Det talade ordet gäller!
Presidie, fullmäktige, åhörare och press!
Det kommer att svida innan det vänder, det är ett som är säkert! Frågan är hur mycket det ska svida och på vem? Som ett landsting med ett gott utgångsläge så ser vi ändå stora utmaningar framför oss, vi får i princip dagligen ta del av negativa ekonomiska prognoser som presenteras från olika håll. Trots det så är i dagsläget det stora bekymret den höga kostnadsutvecklingen som är det stora hotet mot kvaliteten i den halländska sjukvården.
Den höga kostnadsutvecklingen - Vi har ett tufft beting framför oss i Halland, om vi inte får kurvan att vända neråt. I en tid när vi behöver använda varje skattekrona på mest effektiva sätt så upplever vi ännu inte att kurvan för kostnadsutvecklingen är knäckt. Lite senare här idag så behandlar vi de åtgärdsplaner som tagits fram av verksamheterna, det är inte tillräckligt det som lyfts fram. Här krävs att man går in på djupet och tar greppet om verksamheterna. Man måste jobba med det man själv rår över! Det är en bra grund att börja med!
Nedskrivning av våra skatteprognoser – Sen senhösten så har vi kunnat följa de dystra siffror som nedskrivningen av våra skatteprognoser innebär, sista siffran för 2010 är 250 miljoner kronor. Det är en väldig massa mindre pengar att göra budget för i höst, 2011 års siffra är inte roligare. Vi är inte beredda på att medverka till att Halland övergår till någon form av konjunkturanpassad hälso- och sjukvård! Vår verktygslåda innehåller åtminstone en del som moderaternas inte gör (Tror jag). Det är inget självändamål att ligga lägst i skatteligan!
För tydlighetens skull så vill jag tillägga att: Innan man eventuellt använder de tunga verktygen så måste vi ha koll på kostnadsutvecklingen, att ösa i ett svart hål är heller inget som vi är beredda att göra.
”DN-debatt” Det är dags att vi flyttar in besluten i det demokratiska rummet igen! Under en lång tid har vi kunnat få ta del de tankar till beslut som man har från regeringen genom DN debatt, svar i olika frågestunder i riksdagen eller via någon käck presskonferens.
Men sen då, blir ju min fråga? Vad händer med det som man så positivt har presenterat? Vi väntar och väntar på att de beslut som krävs ska tas där de hör hemma, nämligen i riksdagen.
En del kommer sent, en del blir inte som det var sagt och en del kommer inte allt. Åtminstone har de inte kommit än.
Som exempel kan vi ta:
1. kömiljarden! Den aviserades i höstas och skulle börja gälla från årsskiftet var det sagt men upplägg och struktur kom först i månadsskiftet februari/mars och nu jobbas det febrilt med att klara ut de krav som ställs för att vi ska möjligen kunna få ta del av dessa antal miljoner.
Tanken är god! - att stimulera för att se till så att köerna betas av och att människor får tillgång till den vård de behöver för att slippa lidande.
2. Den reformerade företagshälsovården som kom och försvann, om det var tillfälligt eller permanent det kan vi enbart sia om. Däremot så står det klart att det vore lämpligt om man gjorde konsekvensanalyser över sina olika förslag så de inte slår ut varandra såsom denna reform hade fulkomligt stökat till i vårdvalsmodellerna.
3. Kostnader för medicin – förhandlingarna är fortfarande igång mellan SKL och regeringen och vi har avverkat en fjärdedel av året. Här pratar vi om i runda slängar 16 miljoner kr. Här kan jag avslöja en liten hemlis: - ”dom har Mats lovat”
4. För att inte tala om vad den nya apoteksreformen kan komma att kosta landstinget! Den frågan får vi nog anledning att återkomma till.
5. Psykiatrin – Miltonpengarna – Fontänhus som exempel! Vad händer här nu? I landstinget har vi under kortare tid stötta denna verksamhet trots att den ligger i kommunernas hägn. Vi har stöttat den just därför att detta är en grupp människor som behöver trygghet, långssiktighet och stabilitet. Här skulle komma pengar till bl.a. fontänhusen, och vi väntade och väntade.
Sen blev det nästan som den där barnvisan man sjöng för ungarna när de var små; Först kommer lilla ludde, hå, hå, ja, ja….
Först kom Jan Ertsborn, riksdagsman, folkpartiet den 4 september förra året, Jag citerar ”Alliansregeringen satsar nu 2,7 miljarder kronor för att lyfta psykiatrin. Bland annat ska fler få möjlighet till meningsfull sysselsättning och arbetsträning i fontänhusens, RSMH och andra idéburna organisationers regi. Förslaget innebär att staten går in och betalar halva kommunens kostnad”
Sen kom Cristina Husmark Pehrsson, socialförsäkringsminister, moderaterna den 22 september förra året, jag citerar ” – Vi förstärker den psykiatriska vården med 2,7 miljarder på tre år, pengar som bland annat ska satsas på arbetsträning. Det har vi kommit fram till genom att ha en dialog med Fontänhuset.”
Sen kom Marie-Louise Wernersson, kommunstyrelsens ordförande i Falkenberg, centerpartiet, jag citerar även här: ”Satsningarna på psykiatrin, som ger mer pengar till barn- och ungdomspsykiatri samt till vårt eget Fontänhus här i Falkenberg som ger vuxna hjälp att komma tillbaka, är också allianspolitik. Jag är stolt över det arbete som regeringen gör. Ett samarbete mellan fyra partier som ger resultat”
Sen var det tyst, länge!
Sen var det frågestund i riksdagen! Hans Hoff en socialdemokratisk riksdagsledamot ställde en fråga om fontänhusen och de tidigare utlovade stöden och i ett skriftligt svar från Göran Hägglund, socialminister, kristdemokraterna så blev svaret att: ” Fontänhusen är en potentiell extern aktör som kommunerna med hjälp av avsatta medel kan upphandla sysselsättningsplatser av”
Jag undrar hur stolt Marie-Louise är nu?
6. Inga ökade statsbidrag har man sagt ifrån regeringen, åtminstone från några ministrar. Andra har sagt att något får vi nog skjuta till ändå. Vi behöver en höjning av de generella statsbidragen till landstinget för att och säkra jobben och därmed kvalitén i vården. Vårbudgeten läggs om en vecka, vi får väl se vad den innehåller. Det känns inte särskilt uppmuntrande just nu.
Märklig politik man för! Genomföra reformer som kommer att generera högre kostnader i en av de verksamheter som man så tydligt i valet talade om att man skulle satsa på.
Låt oss lova varandra att vi i Halland fortfarande ska fatta våra beslut i de demokratiska rummen och inte i debattinlägg på HN eller HP.
Precis som beslut som tas eller inte tas i riksdagen påverkar oss här i Halland på samma sätt påverkar de beslut som fattas i landstingsfullmäktige eller landstingsstyrelsen även våra styrelser och nämnder. Det blir för mig väldigt obegripligt då att man från en av våra största driftsstyrelser inte tycker att det är viktigt att föra in en skrivning om vikten av heltidsanställningar. Frågan har debatterats här i fullmäktige för ett antal månader sen och då var Mats Eriksson väldigt positivt inställd. Hälso- och sjukvårdsuppdraget har varit tydligt, två år i rad! Är det inte skäl nog?
Framtiden - Att både gasa och bromsa, att behålla modet uppe på våra medarbetare när vi står inför stora och ibland tuffa förändringar för många. Det är en gigantisk utmaning och den måste vi anta och målmedvetet, envist och stabilt ha siktet på framtiden. Vi ska också komma ihåg vilket otroligt jobb som görs ute i verksamheten varje dag, det får vi ju kvitto på bl.a. här idag genom årsredovisningen.
Det finns en risk att vi enbart hamnar i diskussioner om det tuffa ekonomiska läget vi befinner oss i, det vore mycket olyckligt. Vi kommer behöva göra förändringar i våra verksamheter, vi kommer också behöva göra förändringar för våra medarbetare och det kommer säkert behöva fattas ett och annat tufft beslut. Samtidigt så vet vi att behoven kommer sannolikt bli större i en tid som denna när tryggheten skakas om för väldigt många runt om kring oss.
Fokus måste vara på uppdraget att ge den hälso- och sjukvård som det finns behov av nu och i framtiden i Halland. Vi socialdemokrater kommer aldrig medverka till en konjunkturanpassad sjukvård – Det är en tydlig signal till majoriteten i landstinget Halland.
Lise-Lotte Olsson,
gruppledare för socialdemokratiska landstingsgruppen