Vid Landstingsfullmäktige den 5 november 2007 debatterades etisk upphandling med anledning av en interpellation och motion av Maud Lanne.
Här kan du läsa interpellationen, Mauds debattinlägg och lite av diskussionen.
Interpellation till Landstingsstyrelsens ordförande Mats Eriksson från Maud Lanne.
Det är inte acceptabelt att människor runt om i värden får sina mänskliga rättigheter kränkta och sin miljö förstörd när de producerar de varor vi köper. I mars 2006 skrev jag en motion där jag ville att Landstinget Halland skulle börja ställa krav vid upphandlingar så att människor inte onödigtvis utnyttjas samt att om möjligt ta större miljöhänsyn. Jag föreslog att upphandlingen tex skulle underställs ILO:s kärnkonventioner (ILO är FN:s organ för frågor som rör arbetsliv och sysselsättning). Dessa kärnkonventioner innehåller de mest grundläggande rättigheterna i arbetslivet, så som förbud mot tvångsarbete, förbud mot barnarbete, förbud mot diskriminering samt rätten att få organisera sig. Därmed skulle Landstinget Halland sluta utnyttja den ”Rea på mänskliga rättigheter” som finns runt om i världen.
I augusti 2006, mitt i valrörelsen, deltog Mats Eriksson och jag i ett radioprogram. Där sa Mats Eriksson att vi självklart inte skall handla produkter där man använt barnarbete eller tvång och att vi har gjort det mot bättre vetande. Att det nu var juridikens sak att titta på hur man kan göra och att motionen skulle handläggas i vanlig ordning. Men ännu har vad jag vet inget hänt i frågan, ännu har min motion inte blivit besvarad.
Sedan 2001 har FMV ( Försvarets materielverk) krävt att ILOs kärnkonventioner ska följas i tillverkningen när FMV köper in personlig utrustning (tex kläder). Detta har lett till bra arbetsvillkor får många anställda runt om i värden.
I september i år förklarade Sveriges Kommuner och Landsting att det är tillåtet att ställa etiska krav. Från och med 1 januari 2008 kommer Västra Götalandsregionen, Stockholms läns landsting och Region Skåne att ställa sociala och etiska krav i samband med upphandling. Utöver ILO:s kärnkonventioner kommer man också att ställa krav på att produkterna skall vara framställda under förhållanden som är förenliga med FN:s barnkonvention och uppfyller grundläggande skydd för miljön och arbetsmiljön.
Min fråga är:
När skall Landstinget Halland börja ställa sociala och etiska krav i samband med upphandling?
Kungsbacka den 22 oktober 2007
Maud Lanne
Ledamot i Landstingsfullmäktige (s)
Anförande av Maud Lanne
Ordförande,
som skattebetalare vill jag vara säker på att mina skattepengar inte kränker andra människor.
Därför är det för mig upprörande att Landstinget Halland fortfarande inte på något sätt tar ansvar för att de varor som köps in, tillverkas under förhållanden som möjliggör respekt för mänskliga rättigheter i arbetslivet.
Jag är inte säker på att Landstinget Hallands upphandlingar utnyttjar den ”Rea på mänskliga rättigheter” som finns runt om i världen.
Men, eftersom vi inte ställer några krav så är risken uppenbar.
Under 2006- 2007 gjorde organisationen SwedWatchs* fältbesök på fabriker i Pakistan och Indien. Då fann de, att när där produceras kläder, textilier och kirurgiska instrument som används inom den svenska sjukvården så kränks många anställdas mänskliga rättigheter.
Låt mig ta två exempel;
Det första kommer från tillverkningen av enkla kirurgiska instrument som saxar, pincetter mm.
En stor del av inköpen till svenska landsting har här sitt ursprung i Pakistan. Det mesta arbetet utförs av underleverantörer. Underleverantörer som är hårt pressande av de större fabrikerna.
För ett instrument där verkstäder som är underleverantörer köper in råmaterialet, förbereder hela ordern och levererar produkten färdig, sånär som stämpeln på instrumentet får de drygt 30 kr.
Fabriksägaren stämplar, packar och exporterar för nästan 200 kr. Vinstmarginalen för fabriksägaren är alltså mycket väl tilltagen.
Det är i underleverantörsleden som barnarbete och undermålig arbetsmiljö är vanligt.
SwedWatchs intervjuade bla en pojke på 17 år som arbetat hos en underleverantör i fyra år. Han doppar händerna rakt ner i frätande ytbehandlingsbad utan handskar. Pakistansk lagstiftning förbjuder hälsoskadligt arbete för unga arbetare upp till 18 år. Men verkstadsägaren har inte råd att investera i hälsa och säkerhet för de anställda.
Pojken arbetar från åtta till åtta och får 384 kr i månaden. Minimilönen i Pakistan är 512 kr per månad.
Det andra exemplet kommer från textilindustrin i Indien där man tillverkar svenska patientkläder.
Här intervjuade SwedWatchs en 14 årig pojke som just har avslutat ett övertidspass som pågick till klockan åtta på söndagmorgonen.
– Jag skulle önska att man var ledig på söndagar och att man inte behövde jobba på natten. Sen borde lönerna höjas så att de ligger på samma nivå som hos andra exportföretag, säger han.
Många anställda arbetar uppemot 89 timmar i veckan. Indiens tillåtna arbetstid uppgår till maximalt 60 timmar i veckan. De sämst betalda arbetarna på fabriken tjänar endast 11 kr för ett
skift på åtta timmar, vilket understiger lagligt avtalad lön.
De anställda tillåts inte organisera sig fackligt. De unga arbetarna har lika lång arbetsvecka som
de vuxna arbetarna, det vill säga uppemot 89 timmar. Detta strider mot indisk arbetsrättslagstiftning som förbjuder kvälls- och nattarbete för unga arbetare under 18 år.
På den fabrik där det rådde sämst förhållanden tvingas de anställda med jämna mellanrum att arbeta dygnet runt för att tillverka svenska patientkläder. De anställda berättar om utmattning och ryggont.
Det absurda är alltså att tillverkningen av svenska patientkläder gör arbetare i Indien sjuka.
Och att tillverkningen av instrument till vården gör arbetare i Pakistan sjuka.
Det finns fler exempel från andra länder.
Allt detta för att Landstingen vill ha billiga varor och för att vi inte orkar/vågar ställa krav på leverantörerna.
Och nu svarar Mats Eriksson att han vill avvakta att rättsläget ytterligare klarläggs.
Hur klart måste rättsläget bli?
FMV (Försvarets materielverk) har ställt krav på att ILOs kärnkonventioner skall följas sedan 2001 utan att det har lett till juridiska problem.
Nu har äntligen en del svenska landsting och regioner vaknat.
Från och med 1 januari 2008 har Västra Götalandsregionen, Stockholms läns landsting och Region Skåne tänkt ställa sociala och etiska krav i samband med upphandling.
Utöver ILO:s kärnkonventioner kommer man också att ställa krav på att produkterna skall vara framställda under förhållanden som är förenliga med FN:s barnkonvention och uppfyller grundläggande skydd för miljön och arbetsmiljön.
Här har man tagit fram en Uppförande kod för leverantörerna och en Handlingsplan för genomförandet.
Man är överens på tjänstemanna nivån.
I Västra Götalandsregionen har man antagit det i servicenämnden och det är på väg upp till regionstyrelsen och regionfullmäktige för beslut.
Man har antagit förslaget i Region Skåne.
Men i Halland vill Landstingsstyrelsens ordförande avvakta rättsläget.
Hur klart måste det bli?
Mathias Sylwan, jurist vid Sveriges Kommuner och Landsting säger - …enligt vår bedömning, som också bekräftats av både Nämnden för offentlig upphandling och Kommissionen, är det tillåtet att ställa etiska krav i en upphandling…
Enligt en undersökning genomförd på uppdrag av nätverket Rena Kläder* är Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Kristdemokratierna och Centerpartier är positiva till att stat, kommun och landsting tar ansvar för att de varor som köps in har producerats under goda arbetsvillkor.
Folkpartiet är mot att etiska krav ställs i upphandlingen och menar att det kan leda till protektionism och ökade handelshinder.
Moderaterna har inte svarat på enkäten.
Är det denna ambivalens som gör att inget händer i det borgerligt styrda Halland?
Jag är mycket besviken på svaret.
Ingen kommer att halshugga oss om vi inte hamnar precis rätt.
För de mänskliga rättigheternas skull är det bättre att göra något än att bara vänta.
Diskussionen som följde blev engagerad och många yttrade sig.
Ledamöter för Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokratierna krävde att landstinget skulle ställa etiska och sociala krav vid upphandling.
Folkpartiet tyckte det var en viktig fråga men ville att vi skulle göra som andra och manade till eftertanke.
Centerpartiet talade om att ta till sig frågorna och tyckte inte att behandlingen var långsam.
Efter lång diskussion och många inlägg sa moderaternas man Mats Eriksson sa att motion skulle behandlas på nästa landstingsfullmäktigemöte i mars. Och att han ville ställa tydligare krav exempelvis i miljöfrågan än vad de tre stora regionerna gör.
Frågan i interpellation var:
När skall Landstinget Halland börja ställa sociala och etiska krav i samband med upphandling?
Det var ju synd att han inte i det skriftliga svaret skrev ”Under våren 2008”.
* SwedWatch är en religiöst och partipolitiskt obunden frivilligorganisation, vars uppgift är att granska svenska företags handel med och verksamhet i utvecklingsländer. Målet är att detta ska bidra till att minska sociala och miljömässiga missförhållanden. SwedWatch har fem medlemsorganisationer; Lutherhjälpen/Svenska kyrkan, Naturskyddsföreningen, Fair Trade Center, UBV/Latinamerika och Miljöförbundet Jordens Vänner.
* Rena Kläder är ett nätverk som består av solidaritets-, ungdoms- och fackliga organisationer. Nätverkets mål är att förbättra arbetsvillkoren i den globala klädindustrin.