsta grad rör framtiden. I vår del av världen, till motsats från många andra ställen, är vattnet inte någon bristvara men hanteringsfrågorna kring vatten är betydelsefulla i alla fall. Det handlar om allt från EU direktiv till hur vattenleveranserna organiseras från källa till kund på ett sätt som både är effektivt och säkert. Det handlar också om att ta hand om avloppsvatten och annat från hushåll och företag. Det ser lite olika ut runt omkring i Sverige och vi behöver kanske själva hitta en bättre modell för Göteborgsregionen. Hur den ska se ut framöver är inte klart, men det är bra att få idéer från andra orter för att höra hur de löst sina vattenfrågor.
Några av regionen och stadens framtida utmaningar blev diskussionsämnen vid ett samtal senare mellan akademin, handelskammaren, västra götalandsregionen och staden. Dessa samtal är bra, för att vi ska bli ännu bättre på att fokusera på det som är väsentligt för oss här i Västra Götaland. Det är ju trots allt så att vi befolkningsmässigt är vi ganska små och dessutom ganska utspridda. Då är det viktigt att försöka komma överens om så mycket som möjligt i frågor som är gemensamma. Desto mer vi har ett sammanhang och en linje i det vi gör, desto tydligare kan vi visa upp oss för omvärlden. Konkurrensen är hård om både företag, människor och forskning. Vi behöver ha alla delarna för att kunna vara en fortsatt livskraftig region.

Anneli Hulthén 11 maj

Maratonläsning för det fria ordet

Jag fick en trevlig morgon tillsammans med en fantastisk person. Hon heter Gunilla Bergström och är författare till böckerna om Alfons Åberg. Det är speciellt med människor som har förmågan att tolka in barns tankar och funderingar och dessutom uttrycka det på ett sätt så att både barn och vuxna känner igen och förstår. Även om det skiljer i både år och kön mellan mig och Alfons fattar jag hur han tänker och blir lika glad varje gång jag läser om honom. Just nu känner jag mig verkligen privilegierad av att ha en i Alfons ålder i min närhet och dessutom veta att ytterligare en är på tillväxt i och med lille L:s ankomst härförleden. Vi behöver förebilder som Alfons. Han är klurig och tänker och dessutom så finns han i ett lagom tempo. Det vilar ett lugn över hans tillvaro i böckerna.

Mer böcker blev det nere på Järntorget där ett stort antal arrangörer hade ordnat en maratonläsning för det fria ordet och inte minst som en manifestation för den fängslade David Isaak. Utanför Folkan lästes det texter från författare som på något sätt befunnit sig under förtryck. Själv valde jag ett stycke ur Isabel Allendes bok ”Porträtt i sepia” som beskriver situationen i Chile under 70-talet. Isabel Allendes böcker är på många sätt värda att läsa, de balanserar mellan dröm och verklighet och det är som att gå in i ett hus och upptäcka rum efter rum. Initiativet till maratonläsningen är verkligen brilliant och jag hoppas att det kommer att bli en tradition. Egentligen borde det vara ett stående inslag att av och till ha högläsning av texter inför publik. Det är ett mycket behagligt sätt att få bekanta sig med både bok och den som läser.

Lite senare var det dags för Vårruset, denna motionsmanifestation för damer i alla åldrar. Jag har aldrig upplevt att så många har deltagit, men jag läste att arrangörerna menade att det varit fler någon gång tidigare. Hur som helst - Slottsskogen vimlade av glada kvinnor beredda att göra sin insats efter sin egen förmåga och framförallt utifrån sin egen lust. Det blev så trångt emellanåt att det kändes som att försöka springa i Stockholms tunnelbana i rusningstrafik, men stämningen kändes på topp ändå. Stort tack till alla glada musiker längs med sträckan och som vanligt stort tack till alla som medverkar till att vårruset blir av. Jag kan tänka mig att jag inte är den enda som känner mig nöjd med kvällens insats. Stolt betraktar jag min medalj med rosa band. Detta är rätt sätt att få fler att känna lusten till att röra på sig. Bantningsråd och trådsmala modeller eller påbud om kost kommer aldrig att ha samma påverkan som att tillsammans med 16000 andra avverka 4.6 kilometer i Slottsskogen!

Anneli Hulthén 10 maj

Hisingen runt

Vädret igår gav inga positiva vibrationer inför dagens Hisingen runt, men något inträffade ändå under nattens timmar som gjorde att morgonen såg riktigt hyfsad ut. Jag hängde därför på cykelkläderna och vattenflaskan och gav mig av till starten i Skra bro och höll på att missa alltihop för en felcykling vid Backaplan. Jag kände mig därför riktigt färdigtränad redan när jag kom fram och blev riktigt uppiggad av att känna "varvetstämning” bland de 1000 som skulle ge sig av på sina cyklar. När vi efter 3 timmar och 20 min nådde mål igen efter 5,5 mil hade vi haft en fantastisk tur runt delar av Hisingen i sin vackraste vårskrud. Mest imponerad blev jag av en tjej i 12-13 årsåldern som pinnade på som den värste Biarne Riis samtidigt som hon åt bulle. Det är också imponerande att se alla dessa människor som ställer upp som funktionärer och med glada leenden delar ut saltgurka och bananer till trötta cyklister. Med andra ord, en förmiddag som var väl utnyttjad. Jag såg sedan i tidningen Cykling (cykelfrämjandets tidning) ett uttalande från den danske professorn Lars Bo Andersen som konstaterade att "vi vet hur många som dör för att de inte cyklar". Enligt den danska folkhälsostatistiken hade 12000 liv kunnat räddas om alla cyklat i Danmark. Det resonemanget bör nog tas med en smula salt. Självklart mår de flesta bättre av att röra på sig, på ett eller annat sätt. Cykling kan vara ett och är dessutom enkelt.

Men jag ställde ifrån från mig cykeln när jag sedan skulle vidare till Tynneredsdagen. Pedalkraften var helt enkelt slut. Opaltorget och kastanjeallén var dock i sitt esse med massor av stånd, musik och människor. Även om det är en förfärlig massa år sedan som jag växte upp på Grevegårdsvägen och gick på Kannebäcksskolan så känns det alltid speciellt att komma tillbaka. Minnen väcks till liv och en del företeelser ser ungefär likadana ut då som nu. Den efterlängtade ombyggnationen av Opaltorget har fortfarande inte kommit till stånd och det är verkligen att beklaga. Torget och hållplatsen skull må bra av en upprustning och fler bostäder skulle också behövas. Flera påpekade att de väntat länge och det är bara att hålla med.

Anneli Hulthén 9 maj

Bra rehabilitering på Högsbo

Vi tog oss till Borås idag från Stockholm via Göteborg. Det känns lite avigt att åka ända till Göteborg för att nå Borås från det hållet. En dryg timme i buss tar det idag att åka från Göteborg till Borås. Det är okey, men inte tillräckligt. Vi måste bli snabbare. Fördelen med kollektiva transporter är att du kan göra andra saker under tiden när du inte själv kör och det är värt mycket. Nackdelen är just tiden. Vi får försöka fila på det tills det snabba tåget är på plats. Fler direktbussar, fler bussfiler, fler motorvägshållplatser, ja alla idéer är välkomna för vi åker titt som tätt till varandra mellan de båda städerna.

I går satt jag bredvid ett par som hade bestämt sig för att besöka alla kyrkor i Stockholm, vilket i sig är ett samtalsämne som man kanske inte förväntar sig under en krogshow. Men jag förstår deras intresse för religiösa platser och hus, för de är spännande ur många perspektiv och dessutom otroligt rogivande. Idag besökte jag Brämhults kyrka i Borås. Kyrkan är mycket vacker, stämningsfull och framförallt fullsatt denna dag. Jag träffade en som tjänstgjort som kyrkvärd och han gissade kyrkans ålder till mitten på 1700-talet. Och bara det att kunna känna historiens vingslag genom väggar och bänkar i en byggnad är mycket speciellt. Här har människor samlats till dop, giftermål, begravningar och andra händelser i mer än tre hundra år. Det är hisnande och samtidigt ger det en känsla av litenhet. Satta i det sammanhanget är våra egna liv en kort historia.

Två positiva omdömen om Göteborgsaktiviteter fick jag ta del av under eftermiddagen. Den ena handlar om Rehab på Högsbo som bland annat jobbar med människor som har Alzheimer, Parkinson eller MS. Idel lovord för det arbete Högsbo bedriver och enligt en av dem som besökt verksamheten är detta en enhet som är unik i Sverige. Framförallt gick berömmet till förhållningssättet som bygger på att underlätta för patienterna att kunna vara kvar i arbetslivet. Jag själv ska villigt erkänna att jag inte tidigare hade den kunskapen, men jag blev självklart mycket glad att höra talas om den och hoppas att jag snart får möjlighet att besöka den. Den andra positiva nyheten om Göteborg handlade om certifiering av skolor. I Göteborg har vi nu två skolor som är certifierade för drogfrihet. Det är unikt, förmodligen inte bara i Sverige utan i hela Europa. Den ena skolan är Glöstorpsskolan och den andra skolan är Tynneredsskolan som inte minst via sina rektorers engagemang lyckats åstadkomma detta. En hel del frivilligt arbete ligger bakom också. Jag hoppas att vi kan använda dessa två skolor som goda exempel på hur vi kan arbeta med drogfrågorna bland unga och jag hoppas att jag får tillfälle att sitta ner och lyssna till deras erfarenheter med det jobb de har gjort på dessa två skolor. Det förebyggande arbetet är otroligt viktigt och vi måste hela tiden hitta nya vägar och metoder för att utveckla det. Samarbete är en förutsättning för att lyckas.

Anneli Hulthén 8 maj

Skakig ekonomi i Europa

Det blev Cameron som fick nycklarna till 10 Downing Street till slut, men dörren till makten kommer han inte att kunna öppna själv. Det lär bli förhandlingar med liberaldemokraterna och vad det slutar vet väl ingen i dagsläget. Tiderna kommer att bli annorlunda i Storbritannien med en konservativ regering, den saken är klar. Min erfarenhet av brittiska tories är inte odelat positiv, framförallt inte i miljö och konsumentfrågor. För några år sedan deltog jag i en diskussion om miljöfrågor och fick då höra en häpnadsväckande kommentar från en torie. Han konstaterade att farliga mjukgörare i leksaker inte var så himla farligt, eftersom ingen dött av det! Det var inte speciellt progressivt då och om den attityden fortfarande finns kvar återstår att se. Annars är det Grekland som fortsätter att dominera den europeiska debatten och nu börjar spåren sättas också på börserna utanför Europa. De agerar temperaturmätare på om detta grekiska stålbad ska lyckas. Många politiska situationer kan vara krävande, men den utmaning som premiärminister Papandreou står inför är knappast något man avundas. Vad som händer med andra skakiga ekonomier i Europa återstår att se, men att tro att alla kurvor bara vänder upp nu är att vara oförsiktig.

För övrigt prövade jag den stockholmska kulturen på fredagskvällen. R E A på Hamburger börs. En trea skulle jag säja och fick nästan känslan av att jag satt på en finlandsbåt. Det kändes som föreställningen möjligen var lite mer industri än känsla.

Anneli Hulthén 7 maj

Tufft för Grekland

Ännu vid 21.30 tiden på torsdagskvällen var utgången för det brittiska valet oklart. Det mesta pekar just nu på en minoritetsregering med tories fast det definitiva beskedet kommer förmodligen inte före fredag. Spännande onekligen. Greklands parlament tog sitt stålbadspaket och dagens demonstrationer har än så länge varit fredligare jämfört med igår. Det blir en tuff tid för Grekland, men samtidigt finns ingen annan väg att gå. Mycket ut och lite in under flera års tid är en ganska bra sammanfattning av den grekiska ekonomin. Det går inte att leva på lån utan vidare intäkter är en lärdom. Det bör vi alla begrunda inte minst som nationer och kommuner. Det kommer alltid en tid då det är dags att betala och då blir bördan desto tyngre.
Ett tungt beslut av en helt annan karaktär fattades i dag. En ung kvinna fick rätt att stänga av respirator som höll henne vid liv. Frågan om dödshjälp är en av de allra svåraste vi har och jag undrar om det överhuvudtaget är möjligt att ge ett definitivt och entydigt svar. Kanske är det så att man endast kan finna svar utifrån den enskilda individen. Avskedsbrevet från den unga kvinnan andades både lugn och lättnad i att hon för sin egen del hittat rätt beslut.

Anneli Hulthén 6 maj

Greklands ekonomi

I går presenterades vår S-budget och jag skrev om det i gårdagens blogg. Det var inga överdådiga vallöften som jag beskrev, eftersom tiderna fortfarande är en smula darriga. Visserligen säjer en del prognosmakare att det blir bättre än vad vi tror, men min uppfattning är att om det skulle bli det så får vi ta ut den glädjen först när den kommer. Det finns trots allt orosmoln som talar för att den internationella ekonomin kommer att vara fortsatt instabil. En av orsakerna är det som nu händer i Grekland. Dagens bilder från kravallerna med tre döda i brand ger knappast en lugnande signal, vare sig om den grekiska situationen eller dess påverkan på den europeiska ekonomin. Låt oss hoppas att den grekiska regeringen lyckas bättre i att förklara varför de åtgärder de nu tvingas genomföra är nödvändiga. Alternativen till det som görs nu verkar få.

I morgon går Storbritannien till val efter en kort och intensiv valrörelse. Den har varit annorlunda, eftersom det för första gången på länge finns tre tävlande på banan. I vanliga fall har vi varit vana vid att betrakta landet som i det närmaste en tvåpartistat eftersom Labour och Tories i stort sett dominerat. Denna gång har Liberalerna lyckats väl, vilket gör att i den senaste opinionsmätningen ser det som om Labour leder med bara en procentenhet över Liberalerna medan Tories i denna mätning är störst. Vi får vänta tills i morgon klockan 10 (brittisk tid) för att få en indikation på hur detta val slutar. Mycket händer med andra ord utanför stadens gränser.

Anneli Hulthén 5 maj

Fläskfri budget

I dag presenterade (S) i Göteborg vårt budgetförslag för nästa år. Det är en fläskfri budget, det vill säga ingen budget som lovar guld och gröna skogar för pengar som inte finns. 200 miljoner mindre i skatteprognos och de statliga pengar från regeringen som staden fick för innevarande år (375 miljoner) får vi inte behålla inför kommande år. Det gör att vi måste hålla hårt i de pengar vi har. Trots detta har vi försökt att på bästa sätt fördela det som finns på ett sätt som vi tycker är rättvist och solidariskt. Det innebär att i budgeten för 2011 koncentrerar vi oss bland annat på kvalitet i förskolan och ett tydligt krav på att familjedaghem ska finnas i varje stadsdelsnämnd. Familjedaghem kan vara ett alternativ framförallt för de små barnen och ett möjligt system också för de föräldrar som behöver barntillsyn på oregelbundna tider. En annan satsning är tydligt riktad på upprustning på skoltoaletter och att vi ska ha ordentliga brandvarningssystem på förskolor och skolor. Motivet för det sistnämnda är förstås självklart. Vi gör också ett nytt omtag för att se till att fler får möjlighet att arbeta heltid istället för deltid och också att de plus 65are som är färdtjänstberättigade också får åka gratis på Flexlinjen på samma sätt som 65are får på övrig kollektivtrafik. Kostnaden för färdtjänstkortet höjs inte. Fler fältsekreterare för att vara stöd och hjälp till våra unga och igångsättande av fler lekplatser och tillgänglighetsanpassade badplatser är andra delar ur budgetförslaget. Detta är några delar ur socialdemokraternas budgetförslag som jag hoppas ska få gillande från göteborgarna.

Offentliggörandet av budgeten består dels av att presentera budgeten för media, men också för bolags- och förvaltningschefer och självklart också rapportera tillbaka till alla partimedlemmar via möten, mejl och kontakter.

Dagen har också haft andra inslag bland annat besök av statsåklagaren om de mutmisstankar som presenterats i Uppdrag granskning. Förra veckans reportage fick som effekt att det nu bildats en granskningsgrupp i kommunen för att se över rutiner och mycket annat. Uppdraget är bland annat att hitta system för att vi i framtiden kan minska riskerna för att liknande affärer kan uppstå. För att det inte ska råda några tvivel så finns också en kommunikationspolicy i kommunen som anger hur vi uppträder gentemot media och den måste följas utan undantag. Göteborg i mina ögon är en bra stad där de allra, allra flesta går till jobbet för att göra rätt för sig. Problem ska definitivt inte sopas under mattan, men vi får heller inte glömma att Göteborg också är en stad som vi har anledning att vara stolta över.

Anneli Hulthén 4 maj

Rödgrön satsning

I dag var det dags för de röd-gröna partierna att presentera sin vårmotion. Det är oppositionens svar på den vårproposition som regeringen nyligen presenterade. Det finns självklart många delar i de röd-grönas förslag som kommer att bli diskuterade till exempel koldioxidskatten, men motionen innehåller också andra viktiga förändringar. För egen del tycker jag att ytterligare investeringar i infrastruktur är oerhört positivt. Något som vi redan hört talas om är förslaget att bygga spår med höghastighetsstandard till Borås. En annan fråga, som också är mycket positiv, är förslaget om utbyggt ROT-avdrag som också ska gälla flerfamiljshus samt en extra klimatbonus. Ett återinförande av så kallade KLIMP pengar för miljöinvesteringar är en god nyhet. Det ger kommuner en extra skjuts i arbetet kring klimatfrågorna och det kan ge en extra skjuts i ett mer långsiktigt arbete på lokal nivå. Ett annat nytt intressant föreslag är att de rödgröna tar ut en extra utdelning av Vattenfall på 5 miljarder kronor för satsa dessa pengar i en fond som ska ha särskilt fokus på kapitalbildningen i innovativa små och medelstora företag inom miljöteknik, och kunskapsintensiv tjänstesektor och högteknologisk industri. Just dessa förslag ger en tydlig signal om att vi tar klimat- och miljöfrågorna på allvar och lyckas också se till att de har andra värden än bara ett. Satsningen på flerfamiljshus har självklart också sociala fördelar. Vi vet att det finns utmaningar i våra 60- och 70-tals områden som inte bara handlar om grön miljö, utan även den sociala miljön. De två frågorna bör gå parallellt och vi vet att det finns mycket att göra.

Oljebältet utanför USA:s kust är fortfarande ett av de mest akuta miljöproblem som finns just nu och som säkert kommer att få konsekvenser för framtiden. Ett förslag som jag såg helt nyligen var att bekämpa det med kemikalier. Huruvida det är den bästa hållbara lösningen vet jag inte men samtidigt avundas jag inte amerikanska ansvariga i denna situation. Oljeutsläpp får stora konsekvenser och just detta utsläpp är särskilt stort. Självklart måste man i den situationen överväga varje förslag som kan minska riskerna för långvarig påverkan.

Vårt eget städande efter Uppdrag gransknings reportage har inte minskat i intensitet. Möjligen var söndagen en dag då ingenting speciellt hände men faktum kvarstår. Vi måste ha granskning på det som hänt, vi måste minimera risken för att det händer igen och vi måste ha en tydlighet hur vi förhåller oss till media. Kommunen har en policy i den sistnämnda frågan och den ska följas. Sedan återstår det att se om även den behöver uppdateras eftersom mycket hänt inom medieområdet de senaste åren. Det får vi helt enkelt återkomma till.

Anneli Hulthén 3 maj

 Många oaser i staden

Idag bestämde jag mig för att ta en tur över Norra Älvstranden. Stadsdelen visade sig från sin allra bästa sida och särskilt intressant var Färjenäsparken som fått ett nytt utseende och en fin lekplats. Nya hus kommer till för varje gång jag besöker Älvstranden och jag håller inte med dem som säjer att det är enahanda bebyggelse. Många oaser finns det att vistas på, inte minst vid vattnet och då talar jag inte bara om caféer. Det finns gott om platser för dem som bara vill sitta ner eller kanske äta sin medhavda picknick. Tråkigaste delen på Norra Älvstranden är delen efter TV huset, inte minst efter branden. Den delen behöver nog en upprustning. Porslinshuset på andra sidan leden väger dock upp en del. Fortsatte senare till grannkommunen Mölndal. I Möllan var det dansuppvisningar med många barn och unga. Jag ska villigt erkänna att det finns några tillställningar som jag pliktskyldigt suttit mig igenom, men det gäller inte uppvisningen i Möllan som var både proffsig och intressant.

I går var jag på circus, också det en viktig upplevelse. När jag såg ett av de yngre gängen uppträda som cirkusartister förstår jag att cirkusen har sin framtid räddad! Många duktiga dansare ger gott hopp om framtidens kulturliv.

Mellanlandade på Café Java på Linnégatan och tog mig sedan ner till dagens andra kulturbegivenhet på Esperantoplatsen. På teater Uno hade teater Pugli en tvåmansföreställning. Tätt, intensivt och extremt publiknära. Handlingen utspelar sig i en hiss där två män ur två olika generationer blir instängda. Det blev en hel del skratt, men samtidigt låg allvaret mycket nära skratten. Det var väl värt att se och återigen är det ett bevis på att Göteborg har ett rikt teaterliv där det bland annat finns utrymme för många fria grupper. Hela Esperantoplatsen är för övrigt en riktig pärla (fast lite skräpig) och förhoppningsvis lyckas också medlingen mellan skatarna och de boende lyckas, så att fred skapas även på denna plats.

Anneli Hulthén 2 maj

Lyckad Första Maj

Första maj och det första jag tänker på morgonen är: hur blir vädret? Jag delar den frågan med många andra som vill fira Första maj. Vädret har onekligen betydelse. Regn och rusk är inget vidare och ett väder som är alltför bra kan också vara en utmaning. Idag var det uppehåll och jag tog mig till Partille för att vara med i demonstrationen där. Flera slöt upp och ännu fler var det som hade samlats på torget. Isabell från SSU var en av talarna och det var ett bra tal hon höll. Det var kul att efter talen komma in och få en kopp kaffe och träffa gamla bekanta som Karl-Erik Svartberg, tidigare riksdagsledamot, och Märta som också varit många år i riksdagen. En av dagens höjdpunkter var att få skjuts in till Göteborg igen av PRO-ordföranden. Jag hörde henne tala för första gången för drygt en månad sedan när hon ställde sig upp på ett möte och höll ett tal som fick de flesta att vika sig av skratt. Hon är en riktig mästerlig talare med humor och värme, den saken är klar! Vi hade riktigt roligt på vår väg till Göteborg och jag hade gärna ha fortsatt en bit till för att få samtala med henne. På Järntorget gick jag runt en stund och tittade på aktiviteterna och pratade med folk och hittade till och med en clown. Värmen på Järntorget steg när Gumbo och hennes band började spela. Bra stämning och mycket folk gör att Första maj blir till en riktig folkfest. Högtidligare blir det dock alltid när demonstrationståget väl ska gå, med marschmusik och fanor. Lite mer avslappnat var det i den del av tåget där SSU:arna fanns och där fanns också Gumbo. Årets Första maj-talare var Vanja Lundby-Lundin. Hon var som vanligt bra. Innan hon tog scenen talade Johan Büser, SSUs nye ordförande i Göteborg. Johan är en kanonbra talare och jag ser fram mot att få jobba mer med honom i fortsättningen.

Helt andra aktiviteter väntade efter demonstrationen när Circus Skratt hade sin föreställning. Mycket barn och mycket skratt speciellt när clownen hade sin egenkomponerade orkester bestående av medlemmar ur publiken. Tyvärr missade jag andra akten för den unge man som var i mitt sällskap krävde köttbullar och det omedelbart. Vi grundande med en sockervadd innan vi lämnade cirkusen för att ta vagnen hem.

Anneli Hulthén 1 maj

Cortegen lockar många

I dag blev det ett möte med de kommunala bolagen i Framtidskoncernen, det som till vardags kallas våra kommunala bostadsföretag. Det var inget krismöte som det på sina ställen beskrivits utan ett möte för att få kunskap om just dessa bolags upplevelser av oegentligheter. En del hade upplevt rykten om missförhållanden, någon enstaka hade fått anonyma brev. Det blev en bra genomgång med fokus på lösningar för att förbättra kontrollsystemen som redan finns idag. Ett exempel är att tillämpa oanmälda stickprovskontroller eller att ha roterande tjänster för vissa arbetsuppgifter. Flera av bolagen använder sig av personalutbildningar i etik och förhållningssätt. Oavsett bolag var alla eniga om att den personal man har är både trovärdig och agerar korrekt och professionellt. Men oavsett det gäller det att vi fortsätter att se till att minska riskerna för att oegentligheter ska uppstå. Helt fria från bedrägerier eller brott kommer vi förmodligen aldrig att bli, vare sig i kommunal eller privat verksamhet.

Kvällens klou för många göteborgare var dock cortegen och trots att det traditionella göteborgsvädret gjorde sig påmint ungefär samtidigt som cortegen skulle starta var det många som hade ställt upp längs vägen. Jag hade förmånen att få sitta med i cortegejuryn och blev därmed placerad i en soffa på ett lastbilsflak längs upp på Avenyn. Det kändes mycket exklusivt eftersom mina tidigare erfarenheter av cortegetittande för det mesta bestått i att beskåda delar av tåget mellan andras ryggar. Som vanligt är det lika spännande att se vilka teman som kommer upp. I år var det påfallande många internationella frågor som präglade cortegen. Obamas utnämning till Nobels fredspris, kemisk användning i bananodlingar och klimatmötet i Köpenhamn fanns med för att bara nämna några. En hel del finurliga "lösnummer" passerade också förbi. Det märks att en hel del energi lagts ner för att få till det hela och jag kan tänka mig att en hel del studenter på Chalmers tar sovmorgon i morgon! För övrigt hoppas jag att våra unga får en kul kväll och att alla kommer hem på ett tryggt sätt. Fylla och valborg behöver inte höra ihop.

Anneli Hulthén 30 april

Rättslig prövning

Gårdagens Uppdrag granskning har tveklöst påverkat dagens aktiviteter. Jag är övertygad om att det kommer att fortsätta påverka vad vi gör den närmaste tiden också. Mutanklagelser och anklagelser om saltade räkningar och gjorda "extrajobb" är något som jag tycker Göteborg inte ska solkas ner med. Stan är för bra för det och jag håller inte med dem som anser att Göteborg är en korrumperad och genomrutten stad. Det är inte mitt Göteborg och det är inte värdigt att staden får det epitetet. De allra flesta medborgare, inklusive tjänstemän i kommunal förvaltning är inte korrumperade. De allra flesta går till sitt arbete för att utföra sitt jobb och många brinner för det dom gör. De som nu toppar skandalen i Idrott och föreningsförvaltningen och Familjebostäder är en minoritet och även om de uppenbarligen, enligt gårdagens program, gjort orätt så ska de ha en rättslig prövning. Därför är jag glad för att statsåklagare Schultz beslutade att göra en förundersökning om mutbrott idag. Riksenheten mot korruption har rätt resurser och rätt kompetens för att gå igenom det som har hänt. I övrigt får vi själva som kommun och ledning utarbeta system, utöver det vi har idag, som minimerar risken för att liknande ska hända igen. Den diskussionen pågår tillsammans med den juridiska expertis vi har i stan. Sedan misstänker jag att helt felfria system, där ingen begår brott eller beter sig olämpligt, blir svåra att utforma. Balansen måste finnas så vi inte blir en total övervakningsstat där våra övriga friheter som individer sätt ur spel.

Jag har full respekt för dem som har blivit förbannade. Det blir jag också. Men jag har inte respekt för dem som låter sin ilska övergå till hot mot enskilda personer. Det är inte okey, utan snarare fegt. Det är fegt att till exempel smsa hotelser. Och det är fegt att mejla de grövsta orden och perversiteterna. Om de som gör detta tror att de möjligtvis står högre upp i den moraliska hierarkin så tycker inte jag det utan det är ett lågvattensmärke som knappast ställer avsändaren i någon vidare bra dager.

För mig handlar det nu om att på bästa sätt ta hand om denna historia, vända på det som går att vända på och försöka skapa system som minskar risken för liknande historier. Vad sedan statsåklagarens utredning leder till får vi se. Men det är en början som känns uppfriskande efter gårdagen.

Anneli Hulthén 29 april

Seniorsommar för äldre

I måndags var det presskonferens om infrastruktur med s, v och mp. Den största nyheten var att partierna vill satsa på en tågbana med höghastighetsstandard från Göteborg till Borås. För många i denna del av landet är det med säkerhet en bra nyhet och en god framtidsvision. Tråkigt var bara att infrasturkturministern inte tyckte likadant utan blev åtminstone citerad som att hon inte riktigt förstod vad göteborgarna skulle göra i Borås. För egen del vet jag många saker jag kan tänka mig göra i Borås. Besöka goda vänner, åka och handla, titta på kultur och besöka både djurpark och bad. Dessutom är Borås en stad där många skaffar sig sin högskoleutbildning. Med tåget skulle jag och alla andra göteborgare inte bara komma till Borås utan också till Landvetter, vilket då självklart också Boråsare skulle göra. Det är heller ingen dum idé att snabbt och miljöeffektivt kunna ta sig till en flygplats de gånger flyget behövs för att ta sig längre sträckor. Jag tror nog att funderar Åsa Torstensson, som ändå känner Västsverige väl, en stund till så kan ministern säkert förstå att det finns grund för förbättrade kommunikationer mellan de båda städerna. Då har jag inte nämnt alla som pendlar dagligen som argument.
På tal om Landvetter, så kom nyheten idag att City Airlines satsning som mini-hub inte riktigt tog sig. Det var tråkigt för det hade gett oss fler möjligheter att framförallt ta oss ut i Europa. Det måste ha känts som en otrolig uppförsbacke för flygbolaget att satsningen kom bara några månader före askmolnet. När inte ens de stora bolagen riktigt klarar av en sådan smäll, så är det förståeligt att det blir mycket kännbart för ett mindre bolag som City Airlines. Ask-molnet tycks vara tillbaka igen när vi äntligen trodde det var över så flygbolagen kan inte andas ut ännu. Hur detta påverkar vår semesterplanering återstår att se men jag kan tänka mig att många som är i färd att bestämma sig för hur sommaren ska se ut också funderar på om ask-molnet äntligen dragit förbi då. De som har råd och möjlighet, vill säja och kan välja att göra annat än att stanna hemma på semestern. Fortfarande är det så att många inte har den ekonomiska möjligheten att ge sig iväg.  I våra stadsdelar ordnas inför sommaren normalt en mängd olika fritidsaktiviteter för våra barn och unga. Vi borde i det sammanhanget också tänka på våra äldre. Många har av olika anledningar inte chansen att åka iväg. Med ett antal fritidsanläggningar runt omkring borde vi kunna ordna också för våra seniorer möjlighet att åka iväg på "seniorsommar”. Andra kommuner erbjuder den möjligheten och det är ett gott exempel för Göteborg att ta efter.

Anneli Hulthén 28 april

Rusta upp skoltoaletterna

Tog 29ans buss ut till Volvo på morgonen för en träff med skyddsombud och andra volvoiter. Vi hade en bra diskussion under två timmar om det mesta som rör Göteborg och lite till. Självklart var frågan om trängselskatter uppe till debatt. Synpunkter på stationernas placering är en sak som framkom under samtalet. Det är möjligt att inte alla som var med tyckte att detta var världens bästa idé, men när vi diskuterat en stund tror jag ändå att alla blev på det klara med varför systemet införs i Göteborg. Andra frågor som vi talade om var bostadsbyggande, barn och ungdomar och kriminalitet. För mig var det en bra och givande träff. På vägen "hem" igen tog jag 27an via Biskopsgården och jag kan konstatera att det finns en hel del hållplatser som kunde se trevligare ut, både längs busslinjen men också längs spårvagnslinjen från Eketrägatan. Det är viktigt om vi vill få fler att åka kollektivt att också våra hållplatser är välhållna och känns trygga. Det känns bra att Östra Kvillebäcken nu tycks stå färdig för ett första spadtag. Det ska bli en glädjens dag när vi äntligen börjar bygga hus här. Porten till Hisingen får ett rejält lyft när det hela är klart.

Förhoppningsvis blir det också ett lyft för stadens skoltoaletter om fullmäktige godtar socialdemokraternas förslag om att satsa pengar på en upprustning av barnens skolmiljöer och framförallt deras toaletter. Det är minst sagt upprörande när man får höra talas om barn som får hålla sig hela dagen för att de inte vågar gå in på skoltoan. Vill vi att barn och ungdomar ska trivas i skolan och tycka att det är roligt att gå där. Då måste basala saker som en toa fungera. Knappast hade någon av oss vuxna accepterat en liknande situation som barn får utstå varje dag på sin arbetsplats. Jag hoppas verkligen att vårt förslag vinner gehör hos majoriteten i kommunfullmäktige.

Jag bytte till cykel för ett ärende längs södra Älvstranden och jag kan konstatera att nu är det många som är ute och cyklar. Det är kul. En sak som cyklister bör tänka på när de cyklar, och framförallt när man inte längre är ensam på cykelbanan, är att det är dumt att snyta sig rakt ut i luften! Med all säkerhet hamnar inte snytet framåt eller neråt utan bakåt. Vill man ha en god relation med sina medcyklister bör snytande ske på annat sätt. Detta faktum gäller för övrigt även i joggingspåret...

Anneli Hulthén 27 april

Satsa på tågtrafiken

Det västsvenska infrastrukturpaketet, där förhandlingarna med staten avslutats och där Göteborgs fullmäktige och Västra Götalandsregionen ställt sig bakom inriktningen, fick idag från S, MP och V ett efterlängtat tillskott. Oppositionen i riksdagen presenterade vad de önskar se, förutom det paket som har stöd över blockgränserna, i Göteborg. För Sveriges västra del handlar oppositionens förslag bland annat om en efterlängtad utbyggnad av spår med höghastighetsstandard mellan Göteborg och Borås. Denna satsning innebär att vi äntligen kan få en järnväg i nivå med många andra europeiska länder. Satsningen kommer att ge oss möjligheten att bekvämt och miljömässigt pendla mellan de två städerna. Det ger dessutom oss möjligheten att fortsätta en höghastighetsdragning som i framtiden kan sträcka sig längre än till Borås. Ska vi klara både transporter och klimat i framtiden så måste vi nog se till att såväl gods som människor alltmer transporteras via järnväg. Och då krävs investeringar.

Mina egna transporter idag har dock inte tagit sig längre bort än Stampgatan. På vägen hann jag som hastigast heja på de kompisar som stod vid valstugan på Drottningtorget. Om det är kaffe eller politik som drar folk till sig ska jag låta vara osagt, men det var mycket liv och rörelse kring den röda stugan. Några timmar senare passerade jag Brunnsparken och där var det likadant. Här passerar alla slags göteborgare förbi, t o m en person på enhjuling som hade synpunkter på Gårda och stadens evenemang. En annan man i sina bästa år, ansåg att grönytorna på Hisingen var dåligt skötta och att Östra Kvillebäcken borde ha varit åtgärdat för länge sedan. Svaret på den sistnämnda önskan är att det blir första spadtag på Östra Kvillebäcken nästa månad och nästan i samma ögonblick som svaret kom, skramlade en spårvagn förbi med reklam för de nya bostäderna på Kvillebäcken! Oplanerad timing men ett tydligt bevis på att det händer saker och ting. En lite mer olustig händelseutveckling stod en tredje man för i Brunnsparken. Efter att blivit haffad av polisen tog de ifrån honom en lång kniv ur hans ficka. Det kändes bra att polisen fanns på plats för ett snabbt ingripande. Jag och många andra oroas av att vapeninnehav blivit ett obehagligt faktum. Knivar och skjutvapen påträffas idag mer ofta hos brottslingar. Det leder mig till slutsatsen att det nog kanske är dags att se över straffen för vapeninnehav.

Anneli Hulthén 26 april

Naturen sjuder av liv

En vecka kvar till deklarationen, denna uppgift som förr gjorde enkla skattebetalare både gråhåriga och skumögda. Natten före var då man brottades med inkomstuppgifter, eventuella avdrag och oförståeliga blanketter. Utan ens att haft i åtanke att lura staten på pengar, kom ändå olustkänslorna när kuvertet var postat. Gjorde jag rätt? Och kryssade jag i rätt ruta? Räknade jag rätt eller det värsta av allt - tänk om jag glömt något. I dag har tack och lov deklarationensarbetet blivit mycket enklare för de allra flesta. Ändå är det häpnadsväckande obegriplig emellanåt när man går in på Skatteverkets hemsida. Språkbruket och formuleringarna kan sätta myror i huvudet åtminstone på mig. Men förenklingens vindar kanske når hemsidans information en dag också. Den tid vi nu sparar på att sitta hemma och grubbla över förra årets inkomster och utgifter kan vi numera istället använda till att vara ute i den göteborgska naturen. Det lär bli en rekordkort vår i år, så det gäller att passa på. Skärgården nu är alldeles fantastiskt underbar med ejdrarna som knorrar runt nära kobbar och skär, med harar som bytt till sommarpäls och ståtliga svanar som bevakar sina revir. Har man tur får man dessutom syn på den nya färjan Valö som ligger på Saltholmen och som så småningom ska trafikera södra skärgården. Hon ser väldigt modern ut, Änggårdsbergen sjuder också av allsköns fågelaktivitet och vill man se mer folk är det bara att ta sig till slottsskogen eller botaniska. Det finns fler pärlor. Det bästa är att förutom transporten, så är allt i stort sett fritt. Det ska vi ta tillvara!

Anneli Hulthén 25 april

Kvibergs hage

I går var det dags för första spadtaget på Kvibergs hage, ett av de bostadsområden som växer fram nedanför gamla LV6. Det var lite lustigt för samma morgon träffade jag två män som båda gjort lumpen på LV6 och en av dem var stockholmare. På frågan vad som händer på Kviberg idag var det kul att kunna säja att ytterligare ett spadtag skulle tas på området samma dag. Från att ha varit en militär miljö kommer Kviberg att ändra utseende och bli en blandad bostadsbebyggelse med stor plats för idrotten. Med de redan befintliga bostadsområden som finns runt om känns det som en lagom tillväxttakt. Gammalt och nytt står sida vid sida. En av dem som sökt bostad i det nya är en äldre dam från Utby som hjälpte till med spadtaget. Det var tur det för marken var hård, men vi lyckades med gemensamma krafter få loss en liten tuva.

En annan dam med mycket kraft är Mia i Frölunda. Hon cyklade förresten en gång till Bryssel för hon var så arg på EU:s liberala narkotikapolitik. Visserligen var det inte då och inte heller nu en fråga för EU, men tongångarna därifrån var andra än de som vi själva stod för. I dagarna fick Mia ett brev från statsministern. Han ville veta vad Mia tyckte om saker och ting. Det tyckte Mia var intressant, eftersom hon varit socialdemokrat i många år. Det blir lite märkligt att hämta idéer från ett parti som man i vanliga fall, på central nivå, uttrycker en viss avog inställning till. Men statsministern vet förstås inte vem Mia är. Jag tycker att Mia ska skriva ett svar om sina tankar om arbetslöshet och människor som kämpar med försäkringskassan. Det är alltid bra att få bilder från verkligheten.

När Liseberg slår upp sina portar för säsongen, ja då är det vår i Göteborg oavsett väder och vind. Så idag är våren här och massor av människor skyndade sig in genom portarna även om det inte är några nya halsbrytande åkattraktioner detta år. Men det som är räcker gott och väl, det är bara att se besöksantalet till Liseberg så förstår man att väldigt många människor tycker detta är en upplevelse. Vi får hoppas att vädret i vår och i sommar också gör sitt till för att visa Liseberg från sin bästa sida.

Anneli Hulthén 24 april

Livslångt lärande

Idag kom det glädjande siffror från VOLVO, det går bättre än vad man hade hoppats. Det är uppmuntrande att höra för vi behöver vår bilindustri och vi behöver höra att det förhoppningsvis kommit en vändning i ekonomin. Kanske kan det bli så att några av dem som fick lämna bilindustrin förra året får komma tillbaka igen. Fruktan för arbetslöshet, speciellt långvarig sådan, är det värsta för den enskilde, men också för samhället. Det föder oro och misströstan och får människor att känna sig utanför. Mejlet jag fick häromdan från en 54 årig man uttryckte just det, men också ilska. Ilska över att ha kört truck hela sitt yrkesverksamma liv och sedan blivit ställd på backen. Han kom inte ifråga längre för han hade inget truck-kort. Men han hade uppenbart kört truck under många, många år. Den lilla utbildningsinsats som han möjligtvis skulle behöva för att formellt få kortet skulle ha varit betydligt billigare för samhället än att låta honom bli arbetslös. Varför ett sådant slöseri med människor?, är i högsta grad en berättigad fråga. Är man 54 år är det långt till pension och det borde vara en självklarhet att ge folk chans till vidareutbildning, framförallt när det gäller en verksamhet som man dessutom har stor kunskap om. Att stänga dörrar är en mycket farlig väg. Vi bör erbjuda människor vidareutbildning under hela livet och det gäller både kortare och längre utbildningar. Kunskap är ingenting som bara förvärvas när vi är yngre. Människor måste få möjlighet att byta bana, göra nya uppgifter och få utvecklas. Och då måste vi självklart också möta upp med fortbildning och utbildning.

Kunskap och medvetenhet var för övrigt två nyckelord i en av dagens Vetenskapsfestival-debatter. Grundfrågan var: Om vi känner till riskerna med klimatförändringen. Varför gör vi då inte mer? Efter en stunds diskuterande om hur många grader jorden riskerar att värmas upp, blev åtminstone min slutsats att det gäller att acceptera vad naturen sätter för gränser. I övriga livet och i andra sektorer i samhället försöker vi att ha marginaler och inte tänja på resurserna till det yttersta. Det är förmodligen den hållningen som är nödvändig också i klimatfrågan. Sedan handlar det också om att för våra barn och unga inte ideligen presentera klimatförändringen som en domedagsprofetia. Vad ska då motivera dem och oss andra att göra något om det ändå går åt pip-svängen? Allvaret i situationen har många unga redan uppfattat. Och då måste det också finnas vägar ut. Det gör det. En sådan väg visar till exempel Naturskyddsföreningen i morgon med sin klädbytardag, en aktivitet som visar att återanvändning kan vara ett av flera sätt för att minska vår miljöpåverkan.

Jag stötte för övrigt på en av mina politiska favoriter idag i Nordstan: Bengt Göransson. Åren har gått men han är ett levande bevis på att ett rörligt intellekt inte alltid har med ålder att göra. Ett samtal med Bengt och jag känner mig väldigt nöjd med dagen!

Anneli Hulthén 23 april

Det rosa steget

Återigen en tidig morgon eller för att uttrycka det mer exakt, en tidigare morgon. Det hindrar inte alla stans fåglar att sjunga upp sig å de vildaste. Stan blir som en vårserenad även om man känner av minusgraderna. Ljusets återkomst är det bästa så här års. Visserligen kan samma ljus vara brutalt och avslöja både det ena och andra, men det positiva överväger dock. Jag glömde nämna en sak i gårdagens blogg, apropå mornar och brutala avslöjanden. Igår var det dags att hjälpa till med att göra stan vårfin. Organisationen Rosa steget delade ut energidryck till alla som städade för att vi skulle komma igång. Återigen en ideell förening som arbetar hårt för sin sak. För oss som är extra berörda, det vill säga vi kvinnor, känns det bra att frågor som rör bröstcancer diskuteras livligt. Det är bra att veta att det finns en förening som både pushar enskilda och familjer, men också sätter frågan i fokus. I år anordnar Rosa steget en bra motionsrunda i Göteborg för alla intresserade. Du kan springa, men också promenera om du så vill. Loppet går den 14 augusti och mer information hittar du på deras hemsida www.rosasteget.se.

För några månader sedan blev vi glada när miljöminister Carlberg bestämde att det nya Havsmiljöverket ska ligga i Göteborg. Fokus på myndigheten ska vara fiske, hav och vatten och en naturligare plats än Göteborg är svår att finna. Döm av min förvåning när samma ärende dyker upp på Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) bord idag. Det var en remiss som skulle diskuteras och som dessutom blivit styvmoderligt behandlad. Ett av argumenten i remissen var att det skulle bli ett kompetenstapp om myndigheten placerades i Göteborg. Vill man skapa spänningar i ett land mellan olika regioner och städer så är det precis ett sådant uttalande som man ska fälla. Hur som helst är jag övertygad om att vi har ministern på vår sida och tillräckligt många kloka politiker från Västra Götalandsregion SKLs styrelse för att det hela ska få en rätsida i morgon.

Jag började på en ny bok på min väg hem. Stellan Tengroth har skrivit en liten tunn bok med den mer explosiva rubriken: Tillväxt till döds. Jag har kommit till hälften i boken, men känner att Stellan har många tankar som är värda att fundera kring. Det känns rätt bra att cykeln väntar på Centralen.

Anneli Hulthén 22 april

Städdag och vetenskapsfestival

 I morse klockan 07.00 var det dags för årets städdag för femte året i följd. Självklart är det så att det städas i Göteborg varje dag, ibland flera gånger beroende på väder och evenemang, men dagens aktivitet var den städdag då både tjänstemän och politiker gör en insats för att visa att det är viktigt att vi håller staden ren. Fimpar och gamla snusar, tuggummin, kapsyler och allt annat som råkar bli kvar när människor visats i staden plockades upp. Det blir en del och egentligen borde denna manifestation vara onödig om papperskorgar eller egna kassar eller fickor användes. Den verkligt stora insatsen gör naturligtvis de som jobbar varje dag med att städa stan, men också alla de 56 000 skolbarn som städar under hela april! De gör en jättebra insats och jag skulle önska att alla de som deltagit fick komma till Liseberg som tack för hjälpen. Nu blir det några som får dra Lisebergsvinsten och några som får komma till Slottsskogen. Hur som helst: Tack alla barn och ungdomar!

Vetenskapsfestivalen fortsatte också idag och en klurig fråga som skulle besvaras på stadsmuseet var hur kreativitet och arkitektur hänger ihop. Begreppet kan vidgas tycker jag till hur stadsutveckling i största allmänhet och kreativitet hänger ihop. Fördelen med Göteborg är att staden faktiskt inte är färdigbyggd ännu, det finns fortfarande plats kvar i staden. En del platser kan med fördel lämnas kvar ett tag för framtida generationer att sätta klorna i, en del platser kan med fördel börja tänkas på redan nu. En sådan plats, eller snarare jätteområde, är centrala Älvstaden. Andra platser som redan är på gång är Angereds centrum och Frölunda torg. Kreativitet och tankar om staden råder det normalt ingen brist på i Göteborg utan här är pågår ständiga diskussioner om vad och hur vi ska förändra, bygga, komplettera. En viktig utgångspunkt just nu är att det behövs fler bostäder. Det är många unga som söker sin första bostad och det finns familjer som skulle behöva större yta att bo på. Vetenskapsfestivalen är en spännande aktivitetsvecka som väcker många nya tankar och idéer.

Passerade Plikta och Slottsskogen och såg bandet av påskliljor vi planterade i början på veckan. Det är mycket vackert. Tack alla barn som var med och planterade! Anneli Hulthén 21 april

Böcker och livskraft

I år, på försommaren, kommer det göteborgska skärgårdsflottan att berikas med en snabbfärja. Färjan som har kommit hem från Norge där den är tillverkad kommer att gå från Vrångö till fastlandet och på nästan halva tiden jämfört med idag. Det ska bli spännande att se vad det betyder för stadens ö-stadsdel. Kanske kommer fler att våga ta steget att bosätta sig bland kobbar och skär i vacker havsmiljö? Det återstår att se, men kanske fler börjar fundera? Miljön i skärgården är speciell och för många göteborgare är det en dröm att få tillbringa mer av sin tid därute.

I en helt annan del av staden finns en annan intressant miljö. Vid näckrosdammen tillbringar en stor del av våra studenter sin tid. Universitetsbiblioteket är många ungas arbetsplats. Där finns studiero och där finns förstås också eftertraktat material som berikar både dagens och morgondagens forskning. Bibliotekets samlingar är enorma. Idag finns förvisso mycket digitalt, men här finns också samlingar som är unika. Jag fick möjligheten att titta i en bönbok från 1400-talet och även titta i August Strindbergs originalskrift av Inferno, skriven på franska och i ett försök att komma ut i Frankrike före Sverige. Ögonblicket blir fascinerande när två så skilda verk, och dessutom från två helt olika tider, men helt intakta ligger framför en. Lika vackert kan aldrig ett USB-minne bli! Digitaliseringen ger naturligtvis otroliga fördelar, men det finns också något sorgligt över det. Böcker är vackra  i sig och våra associationer till texten finns med när vi ser boksidorna. Det återstå att se hur vårt läsande kommer att gestaltas i framtiden. Jag stötte också nyligen ihop med skådespelaren Roland Jansson vid korsningen Avenyen-Vasagatan. Han var mycket tydlig, livsbejakande och framförde nästan en hel sketch. Jag fick ett gott skratt och njöt av den all den livskraft han förmedlade till mig. Anneli Hulthén 20 april 

Stadsnära odling 

Det var 600 förväntansfulla barn i Slottsskogen idag, redo med spadar för att delta i planering av påskliljor och frön. Vädret var soligt även om det var lite kallt i vinden, men det verkade inte bekymra de deltagande barnen. Värmen i kroppen steg ytterligare efter lite afrikanska rytmer och dans. Sedan tog grävandet vid. Förhoppningsvis kommer barnen tillbaka och ser sina frön utvecklas i det nystartade trädgårdslandet vid Plikta. Och kanske tar de med sig dessa idéer hem till sitt eget kvarter eller sin egen gård och börjar använda marken för odling. Stadsnära odling är viktigt bland annat för miljön och det kan ofta genomföras med ganska enkla metoder. Bruka gärna en bit av den mark som normalt är en halvtråkig gräsplätt eller en rabatt. Sätt dit lite kryddor, så lite ärtor eller något annat tåligt. Visst skulle det vara roligt om våra bostadskvarter hade inslag av odling, bärbuskar och fruktträd? Vem har sagt att det alltid ska vara tråkiga buskar med oätliga bär och träd utan frukt i våra bostadsområden? Jag hoppas verkligen att några av de 600 barnen fick lite tankefrön och idéer med sig hem.

Planteringsaktiviteten var ett led i Vetenskapsfestivalen som startade i dag måndag. Det är en årlig händelse där alla kan ta del av forskning och vetenskap på ett lättfattligt och begripligt sätt. Det är bra att våra barn och unga får en möjlighet att möta vetenskap på ett naturligt sätt. Det ska bli spännande att följa veckans vetenskapliga aktiviteter. Under eftermiddagen hann vi också med att diskutera fotbollsarenor med fotbollsklubbarna. Även det verkar ha landat i god jord.

Anneli Hulthén 19 april

Fika på Börsen, Reinfeldt?

Stilla vårkväll nere vid Operan. Ett nytt hjul håller på att växa upp och nere vid vattnet sitter folk, en del flanerar förbi. När det är stilla och kvällssol är Göteborg oslagbart vackert vid vattnet. Lika vackert är det på Operan fast på ett annat sätt. Operan Thais är något speciellt. Med bara några få dagar kvar av spelning är det väl värt att försöka att få någon av de sista biljetterna. Operan i Göteborg är unik i sitt slag, inte svulstig eller divig, utan det är snarare en trivsam, folklig och professionell opera. De som ännu inte har besökt vårt operahus har något fantastiskt att se fram mot. Jag hoppas att statsministern, som kommer till Göteborg i morgon, får en chans att se något av det goda staden har att erbjuda. Tänk om han hade tid när vi diskuterar stadens miljöarbete på morgonen! Visserligen är platserna till konferensen slut, men självfallet går det att ordna en plats till. Det stora antalet deltagare vittnar om det engagemang som finns i Göteborg för miljöfrågorna. Om nu inte detta tidsmässigt fungerar är jag säker på att en närvaro av statministern hade uppskattats när första spadtaget tas för moskén på Hisingen. Då får Reinfeldt också möjlighet att se det nya huset på porslinshustomten och kanske höra lite om våra utvecklingsplaner för Backaplan och Kvillebäcken. Fungerar inte heller denna tid sätter vi på kaffet vid tre tiden imorgon torsdag. Statsministern är välkommen upp på en fika på Gustav Adolfstorg 4 (Börsen). Det har ju inte blivit av de andra gångerna de borgerliga ministrarna varit i stan. Så hjärtligt välkommen!
Anneli Hulthén 14 april

Ansvar för offentliga rum

Offentlig musik fortsätter att engagera. En del anser att musiken, oavsett var den utövas, är positiv. Andra som till exempel arbetar i butik och hör musiken dagarna igenom är inte alltid lika positiva. Det faller därför på sin egen orimlighet att alla kan få exakt som de vill ha det. Lösningen är därför att försöka skapa någon slags balans i staden, så att så många som möjligt tycker att miljön är bra att vistas i på fritiden, men även att jobba i. Det samma gäller också gatuförsäljning, som vissa anser är trevlig och gör stadsmiljön mer levande. Andra tycker att gatuförsäljningen är för påträngande och kanske rent av ett trist inslag i stadsbilden. Ju mer vi använder staden som vårt offentliga vardagsrum, desto större blir kraven på hänsyn och kompromisser. I dagsläget är det största irritationsmomentet att vi brukar trappor, gräsmattor, bänkar och andra ställen dit solens strålar letar sig fram på ett sätt som inte alltid gör det lika mysigt för dem som passerar efter oss. Det vill säja skräpet ligger kvar efter vi har lämnat. Det innebär inte att vi bör införa något allmänt fikaförbud utomhus, men det förutsätter att vi alla tar ett ansvar. Är papperskorgen full, ja då får man ta med resterna till nästa. Det handlar om både hänsyn och gemensamt ansvar, två delar som alltid måste finnas med om vi ska umgås i gemensamma rum. Annars är risken att människor drar sig för de offentliga rummen. Det i sin tur leder till att vi får en tråkigare och ensidigare stadsmiljö. Alla har rätt, så långt det är möjligt, att få känna sig hemma i sin egen stad.

Anneli Hulthén 7 april

Stora inom politiken

Jag läste nyligen en recension på en ny bok om mordet på Olof Palme, skriven av Paul Smith och med titeln ”Den endelige opklaring”. Boken är recenserad i danska Berlinske Tidene lördag den 3 april. Enligt författaren är det en person, som i boken kallas GH, som är den som står bakom mordet på den dåvarande statsministern. Denne GH är en av de 600 personer som också hade en Smith Wesson.357Magnum vilket för författaren är en ledtråd. Efter att ha läst recensionen känner jag mig tveksam till om boken kommer att ge mig mer kring omständigheterna runt mordet eller att den möjligtvis kommer att bidra till att utveckla min bild av Olof Palme. Det är kanske så att jag har slagit mig till ro med att inte veta vem som utförde mordet. Istället är det mina egna minnen från den natten som präglar min uppfattning av händelsen. Det är 24 år sedan men det är minnen som aldrig kommer att blekna och framförallt blev det tydligt för mig och många andra hur stor Palme var, internationellt sett. Än idag, vart man än kommer, så finns det i många städer och på många platser en gata eller ett torg som bär hans namn. Den storheten berörs knappast av en ny bok i ämnet på temat ”jag vet vem mördaren är”. Problemet har väl snarare varit att allt för många under årens lopp trott sig veta eller alternativt tagit saken i egna händer för att utforska det hela. Därför blir det nog inte någon läsning mer för min del i just den historien. Ny bok eller ej, för mig är Olof Palme och Anna Lindh de två stora inom svensk politik som också haft förmågan att med sitt budskap nå utanför Sveriges gränser. Många andra har gjort försök men inte med samma framgång. Det är något utöver det vanliga att kunna nå ut till andra länders medborgare. Det ska bli mycket intressant att följa Margot Wallström nu när hon övergår till en mer internationell roll i FN:s tjänst. Kan hon på samma sätt kommunicera och sätta sig i relation till dem som hon är satt att bevaka speciellt? Jag tror och hoppas det. Det är ett tufft uppdrag men jag är övertygad att Margot klarar det, just för att hon alltid är sig själv och inte intar ett pediestalperspektiv. Behovet för kvinnor världen över att ha både en försvarare och en förebild är påtagligt. Det är bara att önska lycka till.

Anneli Hulthén 6 april

Fanatism oroar

Påfrestat vattensystem

För en tid sedan skrev jag om ett samtal jag hade med en kvinna från Namibia jag mötte under en tillställning i Göteborg. Vårt samtal handlade då om bland annat vatten, en livsnödvändighet som vi i Sverige har ett överflöd av, men som är en stor bristvara i till exempel i Namibia. Någon månad efter denna träff har Göteborg hamnat i en situation som gör att vi måste spara vatten. En märklig situation med tanke på att vi fortfarande har mängder vatten, men transportsystemet för vattnet har inte riktigt klarat av vinters påfrestningar. Det bör påpekas med en gång att den uppmaning som gått ut till göteborgarna om att spara på vattnet har gett effekt. 5-10 procent har sparats tack vare hjälpsamma människor. Det är bara att tacka och buga! Ett tack ska också gå till Göteborg Vatten som har varit snabba med att informera.

Vintern har inneburit stora påfrestningar på vattensystemet, men ledningarna som vattnet forslas i, behöver generellt sett också en rejäl upprustning. Vattenledningar är sällan något som väcker människors engagemang och det kan vara en förklaring till att frågan inte får inte den politiska uppmärksamhet som skulle behöva få. Samtidigt kommer vi snart till en punkt att vi också måste ägna oss åt den infrastruktur som ligger nedgrävd i marken. Vi, till skillnad från Namibia, befinner oss i den situationen att vi har vatten. I bland är det bra att ställa våra egna problem gentemot andras för att få lite perspektiv på tillvaron. Vi lever inte helt lika, fastän vi är människor med samma grundläggande behov. Klimatfrågan har sin topp-position som ödesfråga, men vatten och tillgången på denna nödvändiga resurs ligger inte långt efter. Kombinerar vi de bägge blir det en utmaning som måste lösas. Minskar trycket i duschen på grund av trasiga ledningar beroende på väder och annat, så kan vi åtminstone vila i vetskapen om att vatten finns i våra trakter.

Anneli Hulthén 10 mars

Älven och havet

En dag som denna med strålande solsken, nästan inga vindar och dagsmeja är det underbart att få passera havet och älven. Jag tog Älvira över till Lindhomen och det kändes nästan lyxigt att stå på däck med cykeln. Älven och havet är två värdefulla tillgångar för staden och jag tror att många tycker att det skulle vara bra om tillgängligheten till stränderna var lite enklare. Men så är inte Göteborg byggt. Längs med våra centrala stränder löper de stora lederna och verksamheter av olika slag ligger med bästa sjöutsikten. Orsakerna till varför det har blivit så är säkert många, men om vi ska försöka att öka kontakten med vattnet så får vi också hitta mer finurliga lösningar än dagens. Götatunneln stod för en del av lösningen och för framtiden får vi fundera på fler sätt att trolla bort hindren. Just nu är koncentrationen stor på Södra Älvstranden men älvstranden på den södra sidan tar inte slut där. Den fortsätter en bra bit bort och det är snart dags att börja fundera på hur vi också utvecklar de delarna.

Andra saker var det dock som diskuterades bland de ungdomar som jag delade färja med tillbaka igen från Lindholmen. I min ungdom låg alla gymnasieskolor i centrala Göteborg som Schillerska, Hvitfeldska och Polhem, den sistnämnda en av de mest populära även då. Nu ligger Polhem på Lindholmen och är lika populärt. Jag kan ana att några av medpassagerarna kom just därifrån och att ta färjan från skolan tycktes inte vara något märkvärdigt. Hade någon sagt till mig som 16åring att gå på ett gymnasium där Polhem ligger idag hade jag nog blivit en smula undrande. Gymnasieskola bland alla verksamheter och industrier? Men idag är Lindholmen annorlunda. Mycket har förändrats och ibland ser vi nästan inte att det är gjort fastän det finns i vårt absoluta blickfång.

Anneli Hulthén 9 mars

Viktiga val 

Söndagen var sista valdagen för irakier som fått rösta från utlandet. Göteborg har haft två vallokaler, en i Angered och en på rådhuset. Köerna har stundom varit långa och många har rest långt för att få rösta. Även om en och annan upprörd röstare har kunnat ses så har allt verkat flyta bra. I Irak däremot har flera vallokaler attackerats och minst 38 människor har dödats. Det är oförståeligt att någon eller några kan vilja hindra ett val att äga rum, det är än mer oförståeligt att man dessutom är beredd att döda för att skrämma människor från vallokalerna. Men det verkar inte ha lyckats, för även i Irak tror man att valdeltagandet blir högt. Det ska bli spännande att se vad resultatet blir.

Jag tycker att det är viktigt att vi engagerar oss och visar intresse för andra länders val. Det lär oss om länder, det lär oss om olika sätt att välja och om hur man kan genomföra demokrati. Inte ens i Europa genomför vi val på samma sätt, variationerna är flera både vad det gäller gemensamma valdagar, hur listor till partierna ser ut, personröstning, listan kan göras lång. Det vi alla ändå kallar våra system för är demokrati. Variationerna visar att den kan genomföras på olika sätt. Vi tror ofta att just vårt svenska system är det som är det bästa, men den andra folk tycker att deras valsystem är det bästa. Andra som har röstat denna helg är islänningarna som folkomröstat om sina skulder till andra länder. Folkomröstningens resultat blev att islänningarna inte ansåg att man skulle börja betala tillbaka. Island har varit ett av de länder som drabbats mycket hårt av finanskrisen. Därför är det inte konstigt att resultatet blev som det blev. Frågan är dock hur Islands relation till dem som har lånat ut pengarna blir i fortsättningen.

Frågan om att låna har också varit ett av de stora debattämnena på radion idag. Har vi svenskar lånat för mycket? Håller vi på att göra om samma sak som på 90-talets början? En del tror det, framförallt vad det gäller bostadsköp. Många som velat förverkliga sin husdröm har lånat mer än vad deras ekonomi klarar av om räntan höjs, säjs det. 90-tals krisen är inget som någon vill upprepa. En dämpad kostnadsutveckling på bostadsmarknaden i storstäderna är i det sammanhanget önskvärt. Bankerna som lånar ut borde också ha ett större ansvar att informera hugade husköpare om vad en realistisk summa är för en bostad i förhållande till inkomst. För ingen kan tro att räntorna ska ligga kvar på denna historiskt låga nivå speciellt länge till.

Omtänksam hemtjänst

Tisdagens höjdpunkt var onekligen besöket hos hemtjänsten på Danska vägen. Jag och kommunalrådet Marina Johansson letade oss fram till en enkel samlingslokal på baksidan av Dicksonska huset och träffade en samling tjejer som så många andra inom samma bransch var uppfyllda av tankar och idéer om sitt jobb. Efter en stund prat följde vi med på besök hos en av de äldsta vårdtagarna, en värdig dam på 97 år. Trots att hon drabbats av en stroke och skadat höften allvarligt bor hon kvar hemma. Med hjälp av hemtjänsten, som kommer på besök tre gånger om dagen och en dotter som tittar in dagligen, kan även en såpass till åren kommen göteborgare bo kvar hemma, allt efter eget önskemål. Det gick inte att ta miste på att det fanns en alldeles speciell relation mellan vårdtagare och hemtjänst. Ömhet och respekt präglade förhållandet dem emellan. Det är en annan bild av hemtjänsten än den som ibland beskrivs. När vi efter besöket fortsatte samtalet nere i samlingslokalen var det tydligt att den positiva attityd som vi sett hemma hos den åldriga damen, också fanns bland all övrig personal. Vårdtagarna var inte några objekt som snabbt skulle klaras av utan det var beskrivningar av det dagliga arbetet, men också av aktiviteter som badturer sommartid, fester och utflykter av olika slag.
Hemtjänstjobbet är ofta ingen dans på rosor eller bara glada miner. Det är stress, lyft och arbetsplatserna kan se olika ut. Vårdtagarna kan vara både till åren komna, men också ha funktionsnedsättning av fysisk eller psykisk natur. Det ställer krav på de anställda att klara komplicerade förhållanden. Då är det viktigt att få möjlighet till vidareutbildning för att klara alla situationer. Det viktigaste av allt är vi har kompetent personal som brinner för sitt jobb. Det gör hemtjänstpersonalen på Danska vägen.
Det blev onekligen ett tvärt kast från hemtjänst till irakiskt val därefter. Göteborg är en av de platser i Sverige som det arrangeras möjligheter för irakier att rösta i landets parlamentsval. Under de dagar som valet utförs i Göteborg räknar man med att cirka 8000 personer kommer att delta. Det är också en bild av Göteborg en vanlig tisdag i mars. Fascinerande att det är möjligt att rösta i vår stad till ett parlament som är så långt borta…

Anneli Hulthén 2 mars

Varför köttklister?
I gårdagens blogg handlade det mycket mat. Jag tycker mat är viktigt, men jag vet inte om det känns lika viktigt att i detalj få reda på vad kända personer stoppar i sig. Annat är det i USA där president Obama får finna sig i att hans senaste hälsokontroll och därmed hans matvanor blir till allmänt beskådande. Därför vet jag att Obama röker, äter för många hamburgare, har en puls på 56 och väger 81 kilo. Eftersom det är svårt att blogga och samtidigt ta pulsen kan jag inte avslöja min puls om någon nu ens skulle vara intresserad. Men min puls brukar gå upp när jag hör och deltar i debatter om dålig mat. Köttklister är till exempel något som driver upp min puls, det vet jag. Hur kan man över huvudtaget komma på en så dålig idé? Även om jag själv inte är köttätare måste jag säja att köttklister känns väldigt fel. Det finns fler sådana företeelser som är oförståeliga. Kemiska medel, för att inte färdigskivad ost skall klibba ihop, är ett annat exempel. Och färgmedel som framkallar allergier, men som gör godiset mer attraktivt, är ett annat exempel, ja listan kan göras längre. Granskar man dessutom hur maten framställs blir situationen inte bättre. Just idag har det varit en debatt om sojabönsodlingar som är så fulla av kemikalier att jordbruksarbetarna får allvarliga skador. Till listan över farliga odlingar kan tillföras vissa odlingar av kaffe, choklad och bananer. Sojabönsodling handlar om odling som främst är avsett för djurfoder och inte i första hand till mat för människor. Först odlas sojabönor på ett sätt som inte är bra, sedan utfodrar vi våra djur med samma bönor och i slutändan äter vi upp djuret. Det ger i alla fall mig hög puls, eftersom det mesta är fel från början till slut. I övrigt så känns det bra att den politiska rapporteringen i Sverige oftast inte handlar om hälsotillstånden hos till exempel enskilda politiker utan mer om matens viktiga roll i alla våras liv.

Anneli Hulthén 1 mars

Se, reagera och säg ifrån 

Samtidigt som skalvet i Haiti fortfarande finns kvar på våra näthinnor inträffar nästa stora naturkatastrof, ett jordskalv i Chile med över hundra döda och efterskalv som riskerar att än fler drabbas. Samtidigt förbereder sig Hawaii och omgivande öar för tsunamivågor. Denna vinter har varit extrem när det gäller väder och naturkatastrofer. Jag är inte den som kan bedöma om detta är normalt eller inte, men det känns som lite för mycket på kort tid. Återigen kan vi konstatera att människor hamnat i nöd och sorg, men att ta in hela omfattningen är näst intill omöjligt hundratals mil från där det hänt.

Tragedier på närmare håll manifesterades idag på Gustav Adolfs torg där mer än 100 personer deltog för att visa sin sorg och ilska över Nancys död. Från Göteborgs kommunstyrelse deltog Anna Johansson. Även om orsaken till manifestationen är oerhörd tragiskt så är manifestationen över Nancys död en positiv reaktion med ett klart budskap: våld är oacceptabelt och inget som vi vill ha i Göteborg. Vi behöver som medborgare säja ifrån när det gäller både våld och skadegörelse. Sedan ska självklart både politiken och polisen göra sitt. Men för att minska riskerna för våld och brottslighet måste vi börja tidigt och alla måste hjälpa till och se, reagera och säja ifrån. Vi ska vara vägledare och ge barn och ungdomar möjlighet att känna tillit och sammanhang. Det finns inga ursäkter för det som hände Nancy eller andra unga människor som dödats i Göteborg!

Men det finns också hopp. En mycket ung man, typ fem år, kallade på en av de tjänstgörande guiderna på Universum häromdagen. Han var angelägen om att få uppmärksamhet på något han upptäckt. Någon hade slängt ett papper i rockornas bassäng. Pappret var i det närmaste osynligt. Men den yngre mannen i fråga krävde att det genast skulle plockas upp för att värna rockornas väl och ve. Det är ett rådigt ingripande och ansvarskänslan satt redan som en smäck i denna unga individ.

Anneli Hulthén 27 februari

Spanska trappan i Frölunda

Efter några inomhusmöten under dagen var det dags att dra sig ut i den kalla verkligheten, denna gång på Frölunda torg. Vädret var istidsbetonat men männniskorna i de allra flesta fall både vänliga och glada. De flesta uppskattar lite kaffe och småprat i vinterkylan, inte minst i dessa tider då det ibland kan vara lite oklart när bussen eller vagnen ska gå. Jag vet att jag beskrivit Frölunda torgs omvandling tidigare men jag måste göra det igen. Det finns få saker som gör mig så glad som när jag ser att det hemska betongtak som i alla år täckt spårvagnshållplatsen nu är borta. Istället går en ståtlig trappa som en frölundsk version på den spanska trappan ner till hållplatsen på ett tydligt och värdigt sätt. Mycket läckert! Till det kommer att i helgen fanns annonserna om de radhus som ska bli till bakom kulturhuset och som ytterligare kommer att förstärka Frölunda torgs karaktär till det bättre och dessutom ge större utbud i upplåtelseformer. En byggnad dock som i alla år stått på samma plats är 1200 kvadrat, som nästan hela tiden tjänat som lokal för olika ungdomsaktiviteter även om namnet varierat. Idag är det hem för det som kallas ungdomssatsningen och som pågått i ca tio års tid i Göteborg. På tio år passerar en generation ungdomar åtminstone och det är en utmaning at hela tiden hålla sig ajour med vad ungdomar vill göra på sin fritid.

Att det har gått några år sedan jag själv var ung konstaterade jag när jag såg att det återigen verkar segla upp en konflikt mellan Storbritannnien och Falklandsöarna. Förra gången var det 1982 då denna ögrupp stod i centrum för världens blickar och konflikten bidrog bland annat till att jag skrev en b-uppsats i ämnet. I övrigt ter sig konflikten nästan lika obegriplig då som nu, en karg ögrupp med fler får än folk som kan få två länder att titta snett på varandra, inte minst när det ena landet ligger tusentals mil därifrån. Hur som helst Islas Malvinas tycks vara något som kan röra upp stämningar fortfarande. En del ränder eller konflikter, verkar aldrig gå ur!

Anneli Hulthén 22 februari

Danmarks narkotikapolitik förvånar 

Tidigt denna alla hjärtansdag stod det klart för ett par föräldrar att de förlorat sin son i oprovocerat våld framför en bankomat i Göteborg. Ännu ett ungt liv som gått förlorat för något som ingen någonsin kommer att kunna förstå. Fyra killar, tre fortfarande barn enligt lagens mening, är anhållna. Är det någon som kommer att erkänna det fruktansvärda dådet? Risken är stor att ingen tar på sig ansvaret. Vem det än är så uppstår frågan - varför? Vad trodde du skulle inträffa, slogs du aldrig av tanken på konsekvenserna av ditt eget handlande? Min erfarenhet är att vi tidigt i vår mognadsutveckling klarar av att bedöma konsekvenser, det vill säga gör jag så här, blir reaktionen eller resultatet så här. Denna händelse, denna unga människas död talar dock emot det. Vissa bara gör och verkar ha lagt både empati och bedömningsförmåga någon helt annanstans. Påverkan av alkohol eller andra droger kan vara en orsak till att förmågan att känna och fatta trubbas av, men det är ingen ursäkt. Individen har alltid ett eget ansvar, även vad det gäller droger.

När det gäller droger upphör inte vårt grannland Danmark att förvåna med sin narkotikapolitik. Här hemma har vi länge diskuterat sprututbyte och visst märks en uppenbar förskjutning i den politiska inställningen jämfört med för 10-15 år sedan. Vårt grannland har tagit flera steg i denna fråga. Det senaste är att ge gratis heroin till missbrukare på klinik, betalt med skattemedel. Än så länge är det "bara" en klinik som kommer att göra detta, men fyra andra platser i Danmark är presumtiva heroinutdelare. Anledningen säjs vara att många som redan går på metadon också använder heroin och andra opiater och då är uppenbarligen lösningen att ge dem heroin utöver metadonet. Det känns så långt från behandling som man överhuvudtaget kan komma. Jag hoppas att vi aldrig kommer att få den debatten i Göteborg utan att vi fortsätter vårt envisa motstånd mot narkotika.

Isbana ger Heden liv

Min kropp börjar längta efter något annat väder än detta iskalla klimat som behärskat vårt land sedan dagarna före jul. Djupfrysta ögon och stapplande gång för att förhindra fall på grund av halkan börjar bli påfrestande. Låt det bli vår! Alla hjärtans dag är ett utmärkt tillfälle för att ta emot och ge värme och tina upp lite. Detta iskalla och snöiga tillstånd är självklart ett eldorado för alla barn som börjat sitt sportlov denna helg. Det är som att gå över ån efter vatten att åka till fjälls när det i dagsläget går bra med vilken backe som helst i Göteborgsområdet om man är sugen på att åka tefat eller möjligtvis skidor. Skridskor går att åka på flera ställen. Slottsskogen är självklart den mest åtråvärda platsen idag, men även Heden är ett populärt mål. Heden har fått en helt annan skepnad och liv med isbanan. Där finns barn som åker skridskor och några andra som ägnar sig åt bandy. För mig, som ofta passerar Heden, räcker det med att det är något som händer där, människor som rör sig. Liv och ljud behövs för att Heden ska kännas lite mer människovänlig just i dessa kalla mörka tider. Det är nog så att de flesta av oss känner oss mer trygga när andra finns i närheten framförallt på öppna, stora platser.

En varmare men ändock en välbefolkad plats idag var Rambergets kyrka på Övre Hallegatan. Socialdemokratiska Lundbykretsen hade sitt årsmöte i kyrkans lokaler och sambandet för det är att flera medlemmar är med i båda föreningarna. Banden mellan religion, nykterhetsrörelse och socialdemokratin har med tidens gång blivit allt tunnare, men ibland finns det kvar. Frågor om livet och meningen med det eller värderingar och världsåskådning är knappast det som brukar bli kioskvältare i nutida valrörelser. Ändå är det just det som ideologier handlar om: synen på människan och hennes värde. Det hade varit intressant att se en valrörelse i våra tider ta sin ansats från det. Men skandaler, smutskastning, poängsättning av partiledare och webbomröstningar i sakfrågor är nog det vi har att se fram emot. Tyvärr.

Inte lätt göra gymnasieval

Veckan före sportlovet innebär prao-veckor för många 7or. För en hel del är det första gången de ska ut och möta arbetslivet. Det är inte alltid lätt för en trettonåring att hitta en plats och dessutom finna sig till rätta. Samtidigt är det självklart ett utmärkt tillfälle att åtminstone börja tänka på vad som kommer efter den dag då grundskolan tar slut och ett gymnasieval ska göras. Det är knappast något jag avundas dagens 15 åringar. Det är en uppsjö av varianter och linjer och skolor att välja på och hur ska elev eller förälder veta att det val man gör är det allra bästa? Utvecklingen på gymnasieskolan har gått från en ytterlighet till en annan. Först blev vi mer eller mindre placerade på en skola, sedan blev valmöjligheterna så många att det är i det närmaste omöjligt att göra ett vettigt val. En uppstramning är mer än välkommet. Vi har dessutom ett ansvar som vuxna och samhälle att inte måla alltför rosenröda drömmar för våra ungdomar. Självklart måste gymnasievalet vara någorlunda relevant i förhållande till vad arbetsmarknaden har att erbjuda. Det måste finnas en balans mellan att under tre år utveckla sina egna intressen och lära för vidare studier eller arbetsliv. Alla borde få behörighet för högskola, oavsett linjeval. Framtiden kommer knappast att ställa lägre krav på oss när det gäller att behärska basämnen som svenska, matte och engelska.

Risk för istappar och snöras

Jag fick två historiska flash-backs idag och blev samtidigt brutalt påmind om hur snabbt tiden går. På morgonen mötte jag lilla A:s före detta dagisfröken på vagnen. Hon såg ut som hon alltid gjort, inte en dag äldre. Det konstiga är bara att det är åtminstone 8 år sedan som barnet i fråga lämnade den förskolan. Och barnet är inte längre ett litet barn utan snarare en ung tjej. Det andra som hände, och som alltid händer när jag passerar Gamla stan i Stockholm, var att jag blev påmind om den tid när jag drog barnvagn i snömodd upp och ner för Tyska brinken. Den snön smälte för 15 år sen...

När jag vandrar i huvudstaden gäller det att hålla reda på fötterna bland snödrivorna och isen samtidigt som man också måste rikta ögonen uppåt för att undgå fallande istappar och nedrasande snö. Under dagen har flera huvudstadsbor fått obehagliga överraskningar uppifrån. Det enda sätt som är någorlunda säkert att ta sig fram på är att gå mitt i gatan. Andra obehagliga händelser med anledning av snön är när tak rasar ihop på grund av tyngden. Värst utsatta är hus med platta tak. Därför håller fyra "gubbar" på att skotta snö för brinnande livet på Scandinaviums tak. Lugnande besked har kommit från Scandinavium-bolaget om att än så länge är det lugnt. Jag hoppas att fler fastighetsägare, både privata och offentliga, har koll på sina byggnader så att vi kan undvika olyckor. Tjejerna som vistades i ridhuset häromdagen hade verkligen tur som lyckades att undkomma takraset, men det måste ha varit en förskräcklig upplevelse för dem. Vad det gäller upplevelser så är det ett äventyr att åka tåg i dessa dagar. Det är förseningar, tågbyten och icke fungerande vagnar som gungar fram som kameler. Personalen på SJ ska dock ha en stor eloge. Bra information och ett trevligt sätt gör ändå resan acceptabel.

Anneli Hulthén 4 februari

Gator som blir levande stråk

Gårdagens Haiti-gala på Park Lane var en uppvisning över att det finns både organisationer och enskilda i Göteborg som är beredda att offra tid och pengar för en god sak. Artister, musiker och alla andra ställde upp gratis för att samla in så mycket pengar som möjligt till katastrofens Haiti. Det känns bra att veta att vi i Göteborg har många engagerade människor som också brinner för frågor som ligger lite längre bort. Det behövs och det tjänar dessutom som en motvikt till diskussionen om att folk inte bryr sig. Även om det inte var sprängfyllt på Park Lane igår var det tillräckligt många där som visade ett engagemang samtidigt som de fick möjlighet att lyssna på bra artister.

Många engagerade har det också funnits i ett projekt som ligger mycket närmare oss, våra gångfartsgator i city. Under flera år har fastighetsägare stan med flera varit engagerade i att göra något vettigt av gator som Magasinsgatan, Södra Larmgatan, Drottninggatan bland annat. Med gemensamma krafter har dessa ganska bleka gator förvandlats till levande stråk där nya butiker blommat upp och där takten i trafiken bestäms av de gående. Domkyrkoplan kommer härnäst och blir förhoppningsvis som en kronjuvel som tronar mellan en fräsch Kyrkogata och Kungsgatan. Dialog lönar sig och den förutsätter att alla känner att de har möjlighet at påverka. Arbetsmetoden och de lyckade resultaten förtjänar verkligen att få uppföljare på fler platser i staden. Det behöver nödvändigtvis inte bara vara i centrala delar av stan. Metoden att samarbeta och dra nytta av varandras erfarenheter och styrkor kan med fördel användas överallt.

Anneli Hulthén 1 februari